Prisjämförelser Tycker moderaterna överhuvudtaget om USA?
De ryssar som träffade de svenska kommunisterna som kom på besök till Sovjet på 70 och 80-talen kunde bara skaka på huvudet åt deras stolligheter. De var helt ointresserade av ryssarnas vardag och verklighet. Sovjet för dessa hurtfriska svenska socialister med ett mänskligt ansikte var ett ideal som de bar i sina hjärtan och som livnärde dem i den bistra svenska vardagen. De såg men de såg samtidigt inte, den verklighet som tittade dom rakt i anskitet på varje gata i arbetarnas paradis.
Det verkar vara precis detsamma med dagens USA-trogna svenska moderater och folkpartister. USA är deras drömmars land som de bär i sina hjärtan i den gråa svenska socialistiska högskattevardagen. Utan detta drömmland tror jag inte att de skulle klara sig igenom en enda dag i Sverige. Och precis som de kommunstiska drömmarna så kommer de hit och de ser inte vad de inte vill se.
De kan inte kritisera USA på något sätt för gör de det så går de på den svenska vänsterns USA-hatande linje. Så de ser inte alla fattiga, allt elände, alla missförhållanden, alla inskränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter, för de är inte emotionellt utrustade att se dessa saker. De ser rakt igenom dom.
Vi har ibland intressanta diskusioner. De är för kriget i Irak och kan för sina liv inte förstÃ¥ hur jag kan vara emot det. “Ja men är ni redo att offra era barn där” frÃ¥gar jag. De stirrar helt oförstÃ¥ende pÃ¥ mig. “Ja men det är det som jag liksom hundratusentals amerikaner ombeds göra” säger jag.
De verkar inte alls bli illa berörda av att unga män och kvinnor i deras drömland faktiskt dör i Irak. De älskar inte amerikanerna som reella människor. De älskar en abstrakt bild av USA som inte har något med amerikanerna själva att göra. Så de unga amerikanerna får dö och svenskarna tittar bort för att inte förstöra sitt ideal.
Amerikanerna som människor älskar de inte alls. Dessa människor kommer bara ivägen för svenskarnas abstrakta ideal, precis som de ryska dissidenterna kom ivägen för VPKs ideala på 60 och 8-talen.
Moderaterna har ingenting att säga sina amerikanska vänner och vice versa. De är helt oförstående för varandra.
Läsarkommentarer
Du sätter fingret rätt på där. Som moderat och gärna nyliberal i Sverige verkar det vara måsten att 1) hilla Bush 2) misstro alla som gillar Kerry, 3) gilla USA, 4) misstro alla som kritiserar USA + ett antal saker till. Det är märkligt att man måste sluta tänka för att man bekänner sig till en -ism.
Det var en nÃ¥got förenklad bild av hur ‘moderater’ mfl ser pÃ¥ USA.
Men en viktig och väldigt relevant distinktion är att INGEN i USA skickar sina barn att dö någon annanstans (det påståendet låter mest som ett vulgo-argument av Michael Moore).
USA har en yrkesarmé av precis den anledningen: Att ingen skall skickas någonstans. Istället sluter du ett avtal med armen (flottan eller motsv) att arbeta för dem under en bestämd tid. Bara myndiga person får sluta dessa avtal. I det avtalet ingår (förutom allehanda utomhusaktiviteter, fysträning, träning att använda olika tekniker och utrustning - avancerad sådan ibalnd, lön och försörjning med sjukvård och pensionsvillkor, ev resor till andra och exotiska platser) just möjligheten att behöva uföra soldatsysslor i sitt arbete vilket innebär risk att skadas eller tom dödas. Alltså underförstått: Om du tar värvning (och emot lön) som soldat ingår just möjligheten att du behöver arbeta som soldat vilket kan (!) innebära en större risk än att jobba på dagis eller ojeborrplattform.
(OBS bara för att de har betalt för att utsätta sig för den risken, tycker jag inte att det är bra när risken defacto materialiseras)
Det faktum att krig generellt är vidriga, att människor skadas och dör, att oskyldiga drabbas, att värden förstörs, att kostnaderna är gigantiska osv är en annan fråga. Och jag anser att det är förmätet att koppla ihop öppet redovisade och kända villkor för en anställning med likgiltighet inför människors lidande.
Vidare så anser jag också att liknelsen mellan Svenska kommunisters blindhet inför lidanden i Sovjet, och frihetligt sinnade människors syn på USA, haltar betänkligt.
Men visst, det var iaf en liknelse som är värd att ha i åtanke. Dock är skillnaden att i det förra fallet är den medvetna ståndpunkten att det krävs offer (stora och många) för att man skall nå nirvana (utopia) såsmåningom, medan i det senare fallet så är det friheten i sig som utgör värdet vilken inte gör anspråk på att vara en lösning på specifika problem.