Prisjämförelser Joe Trippi om Demokraternas framtid
PÃ¥ bilden: Joe Trippi
Det finns två legendariska politiska strateger i USA idag. Den ene är Karl Rove , republikanernas strategiska geni som har följt i Lee Atwaters fotspår och byggt den mest målmedvetna och hänsynslösa politiska organisationen i USAs historia.
Den andre är Joe Trippi som kommer att bli ihågkommen som den som för alltid revolutionerade USAs presidentkampanjer med sitt mästerliga ledarskap av Howard Deans presidentkampanj. Rove är traditionalisten och Trippi är revolutionären.
Det är Trippi som leder framåt, medan Rove är den siste av de stora amerikanska politiska maffiastrategerna.
Så vad Trippi har att säga om det demokratiska partiets framtid är av mycket stort intresse.
Trippis första insikt är att Kerrys förlust egentligen var större än den verkade.
Kerry var från början beredd att upprepa Al Gores katastrofala strategi att inte finansiera sin kampanj med privata medel utan att enbart använda skattepengar. Han tvingades bort från denna återvändsgränd av Howard Dean och Joe Trippi. Hade inte Dean tvingar Kerry att acceptera privat finansiering hade valet antagligen slutat i en katastrof för Kerry.
Mr. Kerry’s lead among young voters hid just how bad Election Day really was for Democrats. In the 2000 election, voters between the ages of 18 and 29 split their votes evenly; nine million each for Mr. Bush and Al Gore. But in 2004, two million more voters in this age group turned out to vote. And while Mr. Bush won the same nine million votes, 11 million voted for Mr.Kerry.
It turns out that Mr. Kerry was a weaker candidate than Mr. Gore. Mr. Kerry lost so much ground among women, Hispanics, and other key groups, that the millions in Internet money, the most Herculean get-out-the-vote effort in party history, and the largest turnout of young voters in over a decade, could not save him. Had the young voters stayed home, the sea of red on the electoral map would have grown to include at least Pennsylvania, Wisconsin and New Hampshire-perhaps one or two more.
Meanwhile, Mr. Bush, received 50 million votes in 2000, and 59 million in 2004. He added nine million votes. That is because Karl Rove had a plan and the Bush campaign stuck to it. There is no doubt that they executed it brilliantly.
Today the number of Democrats in the House is the lowest it’s been since 1928. Democrats are on the brink of becoming a permanent minority party. Can the oldest democratic institution on earth wake from its stupor? Here are some steps to pull out of the nose-dive:
Trippi menar att demokraterna måste bygga up sin egen gräsrotsorganisation precis som republikanerna har gjort. Orsaken till demokraternas stora tillbakagång har att göra med deras oförmåga att organisera sina egna anhängare. Det ligger mycket i den kritiken.
Idag befinner sig demokraterna i en djup kris och ingen vet om de någonsin kommer tillbaka som ett parti som kan tävla med republikanerna.
