Skriv ut inlägget
Film: The Yes Men
December 31st, 2004 Kommentera här. Inga kommentarer än »
Jag har just sett en väldigt bra dokumentärfilm som jag starkt rekommenderar till alla progressiva svenskar: The Yes Men . Det är först av allt en väldigt rolig och underhållande film, men det är mycket mer än så. Filmen handlar om en grupp amerikanska progressiva aktivister som bekämpar det nyliberala systemet med ett utomordentligt effektivt vapen: dödlig humor. Deras mål är internationella företag och organisationer som Dow Chemical Corporation och GATT. Genom mycket skicklig användning av Internet lyckas de bli inbjudna till internationella konferenser som företrädare för dessa organisationer. Nu senast gjorde de en uppmärksammad kupp mot Dow Chemicals där "Jude Finisterra", en av the Yes Men, blev intervjuade av själva BBC som en företrädare för företaget Dow. The Yes Men erkände att Dow var skyldig att hjälpa de indier som drabbades av den fruktansvärda Bhopal katastrofen för tjugo år sedan, och lovade att Dow kommer att betala skadestånd. Dow tvingades nu att gå ut med ett uppmärksammat pressmeddelande där de sade att de inte har några som helst planer på att ge någon ersättning till de indier som drabbades av katastrofen. The Yes Men har gjort flera liknande kupper mot GATT, där man bl.a. har förklarat att GATT kommer att omorganiseras för att hjälpa människor istället för att hjälpa multinationella företag. Filmen visar hur totalt humorlösa och rent intellektuellt slöa må nyliberaler är. The Yes Men trodde att de omedelbart skulle bli upptäckta när de framträdde som fiktiva förespråkare för stora företag och organisationer. Men ingalunda. Filmen visar att de i praktiken kan göra precis vad som helst utan att någon inser att de inte är äkta vara. Så länge som de klär sig riktigt, uppträder korrekt, och har de vanliga OH-bilderna, tas de för den äkta varan och kan sedan säga i praktiken vad som helst. Filmen innehåller en rent häpnandsväckande scen från en konferens i Tampere i Finland där en av the Yes Men uppträder i en superman-liknande kostym med en meter lång uppblåsar penis som han säger att GATT kommer att använda för att hålla reda på hur hårt arbetare i tredje världen arbetar. Istället för att bli utbuad får "GATT-företrädaren" applåder. Filmen visar att uppe i de förfinade nyliberala skikten talas ett kodspråk som för läge sedan har tappat all kontakt med verkligheten. Den som har sett "the Yes Men" förstår omedelbart hur de svenska nyliberalerna fungerar och samtidigt hur de kan bekämpas. Filmen får 5 stjärnor. 
Skriv ut inlägget
XML-RPC och WordPress, ett nytt verktyg.
December 31st, 2004 Kommentera här. Inga kommentarer än »
XML-RPC är en elegant lösning på ett problem som har existerat inom IT-världen sedan 60-talet: nämligen hur man invokerar funktioner på andra datorer över ett närverk. CORBA är ett exempel på hur man löser detta problem. Javas RMI är en anan och betydligt enklare implementation.
Men trots att XML-RPC nästan uteslutande används för att skicka information från en WordPress blog till en aggregator så finns det inget som hindrar att man använder det för att skicka information TILL en WordPress blog.
De senaste dagarna har jag skrivit ett litet verktyg som jag länge har saknat: Ett litet blogverktyg som är skrivet i PHP och SQLite och som jag kör på min bärbara dator. Jag bloggar som vanligt i mitt verktyg och spar mina inlägg på min bärbara dator. Sedan när jag är uppkopplad till Internet så skickar jag ett XML-RPC meddelande till min WordPress server och mitt inlägg läggs in utan att jag behöver logga på WordPress.
Så vad är vitsen med detta? Jo det betyder att jag kan kan blogga var som helst utan att vara uppkopplad till WordPress. Det betyder också att jag kan skicka in mina inlägg även när jag inte sitter vid datorn. M.a.o jag kan skriva fem inlägg på lördag-söndag och sedan skickar min dator in dom automatiskt vid vissa klockslag som jag sätter in mitt verktyg.
Det slår mig också att det här är ett mycket fint sätt att skriva en gruppblogg. Det är mycket enkelt att skicka in inlägg till en grupp-blogg via XML-RPC. Mycket enklare än att logga in.
De senaste två inläggen är inskickade via XML-RPC, och när jag har fixat de sista mindre buggarna kommer jag helt att övergå till detta sätt att blogga.
Det här betyder också att jag inte längre behöver bry mig om WordPress användargränssnitt.
Skriv ut inlägget
Bokrecension. Tommy Franks: American Soldier
December 31st, 2004 Kommentera här. Inga kommentarer än »
Nyligen skrev överbefälhavaren för Irakinvasionen, Tommy Franks, en bok med titeln American Soldier. Boken skrevs egentligen av en professionell s.k. ghostwriter, Malcolm McConnell, men den är ändå intressant.
Tommy Franks, som nu har gått i pension, är en otypisk amerikansk officer så till vida att han aldrig gick igenom den amerikanska militärakademin West Point. Att han trots det lyckades bli överbefälhavare i Irak visar att han inte är någon dummskalle.
Det faktum att han växte upp i Texas har inte precis skadat hans karriär , som var mycket typisk: Vietnam, Korea, det första Irakkriget.
Efter det andra Irakkriget ställde sig Franks bakom Bushs återvalskampanj och gjorde ett uppmärksammat framträdande på republikanernas konvent i New York.
Franks och Rumsfeld är nära vänner och Franks är precis som Colin Powell en politiskt medveten general.
Boken, som är på över 500 sidor, är mycket välskriven och läsvärd. Den ger en mycket bra inblick i den endimensionella värld som de flesta högre amerikanska officerare lever i. Som jag tidigare har sagt så är de flesta högre amerikanska officerare mycket välutbildade och de flesta har bred erfaranhet av världen utanför USA. Samtidigt saknar de precis som den tyska officerskåren under andra världskriget en moralisk dimension.
De är uppfostrade att aldrig ifrågasätta amerikanska politiska beslut och den enda möjlighet de har att protestera är att avgå, något som mycket få någonsin gör.
När jag för ett år sedan besökte en amerikansk militärkonferens slogs jag av hur ingen av officerarna verkade ha det minsta tvivel om att USAs Irakinvasion var legal och riktig.
Precis som de tyska officerarna under andra världskriget så följer man order, och de politiska bedömningarna som ligger till grund för t.ex. Irakkriget anser man ligga utanför sin egen kompetenssfär.
Under andra världskriget var det bara två officerare på generalsnivå som protesterade. Generalstabschefen Ludwig Beck som avgick 1938 i protest och general von Cholditz som begick landsförräderi genom att samarbeta med den franska motståndsrörelsen för att förhindra att Paris förstördes i augusti 1944. General Ritter von Thoma deserterade till britterna vid El Alamein 1942 men det är inte säkert att det var av politiska skäl.
Tommy Franks företrädare på posten som chef för Centcom, det amerikanska Centralkommandot, Anthony Zinni var mer kritisk mot Bush-regeringens Irak-politik än Franks, och avpolleterades. Irakkriget startades av en liten grupp neokonservativa runt presidenten helt utan insyn från kongressen. De bedrev ett mycket skickligt mörkerspel där ingen utom de själva visste att alla de bevis som de lade fram var förfalskade.
De högre officerarna, som hade kunnat förhindra kriget, hade, som Franks bok så tydligt visar, inte den moraliska dimension som behövdes för att dra i nödbromsen.
Men boken är välskriven och som sagt mycket läsvärd och avsnitt ur boken kan läsas på Amazon.
Skriv ut inlägget
Jordbävningar i tredje och första världen
December 27th, 2004 Kommentera här. Inga kommentarer än »
Den fruktansvärda M9.0 Andaman-Nicobar Islands jordbävningen som inträffade igår, den 26 december, utanför Sumatra har studerats mycket noga här i Kalifornien.
I Kalifornien är man utomordentligt jordbävnings-medveten och jordbävningsberedd. Alla barn får lära sig geologi och seismologi på en nivå som endast förekommer på Island. Orsaken är givetvis de förkastningar som löper utefter den kaliforniska kusten. Det mest välkända, San Andreasförkastningen , löper utefter hela den västra delen av Silicon Valley.
Andaman-skalvet hade en magnitud på 9.0 på Richterskalan. Loma Prieta-jordbävningen den 17 Oktober 1989, som vi var med om, var “bara” på 6.9-7.1 på Richterskalan.
Richterskalan , som f.ö. utarbetades för att mäta jordbävningar i Kaliffornien, är logaritmisk, så ett jordskalv på 8 skakar tio ggr mer än ett på 7, men det genererar 32 ggr mer energi. Så det är väldigt svårt för mig att föreställa mig en jordbävning som skakar 100 ggr mer än Loma Prieta.
Jag minns hur alla bilarna på parkeringsplatsen stod och studsade upp och ner på sina gummidäck, och min son som spelade fotboll minns hur alla åkersorkar plötsligt kom upp ur sina hål.
Men trots att ett jordskalv på 9.0 alltså är ofattbart stort tror skulle ett lika stort jordskalv här inte alls orsaka lika stor skada. Den viktigaste orsaken är att här är alla hus byggda för att motstå mycket kraftiga jordskalv. Bl.a. är de ofta fästade vid underliggande betongplattor med stora bultar.
Vårt trähus skadades t.ex. inte alls i Loma Prieta, trots att det ett tag verkade som om hela huset skulle rasa. Det skakade så det går inte att beskriva. Allt lösöre, alla fönster, och inte minst alla väggar skakade så att det blev ett rent öronbedövande väsen.
Och sedan, tio-15 sekunder senare blev allt tyst, dödstyst. Men förutom att alla böcker låg på golvet så blev det ingen bestående skada.
Om någon tror att 10-15 sekunder inte är en enormt lång tid så har ni fel, helt fel. Men en helgalen kollega som samlade kristall i en jordbävningszon var mindre lycklig.
Det förekommer dussintals jordskalv i alla jordbävningsområden varje dag. Kolla här så kan ni se alla de jordskalv som har förekommit här bara under de senaste 12 timmarna.
Men de allra flesta är så små att de bara märks man man befinner sig alldeles i närheten. Men sedan den 18:e september har det förekommit hela sex jordskalv på mellan 4.1 och 6.0 på Richterskalan. Ett jordskalv på över 5.5 märks mycket väl.
Det allra värsta med stora jordskalv är efterskalven. Efter Loma Prieta skakade huset av och till med jämna mellanrum i flera dygn.
Eftersom den kaliforniska kusten häruppe i norr är så klippig finns det heller ingen risk för att någon Tsunami skulle orsaka större skador.
Skriv ut inlägget
Fotoblog: Världens Vackraste Bro
December 26th, 2004 Kommentera här. Inga kommentarer än »
Foto: Det Progressiva USA
Den är inte lika lång som Öresundsbron eller ens Bay Bridge, som också ligger i San Francisco, och den är inte lätt at nå, men det är något alldeles speciellt med Golden Gate-bron.
Tillsammans med kabelvagnarna symboliserar den San Francisco, och alla San Franciscobor känner djupt och intensivt för bron.
Den invigdes 1937 och tog fyra år att bygga.
Här är vi på väg norrut över bron på väg mot Sausalito på Juldagen 2004. Man kan promenera över bron, och på helgerna är det alltid fullt av folk. Men Golden Gate-bron är inte det enda sättet att ta sig över San Franciscobukten. Det går också färjor från Fisherman’s Warf och Embarcadero.
Det finns oräknerliga bilder av Golden Gate-bron, här är en officiell bild från norr tagen in mot staden. Stilla Havet är till höger och San Francisco-bukten till vänster och det intensiva ljuset på horisonten till vänster kommer från den stora staden Oakland.
Men det finns också en mörkare sida av bron också. Den är en av USAs mest populära . platser att begå självmord.
Mellan 1500 och 2000 människor har begått självmord genom att kasta sig från bron sedan den invigdes.
Skriv ut inlägget
Det är så man kan gråta
December 25th, 2004 Kommentera här. Inga kommentarer än »
Vi lever in en allt mer integrerad värld, eller gör vi verkligen det? Under Clinton-åren gjordes vissa ansträngningar att anpassa USA till resten av världen och avskaffa det medeltida måttsystemet som USA envisas med att använda och istället införa decimalsystemet.
Men republikanerna vill inte ha något mer resten av världen att göra, utom för att ockupera den, och nu går mina skattepengar till ett program som går ut på att avskaffa, jag skojar inte, decimalsystemet på de få områden där det redan har införts och istället återgå till det medeltida systemet !
Jag väntar mig nu att Fredrik Reinfeld snart kommer att motionera om att Sverige också avskaffar decimalsystemet och går tillbaks till skålpund och alnar.
Idag används decimalsystemet här i landet för att mäta bilbromsar och cervix hos kvinnor som föder barn, men för få andra saker. Att man nu lägger ner skattepengar på att avskaffa decimalsystemet på de få områden där det används är helt enkelt inte klokt. Jag menar hur vansinnigt dum får man vara?
Det enda hoppet idag står till den amerikanska armén som har börjat använda decimalsystemet. Med litet tur kanske vi kan ockupera Iran, Syrien, Nord Korea och Frankrike så att decimal-trenden vänder.
Skriv ut inlägget
Fotoblog: San Franciscos hamn
December 25th, 2004 Kommentera här. Inga kommentarer än »
Foto: Det Progressiva USA
Här kommer hon stolt inseglande i San Franciscos hamn, juldagen 2004, Huyndai Innovator, 43,567 ton, byggd i september 1986. Hon kommer från Busan i Korea via Tacoma i delstaten Washington. Men trots att hon befinner sig mitt inne i San Franciscos hamn så är det inte dit hon är på väg. Hon seglar rakt förbi den idag nästan helt övergivna hamnen för att lägga till i Oaklands hamn, tvärs över sundet från San Francisco.
Hon rör sig förbluffande snabbt - och alldeles tyst - efter att just ha passerat under Golden Gate-bron. Om ett par minuter än hon på andra sidan Alcatraz.
Skriv ut inlägget
Bokrecension: Dante in Love
December 25th, 2004 Kommentera här. Inga kommentarer än »
Nel mezzo del cammin di nostra vita
mi ritrovai per una selva oscura
ché la diritta via era smarrita.
Vid mitten av vårt livs väg
fann jag mig vara i en mörk skog
Ty den rätta vägen hade jag förlorat
Så börjar en av världshistoriens mest berömda böcker, Dante Alighieris (Florens 1265 - Ravena 1321) La Divina Commedia.
La Divina Commedia, Den Gudomliga Komedien, är en bok som har beskrivits, översatts och diskuterats av hundratals författare, inte minst vår egen Olof Lagercrantz (Från Helvetet till Paradiset, En bok om Dante och hans komedi, W&W 1964) och nu senast Niklas Rådström .
Harriet Rubins Dante in Love: The World’s Greatest Poem and How It Made History som har publicerats på Simon & Schuster i år är en bok som jag starkt kan rekommendera. Den är bara på 275 sidor, så man kan läsa den på ett par timmar, men Harriet Rubin lyckas levandegöra Dante och hans tid på ett makalöst sätt inom de mycket snäva gränserna av en så kort bok, och, bör jag tillägga, ett sånt omfattande ämne.
Hon beskriver bakgrunden till Dantes bok. Inte bara hans olyckliga ungdomskärlek till Beatrice, utan också hur den italienska Renässansen förvandlade samhället och gav upphov till det moderna samhälle vi lever i än idag.
Det faktum att Dante, liksom senare Boccaccio (Decamerone) , skrev på Italienska och inte på Latin var en av orsakerna till att La Divina Commedia blev så oerhört populär.
Speciellt Dantes födelseplats, Florens kontrasteras mot Rom. Den senare var det politiska och militära maktcentrumet i Italien, medan Florence stod för den ekonomiska och artistiska förnyelsen som skulle skapa det moderna samhället.
Harriet Rubin beskriver också Bologna-universitetets centrala roll för det fria tänkandets framväxt i Italien. Medan ortodoxin regerade i Paris-universitetet efter Peter Abelards försök att reformera det, så var det studentstyrda Bologna-universitetet den plats där de progressiva tänkarna samlades. Intressant nog spelade en grupp översättare en viktig roll för det nya tänkandet. De översatta de klassiska grekiska verk som hade bevarats i arabvärlden men gått förlorade i Europa. Och många av dessa verk existerade vid denna tid endast på det arabiska språket. Det var föst senare som man hittade originaltexterna.
Men Bologna vände också blicken från himlen till världen runt omkring och man började t.ex. studera medicin, och inte bara Bibeln. Vid Bologna utfördes f.ö. de första obduktionerna, som tillförde den medicinska vetenskapen en helt ny kunskap om människan.
Boken innehåller också miniporträtt av ett stort antal bifigurer, som t.ex. Guido Cavalcanti
Den här boken är en kulturgärning och påminner litet om Lesley Chamberlains Nietzsche in Turin: An Intimate Biography.
Harriet Rubin har lyckats fånga inte bara Dantes person utan också hans tid, hans stora kärlek, hans tragiska exil, hans gärning, det senmedeltida Italien och det italienska språket på ett mycket fint sätt.
För den som vill fördjupa sig i ämnet finns det många bra sajter på webben, b.a. denna.
Skriv ut inlägget
Testa Open Office 2.0s betarelease
December 25th, 2004 Kommentera här. Inga kommentarer än »
För den som inte har råd att betala för Microsoft Office har det funnits ett alternativ. Kör den illegalt. Nu finns det ett mycket bra alternativ, ett alternativ som f.ö. ofta faktiskt är bättre än Office, nämligen Open Office. Om ni aldrig har använt Open Office, kolla de i så fall, det finns ingen som helst anledning att inte använda den, och ni kan också hjälpa beta-testa den nya releasen
Skriv ut inlägget
Bokrecension: A Pretext for War
December 24th, 2004 Kommentera här. Inga kommentarer än »
James Bamford är en amerikansk författare som har skrivit ett par mycket bra böcker om den amerikanska underrättelsetjänsten. En av dessa, The Puzzle Palace, handlar om National Security Agency och fick mycket bra kritik när den skrevs.
Nu har Bamford skrivit en ny bok med titeln A Pretext For War, 9/11, Iraq, and the Abuse of America’s Intelligence Agencies. Boken som har getts ut på Doubledayförlaget 2004 är på 408 sidor och spännande som en deckare.
Det har gets ut en stor mängd ypperliga böcker om upprinnelsen till Irak-invasionen och USA: s nya unilaterala utrikespolitik de sista månaderna.
Bl.a. Seymour Hershs ypperliga Chain of Command , Richard Clarks Against All Enemies och Bob Woodwards Plan of Attack för att nämna bara några av de mest kända.
Det finns två typer av historiker: De som samlar in ny information och de som nöjer sig med att analysera den information som redan existerar.
Bamford har gjort ett bra jobb med att samla in en mängd information om hur de amerikanska underrättelseorganisationerna missade alla de ledtrådar om attacken den 11:e september som de inte borde ha missat.
Han beskriver hur CIA hade information som man inte skickade vidare till FBI eller till immigrationsmyndigheterna. Information som om den hade disseminerats hade kunnat förhindra attackerna.
Bamford get en fascinerande beskrivning av alla de omfattande bunkersystem som den amerikanska regeringen har runt om i landet, men främst kring Washington, och som bl.a. består av Mount-Weather-bunkern. Ett bunkersystem som är det mest omfattande i världshistorien.
Bamford är mycket kritisk till hur CIA inte ens försökte infiltrera bin Ladens organisation, detta trots att en grupp amerikaner hade sökt sig till organisationen och välkomnats av bin Laden.
Men den viktigaste delen av boken beskriver hur Bush-administrationen sedan använde förfalskad underrättelseinformation för att starta kriget mot Irak som en hämnd för attackerna den 11:e september 2001, trots att Irak inte hade något som helst att göra med dessa attacker.
Han beskriver också hur den amerikanska regeringen aktivt förhindrade Hans Blix och de andra FN-observatörerna från att utforska en betydande del av Irak för att förhindra att inspektörerna fick mer tid på sig. Man hade redan bestämt datumet för när kriget skulle börja och ingenting tilläts försena krigsutbrottet.
Kriget beordrades av presidenten som hämnd på ett mordförsök som Saddam Hussein skulle ha beordrat på presidentens far under ett privatbesök som den senare gjorde i Kuwait i april 1993. Men det är långt ifrån säkert att det verkligen förekom något mordförsök, och hela Irakkriget kan därför ha startats helt utan någon som helst orsak.
Vi vet från andra källor att ingen i Washington gjorde några allvarliga försök att stoppa kriget när Bush än gång beordrat det. Kriget diskuterades aldrig öppet inom kabinettet. Allt skedde bakom låsta dörrar inom en liten grupp av vicepresident Cheneys närmaste medlemmar.
De amerikanska underrättelsetjänsterna kringgicks helt och istället anlitade man en grupp neokonservativa som helt enkelt fabricerade den information som man ansåg sig behövas, bl.a. med hjälp av den irakiske högermannen Ahmed Chalabi, och som bl.a. Göran Persson sade sig vara mycket imponerad av.
Det framgår också klart hur litet man var intresserad av landet Irak och dess befolkning. Kriget sågs av presidenten som en ren och skär hämndaktion på Saddam Hussein och av de neokonservativa som ett sätt att stärka Israels position i mellersta östern.
Det var därför som man var så ointresserade av att planera för vad som skulle ske efter Saddam hade störtats. Saddams störtande var på många sätt hela krigets slutmål.
Det är viktigt att alla fakta om kriget kommer fram, för Irakkriget framstår mer och mer som ett av världshistoriens mer betydande krig. Kriget har redan förvandlat USA från en republik till ett imperium och kommer för alltid att förändra arabvärlden, fast kanske inte på det sätt som de neokonservative hade tänkt sig.
James Bamfords bok är mycket läsvärd och den är f.ö. välskriven och spännande som vilken deckare som helst. Den ger dessutom en intressant inblick in i CIA:s och NSA:s hemliga värld som vanligtvis inte beskrivs så här vederhäftigt.
Skriv ut inlägget
Fotoblogg: Gatukök i San Francisco
December 24th, 2004 Kommentera här. Inga kommentarer än »
Foto: Det Progresiva USA
San Franciscos hamn har tystnat för länge sedan. Något enstaka kryssningsfartyg kommer på besök, det är allt. Alla de stora pirerna utefter Embarcadero ligger tysta.
Men småbåtshamnen är fortfarande aktiv och flera hundra fiskebåtar är fortfarande baserade i San Francisco. Området kring Fisherman’s Warf är idag en av San Franciscos allra största turistattraktioner. Bilden är hämtad från ett av de många gatukök som kantar gatan nere vid hamnen. Med några hundra fiskebåtar för ankar bara några meter därifrån är det lätt att tro att krabborna och räkorna kommer från San Francisco. Men ingenting är någonsin riktigt så enkelt som man skulle tro.
Faktum är att maten för det mesta flygs in från Kanada. Men gott är det, speciellt tillsammans med San Franciscos berömda surdegsbröd.
Skriv ut inlägget
Anthony Cordesman om Irak-kriget
December 24th, 2004 Kommentera här. Inga kommentarer än »
DN har en artikel om neokonservatismens misslyckande i Irak baserad på Anthony Cordesmans rapport om situationen i Irak . Som vanligt länkar de inte till den, vilket är ledsamt eftersom rapporten verkligen är värd att läsas.
Cordesman är anställd på tankesmedjan Center for Strategic and International Studies
Hela rapporten finns alltså på länken ovan. Den fokuserar på gerillans framgångsrika strategi. Det är idag allmänt accepterat invasionen skedde helt utan en genomtänkt plan för den ockupation som skulle följa efter kriget. Istället för att göra som alla andra framgångsrika ockupationsmakter, nämligen samarbeta med dem som hade styrt det irakiska samhället, och främst då den irakiska armen, beslöt man sig helt utan analys för att helt enkelt ställa hela den väldiga irakiska krigsmakten på bar backe.
Inte bara utan jobb, men ändå viktigare, utan lön.
Resultatet lät inte vänta på sig, och en liten motståndsrörelse växta snabbt fram. När ockupationsmakten sedan satte in överväldigande våld mot varje tecken på motstånd, så var kriget ett faktum.
Cordesman, som kan säkerhetspolitik, visar hur gerillan snabbt har lärt sig att operera i små flexibla nätverk. Huvudfienden är inte ockupationsmaktens väldiga militära styrkor, det är alla de mjuka mål som finns överallt. Oljeledningar, elverk, vattenledningar, och främst de irakier som samarbetar med ockupationsmakten.
Den amerikanska taktiken har hittills varit väldiga fältslag som det i Falluja. Precis som i Vietnamn försöker man vinna kriget genom att döda gerillan, som alltid kan få nya rekryter och mer vapen över Iraks öppna gränser.
Cordesman visar också hur gerillan använder psykologi och propaganda på ett allt mer sofistikerat sätt.
Cordesman ser ett år till av krig på dagens nivå. Han ser USA:s exit-strategi helt beroende på om man kan träna en irakisk arme att ta över kriget mot gerillan.
Och som flera andra rapporter visar, är just det programmet gerillans största tillgång. Man skickar in gerillasoldater till träningsprogrammet. Man får dem tränade av amerikanska expertet, de får vapen och ammunition, och sedan försvinner de tillbaks till guerillan med de senaste vapen och ny ammunition plus nya insikter i ockupationsarméns rutiner.
Skriv ut inlägget
Är amerikanskornas bröst verkligen säkerhetsrisker?
December 22nd, 2004 Kommentera här. 2 kommentarer »
Den senaste tiden har säkerhetspersonalen på USAs flygplatser haft en ljuvlig tid. Man har upptäckt att amerikanskornas bröst måste undersökas extra noggrant innan de tillåts gå ombord på flygplanen. Man har varit så noggranna att massvis av de mindre patriotiska amerikanskorna som av någon underlig anledning inte vill visa brösten - man undrar verkligen vad de döljer - och andra delar av sin anatomi - har klagat.
Det här är bara den senaste fronten i kampen mot terrorismen. Men det är helt klart en viktig front, och en lösning kanske vore att alla kvinnor som flyger i USA från och med nu gör så helt nakna. På det sättet visar de ju att de inte har något att dölja och de visar också sin patriotism. Möjligtvis kan de svepa sig i en mindre - genomskinlig - amerikansk flagga.
Skriv ut inlägget
Persson och Bromma
December 22nd, 2004 Kommentera här. Inga kommentarer än »
Jag läser i DN att Göran Persson tycker att utvisningen och förnedringen av de två egyptierna på Bromma flygplats skedde helt korrekt enligt svensk praxis. I kriget mot terrorismen måste man vara tuff och Perssson vill helt klart var tuff. Om amerikanerna kan tortera terrorister och även de som inte är terrorister, varför skall inte Sverige också vara med på ett hörn?
Ingen, vare sig till vänster eller höger verkar vara det minsta intresserad av huvudfrågan. Rumsfelds ‘Krig Mot Terrorismen’ sker helt utanför lagen. Det är det som är problemet. Kriget utkämpas genom tortyr i hemliga fångläger från Centralasien till Cuba. Det sker utanför den amerikanska kongressens insyn. Den sker utanför lagen. Den amerikanska progressiva rörelsen med bl.a. American Civil Liberties Union håller f.n. på att dokumentera alla de övergrepp som kontinuerligt sker. i Kriger mot Terrorismen. Den svenska regeringen borde samarbeta med de amerikanska progressiva grupperna.
Den svenska regeringen säger sig t.ex. inte veta att det var CIA som verkställde hämtningen. För det första har man ingen aning om vilken amerikansk organisation det var som genomförde hämtningen. Rumsfelds Gulag administreras inte av CIA, och USA har dussintals olika säkerhetstjänster.
Och för det andra är det inget som helst fel med att låta CIA hjälpa till att flyga ut kriminella individer, om de nu är kriminella. CIA har faktiskt alltid varit en av de mer liberala krafterna i USAs urtikespolitik, och det finns faktiskt terrorister i världen.
Felet ligger i att samarbeta med Rumsfelds neokonservativa och deras ineffektiva strategi att helt urskiljningslöst tortera de människor som de anser vara terrorister. Vi vet idag att ‘Kriget Mot Terrorismen’ bara föder mer terrorism eftersom det inte angriper de sociala förhållanden som föder våldet.
Sverige bör absolut samarbeta med de organisationer, inklusive CIA, som arbetar för att stoppa terrorattacker. Men man bör insistera att de medel som användes inte är desamma som de som användes av terroristerna själva.
Glöm inte Nietzsches ord: “När vi stirrar in i avgrunden så stirrar avgrunden också in i oss”.
Skriv ut inlägget
Palmer och julskyltning
December 22nd, 2004 Kommentera här. Inga kommentarer än »
Foto: Det Progressiva USA
Palmer och värme, gröna gräsmattor, julmusik och strålande sol från en klarblå himmel, vad kan vara mer jullikt? Nej inte mycket det måste erkännas. Men givetvis, med motoriserade plastrenar och vita lakan på gräsmattorna blir det jul ändå.
Och givetvis, julen är ju till för att konsumera och då kommer snön bara ivägen i alla fall.
Men konsumeras gör det, och inte bara vänner och bekanta skall ha julklappar. Det skall också brevbäraren och sophämtaren ha.
Skriv ut inlägget
Hybrida Pyttedatorer
December 22nd, 2004 Kommentera här. Inga kommentarer än »
När min dotter började på universitetet så byggde vi henne en s.k. Small Form Factor dator. Dvs en dator som är liten som en skokartong. De här datorerna har en intressant historia. De började byggas på Taiwan av de taiwanesiska moderkortstillverkarna när priserna på moderkort föll och deras vinstmarginaler blev alltför små.
Det första företaget som började bygga de här datorerna var Shuttle och den Shuttle-dator som vi har haft i tvår år nu har fungerat oklanderligt.
Men teknologin har hela tiden utvecklats och nu kommer ASUS med en intressant ny pyttedator. (Se bilden ovan)
Man börjar bygga in mer och mer komponenter i dessa datorer, som man idag lätt kan bära med sig. Den här har t.ex. en inbyggd radio.
I framtiden kommer vi att se mer och mer komponenter inbakade i dessa pyttedatorer som är perfekta för hemmet.
Den pyttedator vi har står i ett hörn och är så liten - och tyst - att den inte märks.
De här datorerna är perfekta för dataspel, men kan användas till vad som helst. De är perfekta som hemdatorer eftersom de inte tar upp någon som helst plats och dessutom är mycket tysta.
Vår andre son, som brukar ta sin dator med sig hem på tåget för att vi skall kunna fixa och uppgradera den kommer nu att byta till en pyttedator eftersom han så lätt kan ta den i sin väska.