Bokrecension: A Pretext for War

James Bamford är en amerikansk författare som har skrivit ett par mycket bra böcker om den amerikanska underrättelsetjänsten. En av dessa, The Puzzle Palace, handlar om National Security Agency och fick mycket bra kritik när den skrevs.

Nu har Bamford skrivit en ny bok med titeln A Pretext For War, 9/11, Iraq, and the Abuse of America’s Intelligence Agencies. Boken som har getts ut på Doubledayförlaget 2004 är på 408 sidor och spännande som en deckare.

Det har gets ut en stor mängd ypperliga böcker om upprinnelsen till Irak-invasionen och USA: s nya unilaterala utrikespolitik de sista månaderna.

Bl.a. Seymour Hershs ypperliga Chain of Command , Richard Clarks Against All Enemies och Bob Woodwards Plan of Attack för att nämna bara några av de mest kända.

Det finns två typer av historiker: De som samlar in ny information och de som nöjer sig med att analysera den information som redan existerar.

Bamford har gjort ett bra jobb med att samla in en mängd information om hur de amerikanska underrättelseorganisationerna missade alla de ledtrådar om attacken den 11:e september som de inte borde ha missat.

Han beskriver hur CIA hade information som man inte skickade vidare till FBI eller till immigrationsmyndigheterna. Information som om den hade disseminerats hade kunnat förhindra attackerna.

Bamford get en fascinerande beskrivning av alla de omfattande bunkersystem som den amerikanska regeringen har runt om i landet, men främst kring Washington, och som bl.a. består av Mount-Weather-bunkern. Ett bunkersystem som är det mest omfattande i världshistorien.
Bamford är mycket kritisk till hur CIA inte ens försökte infiltrera bin Ladens organisation, detta trots att en grupp amerikaner hade sökt sig till organisationen och välkomnats av bin Laden.

Men den viktigaste delen av boken beskriver hur Bush-administrationen sedan använde förfalskad underrättelseinformation för att starta kriget mot Irak som en hämnd för attackerna den 11:e september 2001, trots att Irak inte hade något som helst att göra med dessa attacker.

Han beskriver också hur den amerikanska regeringen aktivt förhindrade Hans Blix och de andra FN-observatörerna från att utforska en betydande del av Irak för att förhindra att inspektörerna fick mer tid på sig. Man hade redan bestämt datumet för när kriget skulle börja och ingenting tilläts försena krigsutbrottet.

Kriget beordrades av presidenten som hämnd på ett mordförsök som Saddam Hussein skulle ha beordrat på presidentens far under ett privatbesök som den senare gjorde i Kuwait i april 1993. Men det är långt ifrån säkert att det verkligen förekom något mordförsök, och hela Irakkriget kan därför ha startats helt utan någon som helst orsak.

Vi vet från andra källor att ingen i Washington gjorde några allvarliga försök att stoppa kriget när Bush än gång beordrat det. Kriget diskuterades aldrig öppet inom kabinettet. Allt skedde bakom låsta dörrar inom en liten grupp av vicepresident Cheneys närmaste medlemmar.

De amerikanska underrättelsetjänsterna kringgicks helt och istället anlitade man en grupp neokonservativa som helt enkelt fabricerade den information som man ansåg sig behövas, bl.a. med hjälp av den irakiske högermannen Ahmed Chalabi, och som bl.a. Göran Persson sade sig vara mycket imponerad av.

Det framgår också klart hur litet man var intresserad av landet Irak och dess befolkning. Kriget sågs av presidenten som en ren och skär hämndaktion på Saddam Hussein och av de neokonservativa som ett sätt att stärka Israels position i mellersta östern.

Det var därför som man var så ointresserade av att planera för vad som skulle ske efter Saddam hade störtats. Saddams störtande var på många sätt hela krigets slutmål.

Det är viktigt att alla fakta om kriget kommer fram, för Irakkriget framstår mer och mer som ett av världshistoriens mer betydande krig. Kriget har redan förvandlat USA från en republik till ett imperium och kommer för alltid att förändra arabvärlden, fast kanske inte på det sätt som de neokonservative hade tänkt sig.

James Bamfords bok är mycket läsvärd och den är f.ö. välskriven och spännande som vilken deckare som helst. Den ger dessutom en intressant inblick in i CIA:s och NSA:s hemliga värld som vanligtvis inte beskrivs så här vederhäftigt.