Bokrecension. Tommy Franks: American Soldier

Nyligen skrev överbefälhavaren för Irakinvasionen, Tommy Franks, en bok med titeln American Soldier. Boken skrevs egentligen av en professionell s.k. ghostwriter, Malcolm McConnell, men den är ändå intressant.

Tommy Franks, som nu har gått i pension, är en otypisk amerikansk officer så till vida att han aldrig gick igenom den amerikanska militärakademin West Point. Att han trots det lyckades bli överbefälhavare i Irak visar att han inte är någon dummskalle.

Det faktum att han växte upp i Texas har inte precis skadat hans karriär , som var mycket typisk: Vietnam, Korea, det första Irakkriget.

Efter det andra Irakkriget ställde sig Franks bakom Bushs återvalskampanj och gjorde ett uppmärksammat framträdande på republikanernas konvent i New York.

Franks och Rumsfeld är nära vänner och Franks är precis som Colin Powell en politiskt medveten general.

Boken, som är på över 500 sidor, är mycket välskriven och läsvärd. Den ger en mycket bra inblick i den endimensionella värld som de flesta högre amerikanska officerare lever i. Som jag tidigare har sagt så är de flesta högre amerikanska officerare mycket välutbildade och de flesta har bred erfaranhet av världen utanför USA. Samtidigt saknar de precis som den tyska officerskåren under andra världskriget en moralisk dimension.

De är uppfostrade att aldrig ifrågasätta amerikanska politiska beslut och den enda möjlighet de har att protestera är att avgå, något som mycket få någonsin gör.

När jag för ett år sedan besökte en amerikansk militärkonferens slogs jag av hur ingen av officerarna verkade ha det minsta tvivel om att USAs Irakinvasion var legal och riktig.

Precis som de tyska officerarna under andra världskriget så följer man order, och de politiska bedömningarna som ligger till grund för t.ex. Irakkriget anser man ligga utanför sin egen kompetenssfär.

Under andra världskriget var det bara två officerare på generalsnivå som protesterade. Generalstabschefen Ludwig Beck som avgick 1938 i protest och general von Cholditz som begick landsförräderi genom att samarbeta med den franska motståndsrörelsen för att förhindra att Paris förstördes i augusti 1944. General Ritter von Thoma deserterade till britterna vid El Alamein 1942 men det är inte säkert att det var av politiska skäl.

Tommy Franks företrädare på posten som chef för Centcom, det amerikanska Centralkommandot, Anthony Zinni var mer kritisk mot Bush-regeringens Irak-politik än Franks, och avpolleterades. Irakkriget startades av en liten grupp neokonservativa runt presidenten helt utan insyn från kongressen. De bedrev ett mycket skickligt mörkerspel där ingen utom de själva visste att alla de bevis som de lade fram var förfalskade.

De högre officerarna, som hade kunnat förhindra kriget, hade, som Franks bok så tydligt visar, inte den moraliska dimension som behövdes för att dra i nödbromsen.

Men boken är välskriven och som sagt mycket läsvärd och avsnitt ur boken kan läsas på Amazon.