Det Progressiva USA

Man kan lära sig mycket om Bushs personlighet genom att studera hur han hanterar utnämningen av den emotionellt ostabile John Bolton till USAs nya FNambassadör. Mannen är helt klart den värste kandidaten man kan tänka sig. Han är en ren katastrof, och det är just därför Bush vill ha honom. Han skall förstöra FN inifrån och helt underordna den Bush-regeringens agenda.

Nu begär demokraterna den information om Bolton som de enligt den amerikanska grundlagen har rätt att få, men Bush vägrar och istället för att göra något som helst för att kompromissa så är det precis som Irak: allt eller inget, kvitt eller dubbelt.

Bush kompromissar aldrig, någonsin, om någonting som helst.

Han har lärt sig att man inte behöver kompromissa. Har man bara massförstörelsevapen och är man bara beredd att göra allt för att vinna så vinner man vanligtvis. Han har förvandlat det republikanska partiet till ett vapen som mest liknar Lenins Bolsheviker och Hitlers Nazister.

Detta är någonting som demokraterna ännu inte har lärt sig, men minoritetsledaren i Senaten Harry Reid försöker i alla fall bjuda motstånd.

Bush kommer helt klart att få Bolton godkänd av senaten. Men han har fått betala ett mindre politiskt pris.
har mer om Bolton-affären

Democrats delayed a vote on the nomination on Thursday night, saying they wanted access to classified information about Mr. Bolton’s conduct that the administration has refused for weeks to provide.

“Now in terms of the requests for the documents, I view that as just another stall tactic,” Mr. Bush said, “another way to delay, another way not to allow Bolton to get an up or down vote.”

Democrats gave no indication they would back down. “Mr. Bolton’s fate lies with the president,” said Jim Manley, the spokesman for Senator Harry Reid of Nevada, the Democratic leader. “If he agrees to turn over the requested information about his nominee, then Mr. Bolton will get his up or down vote. The Senate is entitled to the information. It’s really that simple.”

Som en del i omprioriteringen iPentagons budget kommer en av militärbaserna här i Silicon Vallet att stänga. Det är den lilla Onizuka basensom sköter USAs hemliga militärsattelliter.

Silicon Valley har ett mycket stort militärinslag som man inte brukar tala om så ofta. En av orsakerna till att Silicon Valley expanderade så nabbt är just den stora utbyggnaden av USAs armen under 60 och 70-talen.

City leaders in the Bay Area breathed a sigh of relief when the Pentagon announced that just two of the region’s 21 military bases are to close. On the chopping block is the Onizuka Air Force Station in Sunnyvale, which employs 278 workers and helps run the military’s satellite system, and a defunct weapons depot in Concord. The latter closure was cause for celebration: Concord has long wanted to boost its economy by turning the base into offices and homes.

During the last round of closures in the 1990s, the Bay Area lost nine bases, including the Presidio, which employed 50,000 people. But this turned out to be beneficial. Many of the bases are in varying stages of being transformed into housing, business and high-tech complexes.

Ja mina relationer med Vatikanen har definitft varit nedfrusna sedan jag föreslog Gudryn Schyman som ny påve för någon månade sedan.

En av dom som inte har förlåtit mig är den nya påven, B16. Jag har f.ö.inte heller förlåtit B16 så vårt groll kan komma att fortsätta rätt länge framöver.

. Jag vet inte om många svenska bloggar täcker Vatikanen, det finns trots allt viktigare länder i världen.

Men bara för att visa att den svenska bloggosfären tar upp en hel mängd ämnen som man inte alltid hittar i pressen, så kan jag rapportera att B16 har utnämnt San Franciscos Ärkebiskop Bill Levada till chef för Congregation of the Doctrine of the Faith. Med andra ord, till vatikanens chefsideolog.

Det här är en viktig post och jag kommer att hålla ögat på Bill och B16 framöver.

Pope Benedict XVI has appointed William Levada, archbishop of San Francisco, to lead the Congregation of the Doctrine of the Faith, the office responsible for defending Catholic doctrine. The post, formerly held by Pope Benedict himself, is one of the most powerful in the Vatican. In assuming the post, Archbishop Levada will become the highest-ranking American in church history. His appointment suggests that Benedict XVI may want to improve the church’s relations with its American members over controversial issues such as gay rights, contraception, the role of women in the church and sexual abuses by priests.

Archbishop Levada, a 68-year-old theologian, is a fourth-generation Californian who worked in the Vatican’s doctrinal office before becoming archbishop of San Francisco in 1995. An old friend of Benedict XVI, he shares many of the pope’s conservative views, but has won praise for his ability to compromise without abandoning doctrine. For example, he found a way for Catholic organisations receiving money from the City of San Francisco to offer health benefits to employees’ domestic partners, without having to reverse his opposition to gay marriage.

Pismo Beach är en liten kuststad som ligger 40 (svenska) mil söder om San Francisco.

Man tar riksväg 101 mot söder. 101-an är den gamla El Camino Real , den kungliga vägen som byggdes av spanjorerna för att knyta samman de missionsstationer som de byggde utefter den kaliforniska kusten från San Diego upp till San Francisco på 1700talet.

Man kör 101:an söderut, förbi miljonstaden San Jose och sedan ut på landet och förbi Gilroy , världens vitlökshuvudstad, och sedan vidare ner till Salinas , vars stadsbibliotek har blivit omskrivet även i Sverige.

John Steinbeck föddes i Salinas och de bibliotek som har en del av hans samlingar tvingades på ett hårsmån att stänga på grund av budgetnerskärningar tidigare i år.

Idag är Salinas och de små städerna söderut mer mexikanska än ango-amerikanska.

Den lilla jordbruksstaden King City med sina stora silon är ett bra exempel. Vi har ett favororitbageri i King City där vi brukar köpa ypperliga mexikanska bakverk.

King City har alltid påmint mig om Ockelbo, fast jag tror inte att Victoria och Daniel någonsin har varit i King City. Men jag tror att orsaken är att man är alltid på väg någon annanstans när man kommer till King City och Ockelbo.

Hoppas alla mina läsare i King City och Ockelbo ursäktar.

Sedan fortsätter vi ner förbi Paso Robles , Atascadero och ner till San Luis Obispo med sitt universitet.

Det kan finnas rätt många svenskar som känner till Paso Robles. Staden är nämligen centrum för stora vinodlingar. Inte lika berömda som de i Napadalen, men nog så fina. Säkert dricks det mycket vin från Paso Robles i Sverige.

San Luis Obispo är också något av ett turistmål och staden är absolut värt ett besök. Bra restauranger och ett mycket fint antikvariat vid torget. Och en helt annan atmosfär än Silicon Valley. Mycket mer sydländsk.

Nu är vi nästan framme, det är bara någon mil över en låg bergsrygg kvar ner till Pismo Beach och havet.

Plötsligt, efter att vi har kört genom det torra landskapet i timmar ser vi det storstilade oändliga Stilla Havet i all sin prakt.

Piren är en samlingsplats och det ligger ett stort antal hotel och restauranter nere vid stranden.

De små kaliforniska kuststäderna är väldigt charmiga och värda att besöka. De har alla sin egen charm, som Pismo Beach. Jag tänker alltid på den rangliga piren i Dunkerque från vilken de brittiska styrkorna evakuerade i maj/juni 1940 när jag ser piren i Pismo Beach.

Men piren i Pismo Beach är mycket fredlig. Bara surfare, badare och turister ute för att njuta av solen och havet.

San Franciscooperan har ett intressant sommarprogram som är värt ett besök.

Programmer består av tre romantiska operor, Bizets Pärlfiskarna, Tchaikovskys Spader Dam och Mozarts Cosi Fan Tutte.

När jag studerade ryska var just Pushkins klassiska Spader Dam, ПиковаÑ? Дама , en av de första texterna jag läste.

Operan är minst lika bra som novellen.

Här kan man läsa mer om San Franciscos operahus.

Intressant nog sjunger den svenska operasångerskans Katarina Dalayman i programmet.

Tchaikovsky’s “Queen of Spadesâ€? opens the proceedings and stars Katarina Dalayman, a gifted Swedish soprano. Based on a novel by Pushkin, the opera is a romantic tragedy set in St Petersburg.

The second production, “The Pearl Fishersâ€?, offers the chance to hear one of opera’s most famous duets. Written by George Bizet in 1863, this opera rarely features in festivals these days, so its appearance here is cause for celebration.

Finally, Mozart’s frivolous and charming “Cosi fan tutteâ€?, filled with soaring arias, opens on June 24th, directed by John Cox.

San Francisco Opera, War Memorial Opera House, 301 Van Ness Ave. Tel: +1 (415) 864-3330. To book tickets, visit the opera’s website.

Den svenska högern - speciellt inom bloggosfären - som ser USA som nyliberalismens hemland har ofta inte speciellt bra koll pÃ¥ förhÃ¥llandena här i landet. Först av allt används termen ‘nyliberal’ och
‘nyliberalism’ sällan här i landet. Jag hade faktiskt ingen aning om vad den betydde när jag först sÃ¥g den pÃ¥ ett par svenska bloggar för nÃ¥got Ã¥r sedan.

Här blir den termen ‘libertarian’, men den termen används sällan och förknippas oftas med det libertarianska partiet som är nÃ¥got av ett skämt.

Men USA har alltid haft sin egen välfärdstat. Den byggdes upp av president Franklin Delano Roosevelt efter den stora börskraschen. Den byggdes senare ut och nådde sin höjdpunkt under president Lyndon Johnson. Den amerikanska välfärdsstaten prioriterade villaägande genom fördelaktiga villalån genom de stora halvstatliga instituionerna Fannie Mae och Freddie Mac. Dessa båda institutioner hjälper till att hålla villalånen på så låg nivå som möjligt.

Under de sista årens republikanska försök att rasera välfärdsstaten så har det tagits flera nya iniativ för att bygga upp en ny välfärdsstat. Ett av dessa mycket lovvärda initiativ kommer från delstaten Vermont, där Howard Dean tidigare var guvernör.

Vermont jobbar på något så revolutionerande som ett allmänt sjukförsäkringssystem för alla Vermontbor. Det här är ett mycket viktigt initiativ för om man lyckas så kommer andra delstater att kopiera det.

Mycket talar idag för att det Blåa USA kommer att bygga upp en ny välfärdstat delstat för delstat. Detta kan komma att ytterligare isolera Det Röda USA och göra skillnaderna mellan de två politiska polerna i USA än större.

Eight percent of the Vermont population has no health coverage. An additional 15% have insurance so inadequate that a major illness would render them bankrupt. We know from studies that the uninsured are more likely to delay care and are two-to-three times more likely to die when hospitalized with the same illness as the insured.

Health care has also become too expensive as more and more of the costs of insurance are shifted to employees. Businesses struggle to continue providing health insurance against double digit rises in premiums.

När Silicon Valley byggdes upp på 70- och 80-talen så byggde man i den stil man hade lärt sig från
den dystra amerikanska mellanvästern. Man började med att riva upp kilometersvis med fina gamla fruktodlingar och sedan byggde man enorma parkeringsplatser för de shoppingcenter man ansåg sig behöva.

Givetvis skulle ingen behöva gå här. Man skulle köra bil. Som den väninna till familjen som håller konditionen uppe på ett gym här. Gym är f.ö. mycket populära här. Men hon tar bilen dit, trots att den ligger 300 meter från hennes hus.

Det kanske gick an i mellanvästern där det finns land att ta av. Men Silicon Valley är som Holland, det finns knappast något land alls här! Inga träskor, inga tulpaner, annars är de två samhällena mycket lika. Ja och så har man berg här. Så resultatet blev en djäkla stor stol över enorma parkeringsplatser som ångar hetta under sommarmånaderna.

Men på sista tiden har en del rebeller börjat tänka om. Egentligen borde man riva hela sabla Sunnyvale, Silicon Valleys samfläck (från en arkitektsynpunkt). Men all dynamit har gått åt i Irak så istället har man börjat kopiera de progressiva i Mountain View och försiktigt bygga byggnader som nästan är av Europeiskt snitt.

Dvs färre ohygieniska heltäckande mattor, och inga tjocka toasäten av frotté. Inte undra på att folk längtar efter Jesus efter att de har suttit på sådana säten!

Man bygger också riktiga fönster. Annars är fönstren här ungefär en fjärdedel så stora som svenska fönster, eller ännu mindre.

Men förändringarna kommer alltsÃ¥ , och lÃ¥ngsamt börjar man inse att framtiden ligger i Europa. Som här pÃ¥ Steven’s Creek i norra Cupertino. De här nybyggda insatslägenheterna är riktigt trevliga och väldigt moderna.

Den här vackra byggnaden är Mountain View Center for the Performing Arts på Castro Street i Mountain View. Jag kan inte säga nog fina saker om Mountain View.

Man kan dela in Silicon Valley i tre delar. De städer där de rika bor, Palo Alto, Menlo Park, Woodside, Los Altos Hills, Los Gatos, Saratoga.

Sedan de städer där de fattiga bor, Milpitas, stora delar av San Jose med sina ungdomsgäng och sitt våld, östra Palo Alto, som nu håller på att gentrifieras.

Och sedan den tredje delen, där alla vi andra bor. Av dessa alla-vi-andra platser, Cupertino, Sunnyvale, Santa Clara, San Jose och Mountain View, så är Mountain View den absolut trevligaste. Det är stad som har en distinkt europeisk prägel.

Men bredvid den moderna stadskärnan, som bara sträcker sig tre-fyra kvarter, så ligger några undangömda kvarter av mycket charmiga gamla villor med idylliska små trädgårdar bara några hundra meter från det brusande El Camino Real.

Det är en alldeles speciell upplevelse att vandra runt där. Precis varför Mountain View är så fin vet jag inte. Det kanske beror på att det var den sista delen av Silicon Valley som bebyggdes.

Hur som helst, det är en liten pärla. Castro Street, inte att förväxla med gatan med samma namn i San Francisco, är ett turiststråk med ett antal ypperliga restauranter, bokhandlar och orientaliska möbelaffärer. Och längst bort från El Camino Real ligger den lilla prydliga järnvägsstationen med sin splitternya busscentral och sin länk ner till San Jose via Light Rail.

Internet har haft ett dramatiskt inflytande på många aspekter av våra liv. Ett av de mer dramatiska är på äktenskapsmarknaden.

Mellan 25% och 30% av de amerikanska män jag känner har gift sig med kvinnor de har träffat på dejtingsajter på Internet.

Bland kvinnorna är siffran lägre, kanske 5%.

Det verkar finnas olika distinkta nischer: Den första består av de amerikanska män som helt saknar sociala färdigheter och som får nobben av i stort sett varenda amerikansk tjej. De är socialt hopplösa.
Tänk er Bosse Ringholm eller en Folkpartist i riksdagens konstitutionsutskott en fredagkväll efter ett par öl och ni har typen.

Helt plötsligt dyker dessa män upp med tjejer som är betydligt yngre; som ser ut som filmstjärnor - och som inte talar ett ord engelska.

Tack vare internationella dejtingsajter kan de skaffa sig troféfruar som de aldrig skulle kunna drömma om att fÃ¥ här i landet. För tjejer i södra Brasilien eller Ryssland, där det finns gott om extremt fattiga ‘vita’ tjejer kan USAs manliga fläskberg erbjuda en levnadsstandard som dessa tjejer aldrig skulle kunna drömma om. Plus ett sätt att försörja sina ofta utfattiga syskon och föräldrar.

Den andra dejtingmarknaden är helt inhemsk. Ett par av mina kompisar har funnit amerikanska fruar på nätet och deras äktenskap verkar fungera bra.

Men det finns också andra intressanta variationer på den här marknaden. I Silicon Valley är det mycket ont om tjejer, så många manliga IT-ingenjörer Internet-dejtar tjejer från andra delar av USA.

I Rochester i Minnesota är det ett stort överflöd på tjejer, alla de tusentals sjuksköterskor som jobbar på Mayo Clinik . Rochester är USAs stora hemlis för den som vill gifta sig.

Men även de mycket unga dejtar på Internet. Plötsligt fick min älste son ett mejl från en skolkompis som befann sig - i Malmö. Malmö, killen var 18 år och hade inte det minsta samband med Sverige. Men han hade hittat en svensk tjej på en dejtingsajt och bodde nu i den här tjejens rum i Malmö över sommaren.

Det har också funnits en mycket - och jag menar mycket - omfattande marknad på svenska tjejer här i USA. Flera generationer svenska tjejer har kommit över som barnpigor - ofta illegalt - och sedan gift sig.

För ett par månader sedan fick min dotter plötsligt en mycket direkt lektion i det rykte som svenska tjejer har här i landet.

På en bjudning råkade hon säga att hon är svensk - hon talar perfekt engelska - och blev omedelbart omgiven av 4 amerikanska killar som ville ta med henne hem. Nu vet hon att om någon frågar så skall hon säga att hon är från Bulgarien.

Men vänta, vänta, vi har inte kommit fram till ‘the punchline, poängen,’ än.

Nu har alla dom som har dejtat personer som inte har visat sig hålla måttet fått en chans att betygsätta sina dejt direkt på Internet, så att alla kan läsa deras referat.

En ny typ av dejtingsajter, som True Dater har sprungit upp och dessa sajter håller på att ändra på hela dejtingscenen på Internet.

Sandy Fernandez har en mycket rolig artikel om de här websajterna

You have no wingman amusing her friends barside as you chat up the cute brunette in nerdy glasses. No reassurances from your cousin that her neighbor, though a little strait-laced, is “a really nice guy.” And if that athletic 28-year-old you’ve been e-mailing turns out to be a dumpy, married 35-year-old, no recourse but to go back online and try again.

But now you can roast ‘em on one of a handful of new Web sites that are making it their business to let users review their online dates.

“This dater takes great photos, but when you meet face to face, he’s small and skinny. The face is the same, but none of his photos show his true size,” says a typical posting.

Singles, be afraid. Be very afraid.

One of the sites creating the biggest buzz is Truedater.com, which launched in January and claims, says co-founder Mark Geller, “tens of thousands” of users so far. On Truedater (which features the quote used above), visitors can input online identities from four dating sites — market leaders Match.com, American Singles and Yahoo Personals, plus the more nichey Jewish site JDate– and search for reviews that’ll tell them if, say, Lovinit62 isn’t quite the six feet he claimed, or if Cutedoctor14 seems longer in the tooth than 32.

Helpful links take you to the target’s profile with a button click. Users can also post anonymously, under an online name (Truedater advises people not to repeat the handle they date under). The site’s basic question: whether the person reviewed is a “truedater,” i.e., truthful in his or her self-portrayal.

“What we’re trying to do is create a system of feedback, so people understand that they can’t just get away with lying,” says Geller, a veteran of online dating. “Our real goal is a growing movement for more honesty.”

There’s little doubt the online dating world could use it.

Det är inte ofta man hittar jobb som kräver svenska i Silicon Valley, men här är i alla fall ett:

Swedish Translator .

Den här annonsen visar hur en typisk jobbanons ser ut här i dalen. Det här jobbet gäller ett företag som har en dejtingsajt, och som vi kan se sÃ¥ gäller det inte bara att kunna svenska men man mÃ¥ste ocksÃ¥ kunna ‘hip’ svenska och inte ha nÃ¥gra problem med ‘vuxet’ sprÃ¥k.

Det är inte lätt att leva på 60.000 dollar i Silicon Valley, men många blir tvingade att göra det. Ett par där båda tjänar 60.000 och inte har barn skulle kanske kunna göra det, men knappast annars.

Löner här räknas per år, och inte per månad som i Sverige.

Det skulle f.ö. vara lätt för en svensk att utföra det här jobbet från Sverige, skulle man tro. Kanske någon i Sverige vill ansöka?

Salary is $60,000 base pay with bonuses

FriendFinder Inc has an excellent benefit package that includes:

* Immediate company paid health insurance, life insurance, LTD, AD&D and a company EAP

* Dental and Vision Plan

* Matching 401(k) up to 4% of annual salary with no vesting period

* PTO and Holiday Pay

* Casual environment with workable hours

Please send your resume to jobs@friendfinderinc.com.

- back to top -
Swedish Translator

Want to be a part of the largest online personals network? The Friend Finder Network has over 75 million members and continues to grow. Friendfinder, Inc. is looking for hard-working and motivated individuals, who can speak, read and write Swedish to support our Customer Service Department with Swedish speaking customers and Swedish translations.

PLEASE DO NOT APPLY IF YOU ARE NOT FLUENT IN SWEDISH. MUST ALSO KNOW CURRENT AND HIP LINGO OF THE LANGUAGE AND CULTURE.

$17 - $18 /hr (according to experience)

Job requirements:

* Must be able to read, write and speak Swedish as well as be fluent in English

* Strong communication skills written and oral

* 2 years basic computer/Internet experience

* 30 wpm typing

* Team player

* Strong people skills

* Comfortable with adult content

FriendFinder has a great benefit package that includes: immediate company paid medical, LTD and Life Insurance, paid time off, company bonus plan, as well as a company matching 401(k) and tuition reimbursement after 90 days of employment.

Att fotoblogga är inte bara en fråga om att ha en bra kamera. Man måste också känna till vad lagen säger om fotobloggning.

Vad får man och vad får man inte fotografera ? Får man t.ex. fotografera inomhus på varuhus eller på restauranter? Får man fotografera människor på gatan? Vad händer om man fotograferar någon på gatan och sätter upp bilden på sin blogg och det sedan visar sig att bilden visar herr Gustavsson hand i hand med fru Jansson? Kan man bli stämd?

I USA har det blivit olagligt att fotografera på de mest underliga ställen, som på tågen i delstaten New Jersey, eller att ta bilder av skyskraporna i New York.

Det är förbjudet att ta bilder på kistor med amerikanska soldater.

Här i Silicon Valley får man vara försiktigt när man fotograferer lyxvillor och vissa platser här har lagt copyright på sina byggnader, som Villa Montalvo i Saratoga.

Den progressiva rörelsen använder idag fotobloggar för att dokumentera polisens insatser mot demonstranter.

Men precis vilka regler är det som gäller?

Eftersom alla idag har digitalkameror, och eftersom man idag även kan ta bra bilder med mobiltelefoner så är det här faktiskt ett viktigt ämne.

Susan Llewelyn Leach har mer om det här viktiga ämnet i en intressant artikel i Christian Science Monitor .

In general, photojournalists have no more rights than ordinary citizens to take pictures.

If you’re standing on public property, you can shoot anything the naked eye can see, explains Ken Kobre, professor of photojournalism at San Francisco State University and author of one of the seminal textbooks on the subject.

What you can’t do, he says, is use a telephoto lens and take shots through office windows or into private residences, where people would have a “reasonable expectation of privacy.” That would be like eavesdropping or surreptitiously taping someone, he says.

But if a story is newsworthy and in the public interest, then taking photos even on private property is usually permissible, he adds.

Photographing the outside of buildings - schools, hospitals, and even government buildings - is also legal. It’s when you go inside that you need permission.

In most cases, Professor Kobre says, people are evicted for trespassing rather than invasion of privacy.

What surprises him, though, is the logic behind preventing people from taking pictures of building facades. “I haven’t heard of an example where it makes any sense to stop anyone,” he says, “because, almost in every case, you can walk a block away and use a longer lens.”

Kaliforniens guvernör är Kaliforniens version av Stellan Skarsgård, med den enda skillnaden att Stellan Skarsgård talar bättre engelska än Arnold Schwarzenegger.

Schwarzenegger började som guvernör i bästa Hollywoodstil men har de sista månaderna gjort sig mer och mer omöjlig.

Huvudorsaken är kanske att precis som Fredrik Reinfeldt så ändrar han sig hela tiden. Det kanske är lite orättvis; ett rättvisare omdöme är att han gör politiska utspel utan att först förankra dom i Kaliforniens politiska realiteter. Kalifornien har mycket stora ekonomiska problem som jag kommer att skriva litet om så småningom.

Hollywoods stora inflytande på Kalifornien kan f.ö. ses genom att detta är den andre B-skådespelaren som Kalifornien har haft som guvernör: Den första, Ronald Reagan, var inte mycket bättre. Reagan är kanske mest ihågkommen för sitt berömda uttalande att man borde skjuta ihjäl några Berkeleystudenter för att få stopp på studentdemonstrationerna där.

Hans förslag möttes med besvärad tystnad och ingen kunde riktigt förstå om han menade allvar eller inte. Han levde i sin egen värld och hade bara tillfällig kontakt med den riktiga världen.

Men nu har alltså dagens guverören varit i San Jose och vad som inträffade där var typiskt för hur han styr Kalifornien.

Först kommer ett gäng gatuarbetare och river upp en helt vanlig gatstump - till allmänhetens stora förvåning. Sedan kommer en massa säkerhetsagenter och sedan en massa fotografer och sist av allt guvernören som med spade i hand skottar ner litet asfalt i det gapande hålet på den nu helt avstängda gatan.

Fotograferna plåtar, guvernören håller ett litet tal och sedan försvinner guvenören och lämnar den avstängda gatan efter sig.

USAs guvernörer har blivit mycket viktiga under efterkrigstiden. De allra flesta presidenter har varit f.d. guvernörer, och det är idag mycket svårt för en senator att vinna ett presidentval. Det är huvudorsaken till att Hillary Clinton inte kommer att ha någon egentlig chans att vinna presidentvalet 2008.

Här är mer om guverörens senaste stolligheter

The governor’s brief San Jose appearance, announced at the last minute, left some residents scratching their heads.

“For paving the streets, it’s a lot of lighting,” said resident Nick Porrovecchio, 48, motioning to a team of workmen setting up Hollywood-style floodlights on the street to bathe the gubernatorial podium in a soft glow.

Porrovecchio and his business partner, Joe Greco, said that at about 7 a.m. they became fascinated watching “10 city workers standing around for a few hours putting on new vests,” all in preparation for the big moment with Schwarzenegger.

But their street, he noted, didn’t even have a hole to pave over until Thursday morning.

“They just dug it out,” Porrovecchio said, shrugging. “There was a crack. But they dug out the whole road this morning.”

“It’s a lot of money spent on a staged event,” said Matt Vujevich, 74, a retiree whose home faced the crew-made trench that straddled nearly the whole street. “We still have the same problems. Everything’s a press conference.”

On a day following protests by 10,000 in the state capital and Los Angeles, the governor’s appearance in traffic-clogged San Jose pointed toward the increasing challenge he faces in taking his message to the people — while trying to sidestep teachers, nurses and members of public employee unions who protest his every event. The groups oppose a variety of the governor’s plans, including his support for ballot initiatives that would change teacher tenure requirements.

Media advisories for the morning San Jose event were not issued until two hours before it started, and — in an unusual move — reporters were not provided with a location, but told to assemble in a parking lot where directions were distributed.

Indeed, the traffic event was such a well-kept secret that a row of spectator seats was mostly unfilled. City officials, road workers and media outnumbered neighbors, many of whom said they learned the governor was around only because of heavy police presence.

Det gamla Silicon Valley var ett sömnigt lantbrukssamhälle med låga bungalows och omfattande fruktodlingar. Sedan kom boomen på 60 och 70-talen och man byggde samma tråkiga shoppingcenter och förorter som redan existerade i mellanvästern. Men de sista åren har Silicon Valley försökt förnya sig och man bygger idag en rad intressanta bostäder och kontorsbyggnader som är betydligt mer lika de byggnader som byggs i Stockholm eller Paris.

Här ligger den lilla staden Mountain View av någon anledning långt före resten av Silicon Valley. Vissa delar av Mountain View skulle nästan lika gärna kunna ligga i Europa, medan det stora Sunnyvale mest ligger kvar på 60- och 70-talet.

De här våningarna är insatslägenheter och priset ligger, skulle jag gissa, kring 400.000 dollar. Men detta är bara en gissning. De kan knappast vara mycket billigare.

Att bosätta sig i Silicon Valley är svårt, för villapriserna är så extremt höga. Idag får man betala mellan 670.000 dollar för en mycket liten envåningsvilla i San Jose upp till, ja Larry Ellisons villa gick nyligen för 25 miljoner dollar. Men för omkring miljonen kan du få en hel del, och för en och en halv miljon kan du välja och vraka i medelklassområdena.

Det stora problemet är att Silicon Valley är byggt som ett bilsamhälle, så trottoarerna är inte byggda för att promenera på. De är trådsmala och mest till för dekoration. Så man flanerar inte här, ja utom i Palo Alto, Los Gatos, och ett par kvarter i Mountain View.

Om man bygg riktiga trottoarer så skulle hela Silicon Valley kunna förnyas.

Nu på måndag har vi något så ovanligt som en helgdag här. Det är den första helgdagen, och min första lediga dag sen Nyårsdagen så det är något av en händelse. Det är alldeles tyst ute och många har rest till havet eller bergen. Heldagen heter Memorial Day och firas till åminnelse av alla döda amerikanska soldater.

Vi är hemma eftersom två av barnen har kommit hem.

Bilden ovan är tagen pÃ¥ ett shoppingcenter vid Steven’s Creek Boulevard och Loma Linda Drive i San Jose. Ã…tminstÃ¥ne tror jag att det är San Jose. Städerna här flyter in i varandra och det är ofta svÃ¥rt att veta var man befinner sig.

Steven’s Creek är faktiskt en riktig liten bäck som har sitt urpsrung uppe kring Black Mountain i Peninsula Open Space District. Den flyter genom en mycket pittoresk och djup canyon och sedan ner till Cupertino.

Färgerna på den här Macdonalds är mexikanska och man började använda sådana färger för några år sedan. De är mycket vackra och sätter färg på de annars trista köpcentra som byggdes här på 60-talet.

Snabbmat är en av de branscher där området här har genomgått stora förändringar de sista fem åren.

Först var det endast MacDonalds och Kentuckt Fried Chicken och andra helamerikanska matställen. Men under de sista åren har det kommit till ett stort antal ypperliga vietnamesiska och koreanska noodleställen.

McDonalds och Kentucky Fried Chicken var mycket amerikanska eftersom de förutsatta att en stor del av besökarna var bilburna. Men de asiastiska matställena är mer socialt anpassade. Iden där är att man tar en paus och sitter i restauranten och njuter av maten och pratar litet.

Och här tror jag att USAs stora samhällsproblem ligger, det bilburna samhället med dess isolering och segmentering. Förhoppningsvis kommer den sydamerikanska och orientaliska kulturen att hjälpa USA bli mindre isolerat.

Det är alltid farligt om den politiska mitten i ett land försvinner. Alla demokratiska länder har en vänster och en höger, hur man nu definitera dom. Men de allra flesta länderna har också ett stort politisk mittfält. I USA har detta mittfält alltid funnits, en del av det i det demokratiska partiet och den andra i det republikanska. Men USA har radikaliserats under de senaste åren och den politiska mitten har försvunnit. The Economist har haft ett par artiklar om den här farliga utvecklingen som liknar den i Tyskland mot slutet av 1920-talet.

Precis varför den radikala kristna högern har vuxit fram tror jag inte vi vet idag eftersom vi inte har det rätta historiska perspektivet. Vi har s.as. inte facit i handen. Den radikala högern verkar vara en reaktion mot det moderna samhälle som har växt fram under exfterkrigstiden här i USA. Det är en reaktion mot isoleringen i USA som Robert Putnam har dokumenterat i sin klassiska Bowling Alone.

Det emotionellt tomma konsumtionssamhället där allt fler människor söker en mening i livet genom att gå med i bokstavstrogna kyrkliga samfund. Människor som inte orkar med att leva i den moderna världen utan ideligen längtar tillbaks till Edens Lustgård och Jesus.

Det är inte lätt att veta hur det här kommer att sluta. Men USA har redan haft ett inbördeskrig och det är inte helt omöjligt att tänka sig att dagens situation förvärras så till den grad att ett nytt inbördeskrig - eller åtminståne en fredlig separering - utbryter.

Kan de båda sidorna i USAs alltmer förbittrade politiska strid någonsin enas? Både och. Striderna handlar om så triviala saker. Det är i stort en strid om människans sexualitet. Något som Europa slutade oroa sig över för länge sedan.

Men det finns ändå orsak att se förhoppningsfullt på framtiden. Pendeln kommer att fortsätta att svänga till höger i kanske ytterligare 20 år. Men förr eller senare kommer den religiösa fundamentalismen att få ekonomiska följder.

Och vi har redan sett hur den kristna högern verkar ha misslyckats i sitt försök att stoppa den embryoniska stamcellsforskningen. När människor måste välja mellan ett längre liv och Bibeln så väljer de ett längre liv. Så den här nationella religiösa extasen kommer förr eller senare att mattas.

But at the same time religion—and particularly de Crèvecoeur’s “strictâ€? religion—is thriving. In the 2004 presidential exit polls, most Americans described themselves as regular churchgoers. Only 10% admitted to having no religion. A higher proportion of Americans say they would be willing to vote for an openly gay presidential candidate (59%) than an openly atheist one (49%). Evangelical or “born-againâ€? Christians make up a quarter of the population; and they are on the march.

In the wake of the creationist “Scopes monkey trialâ€? in 1925, the evangelicals (though technically victorious) realised they had lost the PR battle, and retreated from American public life. Now they are popping up all over the place, from the bestseller lists to pop music. In the wake of Scopes, the Bible Belt (H. L. Mencken’s tag) was seen as a home of hicks. Now evangelism is the religion of the upwardly mobile, of McMansions and office parks, with evangelicals almost drawing level with (traditionally upper-crust) Episcopalians in terms of wealth and education.

Over the past 25 years, these more confident evangelicals have become the most powerful voting block in the Republican Party. Now they want to redefine the boundaries of church and state to make more room for public displays of religiosity and for faith-based social policy, and to put the “culture of life� back at the heart of the American experiment.