Det Progressiva USA

Skrytskyltar, s.k. vanity plates , är mycket populära på bilarna här. Och Kaliforniens regering är ställer sig mycket positivt till det här eftersom det här eftersom det drygar på skatteintäkterna.

Jag såg just en skylt:

NORCAGL

på en bil.

Så här kommer frågan: vad betyder skylten?

En av de saker vi brukar roa oss med under långfärder är att spana efter skyltar med text som skulle vara litet olämplig i Sverige. Det är ju rätt kul att veta att i USA kör en hel del människor omkring med svenska svär- och känsord på bilen, och de har ingen aning.

Det finns en lista pÃ¥ förbjudna fraser, och en av dessa - i delstaten Utah - är skylten ‘Gays R OK’.

Jag har inte kollat om ‘God is OK’ är laglig.

Efter att ha visat en rätt äcklig bild från det fattiga Cupertino
så är det bäst att snabbt byta socialgrupp och visa en bild från Cupertinos verkliga skrytbygge: Montebello .

Det här är faktiskt fint och bra även om det kanske verkar litet väl stalinistiskt massivt. Jag skulle kunna tänka mig Lavrentij Beria med en stor kopp borscht och en stalinorgel i ett av de utomordentligt dyra insatslägenheterna.

Men tro mig, det här faktiskt mycket positivt och ett stort framsteg mot hur man byggde för bara tio år sedan.

Den främsta orsaken är att parkeringsplatsen är gömd under husen. Tidigare hade man asfalterat över flera hundra kvadratmeter - ja eller kvadratmil om man bara kunde - för att bygga en enorm parkeringsplats runt hela huset. Inga träd, ingen grönska, bara asfalt så långt ögat skulle se, och ännu längre. Asfalt var och är poppis är.

Den andra orsaken är att man har byggt i europeisk stil och med affärer och restauranter på gatuplanet.

Det här nybygget, som ligger utefter Stevens Creek Boulevard vid de Anza Boulevard
har en distink europeisk prägel. Det påminner mycket om liknande komplex jag såg i London förra sommaren.

Och bara det faktum att hela komplexet har ett italienskt namn och att det finns ett franskt bageri och en italiensk affär i huset visar hur man vill åberopa europeisk smak och europeisk stil.

När barnen kom till Sverige under somrarna när de var mindre sÃ¥ sade de alltid “vad modernt och rent det är här!”. För oss var och är det alltid som jag föreställer mig att det är när folk kommer till Sverige frÃ¥n skall vi säga Bulgarien eller Rumänien (nu förlorar jag vips alla mina bulgariska läsare, djäkla)

Men det här nybygget inger hopp. Här på ett kvarters yta kan man lätt föreställa sig att man är i Stockholm, Paris eller London.

Så kanske det finns hopp om att Silicon Valley och USA kan komma att bli lika modernt som Sverige innan mina barn blir medelålders.

Den som eventuellt läser den här bloggen eller som i alla fall tittar på bilderna
kan lätt få intrycket att det här är ett fantastiskt område med idel lyckliga och rika människor.

Och visst finns det många lyckliga och rika människor här, men det finns också många, alltför många, människor som lider stor nöd och som bor i rena slummen.

Så varför visar jag inte mer av Silicon Valleys baksida?

Flera orsaker: Den första är att om jag bloggar om elände och fattigdom – och speciellt om jag visar bilder på eländet - så kommer inte speciellt många människor att läsa bloggen.

Sen är slummen inte helt ofarlig, det förekommer en hel del våldsbrott där, men jag kommer att försöka att visa litet mer av ‘Det Andra Silicon Valley’ också och inte bara lyxvillor.

Den lilla staden Cupertino i Silicon Valley

är känd för Apples högkvarter, och för många andra IT företag, som t.ex HP.
Cupertino är en mycket välbärgad stad
Men även där finns det undangömd slum, bara något kvarter från Apple.

Men man måste veta hur man hittar den.

Eftersom jag brukar strosa runt på gatorna på helgerna med min kamera så vet jag vid det här laget hur man hittar det undangömda, som det här hemska våningsbygget bara två hundra meter från ett antal lyxrestauranter och kanske 400 meter från Apple.

Vad vi ser är ingången till ett av de våningsbyggen där en del av Cupertinos fattiga bor.

Om man nu vet att det är mycket hett här på sommaren så kan man förstå hur många råttor som öppna sopcontainrar som de här attraherer.

Och de här husen ligger bara några hundra meter från lyxvillor med människor som inte har en aning om att de här hyreshusen ens existerar. Men råttorna vet, för kloakerna delas av rika och fattiga. Att sånt här tillåts är en ren skandal.

Men det är också en hälsorisk av stora proportioner som de flesta tyvärr inte har en aning om.

Så det finns alltså en annan sida av den soliga dalen också, och det här är bara en liten inblick i hur den mörka sidan ser ut.

Jag läser en välmenande men för mig obegriplig ledare i DN med titeln ‘Imamernas ansvar - och andras’.

Det är inte så att jag inte håller med DN. Jag förstår ärligt talat inte riktigt vad de säger.

Ställd i försvarsposition är det frestande att slå ifrån sig blint. Det finns alla möjliga interna och externa förklaringar till den olyckliga situationen i Mellanöstern. Men skulden för terrordåden faller varken på västlig imperialism eller på världsreligionen islam utan på de personer och grupper som uppmuntrar, planerar och genomför dem.

Jag tror att det är mycket bra att religiös extremism ses som det problem det länge har varit. Men det här är faktiskt ingen ‘ism’, ingen politisk eller reliös lära. Och att börja en diskussion om religiös extremism med att skynda förbi ‘den olyckliga situationen i Mellanöstern’ är inte riktigt ärligt. Antingen tar vi det här pÃ¥ allvar eller ocksÃ¥ gör vi det inte.

Men lÃ¥t oss ta tillfället tillvara och ta upp all religiös extremism: frÃ¥n israeliska ‘nybyggare’ till islamska fundamentalister, den alltmer agressiva amerikanska bokstavstrogna kristna högern och svenska bokstavstrogna, för att nämna bara nÃ¥gra.

DN har helt fel att ‘alla har ett ansvar’ att bekämpa de ligor som ligger bakom de senaste Ã¥rens bombningar, som lyckligtvis har skördat mycket fÃ¥ dödsoffer och dessutom är i avtagande. Det är en polissak.

Det finns de som vill börja sina egna privatkrig mot ‘islamism och terrorism’, som t.ex. en Malmöbloggare med anknytning till Israel har gjort.

Men bekämpning av kriminella nätverk och individer är som sagt en polissak. Den som bryter mot lagen bör straffas, punkt och slot.

Privatspanare har lika litet med den här kriminaliteten att göra som med att behämpa de internationella knarkligor som årligen skördar betydligt fler svenska liv än bombligorna någonsin har gjort.

Men vi bör fråga oss varifrån den här extremismen kommer.

För den har funnits sedan romariket.

Både kristendomen och islam är lika mottagliga för extremism, något som jag själv ser här i Silicon Valley där tusentals bokstavstrogna IT-ingenjörer tillbringar 20 timmar i veckan eller mer med att be till Jesus i sina sektliknande kyrkor och beklaga sig över omoral som abort och homosexualitet .

Jag skulle vilja se en internationell aktion mot all religiös fundamentalism och extremism med början här i USA för det är här jag f.n. bor.

Dvs det är inte religion i sig själv som det nödvändigtvis är fel på men vi måste få ett slut på bokstavstron. Det är där problemet ligger. Och för det behövs ett internationells samarbete. USA kan gå i bräschen genom att rikta strålkastarna mot den alltmer extrema kristna högern.

Och nej, jag tror inte att vi bör förbjuda Gud. Men det är dags att följa Nietzsche och inse att Gud är död.

Hur mäter man ett lands inflytande i världen?

Ett sätt är att räkna världens ledande varumärken. Det är vad BusinessWeek har gjort och dess undersökning resultatet visar USA:s helt förkrossande makt i världen..

Av de 100 största varumärkena i världen är inte mindre än ¾ amerikanska. Om man till detta lägger USAs helt oemotståndliga militära makt så kan vi se hur totalt USA idag dominerar världen.

Men vi kan inte bara klaga på USA. Vi måste hitta sätt att själva konkurrera på världsmarknaden.

Kina och Indien är exempel på hur man kan konkurrera med världens supermakt.

Men man behöver inte ha miljoner innevånare för att kunna konkurrera.

Finland, Holland och Schweiz har alla varumärken inom de 100 största, Schweiz t.om ett flertal.

Det finns en mycket stor rädsla för Kina här i landet just nu. Mycket större än för Indien faktiskt. Jag tror själv att USA kommer att fortsätta att dominera världen i flera generationer framöver, men inte på samma sätt som idag. Dess militära makt har visats vara sårbar och dess internationella varumärken är idag inte lika helamerikanska som de en gång var..

Kai-Fu Lee som övergav Microsoft för Google

Prestige och den senaste coola teknologin är två utomordentligt viktiga drivkrafter inom IT världen.

Om du mot förmodan skulle jobba med Cobol så är det ungefär som att gå omkring på Stureplan i knätofs och prata dalmål. Det är ingenting som man talar om för sin mamma.

De senaste decennierna har Microsoft och Sun Microsystems varit de absolute coolaste IT företagen i världen. Högskolestudenterna har slagits om att bli intervjuade i Redmond och Mountan View och kanske få en chans att vara med och skapa framtidens IT teknologi

Men som Ben Elgin skriver i en artikel i veckans BusinessWeek, sidan 28 i den amerikanska upplagan, så börjar Microsoft få problem med att rekrytera de bästa nya IT förmågorna. Inte bara det, smarta dataingenjörer börjar fly Microsoft och Sun för de två coolaste IT-företagen i USA idag, Google och Yahoo.

Det är sökmotorer som är den coolaste IT-teknologin idag.

De smartaste högskolestudenterna vill idag alla till Google, inklusive min egen son. Microsoft måste förnya Windows och Office, så den största delen av arbetet där är inte lika spännande som det på Google.

De smartaste IT ingenjörerna flockar till Google och Yahoo som aldrig förr.

Louis Monier, chef för eBays forskningsavdelning, Kai-Fu Lee , en av Microsofts stjärnor, Rob Pike – en av de tidiga Unixutvecklarna och Adam Bosworth – en av skaparna av XML - har alla gått till Google.

Yahoo har lockat till sig den legendariske Larry Tesler från Amazon. Larry Tessler jobbade ursprungligen på det legendariska Xerox PARC under dess glansperiod någon mil från där jag bor.

På sikt kommer det här att få allvarliga konsekvenser för de icke-coola IT företagen.

Rob Pike

Inom IT är det som sagt utomordentligt viktigt att jobba med cool teknologi,

och de verkliga stjärnorna och nytänkarna dras till det coola. Det betyder inte att man inte kan jobba med intressanta saker på Microsoft och Sun.

Men det är inte längre Microsoft och Sun som leder den nya teknologin.

Framtidens teknologi är inte längre Windows eller Office eller ens Java, det är sökfunktioner och Web-baserad kollaboratering och tjänster.

IT-världen förändras och det är inte alls säkert att den kommer att bli lika USA-centrerad i framtiden.

Kai-Fu Lee är ett bra exempel på det. Han har upprätthållit mycket starka kontakter med Kina och hans websajt är en knytpunkt för kinesiska IT-studenter.

Den kinesiska bloggosfären håller snabbt på att bli en av världens största. Med en allt större medelklass, miljoner välutbildade ingenjörer och vetenskapsmän och en lång literär tradition är det knappast förvånande.

Men den kinesiska bloggosfären skiljer sig markant från den i västvärlden eftersom den existerar i en intolerant diktatur som inte tillåter den minsta diskussion av en mängd känsliga ämnen. Allt från Falun Gong till frihet för Taiwan, Tibet, Inre Mongoliet och Turkestan är tabubelagt.

Trots det växer den kinesiska bloggosfären explosionsartat och idag finns det tvÃ¥ stora kinesiska bloggportaler, www.bokee.com , och www.blogcn.com/”.

Kina har idag omkring tre miljoner bloggar. Över 100 miljoner kineser använder Internet och 360 million kineser med mobiltelefoner kan snart komma att börja skriva och läsa bloggar.

Det kinesiska kommunistpartiets bloggcensur är mycket sofistikerad. Den utförs med hjälp av västerländska IT-företag och kan mycket väl komma att tillämpas i västvärlden också i framtiden.

BusinessWeek har en mycket intressant artikel om den kinesiska bloggosfären

China today has about 3 million bloggers, according to market researcher Analysys International. And there’s no shortage of potential recruits: More than 100 million Chinese now use the Internet, up 18% in just the past six months, while the 360 million Chinese with cell phones may soon join in as mobile blogging takes off. “Blogs will go through an explosive growth period,” predicts 37-year-old Fang Xingdong, whose writings about technology and the Internet have made him one of China’s top bloggers.
…
No wonder locals and foreigners alike are looking to cash in on the craze. Fang himself is chairman of Beijing Blog Times Information & Technology Co., a startup that operates Bokee, a blogging portal that claims to have some 2 million users.

Bokee’s main rival, Hangzhou-based Blogcn, claims 2.5 million bloggers, and like Bokee has just launched blogging via cell phones. And both have attracted big-name support: Blogcn is backed by Boston-based International Data Group, while Bokee got much of its initial investment from the Softbank Asia Infrastructure Fund, a partnership between the Japanese company and U.S. networking giant Cisco Systems Inc.

Ja vi håller oss kvar i lyxområdet i San Mateo som jag beskrev tidigare i veckan.

Här har vi ett bra exempel på de nya moderna - och mycket dyra - insatslägenheterna som byggs häromkring idag. Vad som är roligast med de här nya bostäderna är att trots att de är så dyra så börjar de faktiskt likna europeiska byggnader litet grann. I alla fall betydligt mer än de bostadshus som byggdes för tjugo eller trettio år sen.

Om man till det lägger att t.ex. amerikanska bilar idag mer och mer byggs till en internationell meterstandard så börjar faktiskt USA att anpassa sig till resten av världen underifrån s.a.s.

Så kanske USA i framtiden inte kommer att förbli så olika Europa som det är idag. Men jag tror att det kommer att ta generationer för de två helt olika kulturerna att jämkas samman.

P.G. Wodehouse som har skymtat i den här webkrönikan litet då och då var en människa som inte kunde foga in sig i det viktorianska samhälle han föddes i.

Istället skapade han sin egen värld som han sen levde i livet ut. Och det var ett långt liv, han dog 1975 i Remsenburg på Long Island i New York vid 94 års ålder.

Han påminner mycket om Steve Wozniak, mannen som grundade Apple tillsammans med Steve Jobs. Wozniak är barnet som aldrig växte upp.

På många sätt tillhörde Alan Turing och Kurt Gödel också samma personligshetstyp. Jag myntar härmed termen vuxenbarn för dessa utomordentligt begåvade men barnlika – inte barnsliga individer.

Wodehouse värld, till vilken han välvilligt släppte in alla som ville läsa hans böcker, består av det engelska överklasssamhället på 20- och 30-talet.

Men egentligen är det en beskrivning av Edens LustgÃ¥rd som den skulle ha sett ut om den existerat i England i början av förra Ã¥rhundradet och om Adam hade burit damasker, ’spats’.

Det är intressant att jämföra den med Det Röda USAs paradis. Istället för en värld där alla män bär damasker är det senare paradiset en värld där inga män bär kondomer.

Wodehouses värld befolkas av stränga fastrar och mostrar som liknas vid mastodonter som vrålar till varandra i urtidens träskmarker. Unga rikemänssöner och döttrar som lever förslösade liv och så förståss det magnifika Blandings Castle.

En värld av utomordentligt orginella - trevliga och varma personer som liksom kommer in och tar sin plats i ens liv och som man sedan aldrig vill skiljas från.

Wodehouse har skrivit en underbar historia, ‘Goodbye to all Cats’ , om en ung man, Freddie Widgeon, som reser ner till ett typiskt engelskt slott pÃ¥ landsbygden för att träffa sin hjärtas älskade. Hon och hela hennes familj älskar katter, ja mer kommer jag inte att säga, men hisorian är klassisk.

“Do you know”, said a thoughtful Bean, “I’ll bet that if all the girls that Freddie Widgeon has loved and lost were placed end to end - not that I suppose one could do it - they would reach halfway down Picadilly. ” Futher than that” said the Egg, some of them were pretty tall”….

Jag har aldrig riktigt förstått det där med människor som älskar katter. Men efter en incident igår morse så har jag kommit att frukta katter precis som hjälten i Wodehouses historia. Jag har också kommit att till fullo inse Wodehouses geni.

Historien började när jag gick ut till bilen tidigt på morgonen i torsdags. Plötsligt smet en stor och jag menar gigantisk katt in. Den måste ha gömt sig utanför eller också hade mina politiska fiender -nyliberaler, neokonservativa, folkpartister, placerat den där.

Så katten smiter in och kastar sig rakt upp på väggen i vardagsrumsfönstret, rakt upp på en stor antik bonad som jag har ovanför fönstret. Katten river ner halva bonaden, ramlar ner och rusar sedan in i matsalen där den hoppar upp på matsalsbordet och sedan vidare runt huset i en vild galopp runt hela nedervåningen.

Jag blev väldigt förvånad över kattens våldsamma framfart.

Efter att jag har blivit tvingad att väcka och mobilisera hela familjen lyckas vi till slut hitta katten som har gömt sig lÃ¥ngt under en soffa och sedan efter kanske tjugo mycket lÃ¥nga minuter mota ut den mycket ovilliga katten ur huset. Och för den som undrar sÃ¥ var det här en mycket välgödd grannkatt. Min yngste son som kan sin Wodehouse utantill fällde de odödliga orden: ‘Goodbye to all Cats’ när kattrackan försvann ut i morgonen.

Majoritetsledaren i Senaten, republikanen Bill Frist som är medicine doktor, bryter dramatiskt med president Bush om embryonisk stamcellsforkning i USA.

Frist kommer att ge ett tal i vilket han tar ställning för expanderad federal finansiering av embryonisk stamcellsforskning.

Om Frist inte ändrar sig i sista minuten så kommer det här att bli en mycket stor politisk motgång för presidenten Bush som har sagt att han kommer att inlägga sitt veto mot varje lag som frigör federala pengar för embryonisk stamcellsforskning.

Mitt intryck är att Bush håller på att förlora sin makt mycket snabbare än man hittils har trott.

Militären i Irak motsäger idag presidenten mer eller mindre öppen och om nu Frist, som kommer att bli kandidat för presidentvalet år 2008, också öppet trotsar presidenten så ger det en klar signal att presidenten inte längre kan dominera det republikanska partier som han kunde för bara några måndader sedan.

New York Times har mer :

While human embryonic stem cell research is still at a very early stage, the limitations put in place in 2001 will, over time, slow our ability to bring potential new treatments for certain diseases,” Mr. Frist says, according to a text of the speech provided by his office Thursday evening. “Therefore, I believe the president’s policy should be modified.”

Mr. Frist’s move will undoubtedly change the political landscape in the debate over embryonic stem cell research, one of the thorniest moral issues to come before Congress.

The stem cell bill has passed the House but is stalled in the Senate, where competing measures are also under consideration. Because Mr. Frist’s colleagues look to him for advice on medical matters, his support for the bill could break the Senate logjam. It could also give undecided Republicans political license to back the legislation, which is already close to having the votes it needs to pass the Senate.

Time Magazine har en skakande serie fotografier från USAs barnfängelser som idag håller minst 100.000 barn fängslade.

Som jag förhoppningsvis har visat i den här bloggen så finns det jättemånga positiva aspekter på livet i USA.

Men USA är ett mycket mer schizofrent samhälle än de flesta europeiska samhällen. Det finns en mörk, en utomordentligt mörk baksida i USA.

De periodiska utbrotten av masshysteri har alltid funnits, från Prohibition till

McArthyperioden och nu Bushs ‘Krig Mot Terrorismen’ med Abu Ghuraib och Guantanamo och Jesuslandet är mycket svÃ¥rförklarade.

Men de verkar bryta ut med jämna mellanrum och de har det gemensamt att man genom att använda extrema metoder antingen skall bekämpa mer eller mindre osynliga fiender eller också skapa världens första moraliska samhälle.

USAs baksida är något som de som kommer hit som turister aldrig ser något av. Men den existerar överallt, gömd från allmänhetens blickar.

Det är svårt att riktigt förklara varför sådana gigantiska sociala missförhållande tillåts.

Man vänder ett blint öga till en mängd sociala problem här i landet. Jag tror att det kanske mest har att göra med landets stora isolering från omvärlden men också beror på att t.ex. svenska besökare aldrig vågar ta upp och kritisera de problem som de känner till. Man vågar eller vill inte kritisera. Och det gör oss själva medskyldiga.

Efter mer än två års arbete och flera hundra miljoner dollar plus den allra senaste teknologin så har NASA alltså återigen kommit en hårsmån from katastrof med den senaste rymdfärjan.

Som Los Angeles Times skriver så kommer man inte att skjuta upp några fler rymdfärjor tills man har kunnat analysera de senaste problemen. Mycket talar nu för att det här är den sista rymdfärjan som USA kommer att skjuta upp.

Rymdfärjan har nästan ingenting med vetenskap att göra. Det är en superb teknologisk bravad men de vetenskapliga rön som rymdfärjan gör är minimala.

Rymdfärjan är istället ett led i USAs försök att etablera hegemoni över yttre - eller kanske snarare inre -rymden.

Man får hoppas att USA nu blir mer benäget att samarbeta med andra länder.

Om några år kommer rymdfärjan i vilket fall att pensioneras och ersättas av nyare teknologi.

Man frågar sig varför man överhuvudtaget tog den stora risken att skicka upp en rymdfärja som kom mycket nära att explodera precis som den sista.

The assessment was also a day after NASA announced that it was suspending all future shuttle flights until the agency can solve a problem with foam insulation debris, a similar difficulty that doomed the shuttle Columbia. The shuttle was damaged by foam debris and disintegrated during reentry on Feb. 1, 2003.

During Tuesday’s launch of Discovery, a chunk of foam, believed to weigh about 0.9 pounds, spun off the external fuel tank as it separated from the orbiter. The foam appeared to miss the craft and NASA officials said that it appeared the shuttle was unharmed.

Hale identified two other incidents involving foam insulation near the loss of the large piece. One piece was 7 inches by about 2 inches and the second piece appeared smaller. The smaller pieces came off the tank 20 to 25 seconds later, he said.

There were fears that the smaller pieces hit Discovery’s wing, but the analysis couldn’t determine if either piece made contact, Hale said. He said experts estimated that any collision would have generated only one-tenth of the energy needed to cause damage — well within the mission’s guidelines.

Som alla säkert vet så är Rive Gauche den del av Paris som ligger på södra Seinestranden och som omfattar 5, 6 och 7 arrondissementen. Det är Paris’ Greenwich Village med Quartier Latin och Sorbonne och den magnifika Luxembourgträdgården.

Så när jag hade en mycket trevlig affärslunch med en utomordentligt charmerande progressiv italiensk kvinnlig IT-arkitekt igår så valde vi The Left Bank en fransk restaurant i San Mateo vid Bay Meadows , Silicon Valleys stora hästkapplöpningsbana.

Som jag har skrivit om tidigare så har Silicon Valley långsamt börjat moderniseras. Och som ni kan se på bilden ovan så ser det nya byggena mycket imponerande ut.

Byggnaderna runt gatan, som heter Park Place, är mycket dyra insatslägenheter. Men det viktigaste är att de här nybyggena har parkeringsplatserna under och inte kring husen.

På det sätter försvinner förhoppningsvis de gigantiska parkeringsplatserna från 70- och 80-talen härifrån så småningom. Man kan alltid hoppas.

Men det är intressant att precis som USA anses fint i Sverge sÃ¥ anses Europa fint i USA. Amerikanerna verkar medvetna, om man nu skall generalisera hejdlöst, att Europa har en ‘cachet’ och ett snobbvärde som USA saknar. Det var kanske därför som den amerikanska uppassaren insisterade pÃ¥ att titulera mig ‘monsieur’.

Det finns en hel del poliser till häst i USAs storstäder. De här två är en del av Seattlepolisens beridna avdelning.

Polisen här i Silicon Valley syns mycket mycket mer än polisen i Sverige, åtminståne på sommaren.

Jag ser alltid polisbilar ute på gatorna och de kommar ofta smygande genom villasamhällena för att kolla att allt är lugnt.

De jobbar också mycket med ungdomar, speciellt genom Police Athletic Leage .

De kan vara utomordentligt hjälpsamma och snälla men man anar alltid att om man skulle befinna sig på fel sida av lagen så skulle de kanske inte vara fullt lika artiga och vänliga.

I alla fall, poliserna till häst i både San Francisco och Seattle brukar alltid stanna och låta barnen klappa hästarna.

Ulrika Engström har en bra artikel i SvD om hur barn i Kina utbildas för att kunna ta sin plats i kunskapssamhället.

I stort sätt går det ut på att barnen får leka 20 minuter per dag och sedan endast studera, äta och sova.

Jag har tidigare berättat hur mina egna barn har gått i japanska s.k. cram schools och studerat på just det sättet. Dock inte lika intensivt. Men barnen har kusiner som har vuxit upp i den miljön, och det är intressant att jämföra dom med svenska ungdomar. I Kina kallas de här skolorna Buxiban , uttalas boo tji baan.

Jag har viss kännedom om båda kulturerna, och jag känner dessutom till något som Ulikra Engström inte verkar känna till, nämligen att samma utbildningssystem faktiskt har tillämpats av vissa privatpersoner även i Europa, t.ex. av John Stuart Mills pappa. Eftersom Jonh Stuart Mill har skrivit en berömd självbiografi om just den utbildning han fick så är det en mycket viktig källa för vilken effekt en sån här intensiv utbildning har på barn.

Min egen erfarenhet är att det asiatiska utbildningssystemet är oerhört ineffektivt. Barnen lär sig utantill utan att förstå vad det är de lär sig. De skulle kunna lära sig samma sak på en tiondel av den tid det tar dom om de bara lärde sig bakgrunden till vad de lär sig. Deras sätt att lära sig liknar faktiskt mest det sätt på vilka våra förfäder lärde sig katekesen.

Men, och det här problemet. Det svenska systemet är inte heller bra. Här studerar man inte nog. Det gäller inte bara tt tänka kritiskt. Om vi inte lär oss avancerad matematik, logik och vetenskap så kan vi inte tänka kritiskt hur gärna vi än skulle vilja.

Så det bästa systemet ligger någon stans mitt emellan.

Men de asiastiska barnen som har gått igenom det här systemet har ett stort försprång före svenska ungdomar: de är mycket mer målmedvetna. De vinner nästan jämt över svenska ungdomar, inte för att de kan mer, utan för att för dom så gäller det vanligtvis att vinna till varje pris.

Det barn som kommer hem med 5 A+ och ett A- får skäll, och inte bara lite skäll,

Jag talar av egen erfarenhet.

Det är konstigt att den irakiska gerillan har kunnat mobilisera sånt starkt stöd mot vad som trots allt är en ockupationsarmé från ett västerländskt samhälle som har hjälpt det irakiska folket att störta en tyrann.

Men sanningen är att ockupationsarmén från början har uppträtt på ett mycket oaptitligt sätt.

Det är inte bara tortyren i Abu Ghuraib. Det kommer ständigt fram nya rapporter om hur amerikanska ockupationssoldater har uppträtt mot lokalbefolkningen.

Senast har det kommit fram att ett kompani Kaliforniska repgubbar har hittat på ett elegant sätt att dryga ut sin egen kassa. Man har helt enkelt pressat pengar ur irakiska affärsmän.

Ingen betalning, inget skydd mot gerillan. Man har fått in omkring 30.000 dollar, i amerikansk valuta alltså. Man undrar hur många irakiska handelsmän med små kvartersaffärer har såna belopp, och i utländsk valuta.

Det här är alltså bara ett enda kompani!

Om man till detta lägger att de amerikanska trupperna alltid skjuter först och frågar sen så börjar man förstå att det inte är speciellt svårt för gerillan att växa sig stark.

Och om den amerikanska armén kan samla in pengar för att skydda civilbefolkningen så är det inte svårt att inse att det är precis så som gerillan finansierar sine egna operationer.

Eftersom man ocksÃ¥ mycket lätt kan infiltrera den irakiska armén sÃ¥ är det idag mycket svÃ¥rt för USA att vinna ‘Kriget mot Terrorismen’ i Irak.

Scott Gold och Rone Tempest i Los Angeles Times har mer om den stundande utredningen

Among the allegations now under investigation is that at least six soldiers from the battalion took part in a scheme to extort money from Iraqi shopkeepers, apparently in exchange for protection from insurgents.

The payments allegedly exceeded $30,000, two sources said, and were made in U.S. currency, according to one member of the battalion who has been briefed on the investigation. Another soldier said the scheme allegedly was carried out during night patrols in the Baghdad area.