Det Progressiva USA

Det moderna Silicon Valley byggdes upp på 60- 70- och 80-talen i den stil som arkitekterna då var mest hemmastadda med, nämligen den idag helt föråldrade mellanvästernstilen. Man gick in för ofantliga shoppingcentra omgivna av parkeringsplatser som kunde rymma halva norrland.

I en dal med begränsad yta var det knappast speciellt smart. Men idag håller Silicon Valley långsamt på att förändras, och den stad som leder moderniseringen är Mountain View.

Den här bilden är tagen från Castro Street vid Pioneer Memorial park ger en idé om hur staden ser ut. Byggnaderna i förgrunden är affärer och alldeles bakom, inbäddade i grönska, ligger mycket fina hyreshus byggda i trä. Se bilden nedan för hur de ser ut. Den är tagen 30 meter utefter gatan pÃ¥ bilden ovan.

I Sunnyvale skulle hyreshusen vara omgivna av fula parkeringsplatser, men här i Mountain View gömmer man bilarna under husen utan att för den skull bygga dyra källare. Man lyfter i stället upp husen en våning.

Mountain View har också en mycket charmerande gammal villastad med trädkantade små tysta gator som turister ofta missar.

Mountain View visar vad Silicon Valley kanske kommer att bli om 50 år. Ett område med trädkantade gator och små utomhuskaféer. Ungefär som Palo Alto och Los Gatos.

Jeffer A. Trachtenberg har en ypperlig artikel i den tryckta upplagan av dagens Wall Street Journal, sidan D1, om hur webben drastiskt driver ner bokpriserna här i USA.

När man köper en bok så läser man den vanligtvis och sen sätter man den i bokhyllan och glömmer bort den. Men idag har Amazon och eBay gjort det möjligt för en läsare med en bok i god kondition att sälja den direkt till en köpare via Webben. Om boken är i bra kondition kan läsaren få tillbaks en stor del av priset. I

Det här är ett utomordentligt stort hot mot förlagen. Istället för att $25.95 för en kopia av E.L Doctorows senaste bestseller “The March”, kan man få den i så gott som nytt skick - read once gently - för $13.99 plus frakt på Amazon.com. Amazon tar en serviceavgift på en dollar + 15% av försäljningspriset.

Många av böckerna i read once gently kategorin är helt olästa och kommer från s.k. remainder sales. Så det här är en utomordentligt fin källa för den som vill köpa nya böcker.

Den här marknaden växer idag så det knakar och de amerikanska bokförsäljarna känner sig hotade. Webben revolutionerar och driver ner priserna. Vi befinner oss bara i början av webrevolutionen.

Sverige är inte det enda land som hotas av massiva utlokaliseringar. Eric Bellman och Nathan Koppel har en mycket intressant artikel på sidan B1 i den tryckta upplagan av onsdagens Wall Street Journal (28 september) om hur amerikanska advokatfirmor nu börjar utlokalisera advokatjobb till Indien.

Roamware i San Jose här i Silicon Valley hade fått betala 60.000 dollar för ett projekt här i USA. Men genom att utlokalisera till ett indiskt företag, Pangea3 blev priset 5.000.

Eftersom Indien följer den engelska rättsvetenskapliga traditionen så är det här ett perfekt område för utlokalisering . En annan orsak är att i Indien har advokatyrket inte samma prestige som här i USA, så lönerna är lägre.

Vi får komma ihåg att inom några år kommer indiska och kinesiska läkare att kolla röntgenbilder från svenska sjukhus och utföra i stort alla yrken som inte behöver en fysisk närvaro i Sverige. Och många av dom yrkena kommer inom några decennier mer och mer att kunna utföras av robotar.

It happened with tech support, financial services and catalog order taking.

Now, a growing number of US. and British companied as well as law l firms are outsourcing legal work to India.

The practice started a few years ago with simple word processing and filing services performed by nonlawyers. But increasingly, squads of inexperienced but inexpensive lawyers based in India are doing things ranging from patent applications to divorce papers to legal research for Western clients.

“Short of anything where you have to physically be there or sign on the dotted line. We can do it”, says Sanjay Kamlani, co-chief exectuive officer of Pangea3 a New York-based legal outsourcing firm that opened shop a year ago and already has more than 25 lawyers in India and over 20 US clients

Gårdaqens åtal mot Tom DeLay, republikanernas majoritetsledare i Representanthuset, för financiella oegentligheter i Texas, följer tätt i hälarna på en utredning av Securities and Exchange Commission, SEC, av republikanernas majoritetsleader i Senaten, Bill Frist för insider trading på aktiemarknaden.

Det faktum att republikanernas två ankare i kongressen alltså nu kan visa sig vara traditionella fifflare och inte de djupt kristna moralisterna som de själva säger att de är är inte speciellt bra för presidenten eller partiet.

Det här är ytterligare två kanonhål under vattenlinjen på Bush-regeringens hopp om att revolutionera USA under Bushs andra mandatperiod. Den mycket inflytelserike DeLay har redan fÃ¥tt ta en timeout sÃ¥ länge utredningen varar och kan komma att vara hors de combat frÃ¥n representanthuset en längre tid.

Om det är en sak som alla bloggare har gemensamt så är det den hemliga förhoppningen om att en dag bli uppringd av en förläggare som vill att man skriver en bok, en riktigt tryckt bok, om det man har bloggat om.

Mycket få lyckas med den bedriften, men en som har gjort det är Julie Powell som har haft en mycket framgångsrik matblogg här i USA. Hon beslöt sig för att laga alla rätterna i Julia Childs massiva amerikanska kokbok. Samtidigt som hon lagade rätterna så bloggade hon om sina erfarenheter. Ett kul projekt. Och eftersom Julie kunde skriva så fick hon alltså chansen att skriva en bok om sin blogg.

Att skriva en bok om en blogg (speciellt om bloggen är en blogg om en bok) är utomordentligt svårt. En bok är en helt annan gengre än en blogg. Det är som när Monty Pythongänget försökte göra långfilmer. Ja det kan lyckas som mefd Life of Brian, men oftast så blir resultatet bara en gäspning.

Men Julie har alltså lyckats, och hennes bloggbok - eller skall det vara bokbloggbok - har blivit mycket omskriven.

Max Withers i Los Angeles Times har mer om Julie Powells bloggbok:

… in the beginning there was Julie Powell. In August 2002, the 29-year-old decided to cook all 524 recipes in Julia Child’;s “Mastering the Art of French Cooking” in the next year and write all about it on the Internet.

The resulting blog was a funny, foul-mouthed and occasionally inspiring chronicle of Powell’;s struggles with cooking and her environment. None of her readers was surprised when a book deal resulted. The question was: How do you turn a blog into a book?

Perhaps inevitably, “Julie & Julia: 365 Days, 524 Recipes, 1 Tiny Apartment Kitchen” (out today from Little, Brown) takes the form of a memoir: My Year of Doing Something a Little Crazy and Writing a Blog About It. Powell focuses on the pivotal meals and meltdowns, adding detail and fashioning them into a relatively coherent coming-of-age story that the publisher would like you to compare with “Bridget Jones’;s Diary.”

The problem is that we want to read about doing something crazy, and not so much about writing it down, on the Net or elsewhere. Powell seems aware of this dilemma, but there is no escaping the self-referential vortex of writing a book about writing a blog that got her a book deal.

Powell struggles to explain why she embarked on the project, or why she chose Julia Child (she never mentions Child’;s coauthors, Simone Beck and Louisette Bertholle). Worst of all, she begins every chapter with fictional flashbacks of Child’;s courtship with husband Paul � a desperate attempt to fabricate an otherwise obscure connection. These are an embarrassment to everyone involved.

Nej det här är inte en del av den Israeliska muren, Berlinmuren eller ens av den amerikanska muren mot Mexico. Det är en del av en av Silicon Valleys många bullermurar.

Den bär vittnesmål om de stora spår som bilismen har satt här i dalen. Hela Silicon Valley dånar på morgonen när alla skall in till jobbet. Och luftföroreningarna här är mycket svåra.

Om jag hade tid skulle jag skriva en bok som skulle heta “Broar och Murar”.

Den skulle handla om den kinesiska muren, Hadrianus mur i England, den franska Maginotlinjen, men också om motsatsen. Om de broar som förbinder. Som t.ex. den amerikanska luftbron till Berlin och de amerikanska konvojerna till Europa under Andra Världskriget, och givetvis om The Chunnel.

På andra sidan av den här muren ligger Highway 85, den motorväg som löper från Highway 101 nere söder om San Jose och rakt igenom Silicon Valley tillbaks till Highway 101 norr om San Jose. Det är en av Silicon Valleys viktigaste, nyaste och mest traffikerade motorvägar

För några år sedan, när Svenska Dagbladet först fick en webbupplaga så brukade jag läsa svenskans understreckare. Det var kul och det var ett sätt att läsa litet mer seriös svenska. Sedan kunde endast prenummeranter läsa dom. Men för någon vecka sedan upptäckte jag att de återigen har blivit tillgängliga för alla.

Men efter att ha läst ett par så undrar jag om det bara är jag som tycker att svenskans undertsreckare har blivit i det närmaste irrelevanta. De är vederhäftiga, de är ofta välskrivna, men förutom Sigrid Kahles ypperliga artikel om semitiska språkundervisningens historia på Uppsala Universitet och artikeln om Nordirland så verkar de flesta så smalt fokuserade och så långt från den intellektuella allfarvägen att jag undrar om någon överhuvudtaget läser dom.

Jag ser ingenting om naturvetenskap, eller teknologi inga recensioner av alla de böcker som jag själv brukar blogga om, ingenting som jag kan få landkänning av. Jag menar, “Mollie Faustman en skam för kvinnokönet”, jag är ledsen men det verkar inte vara något som är speciellt fundamentalt i dagens värld.

Jag kan inte låta bli att jämföra understreckarna med Wall Street Journal och New York Times ypperliga kurltursidor. Det är inte standarden jag kritiserar. Understreckarna verkar mest vara som att botanisera i en gammal koffert från 20-talet på en gammal dammig vind.

Jag hade hoppats kunna hitta några pärlor men det mesta verkar så dammigt och rent dödstråkigt att jag inte kommer att bry mig. Då är det roligare och mycket mer givande att läsa bloggar, och New York Times och Wall Street Journals kultursidor.

Jag ser en hel del artiklar i den svenska pressen om illegala immigranter i Sverige. Däremot ser jag aldrig någonting om hur USA hanterar sin egen mycket större illegala immigrantbefolkning.

Som jag har bloggat om flera gången tidigare så har Mexico gjort det möjligt för illegala amerikanska invandrare att få mexikanska personbevis som de sedan kan använda här i USA för att få banklån och jobb.

Nu försöker Bush-administrationen på något sätt legalisera USAs växande illegala immigrantbefolkning. Bl.a. har man förslaget ett system med temporära gästarbetare. Det här är en fråga som har splittrat USA och speciellt det republikanska partiet. Men allteftersom USAs latinamerikanska befolkning växer kommer administrationen att bli tvingad till någon slags rättvis lösning. Bara i Kalifornien finns det idag omkring 3 miljoner illegala invandrare.

Jag tror själv att Sverige skulle kunna lära sig mycket av hur smidigt amerikanska företag och Mexico har hanterat den här frågan.

Los Angeles Times har mer om USAs illegala invandrare

In January 2004, Bush said he wanted to allow illegal workers to apply for a three-year work visa, with the possibility of a single three-year extension before having to return to their native country. But Bush’;s proposal has never been translated into legislation, nor has he supported any immigration-related bill pending in Congress.

At recent presentations led by Rove, administration officials have told groups of lawmakers that under Bush’;s plan, any worker who is here illegally would first have to pay a substantial fine before being granted a temporary work visa. The fine is seen as a gesture to critics who have said any such legalization amounts to granting workers amnesty for breaking the law.

Administration officials have told lawmakers that workers who participate in the program and then return to their native countries would be allowed to reapply for a guest worker visa after a year.

Issa, who attended one of the meetings this week, said he was convinced Bush intended to push immigration legislation soon, and to do so by building a bipartisan coalition in favor of his plan.

White House spokeswoman Erin Healy confirmed Thursday that the meetings had occurred and would continue, but declined to say whether they were the prelude to a White House effort to move immigration legislation this fall.

“It is a dialogue to discuss realistic, comprehensive immigration reform,” Healy said. “We are in the consultation phase.”

The Bush plan is sure to meet resistance from some Republicans in the House, where a strong caucus that believes a guest worker plan would only attract more illegal immigrants includes about a third of the chamber’;s GOP majority.

I måndags startade en av de viktigaste rättegångarna i USA på många år. Bara det faktum att rättegången alls äger rum är skrämmande. Speciellt eftersom samma rättegång ägde rum för precis 80 år sedan.

Den berömda och bisarra s.k. Scopes Monkey Trial år 1925 gjorde det möjligt för amerikanska biologilärare att lära ut Darwins Utvecklingslära i amerikanska skolor. Det hade tidigare varit olagligt. Dagens rättegÃ¥ng är alltsÃ¥ en rematch. Men nu är det de kristna fundamentalisterna som vädrar segervittring.

Den amerikanska kristna högern har aldrig accepterad Darwinismen och den moderna biologin och idag stöder en mycket stor del av det amerikanska folket, inklusive presidenten och en stor del av kongressen, den helt bisarra tanken att en gud skapade Adam och Eva precis som det stÃ¥r i bibeln och att man därför skall börja läsa bibeln på biologilektionerna.

Så sent som idag hade jag en diskussion med en datorkille i 40-årsåldern här i Kalifornien som röstade emot Bush och som inte går i kyrkan eller ens är religiös, men som ändå inte tror på Darwinismen och stöder s.k Intelligent Design, dvs att en gud skapade världen. och att allt som strider mot bibeln mÃ¥ste vara fel.

Som de flesta amerikaner ser han det här som fair play för de kristna. De har ett budskap att framföra, varför skall de inte få framföra det under biologilektionerna? USA är en demokrati, är inte det här demokrati? Allt de kristna ber om är ju att få lika tid på biologilektionerna som Darwinisterna. Och Darwinismen är ju i alla fall “bara en teori som t.om. Darwin erkände inte förklarar allt”.

Allt fler skoldistrikt har nu böjt sig för den Kristna Högern och infört regler som säger att de kristna måste få lika tid med sitt budskap på biologilektionerna. Däremot vägrar de kristna kapitalt att ge Darwinisterna lika tid i deras kyrkor.

Vinner de kristna i den här rättegången, och de har en stor chans att göra det för vetenskapsmännen har ingen aning om hur man försvarar sig mot fundamentalistiska jihadister, så kommer domen att genljuda över hela USA. Den skulle på sikt kunna betyda slutet för den moderna utvecklingsläran i USA.

Men bör vi inte skratta åt de här så typiska amerikanska stolligheterna? Nej det här är ett krig på liv och död. För USAs skolböcker kontrolleras av ett antal stora delstater, däribland Texas, som omedelbart skulle kräva att alla nya biologiböcker tonar ner Darwinismen till förmån för bibels texter.

Folk har alltid underskattat hur radikal Bushregeringen och dess anhängare är. Vi får gå tillbaks till Lenin och hans bolsheviker för att hitta något liknande.

Rättegången är finansierad av den amerikanska Civil Liberties Union som anser att skoldistriktet i Pennsylvania bryter mot grundlagen när man lär ut kristendom på biologilektionerna. USA har aldrig haft en statskyrka och religion är något som inte hör hemma i skolorna. Det är den separationen som Bush-regeringen nu vill riva ner och ersätta av en i det närmaste fundamentalistisk kristen stat. Och för den som tror att det här inte har något med Sverige att göra så lovar jag att vinner fundemanetalisterna så kommer snart KDS att kräva att de svenska skolböckerna också ändras.

New York Times har mer om den här viktiga rättegången :

Even parents in the small town of Dover, just south of here, are suing their school board for introducing intelligent design in the ninth-grade biology curriculum. The parents accuse the board of injecting religious creationism into science classes in the guise of intelligent design. Professor Miller, their main expert witness, was the only person to take the stand on Monday.

Intelligent design is the idea that living organisms are so complex that the best explanation is that some kind of higher intelligence designed them. The notion has gained a foothold in some states and school districts as an attractive alternative to evolution, but is shunned by most mainstream scientists.

In a sign of how important this trial is to the adversaries in the intelligent design debate, they came from across the country to hear the opening arguments and to present their case to the cameras waiting outside. The two sides agree that no matter how Judge John E. Jones III decides the case in Federal District Court here, it will probably make its way to the Supreme Court.

Casey Luskin, a program officer at a group that advocates intelligent design, the Discovery Institute, said in an interview outside the courtroom: “No one is pretending that intelligent design is a majority position. What we’;re rebutting is their claim that there’;s no controversy among scientists.”

The school board members, represented by a nonprofit Christian law firm based in Michigan, are taking the stance that students should have access to a variety of scientific theories.

“This case is about free inquiry and education, not about a religious agenda,” Patrick Gillen, a lawyer for the board said in his opening statement.

The board president, Sheila Harkins, said in an interview during a break, “The whole thought behind it was to encourage critical thinking.”

It was “not true at all,” Ms. Harkins said, that board members were motivated by their religious beliefs.

Evolve TV är liksom RocketBoom en av den nya sortens videobloggar som nu börjar konkurrera med traditionell TV här i USA.

De här försöken är fortfarande utomordentligt primitiva, men de visar vägen till något helt nytt. Evole TV är en speciellt intressant version av vad som kanske bäst kan kallas för Blogg TV. Den visar att det i framtiden kommer att bli möjligt att göra Blogg TV program som precis som Skype på telefoniområdet kan konkurrera med etablerade media. Genom att distribuera programmen via Webben blir kostnaderna för blogg TV bara blir en fraktion av traditionell TV.

Dagens TV program har ingenting att frukta på ett par år än, men som Evole TV visar i sin intervju med Juan Cole, USAs främste Irak-bloggare, så kan man redan nu erbjuda enklare program som man annars aldrig skulle kunna se här i den kommerciella TVns förlovade land.

Jag tror att Videobloggar snabbt kommer att utvecklas till något som mest liknar helt vanliga TV program.

Och Intervjun med Juan Cole är sevärd för alla som vill ha en objektiv bild av vad som händer i Irak. Intervjuaren är Markos Moulitsas, skaparen av den berömda Daily Kos bloggen. Markos Moulitsas håller snabbt på att etablera sig som en innovativ nydanare på den politiska arenan här i USA.

Hösten är här och hösten betyder pumpor. Pumpor hör mest samman med Halloween, som ju nu också är en svensk högtid. Den här bilden från ett mycket exklusivt snabbköp i San Mateo ger en bra ide om hur viktiga pumpor är som höstsymbol.

Är det bra att Sverige anammar allt amerikanskt? Jag tror att det visar en flexibilitet och en nyfikenhet som är mycket positivt. USA har ännu inte t.ex. anammat något så fundamentalt som decimalsystemet.

Men allteftersom Kalifornien blir mer spanskt så anammar man också fler och fler spanska och speciellt mexikanska seder. Som t.ex. Pinatan.

En Pinata är ett djur

som är gjort av tjock färgat papper och fyllt med godis. Man brukar ha pinata på födelsedagskalasen här i Kalifornien.

Precis som på bilden ovan slår sedan födelsedagsbarnet - med förbundna ögon - på pinatan med en liten pinne. När pinatan krossas ramlar allt godis ut och alla barnen springer fram och tar för sig.

Den här bilden visar en sida av amerikansk gräsrotsdemokrati som jag tror - rätta mig gärna om jag har fel - är helt frånvarande i Sverige.

I Sverige börjar men ofta sin politiska bana i något ungdomsförbund och stiger sedan i rangerna. Men i USA börjar man ofta i det lokala samhället, utanför de politiska partierna Lunette Lee Eng är en typisk ambitiös lokalförmåga som börjar som många andra, i den lokala skoladministrationen .

Ambitiösa föräldrar tävlar ofta i valen till den kommunala skolförvaltningen. Det är f.ö. så som den kristna högern har fått så stor makt.

Så trots att vi oftast bara ser de stora valen i USA så är demokratin mycket mer utbredd än så. Demokrati ligger människorna i blodet här på ett helt annat sätt än i Sverige. Och en amerikansk senator har sin egen maktbas som presidenten inte kan komma åt. En sådan regional maktposition saknas för det mesta i Sverige, vad jag förstår.

Man har också folkomröstningar i alla delstater vartannat år.

En palm, en valskylt och en liten inblick i amerikansk gräsrotsdemokrati.

Jag har läst en intressant bok av Peter C Whybrow som är professor i psykiatri och bio-beteende vid University of California in Los Angeles.

Jag läser mest böcker skrivna av universitetslärare idag. Då vet jag att jag kommer att få läsa en om inte välskriven så i alla fall faktisk och stimulerande bok.

Whybrow har skrivit en bok med den klatshiga titeln American Mania: When More Is Not Enough.

Boken ställer en enkel fråga. USA är ett unikt historiskt experiment i världshistorien. Den sena upptäckten av amerika gav Europa chansen att starta om från början och bygga ett utopiskt samhälle. Glöm urbefolkningen för ögonblicket. Till USA flockades de mest ambitiösa av Europas och senare Asiens människor.

Så vad har hänt? Hur ser dagens amerikanska samhälle ut? Har man lyckats?

Whybrow påpekar att USA har blivit ett alltmer ohämmat konsumtionssamhälle där alla gränser redan sprängts. Shoppa och konsumera så blir du lycklig. Strunta i att bevara miljön, fäll träden, pumpa fram oljan, strunta i ozonskiktet. Konsumera så blir du lycklig.

USA är världens mest framgångsrika och rikaste land. Men, säger Whybrow, vi verkar ha skapat ett monster. Ett helt samhälle fullt av allt fetare och stressade människor som bara vill konsumera mer och mer och mer.

Jag ser de här symptomen runt omkring mig. Större bilar, större villor. Dagens kromosonvillor är dubbelt eller tre gånger så stora som de som byggdes här för 50 år sen. Och då hade man större familjer.

Vi får mer depressioner, vi blir antisociala, mer ångestfyllda. Och vi får mindre tid över för oss själva och vår familj. Vi blir som en grupp feta barn i en godisaffär. Vi konsumerar till vi kräks.

Jag känner många amerikaner som är precis så här. Speciellt de välbeställda hemmafruarna här i Silicon Valley som shoppar varenda dag. Men jag tror att det här problemet håller på att bli lika extremt i Sverige. Eller gör det det? Jag skall just ta tre veckors semester, något som är mycket ovanligt här i USA. De flesta tar några dagar här och där, och de är ofta uppkopplade till jobbets epost även på semestern.

Som Peter Whybrow skriver om den amerikanska modellen i kapitel 4:

IT WAS A PRESCRIPTION for economic success, just as Adam Smith had predicted. Take a bountiful land, far distant from the peevish disputes of other nations; fill it with free, headstrong people determined to better themselves; foster risk taking, innovation, and personal profit through open trading and private investment; and, bingo, you have fashioned the finest engine of wealth creation that the world has ever known.

In America we live amid an abundance of everything: of mechanical assistance, of information, of food, and of choice. Adam Smith’s dream of “universal opulence” is now an American reality, but there’s a nightmarish twist.

Hur hanterar vi allt överflöd? När har vi konsumerat nog? Hur åstadkommer vi balans? Hittils verkar vi ha misslyckats kapitalt.

BusinessWeek har en ypperlig artikel om hur amerikanerna jobbar mer och har mindre fritid. Knappast en bra utveckling. Trots att de använder mer och mer maskiner så jobbar amerikanerna bara mer och mer. Man blir också avbruten mer och mer. Mobilen ringer ständigt, man springer hit och dit som en huvudlös kyckling. Idag har många s.k. call waiting. Så man ringer till någon, och sedan pratar man i tre minuter. Då säger det plötsligt. Jag måste kolla vem det är som ringer. Och så börjar de helt sonika prata med den som just ringde. En del kan ha tre-fyra människor i kö i telefonen.

Robert Putnams klassiska Bowling Alone visar på ett dramatiskt sätt hur amerikanerna blir mer och mer isolerade.

Det här tror jag är förklaringen till det amerikanska folkets stora religiositet. Det konstigaste kanske är att amerikanerna - och de imitativa svenskarna - inte verkar vara smart nog att se att vi är på god väg att utplåna oss själva.

Jag är inte smart nog att hitta en utväg, och det är inte Peter Whybrow heller. Hans bok, som är på 338 sidor är litet av en missräkning. Han ställer en bra fråga men jag tycker att analysen skulle kunna vara litet bättre. Men hur som helst, en mycket tankeväckande bok. Här är vad Businessweek skriver om amerikanernas arbetsvanor :

This epidemic of long hours at the office — whether physically or remotely — defies historical precedent and common sense. Over the past 25 years, the Information Revolution has boosted productivity by almost 70%.

So you would think that since we’;re producing more in fewer hours, such gains would translate into a decrease in the workweek — as they have in the past.

But instead of technology being a time-saver, says Warren Bennis, a University of Southern California professor and author of such management classics as On Becoming a Leader, “everybody I know is working harder and longer.”

Jag får ett nyhetsbrev från Olle Wästberg litet då och då. Olle Wästberg var generalkonsul i New York och är nu generaldirektör för Svenska institutet. Han har ofta bra inskikter.

I det senaste nyhetsbrevet, som förhoppningsvis snart blir en blogg, berättar Wästberg om skillnaderna mellan ålderstänkandet i Sverige och USA.

Av någon underlig anledning som jag inte kan förstå så är Sverige det mest åldersfixerade landet jag någonsin har hört talas om. Man kan nästan tala om åldershysteri. Här ligger USA så långt före Sverige som man kan tänka sig.

Det här har ingenting med politik att göra. Det är ett svenskt nationellt särdrag och det är inte ett vackert drag. Anställningsannonser skriver att “du är under 25 och har 20 års erfarenhet. Skicka foto”. En sån annons är helt olaglig här i USA. Min chef vet inte hur gammal jag är, eller ens när min födelsedag infaller. Man får inte fråga efter ålder eller om man har barn på jobbintervjuerna. Det är olagligt.

Jag minns en dag när jag var i Uppsala och lämnade fram mitt svenska ID kort och expediten käckt sade, “nej men då är vi ju jämngamla”. Jag minns att det var en av de få gånger osm jag kände mig obehaglig till mods i Sverige. Först hade jag ingen aning om vad hon menade. Men sen förstod jag. Mitt födelseår står ju på ID kortet. Här i USA har alla ett Social Security nummer som inte har något med åldern att göra.

Det finns få människor som man skall vara mer försiktig med i USA än pensionärerna. Den väldiga American Association of Retired People är redo att stämma dig och ditt företag på bråkdelen av en sekund om du inte följer lagen. De har ett mycket stort inflytande i kongressen.

Wästberg påpekar också att många fler amerikaner än svenskar jobbar efter pensionsåldern. Det beror ofta på att många pensionärer här har det dåligt ställt och måste jobba. Men det beror lika mycket på att man helt enkelt vill fortsätta jobba. Många pensionärer jobbar nämligen gratis bara för att ha nått att hålla på med. Ett exempel är våra grannar som närmar sig 80. De jobbar som biografvaktmästare en gång i veckan och sen jobbar de flera dagar i veckan inom en judisk socialhjälp.

Den som vill läsa mer om den amerikanska pensionsåldern kan läsa den här länken .

Och det här tror jag är en markant skillnad mellan de två länderna. I Sverige är man mer toppstyrt och det kan vara bra ibland. Men i USA är medelamerikanen mer initiativkraftig och beredd att klara sig själv, på gott och ont.

Hur ovillig jag än är att säga något gott om Bush-regeringen så består hans inre cirkel av människor som för länge sedan skulle sitta på ett ålderdomshem i Sverige. Rumsfeld t.ex. är 73 år fyllda.