Olle Wästberg om ålderstänkande Sverige och USA
Jag får ett nyhetsbrev från Olle Wästberg litet då och då. Olle Wästberg var generalkonsul i New York och är nu generaldirektör för Svenska institutet. Han har ofta bra inskikter.
I det senaste nyhetsbrevet, som förhoppningsvis snart blir en blogg, berättar Wästberg om skillnaderna mellan ålderstänkandet i Sverige och USA.
Av någon underlig anledning som jag inte kan förstå så är Sverige det mest åldersfixerade landet jag någonsin har hört talas om. Man kan nästan tala om åldershysteri. Här ligger USA så långt före Sverige som man kan tänka sig.
Det här har ingenting med politik att göra. Det är ett svenskt nationellt särdrag och det är inte ett vackert drag. Anställningsannonser skriver att “du är under 25 och har 20 års erfarenhet. Skicka foto”. En sån annons är helt olaglig här i USA. Min chef vet inte hur gammal jag är, eller ens när min födelsedag infaller. Man får inte fråga efter ålder eller om man har barn på jobbintervjuerna. Det är olagligt.
Jag minns en dag när jag var i Uppsala och lämnade fram mitt svenska ID kort och expediten käckt sade, “nej men då är vi ju jämngamla”. Jag minns att det var en av de få gånger osm jag kände mig obehaglig till mods i Sverige. Först hade jag ingen aning om vad hon menade. Men sen förstod jag. Mitt födelseår står ju på ID kortet. Här i USA har alla ett Social Security nummer som inte har något med åldern att göra.
Det finns få människor som man skall vara mer försiktig med i USA än pensionärerna. Den väldiga American Association of Retired People är redo att stämma dig och ditt företag på bråkdelen av en sekund om du inte följer lagen. De har ett mycket stort inflytande i kongressen.
Wästberg påpekar också att många fler amerikaner än svenskar jobbar efter pensionsåldern. Det beror ofta på att många pensionärer här har det dåligt ställt och måste jobba. Men det beror lika mycket på att man helt enkelt vill fortsätta jobba. Många pensionärer jobbar nämligen gratis bara för att ha nått att hålla på med. Ett exempel är våra grannar som närmar sig 80. De jobbar som biografvaktmästare en gång i veckan och sen jobbar de flera dagar i veckan inom en judisk socialhjälp.
Den som vill läsa mer om den amerikanska pensionsåldern kan läsa den här länken .
Och det här tror jag är en markant skillnad mellan de två länderna. I Sverige är man mer toppstyrt och det kan vara bra ibland. Men i USA är medelamerikanen mer initiativkraftig och beredd att klara sig själv, på gott och ont.
Hur ovillig jag än är att säga något gott om Bush-regeringen så består hans inre cirkel av människor som för länge sedan skulle sitta på ett ålderdomshem i Sverige. Rumsfeld t.ex. är 73 år fyllda.



Prisjämförelser





