USA och Sverige, drömmerna som krossades.
Jag har läst en intressant bok av Peter C Whybrow som är professor i psykiatri och bio-beteende vid University of California in Los Angeles.
Jag läser mest böcker skrivna av universitetslärare idag. Då vet jag att jag kommer att få läsa en om inte välskriven så i alla fall faktisk och stimulerande bok.
Whybrow har skrivit en bok med den klatshiga titeln American Mania: When More Is Not Enough.

Boken ställer en enkel fråga. USA är ett unikt historiskt experiment i världshistorien. Den sena upptäckten av amerika gav Europa chansen att starta om från början och bygga ett utopiskt samhälle. Glöm urbefolkningen för ögonblicket. Till USA flockades de mest ambitiösa av Europas och senare Asiens människor.
Så vad har hänt? Hur ser dagens amerikanska samhälle ut? Har man lyckats?
Whybrow påpekar att USA har blivit ett alltmer ohämmat konsumtionssamhälle där alla gränser redan sprängts. Shoppa och konsumera så blir du lycklig. Strunta i att bevara miljön, fäll träden, pumpa fram oljan, strunta i ozonskiktet. Konsumera så blir du lycklig.
USA är världens mest framgångsrika och rikaste land. Men, säger Whybrow, vi verkar ha skapat ett monster. Ett helt samhälle fullt av allt fetare och stressade människor som bara vill konsumera mer och mer och mer.
Jag ser de här symptomen runt omkring mig. Större bilar, större villor. Dagens kromosonvillor är dubbelt eller tre gånger så stora som de som byggdes här för 50 år sen. Och då hade man större familjer.
Vi får mer depressioner, vi blir antisociala, mer ångestfyllda. Och vi får mindre tid över för oss själva och vår familj. Vi blir som en grupp feta barn i en godisaffär. Vi konsumerar till vi kräks.
Jag känner många amerikaner som är precis så här. Speciellt de välbeställda hemmafruarna här i Silicon Valley som shoppar varenda dag. Men jag tror att det här problemet håller på att bli lika extremt i Sverige. Eller gör det det? Jag skall just ta tre veckors semester, något som är mycket ovanligt här i USA. De flesta tar några dagar här och där, och de är ofta uppkopplade till jobbets epost även på semestern.
Som Peter Whybrow skriver om den amerikanska modellen i kapitel 4:
IT WAS A PRESCRIPTION for economic success, just as Adam Smith had predicted. Take a bountiful land, far distant from the peevish disputes of other nations; fill it with free, headstrong people determined to better themselves; foster risk taking, innovation, and personal profit through open trading and private investment; and, bingo, you have fashioned the finest engine of wealth creation that the world has ever known.
In America we live amid an abundance of everything: of mechanical assistance, of information, of food, and of choice. Adam Smith’s dream of “universal opulence” is now an American reality, but there’s a nightmarish twist.
Hur hanterar vi allt överflöd? När har vi konsumerat nog? Hur åstadkommer vi balans? Hittils verkar vi ha misslyckats kapitalt.
BusinessWeek har en ypperlig artikel om hur amerikanerna jobbar mer och har mindre fritid. Knappast en bra utveckling. Trots att de använder mer och mer maskiner så jobbar amerikanerna bara mer och mer. Man blir också avbruten mer och mer. Mobilen ringer ständigt, man springer hit och dit som en huvudlös kyckling. Idag har många s.k. call waiting. Så man ringer till någon, och sedan pratar man i tre minuter. Då säger det plötsligt. Jag måste kolla vem det är som ringer. Och så börjar de helt sonika prata med den som just ringde. En del kan ha tre-fyra människor i kö i telefonen.
Robert Putnams klassiska Bowling Alone visar på ett dramatiskt sätt hur amerikanerna blir mer och mer isolerade.
Det här tror jag är förklaringen till det amerikanska folkets stora religiositet. Det konstigaste kanske är att amerikanerna - och de imitativa svenskarna - inte verkar vara smart nog att se att vi är på god väg att utplåna oss själva.
Jag är inte smart nog att hitta en utväg, och det är inte Peter Whybrow heller. Hans bok, som är på 338 sidor är litet av en missräkning. Han ställer en bra fråga men jag tycker att analysen skulle kunna vara litet bättre. Men hur som helst, en mycket tankeväckande bok. Här är vad Businessweek skriver om amerikanernas arbetsvanor :
This epidemic of long hours at the office — whether physically or remotely — defies historical precedent and common sense. Over the past 25 years, the Information Revolution has boosted productivity by almost 70%.
So you would think that since we’;re producing more in fewer hours, such gains would translate into a decrease in the workweek — as they have in the past.
But instead of technology being a time-saver, says Warren Bennis, a University of Southern California professor and author of such management classics as On Becoming a Leader, “everybody I know is working harder and longer.”



Prisjämförelser






Läsarkommentarer
Vetenskapen - på sikt - ger nog hopp, då man kan konsumera i simulerade världar (å slipper slösa naturresurser - som kanske blir fler med kometer, mars etc).
Fö robotar o AI som gör jobbet - dock ökar behovet av religion. Jag anser att en vettig tolkning av Jesus lära är det bästa - märk att även attackera negativa o dåliga inslag som står i motsättning.
Ev mardrömsscenarier pÃ¥ lÃ¥ng el kort sikt - är väl bara att kalkylera med - behöver ju inte skapa självuppfyllande profetior. Men Jesus sa faktiskt att han Ã¥terkommer när msk dödar sin nästa, stÃ¥r emot sin nästa , dvs total konflikt - möjligen inte alltför lÃ¥ngt borta med accelererande konsumtionssamhället och konsumtionsfattigdomen och överflödsmänniskorna. Sen biofascism som 666, märke hand o panna…
Åldersparanoia är gynnsamt klimat för fascistiska degenerationsteorier - vilket får yngre att revoltera när de gamla får för mkt makt.