Det Progressiva USA

Hur är det att växa upp i två kulturer samtidigt? Mina egna barn har växt upp i hela tre kulturer och det verkar endast ha vunnit på det, inte minst språkmässigt.

Men vissa kulturer är mer olika än andra. Azadeh Moaveni har skrivit en fascinerande bok, Lipstick Jihad , om hur det är att växa upp i en Iransk familj här i Silicon Valley och sedan flytta “tillbaks”, som hon själv skriver, till Mellanöstern.

Jag har just läst boken som är på 249 sidor och mycket lättläst,och kan rekommendera den för alla som vill få en inblick i hur det är att leva i en mångkulturell familj.

Azadeh Moaveni föddes i Iran 1976 men växte upp en exiliransk familj i det exklusiva Palo Alto här i Silicon Valley. Efter fullbordade universitetsstudier beslöt hon sig sedan för att flytta till Iran år 2000 för att arbeta som journalist för Time Magazine. Hon stannade i två år. Hon hade tur i att hon lärde sig Farsi från sina släktingar i Kalifornien, alla exilbarn lär sig inte sina föräldrars språk och det är ofta tragiskt.

Hon börjar med en viktig iakttagelse. Att vara en ung iransk tjej i Kalifornien var något helt annat än att vara en ung iransk kvinna i Iran. In hindsight, these two points seem startlingly obvious, but no one ever pointed them out, probably because if you need them pointed out you clearly have problems

Så från att ha varit en Iransk tjej i Kalifornien blev Azadeh en Kalifornisk tjej i Iran.

De iranska flyktingarnas liv i Kalifornien så som Azadeh beskriver det, påminner inte så litet om de ryska flyktingarnas liv i Berlin under 20-talet så som de har beskrivits i Vlaidmir Nabokovs mästerliga Speak Memory och också hans första ryska roman, Mashenka.

De slets från ett priviligierat liv med tjänare, magnifika villor och sommarhus till ett ofta svårt liv i Silicon Valleys fattigkvarter.

En av de saker som man saknade mest i den iranska exilen, skriver Azadeh Moaveni, är de persiska trädgårdarna kring vilka livet i Iran är fokuserat. Hon beskriver rörande hur iranierna i exil i Kalifornien försökte återskapa de klassiska persiska trädgårdana på små gräsplättar.

Azadeh Moaveni kommer ofta tillbaks till den tragedi som exil är för alla människor, oavsett vilket land de kommer ifrån. Människorna i exil tappar snabbt kontakten med sitt födelseland och, precis som många svenska invandrare här i Kalifornien, så jämför man dagens USA med det Sverige man lämnade för kanske ett decennium sedan. Men tragedin är att man för alltid kommer att leva mellan - inte i - två världar.

När Azadeh Moaveni sedan skrev om och frÃ¥n Iran för Time Magazine blev hon tvingad att använda generaliseringar och etiketter som “reformister” “liberaler”, “progressiva”, “konservativa”, som betydde att hennes amerikanska läsare inte fick något grepp om en Iransk vardag de aldrig skulle kunna förstå för att de inte förstod Irans historia och det Iranska samhället.

Vad som är mest slående för mig i den här boken är hur svårt det är att förstå främmande länder, speciellt länder med ett språk och en kultur man inte delar. Men det finns också, som Azadeh Moaveni påpekar i bokens början, en tidsdimension till att förstå främmande kulturer. Man kanske minns USA som det var för 10 år sen och man förstår inte att dagens USA, eller dagens Sverige, har förändrats. Hon visar också hur slentrianmässigt vi närmas oss främmande kulturer. Vi använder generaliseringar och etiketter som kanske passar i vår egen kultur men inte alls in t.ex. Iran. En Svensk liberal skiljer sig t.ex. milsvitt från en Amerikansk liberal.

Azadeh Moaveni

Azadeh Moaveni beskriver målande hur dagens iranska ungdomar kämpar mot de iranska mullornas religiösa förtryck. Men boken är i första hand inte politisk. Det är istället en mycket levande beskrivning av hur det är att vara ung i dagens Iran. Hur det är att leva i Tehran, att vara kär, delta i de iranska valen, bli arresterad av moralpolisen, träffa exiliranien på besök i Iran, osv. Man fÃ¥r en mycket levande beskrivning av den iranska atmosfären.

Det är speciellt intressant att jämföra Iran som Azadeh Moaveni föreställde sig det när hon växte upp i exil med det Iran hon sedan upptäckte när hon flyttade dit.

Boken påminner en smula om Rachel DeWoskins mästerliga Foreign Babes in Beijing som jag har bloggat om tidigare.

En intressant och medryckande bok som bl.a. recenserats i San Francisco Chronicle

Den svenska idén att begåvade barn inte skall uppmuntras och få specialutbildning är grymt mot barnen.

Det här verkar gå tillbaks till 60:talets flumvänster och sossarnas traditionella misstänksamhet mot allt som på det minsta sätt luktar abstrakt tänkande. På det sättet liknar sossarna mycket den amerikanska Kristna Högern som också är emot allt fritt tänkande.

I den här frågan har sossarna helt enkelt fel. Barn som har specialbegåvning måste uppmuntras från allra första stund, och det gäller speciellt barn med matematisk begåvning, som manifesterar sig utomordentligt tidigt.

Dessa barn måste helt enkelt få specialundervisning redan från första klass. Att förhindra deras intellektuella utveckling som man tydligen gör idag och låta deras begåvning vittra bort är fruktansvärt, rent avskyvärt. Det påminner inte så litet om hur man band unga flickors fötter under Qingdynastin i Kina.

Men det elittänkande som sossarna så avskyr gäller inte sport eller musik. Där är det fritt fram för elittänkande. Det här gäller bara abstrakt tänkande. Vi kanske snart får en anti-intellektuell allians mellan den Kristna Högern i USA och sossarna i Sverige.

Men det här är en sån där fråga som kommer att lösa sig själv. Antingen får dessa barn hjälp eller också kommer utländska ingenjörer och vetenskapsmän som fick sådan hjälp som barn att ta våra jobb. Vi kan bara välja.

Här i USA fick två av mina barn specialundervisning för “begåvade barn”, gifted children. Något som jag inser är otänkbart i Sverige. Om de var begåvade eller inte vill jag låta vara osagt, men de fick i alla fall s.k. “enrichment education”. Och det tyckte de var jättekul.

Vad sossarna bör göra är att studera program för begåvade barn utomlands och snabbt införa s.k. berikande program för begåvade elever. Tänk på barnen och sluta med allt det här 60:talsflummeriet. Och någon kanske kan vara vänlig att tala om för sossarna att när Google och de ledande IT företagen anställer så är det just eliten de letar efter. Ledsen, men så är det ute i stora världen. Så varför inte ge våra barn en chans att vara med och tävla?

Trots att det inte är nationella väl här i USA förrän nästa år så har många delstater som Kalifornien sina egna val.

Som jag bloggat om många gånger tidigare så är det amerikanska valsystemet på nationell nivå en nationell skamfläck, som bl.a. Jimmy Carter har påpekat.

Men på lokal nivå är USA fortfarande en demokrati, och just nu engagerar sig många människor här i Kalifornien i lokalvalen. Dessa sker inte bara på delstatlig nivå utan också på kommunnivå. Här i Sunnyvale hålls t.ex. val till den lokala skolstyrelsen.

Här är information om valet i Kalifornien

I det här sammanhanget kan det vara värt att nämna Anna-Karin Storwalls fina artikel om Kaliforniens alltmer bisarre guvernör i Näringsliv 24

Dogmatiska militanter som lever utanför samhället och planerar en Jihad mot hela den moderna västerländska världen. Är det här en beskrivning av muslimer i Europa, eller är det en beskrivning av dagens alltmer radikala kristna höger i USA?

George Bush har nu nominerat en ny religiös tokhögerdomare till USA:s Högsta Domstol och konturerna av den Kristna Högerns alltmer hatfyllda attack mot det moderna amerikanska samhället blir allt intensivare. Det är dags att ställa frågan: hur långt har vi kvar tills USA blir ett nytt fundamentalistiskt religiöst samhälle i iransk anda?

Ja vi vet nu i varje fall hur Den Kristna Högern vill förändra USA. Vi kan inte som tyskarna 1945 skylla på att de ingenting visste.

Jag känner själv en del människor inom den Kristna Högern. De tillbringar omkring 20 timmar per veckan i sin sekt och har sedan länge lärt sig att sätta upp en brandvägg medan sina olika liv. De är utomordentligt skickliga med att dölja sitt andra, religiösa, liv. Så vad vill de? Här är en lista:

1: Abort kriminaliseras och läkare som utför aborter får dödsstraff.

2: Preventivmedel förbjuds. Vissa preventivmedel som dagen-efter- pillret, är redan förbjudna och en del apotekare vägrar idag att sälja preventivmedel av “moraliska skäl”. Man kan dock än så länge köpa vissa preventivmedel i väl gömda automater.

3: Sex tillåtes endast inom äktenskapet, och endast på mannens villkor. Det här är gubbväldets revansch på hela det moderna samhället. Kvinnans plats är än en gång att stå vid spisen och föda barn. Det riktigt patetiska är att miljoner amerikanska kvinnor stöder den Kristna Högern. Precis som kvinnorna i Iran som stödde Khomeini och villigt gav upp sin likställdhet och chanserna till högre utbildning.

4: Skattefinansiering av USA:s kyrkor. All socialhjälp kommer att gå via kyrkorna. Tror du inte på gud så behöver du säkert ingen hjälp heller.

5: Bibelundervisning och böner i skolorna. Välkommen till USA:s egen version av de muslimska madras-skolorna.

6: Darwinismen förbjuds. Det är redan på gång i många delstater som t.ex. Kansas.

7: Nej till embryonisk stamcellsforksning. (Det här kanske kan komma att upphävas i framtiden).

8: Förbud för omoralisk TV, radio, böcker, musik, konst och Internet. Den Kristna Högern hatar konst, kultur och upplysning och har alltid gjort det. Nu har de chansen att starta nya bokbål. Men de är moraliska bokbål den här gången.

9: Bibeln blir grunden för USA:s lag, som den Islamska Sharian. Den enda bok som inte bränns. Har vi bibeln behöver vi inga andra böcker. Säger i alla Den Kristna Högern.

10: Utökat dödsstraff. Den Kristna Högern dödar sina förmenta fiender.

11: Fritt fram för alla kristna att köpa automatvapen. Hur skall man annars kunna döda alla sina fiender?

OK, så vad säger man om sånt här? Man kan skratta åt galenskapen, men man skrattade också åt Hitler och Khomeini. Den Kristna Högern är den ultimativa sekten. Beväpnade med massförstörelse- och atomvapen vädrar den nu morgonluft.

Ett fundamentalistiskt USA är inte längre en omöjlighet. Hur långt man kommer att kunna gå vet vi inte idag. Men vi har alla orsak att vara mycket mycket rädda för de här galna människorna.

Ett problem som vi alltid har med nya hot mot samhället är att de nya hoten inte alltid ser ut precis som tidigare hot. Så vi förstår dom inte. Vi kan inte dra paralleller med tidigare hot. Och kulturfascisternas ambitioner ökar ju mer framgångar de har.

Så hur kommer det nya moraliska USA att se ut? Ja ungefär som Saudi Arabien. Dvs de här lagarna gäller inte för den nya eliten, det Röda USA. De gäller för de fattiga. Det Röda USA kommer att skicka sina fruar till Canada för abort. De kommer att fortsätta att läsa porr på nätet och besöka bordeller och ha homosexuella relationer precis som de gör idag. Men utåt kommer USA att vara moraliskt och gudfruktigt. Och det är det som är det ledsamma med såna här extrema rörelsen. Dess totala hyckleri.

Den som minns de stora utredningarna om brott i Vita Huset som Watergate och Monica Lewinsky affären kanske har märkt att den federale åklagaren Patrick Fitzgeralds utredning av Bush-administrationens brott inte har producerat en lika stor mängd material som de tidigare utredningarna.

Det finns en viktig orsak till det, och till att George Bush har ett ess i ärmen inför framtiden. Det är nämligen så att Patrick Fitzgerald inte har samma status som t.ex. Kenneth Starr som ledde utredningen av Clinton. Orsaken till det är att Starr var en s.k.Independent Counsel enligt en amerikansk lag som republikanerna slopade 1999.

Patrick Fitzgerald är istället en Special Prosecutor med mycket mer begränsade befogenheter.

Vad det betyder är att Bush-administrationen aldrig kommer att behöva vara rädd för att rättegången mot Scooter Lobby kommer att utvidgas och leda till några avslöjanden mot andra i Vita Huset, som t.ex. Karl Rove, som kommer att kunna förbli anonym. Rättegången kommer att vara begränsad till de fem åtalspunkterna mot Libby och ingenting mer.

Det är viktigt att inse det här för det betyder att Vita Huset idag har skyddat sig mot insyn från Kongressen på ett mycket olyckligt sätt.

Dagens amerikanska administration har begått mer illegala handlingar än någon sedan Nixonadministrationen, och som många har sagt, ingen dog i Watergateaffären. Men 2000 amerikanska soldater har redan dött i Irak. Men Bushadministrationen sitter ändå säkert i sadeln på grund av den ändrade lagstiftningen.

Det är också orsaken till att Bush verkar vara fast besluten att helt enkelt tiga ihjäl den här skandalen och låta republikanernas talesmän trivialisera den. Bush vet att han inte behöver frukta några nya avslöjanden från Fitzgerald.

Demokraternas minoritetsledare i senaten, Harry Reid har försökt kritisera Bush men Bush har bara skakat på axlarna. Han håller alla korten och demokraterna stöder hans krig i Irak, så deras händer är bundna.

Som vanligt har George Bush omedelbart gått till offensiven efter fredagens åtal mot vicepresidentens stabschef Scooter Libby genom att nominera Samuel A. Alito, Jr. , en extrem högerman och katolsk värdekonservativ till posten som ny domare i USA:s Högsta Domstol.

Samuel A. Alito, Jr

För att försäkra sig om att han ger Demokraterna en riktig smocka rakt i ansiktet så har han valt en kandidat som demokraternas ledare i senaten, Harry Read, har vädjat till presidenten om att inte nominera.

Bl.a. anser att Alito att en kvinna inte själv får bestämma om hon skall ha abort utan först måste be sin make om lov. Högsta Domstolen olagligförklarade den lagen 1992.

Den här nomineringen har redan fått republikanernas och den Kristna Högerns entusiastiska stöd och kommer att visa USA och världen att det fortfarande är Bush som bestämmer i landet.

CIA affären är nu ett ett minne blott och mycket tyder på att USA inom de närmaste åren kommer att kunna kriminalisera abort, vilket är den Kristna Högerns viktigaste mål.

Man hade kanske kunnat tro att någon skulle intressera sig för den globala uppvärmingen eller att modernisera USA, men här i USA anses kriminaliseringen av abort, homosexuella äktenskap och Darwins utvecklingslära oändligt mycket viktigare.

Med det starka stöd som Alito fÃ¥r frÃ¥n republikanerna sÃ¥ kommer demokraterna inte att kunna stoppa den här nomineringen. Men det står redan klart att Bush genom den här smockan till demokraterna häller olja på elden, och USA står nu mer splittrat än någonsin sen inbördeskriget på 1860-talet.

DN har en bra ledare i dagens tidning om ett ämne som jag själv är mycket intresserad av.

Även om titeln , Globaliseringen är närmare än vi tror är litet missvisande, så är temat mycket bra. Som DN säger så bör Sverige i högre grad än idag leta ut de system och metoder som fungerar bäst i världen och sedan kopiera dom och anpassa dom till svenska förhållanden.

Inom IT världen kallas det här Best Practices och den metoden har använts inom affärsvärlden sedan 80-talet. Nu är det givetvis inte så enkelt att anpassa t.ex. det finska skolsystemet till svenska förhållanden utan modifikationer. Men det hindrar inte att det här är en av de bästa vägarna för en organisation eller ett samhälle att innovera och bli mer konkurrenskraftigt.

Inom IT-världen används idag t.ex. Design Patterns , ett begrepp som man har lånat från arkitekturen, främst frÃ¥n Christopher Alexander. J2EE som är en IT arkitektisk planritning för Java-baserade IT lösningar är ett annat exempel inom IT världen på hur man kan identifiera och återanvända Best Practices.

Att kopiera framgångsrika metoder eller system och sedan förbättra dom och återanvända dom var den metod som Japanerna använde med stor framgång under 70:talet, bl.a. efter att ha studerad av Edwards Demings metoder.

Jag har tidigare skrivit om hur Sverige bör kopiera världens mest framgångsrika universitetssystem, det i Kalifornien,om vi vill bli världsledande inom kunskapssamhället.

Sverige har under åren lånat mycket från främst USA, men vi måste bli betydligt mer aggressiva och målmedvetna på att låna och vidareutveckla. Nu sker mycket samordning inom EU, men Best Practices kan även användas inom Sverige, som mellan kommuner, sjukhus, åldringsvården mm.

Så DN har absolut rätt, och det är egentligen skandalöst att Sverige inte gör mer på det här området. Det är inte speciellt svårt att avgöra vilka länder är bäst på att lösa olika samhällsproblem och sedan kopiera deras lösningar och vidareutveckla dom.

Den som har bloggat ett tag vet att om man vill få litet mer sidvisningar än vanligt så skall man blogga om något som folk bryr sig om. Sex och kändisar är alltid bra: “Min heta kärleksnatt med Tiina Rosenberg” drar alltid läsare. Två av Sveriges mest populära bloggar skrivs tydligen just om sex av några tonåringar. Vi skall förbigå dom i tystnad.

Den amerikanske författaren Colin McEnroe skrev en gång en bok som var avsedd att bli så populär som möjligt. Den hade titeln: “How To Lose Weight through Great Sex with Celebrities (the Elvis Way)”.

I Sverige bryr sig ingen vare sig om att banta, Elvis eller gud som här i USA. Ja kanske om att banta med tanke på att feta svenskar jag såg under mitt senaste besök.

Men av någon underlig anledning är just Israel och Palestina det absolut hetaste ämnet i den svenska bloggosfären. Det är litet svårt att riktigt förstå varför. Sverige har inte det ringaste inflytande över vare sig Israel eller Palestina, och det är fritt fram för alla Svenska entusiaster att bosätta sig i antingen Israel eller Palestina om de så vill. So what’;s the problem?

En orsak tror jag är att situationen i Israel-Palestina håller på att förändras i allt snabbare takt. Precis som tidigare i Sydafrika så kommer den Israeliska befolkningen snart att vara en minoritet i Israel-Palestina, medan den Palestinska befolkningen snabbt växer. Och Israel har precis samma problem med en åldrande befolkning som Sverige.

Samtidigt har arabvärlden långsamt börjat modernisera. USA:s inflytande i världen minskar och det är idag långt ifrån säkert att USA i längden kommer att kunna hålla sitt militära paraply över Israel. Det är därför som Sharon försöker förändra Israels gränser så att han kan behålla en majoritet i de Israeliska områdena.

Allt det här betyder att den enda fråga som gäller idag är “hur kommer freden att se ut?” Och här tycker jag att Likubloggarna har misslyckats kapitalt. Istället för att likt innevånarna i Nordirland gräva ner sig och ständigt älta alla gamla oförätter bör vi idag dra ett streck under historien och istället börja tala om hur freden och framtiden skall se ut.

Och tvärt emot vad man kanske tror så är en stor del av den Israeliska befolkningen faktiskt beredd till kompromisser och även samlevnad med Palestina. Det finns en utbredd fredsrörelse i Israel, en fredsrörelsen som jag aldrig har sett reflekterad i de olika Likubloggar som jag har läst. Och den Israelisk journalisten Amira Hass som skriver för tidningen Haaretz har sedan länge beskrivet den Israeliska ocupationens vardag i Palestina .

Så medvetandet om att fred är oundviklig finns inte minst i Israel. Så ledsen Cecilia Wikström och Per Ahlmark, diskussionen gäller inte längre vad som hände i Nazityskland för två generationer sedan eller i vad som hände Mellanöstern för två tusen år sen.

Vi vet redan hur framtiden i Mellersta Östern kommer att se ut: Allteftersom Egypten och Syrien börjar modernisera så kommer Palestina också att kunna göra det. Och dessa tre länder kommer att ha den arbetskraft som Israel alltmer behöver. De religiösa motsättningar som hittils har präglat området kommer på sikt att ge vika för ekonomiska realiteter.

Dagens Likuddröm om en etnisk och religiös Judisk stad kommer att bli lika otidsenlig som dagens Sverigedemokraters dröm om en “Svensk” nation.

Israel kommer på sikt att uppgå i en nordafrikansk ekonomisk och politisk union, kanske som en del av ett utvidgat EU. Hebreiskan kommer liksom svenskan på sikt att försvinna. Globaliseringen liksom Darwins utvecklingslära går kanske att stoppa med en mur i några decennier, men alla murar faller förr eller senare och krig är inte ett tillstånd som heller kan vara i all oändlighet.

Så låt oss tala om framtiden och den fred som måste komma. Vi kan inte bara hålla på och älta historiens oförrätter och krig i all evighet. Ett Israel med öppna gränser till Palestina, Syrien och Egypten kommer på sikt att bli lika naturligt som EU. Och en sådan union kan komma att bli en ny ekonomisk supermakt.

Vi har redan sett vad som händer när man börjar digitalisera musik. Den sprids som en löpeld över världen och människor får tillgång till ofantliga mängder av musik de annars aldrig skulle ha haft tillgång till. Detta leder i sin tur till Bastart Pop eller mashups som skapar helt nya musikformer.

Böcker kan också digitaliseras och det är redan möjligt att ladda ner fler och fler böcker från Webben. Innan någon börjar ringa till antipiratbyrån så vill jag tillägga att detta är helt lagliga nedladdningar. Bl.a. så har den ypperliga J2EE sajten The Server Side börjat ha gratis nedladdningar av böcker om Java, XML och EJB (Enterprise JavaBeans).

Googles Googleprintinitiativ som syftar till att göra alla tryckta böcker sökbara skulle kunna få en revolutionerande effekt som kan leda till en intellektuell renässans över hela världen. Vi skulle komma ett steg närmare Borges universella bibliotek. (Ja jag vet att Borges universella bibliotek inte var samma sak utan ett logiskt bibliotek).

Men inte bara Google utan också Amazon, Yahoo och Microsoft har liknande planer. Jag tror dock att realiteten kommer att springa ifrån alla dessa initiativ, hur ambitiösa de än är.

Det är idag möjligt att digitalisera en bok på säg 350 sidor på ett par dar. Många böcker är också alltför klumpiga i pappersform. De flesta databöcker är t.ex. väldiga tegelstenar på 600-700 sidor. Och vem skulle ens köpa en 50 kilos uppslagsbok idag när vi har Wikipedian?

Allteftersom teknologin utvecklas så kommer det snart att bli möjligt att göra en digital backupkopia av en bok på ett par timmar med en modern scanner och Optical Character Recognition, som ofta kommer med scannern. Då kommer Internet att svämma över med tiotusentals digitaliserade böcker i PDF format. Steget är inte speciellt långt.

Trots att många bokförlag idag kämpar mot Googles planer så ställer sig flera författare på Googles sida.Jag tror själv inte att digitaliseringen på sikt kan stoppas. Genom att ge alla människor tillgång till alla världens böcker skulle vi skapa ett gigantiskt globalt kunskapssamhälle som vi idag knappast kan föreställa oss. Och glöm inte att den som vill skriva idag kan skriva sin egen bok på sin dator, paketera den i PDF och ge ut den gratis. Det är inte alla som skriver för att tjäna pengar.

Eric Schmidt, Googles VD har skrivit en ypperlig artikel om hur digitaliseringen av böcker och göra som sökbara kommer att förändra världen.

Imagine sitting at your computer and, in less than a second, searching the full text of every book ever written.

Imagine an historian being able to instantly find every book that mentions the Battle of Algiers.

Imagine a high school student in Bangladesh discovering an out-of-print author held only in a library in Ann Arbor.

Imagine one giant electronic card catalog that makes all the world’;s books discoverable with just a few keystrokes by anyone, anywhere, anytime.

Ben S. Bernanke , som uttalas BernANke, är ekonomiprofessor vid Princeton University. Han har blivit nominerad av president Bush till att efterträda den legendariske Alan Greenspan som chef för USA:s Centralbank, Federal Reserve System. Bernanke kommer att ta över den 1:a februari nästa år.

Posten som chef för USA:s centralbank är ett ytterst viktig och på vissa sätt t.om ännu viktigare än posten som USA:s president. Eftersom den amerikanska ekonomin har varit världens viktigaste ända sedan andra världskriget så har legendariska amerikanska centralbankschefer som Paul Volcker och Alan Greenspan i realiteten varit världens chefsekonomer som har styrt världsekonomi bl.a. genom att sätta räntesatserna i USA. Något som t.ex. direkt påverkade de svenska räntesatserna.

Men USA är inte längre lika mäktigt som det en gång var. Idag kan kapital förflyttas från land till land på sekunder och EU, Kina och Indien har börjat konkurrera med USA. USA:s väldiga handesunderskott som till en stor del finansieras av Kina, betyder också att USA:s ekonomi idag är betydligt mer beroende av omvärlden än den tidigare var. Det betyder att Bernanke inte har samma frihet som Greenspan eller Volcker en gång hade.

Eftersom Bernanke har utsetts av George Bush så är han så konservativ som han överhuvud taget kan vara. Det betyder att han vill begränsa centralbankens makt och lÃ¥ta marknaden bestämma kapitalflödena sÃ¥ mycket som möjligt.

BusinessWeek har en mycket bra artikel om Bernanke och USA:s ekonomi.

Lennart Pehrson har en bra artikel i DN om Patrick Fitzgeralds åtal mot vicepresident Cheneys stabschef Scooter Libby. Pehrson påpekar helt riktigt att kopplingen till Irak kan komma att bli besvärande för Bush under rättegången.

Men det är viktigt att förstå den dynamik som existerar visavi Irak i dagens USA. Först av allt så sitter Bush givetvis säkert hela mandatperioden ut, dvs. tre år till. Ingenting kan rucka på det. Men ännu viktigare är att ledande demokrater idag inte vågar begära en amerikansk reträtt från Irak.

Det är fortfarande Bush som helt och totalt dominerar och definierar Irakdebatten. Och Bush, mannen som undvek att göra militärtjänst i Vietnam, spelar dagligen upp sin roll som “Överbefälhavare”, vilket han formellt också är. Så läget i Irak är låst. Alla som begär en reträtt är opatriotiska, och de amerikanska förlusterna är ännu inte höga nog att leda till några egentliga fredsdemonstrationer. Amerikanerna har visat sig villiga att acceptera tusen amerikanska döda per år utan att knorra.

De allra flesta politiska bedömare är också överens om att republikanerna kommer att vinna nästa års kongressval. Och allt mer talar för att det blir Hilary Clinton som kommer att bli demokraternas presidentkandidat om tre år, och alla inser redan att hon kommer att förlora stort mot republikanernas väloljade valorganisation.

Men jag tror att Pehrson missar en viktig punkt. Åtalet mot Libby är inlindat i Harriet Miers som i sin tur är inlindad i Katrina och oljepriserna. Amerikanerna har börjat inse att USA inte längre är den fästning i en osäker värld som de tidigare trodde. Bush är inte den store trygge Stalinliknande landsfadern som klarar alla problem och tillåter alla amerikaner att fortsätta att konsumera utan tanke på ozonskiktet.

På sikt kan det här tvinga USA att bli mer engagerat med omvärlden än an är idag. Jag tror också att när Bush mandatpariod är över så kommer USA att vakna upp efter den psykos som landet fortfarande lider av efter bin Ladens attack mot New York. Men de närmaste tre åren kommer att bli mycket mörka.

Den 6:e juni 1932 hittade min morfar, Gabriel Jönsson, överarkivarie vid Uppsala Universitetsbibliotek, ett antikt arameiskt dokument i en gammal oöppnad koffert långt uppe på universitetsbibliotekets vind. Det fyndet skulle utlösa en av de bittraste teologiska schismerna i Sverige under 1900-talet.

Morfar, en liten kort tunn rödhårig man hade fötts i ett frireligiöst hem i Hofors i Gästrikland. Efter att som tonåring ha fått för mycket amalgam under ett tandläkarbesök genomgick han en svår religiös kris efter vilken han konverterade till Judendomen, sedan till Buddhismen, sen till Islam och efter en kort tid som Folkpartist slutligen tillbaks till Kristendomen.

Enligt morfar innehöll hans nyhittade manuskript - som härstammade från Döda Havet - det var fortfarande vÃ¥tt, den sensationella uppgiften om att Jesus egentligen inte alls hade hetat Jesus utan Jönsson och ursprungligen kommit från Hofors. Det stod i texten att alla som hette Jönsson var Guds folk och Hofors var helig mark. Morfar var guds son och alla måste tillbedja honom och ge honom 1000 kronor per år samt fribiljett på SJ. Så stod det i alla fall i texten.

Hur Jönsson hade kommit till Palestina och varför han hade bytt namn stod det inget om i manuskriptet men “det fanns väl för fan båtar” som morfar sade i en radiointervju som underligt nog hölls i Sven Jerrings Barnens Brevlåda.

Nyheten slog ner som en bomb i teologiska och kyrkliga kretsar. Morfar gav intervjuer i tidningar och radio och man såg hans nuna i de där korta SF filmerna som föregick spelfilmerna på den tiden.

Morfar gav snart ut sin nya text i svensk översättning som ett tillägg till bibeln. Morfars nya bibel, som sponsrades av Motormännens Riksförbund, bestod av Gamla Testamentet, Nya Testamentet och Jönssons Testamente, med en stor bild av morfar i en Rolls Royce på omslaget, lagom till det stora internationella ekumeniska mötet i Uppsala på hösten 1933 och Motormännens Riksförbunds stora jubileumsmöte i Stockholm senare samma Ã¥r.

Reaktionen lät inte vänta på sig. Ärkebiskop Erling Eidem avfärdade det hela som ett dåligt skämt. Religionshistoriker vid Uppsala Universitet lät meddela att även om morfars dokument verkade vara skrivet på arameiska så var delar skrivna med kulspetspenna på modern svenska, bl.a. texten “och Gabriel Jönsson från Hofors är Guds profet”. De påtalade också att en polaroidbild av morfar med underskiften “här är han, vår moderne messias” satt faststämplat på dokumentet med ett gem.

Trots detta sågs morfar som en ny frälsare av många i samhället och hans nya religion spreds snabbt och började snart konkurrera med Svenska Kyrkan.

Statsminister Per Albin Hansson, som var smygreligiös, påverkades starkt av Jönssontestamentet och Kung Gustaf V funderade ett tag på att själv byta namn till Jönsson “för att få folket bakom mig” som han sade. Dessutom ville han gärna också få fribiljett på S.J.

Det första tecknet på trubbel kom efter några månader när Sven Jerring i Barnens Brevlåda lät en from barngrupp från Jämtland framträda med en nyskriven låt skriven av Erling Eidem med titeln “Vi älskar Gud men inte Jönsson, tjohej fallera!” som de sjöng till tonerna av Beethovens femte symfoni. Ett av barnen i kören var f.ö. Bosse Ringholms helt tondöve pappa, Ivan Bernadotte-Ringholm.

Det är inte många som idag känner till att Bosse Ringholms pappa faktiskt var en Bernadotte på sin mammas sida, om än en “oäkta sådan” och att Bosse Ringholm därför är kusin till Kungen.

Bosse Ringholm är också släkt med den siste ryska Tsaren i direkt nedstigande led, på sin mormors sida. Bosse Ringholms mormor hette Hilda och hon var en stor kurtisan. Det sades om henne att hon en minnesvärd kväll i oktober 1918 förförde hela den avgående klassen i den ryska militärakademin förutom artilleriavdelningen som var Bolsheviker.

Det är av det släktskapet som gör att Bosse Ringholm, precis som den sista Tsarevichen, Tsar Nikolaus II son, är en blödare, och ocksÃ¥ orsaken till att Vladimir Putin har förklarat Ringholm persona nongrata i Ryssland.

För den som tvivlar är det lätt att verifiera det här. Om man sticker Bosse Ringholm med en aldrig så liten knappnål var som helst pÃ¥ kroppen så börjar han omedelbart att blöda. Göran Persson och speciellt Leif Pagrotsky brukar tycka om att göra det under långa segslitna partiförhandlingar. Men som erfaren blödare kan Ringholm tappa uppåt en liter blod utan att det egentligen berör honom.

En gång satte sig Bosse Ringholm av misstag på ett häftstift under en interpellationsdebatt i riksdagen om stöd till de norrländska småföretagarna och började omedelbart blöda så häftigt att Birgitta Dahl, riksdagens talman, fick ge honom mun mot-mun-metoden. Det hela höll på att sluta med ett pinsamt intermezzo när han kom till liv igen och allt blod plötsligt rusade in i fel del av Bosse Ringholm. Birgitta Dahl hade aldrig sett något så stort och svimmade.

Eftersom Bosse Ringholm genom sitt nära släktskap med Kungen faktiskt står i tronföljden har Göran Persson en hemlig plan om han skulle förlora valet. Planen är att bevisa att kungen egentligen adopterades av prinsessan Sibylla i förtvivlan över att hon inte kunde föda en son.

Persson skulle då kunna avsätta kungen och utropa Bosse Ringholm till ny kung och sedan återta den politiska makten. Det är därför som Bosse Ringholm nu har samlat ihop sin egen krigskassa på Enskede IK.

Men tillbaks till morfar. Motståndet från Erling Eidem och den svenska kyrkan ökade ständigt tills Eidem, som hade varit amatörboxare i sin ungdom, utmanade morfar till en match i sakristian i Uppsala domkyrka efter nattvarden. Genom en tillfällighet slog morfar knockout på Eidem och begravde honom sedan i Gustav Wasas familjegrav sent på kvällen.

För att ingen skulle ana oråd uppträdde morfar sedan som Eidem med ett stort skägg och inte ens Eidems fru sades någonsin ana oråd. Morfar dog i Vänersbog den 14 april 1972 och begravdes som Eidem. Jönssontestamentet kan ännu beskÃ¥das bredvid Silverbibeln i utställningshallen till höger om ingÃ¥ngen pÃ¥ Uppsala Universitetsbibliotek

Det här vackra gula 1600-talsslottet ligger i Stockholmstrakten. Der är ritat av Nicodemus Tessin d.y. och förknippat med en mycket känd svensk adelsfamilj.

Jag hade turen att besöka det för någon vecka sedan och tyckte mycket om det. Det är lätt att föreställa sig hur vackert det är på våren.

Vad heter det och var ligger det? Och varför är slottsporten inte större?