Den 6:e juni 1932 hittade min morfar, Gabriel Jönsson, överarkivarie vid Uppsala Universitetsbibliotek, ett antikt arameiskt dokument i en gammal oöppnad koffert långt uppe på universitetsbibliotekets vind. Det fyndet skulle utlösa en av de bittraste teologiska schismerna i Sverige under 1900-talet.

Morfar, en liten kort tunn rödhårig man hade fötts i ett frireligiöst hem i Hofors i Gästrikland. Efter att som tonåring ha fått för mycket amalgam under ett tandläkarbesök genomgick han en svår religiös kris efter vilken han konverterade till Judendomen, sedan till Buddhismen, sen till Islam och efter en kort tid som Folkpartist slutligen tillbaks till Kristendomen.

Enligt morfar innehöll hans nyhittade manuskript - som härstammade från Döda Havet - det var fortfarande vÃ¥tt, den sensationella uppgiften om att Jesus egentligen inte alls hade hetat Jesus utan Jönsson och ursprungligen kommit från Hofors. Det stod i texten att alla som hette Jönsson var Guds folk och Hofors var helig mark. Morfar var guds son och alla måste tillbedja honom och ge honom 1000 kronor per år samt fribiljett på SJ. Så stod det i alla fall i texten.

Hur Jönsson hade kommit till Palestina och varför han hade bytt namn stod det inget om i manuskriptet men “det fanns väl för fan båtar” som morfar sade i en radiointervju som underligt nog hölls i Sven Jerrings Barnens Brevlåda.

Nyheten slog ner som en bomb i teologiska och kyrkliga kretsar. Morfar gav intervjuer i tidningar och radio och man såg hans nuna i de där korta SF filmerna som föregick spelfilmerna på den tiden.

Morfar gav snart ut sin nya text i svensk översättning som ett tillägg till bibeln. Morfars nya bibel, som sponsrades av Motormännens Riksförbund, bestod av Gamla Testamentet, Nya Testamentet och Jönssons Testamente, med en stor bild av morfar i en Rolls Royce på omslaget, lagom till det stora internationella ekumeniska mötet i Uppsala på hösten 1933 och Motormännens Riksförbunds stora jubileumsmöte i Stockholm senare samma Ã¥r.

Reaktionen lät inte vänta på sig. Ärkebiskop Erling Eidem avfärdade det hela som ett dåligt skämt. Religionshistoriker vid Uppsala Universitet lät meddela att även om morfars dokument verkade vara skrivet på arameiska så var delar skrivna med kulspetspenna på modern svenska, bl.a. texten “och Gabriel Jönsson från Hofors är Guds profet”. De påtalade också att en polaroidbild av morfar med underskiften “här är han, vår moderne messias” satt faststämplat på dokumentet med ett gem.

Trots detta sågs morfar som en ny frälsare av många i samhället och hans nya religion spreds snabbt och började snart konkurrera med Svenska Kyrkan.

Statsminister Per Albin Hansson, som var smygreligiös, påverkades starkt av Jönssontestamentet och Kung Gustaf V funderade ett tag på att själv byta namn till Jönsson “för att få folket bakom mig” som han sade. Dessutom ville han gärna också få fribiljett på S.J.

Det första tecknet på trubbel kom efter några månader när Sven Jerring i Barnens Brevlåda lät en from barngrupp från Jämtland framträda med en nyskriven låt skriven av Erling Eidem med titeln “Vi älskar Gud men inte Jönsson, tjohej fallera!” som de sjöng till tonerna av Beethovens femte symfoni. Ett av barnen i kören var f.ö. Bosse Ringholms helt tondöve pappa, Ivan Bernadotte-Ringholm.

Det är inte många som idag känner till att Bosse Ringholms pappa faktiskt var en Bernadotte på sin mammas sida, om än en “oäkta sådan” och att Bosse Ringholm därför är kusin till Kungen.

Bosse Ringholm är också släkt med den siste ryska Tsaren i direkt nedstigande led, på sin mormors sida. Bosse Ringholms mormor hette Hilda och hon var en stor kurtisan. Det sades om henne att hon en minnesvärd kväll i oktober 1918 förförde hela den avgående klassen i den ryska militärakademin förutom artilleriavdelningen som var Bolsheviker.

Det är av det släktskapet som gör att Bosse Ringholm, precis som den sista Tsarevichen, Tsar Nikolaus II son, är en blödare, och ocksÃ¥ orsaken till att Vladimir Putin har förklarat Ringholm persona nongrata i Ryssland.

För den som tvivlar är det lätt att verifiera det här. Om man sticker Bosse Ringholm med en aldrig så liten knappnål var som helst pÃ¥ kroppen så börjar han omedelbart att blöda. Göran Persson och speciellt Leif Pagrotsky brukar tycka om att göra det under långa segslitna partiförhandlingar. Men som erfaren blödare kan Ringholm tappa uppåt en liter blod utan att det egentligen berör honom.

En gång satte sig Bosse Ringholm av misstag på ett häftstift under en interpellationsdebatt i riksdagen om stöd till de norrländska småföretagarna och började omedelbart blöda så häftigt att Birgitta Dahl, riksdagens talman, fick ge honom mun mot-mun-metoden. Det hela höll på att sluta med ett pinsamt intermezzo när han kom till liv igen och allt blod plötsligt rusade in i fel del av Bosse Ringholm. Birgitta Dahl hade aldrig sett något så stort och svimmade.

Eftersom Bosse Ringholm genom sitt nära släktskap med Kungen faktiskt står i tronföljden har Göran Persson en hemlig plan om han skulle förlora valet. Planen är att bevisa att kungen egentligen adopterades av prinsessan Sibylla i förtvivlan över att hon inte kunde föda en son.

Persson skulle då kunna avsätta kungen och utropa Bosse Ringholm till ny kung och sedan återta den politiska makten. Det är därför som Bosse Ringholm nu har samlat ihop sin egen krigskassa på Enskede IK.

Men tillbaks till morfar. Motståndet från Erling Eidem och den svenska kyrkan ökade ständigt tills Eidem, som hade varit amatörboxare i sin ungdom, utmanade morfar till en match i sakristian i Uppsala domkyrka efter nattvarden. Genom en tillfällighet slog morfar knockout på Eidem och begravde honom sedan i Gustav Wasas familjegrav sent på kvällen.

För att ingen skulle ana oråd uppträdde morfar sedan som Eidem med ett stort skägg och inte ens Eidems fru sades någonsin ana oråd. Morfar dog i Vänersbog den 14 april 1972 och begravdes som Eidem. Jönssontestamentet kan ännu beskÃ¥das bredvid Silverbibeln i utställningshallen till höger om ingÃ¥ngen pÃ¥ Uppsala Universitetsbibliotek