Den som har bloggat ett tag vet att om man vill få litet mer sidvisningar än vanligt så skall man blogga om något som folk bryr sig om. Sex och kändisar är alltid bra: “Min heta kärleksnatt med Tiina Rosenberg” drar alltid läsare. Två av Sveriges mest populära bloggar skrivs tydligen just om sex av några tonåringar. Vi skall förbigå dom i tystnad.

Den amerikanske författaren Colin McEnroe skrev en gång en bok som var avsedd att bli så populär som möjligt. Den hade titeln: “How To Lose Weight through Great Sex with Celebrities (the Elvis Way)”.

I Sverige bryr sig ingen vare sig om att banta, Elvis eller gud som här i USA. Ja kanske om att banta med tanke på att feta svenskar jag såg under mitt senaste besök.

Men av någon underlig anledning är just Israel och Palestina det absolut hetaste ämnet i den svenska bloggosfären. Det är litet svårt att riktigt förstå varför. Sverige har inte det ringaste inflytande över vare sig Israel eller Palestina, och det är fritt fram för alla Svenska entusiaster att bosätta sig i antingen Israel eller Palestina om de så vill. So what’;s the problem?

En orsak tror jag är att situationen i Israel-Palestina håller på att förändras i allt snabbare takt. Precis som tidigare i Sydafrika så kommer den Israeliska befolkningen snart att vara en minoritet i Israel-Palestina, medan den Palestinska befolkningen snabbt växer. Och Israel har precis samma problem med en åldrande befolkning som Sverige.

Samtidigt har arabvärlden långsamt börjat modernisera. USA:s inflytande i världen minskar och det är idag långt ifrån säkert att USA i längden kommer att kunna hålla sitt militära paraply över Israel. Det är därför som Sharon försöker förändra Israels gränser så att han kan behålla en majoritet i de Israeliska områdena.

Allt det här betyder att den enda fråga som gäller idag är “hur kommer freden att se ut?” Och här tycker jag att Likubloggarna har misslyckats kapitalt. Istället för att likt innevånarna i Nordirland gräva ner sig och ständigt älta alla gamla oförätter bör vi idag dra ett streck under historien och istället börja tala om hur freden och framtiden skall se ut.

Och tvärt emot vad man kanske tror så är en stor del av den Israeliska befolkningen faktiskt beredd till kompromisser och även samlevnad med Palestina. Det finns en utbredd fredsrörelse i Israel, en fredsrörelsen som jag aldrig har sett reflekterad i de olika Likubloggar som jag har läst. Och den Israelisk journalisten Amira Hass som skriver för tidningen Haaretz har sedan länge beskrivet den Israeliska ocupationens vardag i Palestina .

Så medvetandet om att fred är oundviklig finns inte minst i Israel. Så ledsen Cecilia Wikström och Per Ahlmark, diskussionen gäller inte längre vad som hände i Nazityskland för två generationer sedan eller i vad som hände Mellanöstern för två tusen år sen.

Vi vet redan hur framtiden i Mellersta Östern kommer att se ut: Allteftersom Egypten och Syrien börjar modernisera så kommer Palestina också att kunna göra det. Och dessa tre länder kommer att ha den arbetskraft som Israel alltmer behöver. De religiösa motsättningar som hittils har präglat området kommer på sikt att ge vika för ekonomiska realiteter.

Dagens Likuddröm om en etnisk och religiös Judisk stad kommer att bli lika otidsenlig som dagens Sverigedemokraters dröm om en “Svensk” nation.

Israel kommer på sikt att uppgå i en nordafrikansk ekonomisk och politisk union, kanske som en del av ett utvidgat EU. Hebreiskan kommer liksom svenskan på sikt att försvinna. Globaliseringen liksom Darwins utvecklingslära går kanske att stoppa med en mur i några decennier, men alla murar faller förr eller senare och krig är inte ett tillstånd som heller kan vara i all oändlighet.

Så låt oss tala om framtiden och den fred som måste komma. Vi kan inte bara hålla på och älta historiens oförrätter och krig i all evighet. Ett Israel med öppna gränser till Palestina, Syrien och Egypten kommer på sikt att bli lika naturligt som EU. Och en sådan union kan komma att bli en ny ekonomisk supermakt.