Hur kommer USA:s strategi i Irak att utvecklas under Bushs kvarvarande mandatperiod? I ett inlägg för ett par dar sedan lade jag fram en hypotes om att Bush nu inser att han måste överge Irak för att kunna återfå initiativet i USA:s inrikespolitik. Seymour M. Hersh har en utomordentligt bra och läsvärd artikel i New Yorker som är baserad på intervjuer med militärer i Irak och Washington, och hans artikel ger en nästan rakt motsatt vy.

Det är så här det är med underrättelseverksamhet. Det är aldrig lätt att veta vad en så hemlighetsfull regering som dagens amerikanske kommer att göra.

Hersh artikel motsäger dock egentligen inte helt den andra vyn, att Bush har bestlutat sig för att dra tillbaks amerikanska trupper. Men den lägger till en mängd viktig lokalfärg och visar att Bush föreställer sig att han kan fortsätta kriget genom intensifierade flygbombardemang.

Uträkningen är tydligen att vad det amerikanska folket motsätter sig är inte kriget i sig utan de stigande amerikanske förlusterna. Genom att dra tillbaks trupperna och ersätta dom med intensiva flygbombardemang så skulle det amerikanska folket vara mer benäget att stödja ett fortsatt krig.

En sak som militären säger i artikeln är dock fel. “Irakkriget är större än USA:s inrikespolitik”. Det är typiskt militärt trångtänkande. USA:s inrikespolitk kommer alltid att vara viktigare än dess utrikespolitik.

Framtiden får utvisa om Seymour Hersh har rätt eller om det här ens är hur Bush och Cheney tänker. Men hur vi än ser på frågan så står USA idag framför ett vägskäl. Bush kan antinen få kanoner eller smör som man säger i USA. Han han inte få båda två på en gång.

Här är mer från Seymour Hersh:

A key element of the drawdown plans, not mentioned in the President’s public statements, is that the departing American troops will be replaced by American airpower. Quick, deadly strikes by U.S. warplanes are seen as a way to improve dramatically the combat capability of even the weakest Iraqi combat units. …

“We’re not planning to diminish the war,” Patrick Clawson, the deputy director of the Washington Institute for Near East Policy, told me. Clawson’s views often mirror the thinking of the men and women around Vice-President Dick Cheney and Defense Secretary Donald Rumsfeld. “We just want to change the mix of the forces doing the fighting—Iraqi infantry with American support and greater use of airpower. ..

He continued, “We want to draw down our forces, but the President is prepared to tough this one out. There is a very deep feeling on his part that the issue of Iraq was settled by the American people at the polling places in 2004.” The war against the insurgency “may end up being a nasty and murderous civil war in Iraq, but we and our allies would still win,” he said. “As long as the Kurds and the Shiites stay on our side, we’re set to go….

One Pentagon adviser told me, “There are always contingency plans, but why withdraw and take a chance? I don’t think the President will go for it” —until the insurgency is broken. “He’s not going to back off. This is bigger than domestic politics.”

Current and former military and intelligence officials have told me that the President remains convinced that it is his personal mission to bring democracy to Iraq, and that he is impervious to political pressure, even from fellow Republicans. They also say that he disparages any information that conflicts with his view of how the war is proceeding.