Det Progressiva USA

Den klumpiga bilen ovan är en civil pansarbil som långsamt kör utefter University Avenue i Palo Alto mitt i julrushen. Den har ingen poliseskort och mig veterligen har det inte förekommit något värdetransportrån här på år och dag.

Bilden till höger visar den graffitivarning som sitter i alla skolor här i området. Mig veterligen förekommer det inte någon graffiti här heller. Ja det är inte riktigt sant. Man kan hitta graffiti utefter järnvägsspåren, men den är undangömd och på intet sätt likt graffitin i Sverige.

Så varför rånar man inte värdetransporter och ritar graffiti här? Jag tror att svaret är att i båda fallen är det en fråga om kulturskillnader. Det faktum att den som till äventyrs skulle försöka sig på ett värdetransportrån med stor säkerhet skulle få livstids fängelse, dvs fängelse tills han eller hon dör, utan permission, kanske är en bidragande orsak.

Men jag tror som sagt att det till en stor del helt enkelt är kulturskillnader som ligger bakom. Precis som den svenska regeringen aldrig skulle komma på den befängda idén att invadera Finland eller Norge så skulle amerikanska barn inte tänka på att göra graffiti, speciellt när lärarna klart har förklarat att vad de förstör är deras egen miljö.

I Sandviken gör ungdomar t.ex. allt de kan för att vandalisera resecentrum, och därmer förstöre sin egen miljö.

Graffitivarning på skola i Los Altos

Jag misstänker också att det har något med hur de två samhällena är organiserade att göra. Här i USA med starka gräsrötter känner alla att de är delägare i samhället. I det mer top-down svenska samhället tror jag att man inte känner samma ägarskap. Åsikter?

Wall Street Journal har en analys av hur situationen i Iran kan komma att utvecklas under 2006 (första sidan i dagens tidning).

Man tvivlar på att Iran kommer att acceptera det ryska förslaget om att Ryssland skall förädla atombränsle för Iran. Istället tror man att Bush-regeringen kommer att driva på ett handelsembargo genom FN. Ryssland och Kina kommer med stor säkerhet att lägga in sitt veto mot ett sådant embargo. USA kommer då att bygga upp sin egen Irak-liknande bojkottallians.

Däremot säger Wall Street Journal ingenting om risken för en amerikansk-israelisk bombattack mot Iran. Hur trolig är en sådan attack och hur effektiv skulle den bli?

Jag tror själv att en sådan attack skulle kunna bli mycket effektiv och antagligen förstöra Irans atomvapenskapacitet. Seymour Hersh har skrivit utförligt om hur USA och Israel redan har commandoförband inne i Iran och hur långt framskridna planerna för en attack är.

Jag tror heller inte att en sådan attack skulle leda till några egentliga protester, oberoende av hur många civila som dödas. En värld som accepterar Irakkriget kommer knappast att protestera mot ett angrepp på Iran.

Däremot är det svårare att se att Bush-regeringen skulle gå längre än ett bombkrig. Ett landkrig är helt omöjligt utan en allmän amerikansk mobilisering och hur gärna Bush än skulle vilja så vågar han inte beordra en sådan mobilisering.

Der Spegel har en mycket intressant
artikel baserad på tyska underrättelsekällor som bl.a. avslöjar att:

According to Ulfkotte’s report, “western security sources” claim that during CIA Director Porter Goss’ Dec. 12 visit to Ankara, he asked Turkish Prime Minister Recep Tayyip Erdogan to provide support for a possibile 2006 air strike against Iranian nuclear and military facilities. More specifically, Goss is said to have asked Turkey to provide unfettered exchange of intelligence that could help with a mission.

Vad som till slut kommer att avgöra vilket beslut Bush fattar är kongressvalen i november 2006. Det är inte omöjligt att ett kortvarigt bombkrig skulle få demokraterna på defensiven och leda till en republikansk storseger. Men det är också möjligt att Iran skulle inleda en oljebojkott, som i sin tur skulle kunna skada den amerikanska ekonomin.

Det mest troliga, och det här är helt mina egna spekulationer, är att Bush kommer att stödja ett begränsad israeliskt bombkrig utan officiellt amerikansk medverkan.

Men tillbaks till Wall Street Journal. Det råder inget tvivel om att Iran kommer att bli en av de stora utrikespolitiska frågorna under 2006 för USA. En bra källa om Iran är bloggen Regimechange Iran

Den här bilden som är tagen med en helt vanlig digitalkamera och alltså inte med en SLR kamera, tycker jag blev så bra att jag gärna vill sätta ut den.

Det är min mellangrabb som idag är mikrobiolog som spelar schack med sin flickvän, och det var hon som tog bilden.

Det är intressant hur ens barn utvecklas. Min älste son har ärvt mitt dataintresse, min andre son mitt intresse för vetenskap och humaniora, och min dotter mitt språkintresse.

Den här grabben ritar och skriver också tecknade serier och han kommer att gå mycket långt.

I en av de mest bisarra avslöjandena om republikansk korruption under president Bush har det nu framkommit att det var ryska petrodollar som låg bakom en stor del av den republikanske majoritetsledaren i Representanthuset Tom DeLays krigskassa.

Pengarna nådde DeLay från Ryssland via London och den republikanske lobbyisten Jack Abramoff som nu också utreds för korruption.

Trots att DeLay alltså helt enkelt hade köpts av ryska intressen så stöder Bush och Cheney honom fortfarande till den grad att Cheney nyligen reste ner till Texas, DeLays hemstat, för att hjälpa till att samla ihop pengar till DeLays försvarsfond.

Men kanske pengarna i själva verket kom från gud? DeLay är en oerhört viktig republikansk politiker. Han kallas allmänt “Hammaren” och det var han som gav Bush hans stora och kontroversiella segrar i Representanthuset under Bushs första mandataperiod genom att konsekvent driva en radikal republikansk politik som uteslöt demokraterna från allt inflytande i kongressen.

Trots att DeLay härstammar från Texas så har han sin egen maktbas och är inte beroende av Bush. Han liknar mycket tre andra republikanska kossacker, Newt Gingrich, Lee Atwater och Karl Rove

Av alla dessa busar var Lee Atwater antagligen den värsta. Förr eller senare kommer svenska politiker säkert också att anamma hans brutala politiska taktik.

R. Jeffrey Smith har mer i Washington Post

The U.S. Family Network, a public advocacy group that operated in the 1990s with close ties to Rep. Tom DeLay and claimed to be a nationwide grass-roots organization, was funded almost entirely by corporations linked to embattled lobbyist Jack Abramoff, according to tax records and former associates of the group.

During its five-year existence, the U.S. Family Network raised $2.5 million but kept its donor list secret. The list, obtained by The Washington Post, shows that $1 million of its revenue came in a single 1998 check from a now-defunct London law firm whose former partners would not identify the money’s origins.

Two former associates of Edwin A. Buckham, the congressman’s former chief of staff and the organizer of the U.S. Family Network, said Buckham told them the funds came from Russian oil and gas executives. Abramoff had been working closely with two such Russian energy executives on their Washington agenda, and the lobbyist and Buckham had helped organize a 1997 Moscow visit by DeLay (R-Tex.).

The former president of the U.S. Family Network said Buckham told him that Russians contributed $1 million to the group in 1998 specifically to influence DeLay’s vote on legislation the International Monetary Fund needed to finance a bailout of the collapsing Russian economy.

I en mycket oroväckande utveckling för den amerikanska demokratin har det amerikanska justitiedepartementet börjar en utredning om vem det var som läckte informationen om George Bushs illegala epost- och telefonavlyssningsoperation mot det amerikanska folket.

Dvs vad man utreder är inte den illegala avlyssningsoperationen utan vem det var som avslöjade den! Vi kan vänta oss mycket hårda domar mot den eller de som så småningom avslöjas.

Det här skulle kunna bli den första rent politiska rättegången i USA sedan McCarthyperioden. Straffet skulle kunna bli livstids fängelse eller i princip rent av en dödsdom eftersom Bush anser att det amerikanska samhället befinner sig i krig. Vi får se hur långt han vågar gå.

Vad Bush med den här utredningen säger till alla som arbetar inom den amerikanska regeringen är att “även om ni vet att det begås något olagligt så måste ni hålla tyst. Annars kommer ni att straffas”.

Bush har redan lagt grunden till en omfattande amerikansk polis- och avlyssningsstat och den här utredningen kommer att avgöra om det blir polisstaten eller folket som vinner. Domen i det här målet, om det blir rättegång, kommer att definiera hur mycket demokrati som finns kvar i USA.

Bushs problem är att han i det här fallet inte kan kringgå det amerikanska domstolssystemet. En livstids- eller dödsdom skulle gå hela vägen till Högsta Domstolen. Den skulle därmed tvinga regeringen att försvara den illegala avlyssningen.

Scott Shane har mer i New York Times om den här mycket oroväckande utvecklingen.

WASHINGTON, Dec. 30 - The Justice Department said on Friday that it had opened a criminal investigation into the disclosure of classified information about a secret National Security Agency program under which President Bush authorized eavesdropping on people in the United States without court warrants.

The investigation began in recent days after a formal referral from the security agency regarding the leak, federal officials said, speaking on the condition of anonymity because of the secrecy of the investigation.

The program, whose existence was revealed in an article in The New York Times on Dec. 16, has provoked sharp criticism from civil liberties groups, some members of Congress and some former intelligence officials who believe that it circumvents the law governing national security eavesdropping.

President Bush and Attorney General Alberto R. Gonzales have vigorously defended the program as a legal, critical defense against terrorism that has helped prevent attacks in this country. They say Mr. Bush’s executive order authorizing the program is constitutional as part of his powers as commander in chief and under the resolution passed by Congress days after the attacks of Sept. 11, 2001. That resolution authorized the use of force against terrorists.

The White House said on Friday that it had played no role in the Justice Department’s decision. But in Crawford, Tex., where Mr. Bush has been all week, a spokesman was sent to talk to reporters with a prepared statement about the decision.

Dey här är Highway 85 där den löper genom Sunnyvale på väg mot Higheway 101 och San Franciscobukten.

Det är molnigt. Traffiken löper fint och vi kan se de murgröneklädda bullermurarna. Bilden är tagen mot öster.

Vi kan också se s.k. diamond lanes, en i vardera rikting. De är körfält där endast bilar med två eller fler passagerare får köra under rusningstid.Det sitter en skylt som säger att man får betala 271 dollar - konstigt belopp f.ö. - i böter om man kör ensam i diamantkörfältet.

Om det finns en sak som utmärker högeramerikaner så är det att de alltid börjar gorma om “de där dj-vla diamantkörfälten”. Det är konstigt men så är det. De har svårt att inpassa sig i samhället helt enkelt.

Förhoppningsvis kommer den allt dyrare bensinen att fixa USA:s bensin- och motorvägstörst.

Hur utvecklas vårt politiska medvetande? Är det så att vi läser filosofiska och politiska verk och väljer ut det bästa vi läser och sedan t.ex. går in i Folkpartiet eller det Socialdemokratiska Arbetarpartiet beroende på vilken filosofi vi tycker bäst motsvarar våra egna värderingar?

Eller är det så att vi som tonåringar t.ex.bjuds in till en MUF-bjudning där spriten flödar och musiken dunkar och tycker att de människorna är ju ganska häftiga?

Jag har länge haft en insikt om vilken roll som politik och politisk filosofi spelar i de flesta människors liv, och den kommer från en charmerande amerikansk företeelse, the
quilting bee.

Quilting bees förekommer fortfarande hör i landet, och de består av en grupp kvinnor som tillsammans syr en stor och mycket vacker vadderad trasmatta. Det är med andra ord en sorts syjunta.

Dessa trasmattor säljer man ofta på en annan amerikansk institution, the county fair. Den som befinner sig här i trakterna på sommaren bör absolut besöka The Santa Clara County Fair och träffa det folkliga USA. Det är ungefär som en mindre upplaga av Kiviks Marknad,

Men damerna syr alltså på trasmattan i veckor och månader. Och det är inte trasmattan som är det centrala, det är samvaron, gemenskapen. Och det är precis detsamma med männens pokerspel och de miljoner amerikaner som går i kyrkan eller de svenskar som tillhör olika politiska partier. Det är sociala rörelser och det är samvaron som är det viktiga.

Hitchcock hade en term för det här, han kallade det för MacGuffin. Alltså det som filmen egentligen handlade om, men som ingen brydde sig om eftersom det inte hade någon egentlig betydelse.

De olika texter man använder i politiska rörelser används ofta som socialt klister. De är inte helt oviktiga, men de är precis som trasmatten eller pokerspelet, en utsäkt för att vara tillsammans.

Och det är inte dumt det heller.

Amerikanska presidenter har alltid sett sig själva som politiska ledare som har delegerat makt till militären och CIA för att utföra de mindre aptitliga aspekterna av USA:s utrikespolitik.

Det har varit av många anledningar, en av de viktigaste är att de aldrig själva skall kunnas knytas till olagligheter.

Men George Bush är helt och totalt annorlunda. Han älskar de smutsiga aspekterna av USA:s utrikespolitik, och då speciellt de olagliga aspekterna av “Kriget Mot Terrorismen”, som är Bush högst privata krig.

Det officiella namnet på Bushs krig är “GST” och som Dana Priest skriver i dagens Washington post om George Bushs smutsiga och olagliga krig, så fortsätter det kriget precis som förr, helt oberoende av vad Condi Rice och Bush säger.

Tortyren fortsätter, buggningen av amerikanska medborgare fortsätter, och morden av terrormisstänkta utomlands fortsätter. Och det är även oklart om Senator McCains initiativ att stoppa tortyr kommer att ha någon riktig effekt.

Bush har, som jag tidigare har skrivit, byggt upp en helt illegal totalitär övervakningsapparat av hela det amerikanska folket. Och det finns ingenting som Kongressen eller folket kan göra åt det.

Men förr eller senare kommer mer och mer detaljer att komma ut och vi vet redan att det här är oändligt mycket allvarligare än Senator McCarthys förföljelser på 50-talet. Vi får bara hoppas att det amerikanska folket en gång i framtiden när Bushs presidentperiod är över kommer att kunna återfå sina fri- och rättigheter.

För alla svenskar är det också viktigt att få klarhet i om Sverige har några hemliga fördrag med USA som ger CIA och NSA tillgång till information om svenska medborgare i Sverige.

The administration contends it is still acting in self-defense after the Sept. 11 attacks, that the battlefield is worldwide, and that everything it has approved is consistent with the demands made by Congress on Sept. 14, 2001, when it passed a resolution authorizing “all necessary and appropriate force against those nations, organizations, or persons [the president] determines planned, authorized, committed, or aided the terrorist attacks.”

“Everything is done in the name of self-defense, so they can do anything because nothing is forbidden in the war powers act,” said one official who was briefed on the CIA’s original cover program and who is skeptical of its legal underpinnings. “It’s an amazing legal justification that allows them to do anything,” said the official, who like others spoke on the condition of anonymity because of the sensitivity of the issues.

The interpretation undergirds the administration’s determination not to waver under public protest or the threat of legislative action. For example, after The Washington Post disclosed the existence of secret prisons in several Eastern European democracies, the CIA closed them down because of an uproar in Europe. But the detainees were moved elsewhere to similar CIA prisons, referred to as “black sites” in classified documents.

Det finns en söt liten historia om den unge och ambitiöse redaktören som blev chef för en tidning i Florida. Han ville förnya den dammiga tidningen och började med att slopa de detaljerade väderkartor som tidningen hade från Mellanvästern. “Det här är Florida, vem sjutton bryr sig om vädret i Mellanvästern” tänkte han.

Nästa dag blev han nedringd av rasande inflyttade pensionärer från Mellanvästern. “Du förstår inte”, sade de, “huvudorsaken till att vi flyttade hit var för att vädret i Mellanvästern är så djäkligt”. “Vi tycker om att se hur våra gamla vänner i Mellanvästern lider på vintern”.

Så när jag läser om det senaste vinterovädret i Sverige så kan jag inte låta bli att le, men bara litet.

Det här är i alla fall University Avenue i Palo Alto. Vi körde upp dit litet idag och gick omkring och tittade på stan. Vädret var inte perfekt, men det gick bra att sitta på de små utekaféerna och när jag tänkte på mina nyliberala vänner i Sverige med snöskovlar så blev jag varm om hjärtat

University Avenue löper i väst-östlig rikting från Stanford University rakt igenom Palo Alto ut till riksväg 101. Det finns fler IT advokater i Palo Alto än någon annan stans i världen sägs det, och den lilla staden är mycket charmig. Vi är inte där riktigt lika ofta som när barnen var små. Då var vi där varenda helg för att köpa serietidningar.

Tredje byggnaden till vänster är den gamla fina biografen som visar klassiska filmer. Förhoppningsvis kommer den att överleva. I början av 1993 stod jag inte långt härifrån och pratade med en IT arkitekt som ondgjorde sig för att det inte förekom någon ny programutveckling. Några månader senare kom Netscape och Java och världen förändrades kapitalt.

Den här högteknologiske sopgubben i Silicon Valley får mig att undra över varför jag själv aldrig blev sopgubbe. Jag hade nämligen kunnat bli det. Min mamma ville absolut att jag skulle bli sopgubbe. “Det är inget fel på att vara sopgubbe” sade mamma, eller sanitetsingenjör som hon kallade det. “Du får ett säkert karriär. Världen är så full av sk-t att det alltid kommer att behövas sopgubbar. Du kommer att få en massa vänner. Varför vill du nödvändigtvis bli logoped eller socionom? Kan du inte i alla fall bli sociopat som din kusin”?

“Ja men sopor luktar illa sade jag”. “Inte på Östermalm eller Djursholm” sade min mamma, “och du kan ha gasmask på dig om du vill”. “Jag kan sy en åt dig om du vill. Eller också kan du spreja parfym på soporna”. Du får visa litet ambition. Livet ligger framför dig. Tänk på hur alla dina eländiga vänner skulle avundas dig senare i livet om du blir sopgubbe.

“Kan jag inte få ha gasmask om jag blir logoped då” frågade jag. “Men snälla lilla barn, då får du ha ansiktsskydd så klart, men inte gasmask annat än du skall jobba med någon folkpartist” sade min mamma som inte tyckte om folkpartister.

Nu blev jag aldrig logoped eller socionom, men när jag ser den här högteknologiska sopbilen så undrar jag om jag kanske inte borde ha följt min mammas råd ändå. Gubben kör runt och hämtar upp alla sopor helt automatiskt. Han har inga undergubbar som han kan basa över. Det är bara han och en himla massa sopor hela dan.

Jag undrar om han deltidsjobbar som logoped.

Det här motivet var så färgsprakande att jag inte kunde låta bli att plåta. Det finns två slags koreanska restauranter här. Dels s.k. Korean barbecue som den här och dels litet mer blygsamma doufu och noodle lunchrestauranger.

Eftersom jag inte äter kött så håller jag mig till de senare. Den som inte har ätit koransk kimchi vilket är en slags starkt kryddad kål, vagt liknande svensk surströmming fast utan den döda fisken.

Kimchi

Jag kände en gång en söt koreansk tjej som hette Chongho och som bodde i en svensk massageinrättning i Princeton, alldeles invid universitetet. Det ironiska var att det faktiskt var en svensk massageinrättning, och inte något annat, och Chongho hyrde helt enkelt ett rum där.
Hon lärde mig spela det japanska Go-spelet och en hel del annat också.

Korea och speciellt det koreanska skriftspråket är mycket fascinerande. Det koranska skriftspråket är världens enklaste och det är ledsamt att det inte har spridits utanför Korea.

Jag vet inte hur bra jazzen är på den här restauranger men mina egna favoriter är Preservation Hall Jazz Band från det nu förstörda New Orleans. Det jazzbandet har dock överlevt och befinner sig nu på turné runt USA.

Vad vi tar med oss från de olika kulturerna är intressant.
Från den kinesiska har jag mest lärt mig njuta av kinesisk konst, mat och poesi. Från Japan har jag lärt mig Go-spelet och Zenbuddhismen och från Korea som sagt dess unika skriftspråk. Nej jag kan inte läsa koreanska, jag vet bara hur man läser bokstäverna.

Det här lilla utekaféet ligger inte i någon pittoresk fransk provinsstad med illaluktande franskt hundbajs och bastanta franska tanter med baguetter under armen på trottoarerna - och vi kommer aldrig att se en baskerklädd kedjerökande Jean Paul Sartre sitta vid något bord och skriva på La Nausee - eller en uttråkad Albert Camus dricka sig till döds på absinth och skriva La Peste - ens om de ännu vore i livet.

Istället ligger kaféet med det franskklingande namnet i Cupertino. När de buttra och tystlåtna invandrarna kom hit till Silicon Valley med röda hängslen och bredbrättade hattar från mellanvästern och den amerikanska östkusten för omkring 75 år sen var det inte alls klart att man skulle sitta utomhus vid ett små kaféer och dricka cappuccino. Det var goda Lutheraner och “an idle mind is the devil’s playground”.

Kafeerna kom senare med europeiska och latinamerikanska invandrare. Den Kristna Högern sitter inte vid små utomhuskaféer och njuter av livet. Det står inget om kaféer i bibeln. Jesus satt inte på ett litet utomhuskafé och talade med gud. Den Kristna Högern håller sig i mörka kyrkor med sina massförstörelsevapen och planerar nya brutaliteter mot de svagaste i samhället.

Men Cupertino och hela USA håller långsamt på att förändras, och de små utomhuskaféerna är mycket välkomna och har nu hunnit bli en del av samhället här. Liksom en mer latinamerikansk arkitektur och ett mer europeiskt tankesätt.

Vem vet, man kanske kommer att börja använda metersystemet någon gång i framtiden också?

Jag håller på att läsa
Irina Ratusjinskajas “Grå är hoppets färg” (Ирина Ирина Ратушинская. Серый — цвет надежды) om hennes tid som dissident i ett sovjetiskt fångläger. Jag har läst den förr, men jag trycker om Irina Ratusjinskaja och jag läser också om hennes målande självbiografi “In the Beginning” som tyvärr inte finns i orginal

Som många ryska verk finns boken faktiskt på webben men jag har köpt en helt legal kopia av en liten rysk tant på en fin rysk bokhandel i Redwood City.

Irina Ratusjinskaja

Eftersom George Bush och hans tokgalna kristna kossacker idag redan har lagt grunden till ett amerikanskt totalitärt avlyssningssamhälle med sina egna hemliga tortyrfängelser - och flygförbud för tusentals amerikaner, så så kan det vara dags att fråga: hur långt vi har kvar tills världen står ansikte mot ansikte med ett nytt aggressivt totalitärt USA av typ Lenins Bolsheviker eller Hitlers Nazister? Eller är detta en möjlighet som vi aldrig behöver vara rädda för?

För fem år sedan hade en sån farhåga verkat mycket långsökt. men idag är den tyvärr en helt realistiskt fråga. Om man har gått så långt på fem korta år, hur mycket längre skulle man inte kunna gå på ytterligare fem år?

Med 50 miljoner fanatiskt tokkristna amerikaner i ryggen, vad skulle hindra George Bush och hans efterföljare att ytterligare befästa det amerikanska totalitära samhället?

Jag säger inte att jag nödvändigtvis tror att detta kommer att hända. Men det trodde inte Weimartyskarna om Hitler heller.

Och när jag läser den patetiske f.d. demokratiske minoritetsledarani Senaten, Tom Daschle i New York Times om hur han aldrig trodde när han gav George Bush diktatorisk makt efter den elfte september 2001, att denne verkligen skulle bygga upp ett illegalt avlyssningssamhälle med tortyrfängelser så tänker jag på den lika patetiske tyske vicekanslern von Papen som sade precis samma sak om Hitler.

Det är viktigt att inse att Bush på några dagar har kunnat skapa vad som tog Lenin och Honecker en generation, nämligen ett totalitärt avlyssningssamhälle. Så det är en sak att vara naiva och dumma. Det är en helt annan sak att vara naiva och dumma när vi vet att vi står ansikte mot ansikte med en grupp fanatiker som det Röda USA ledda av en man som George Bush. Som John Clease sade i Monty Python. “I may be an idiot but I am no fool”.

Lenin och Hitler måste bygga upp en väldig dyrbar avlyssningsapparat som var baserad på hundratusentals spioner och väldiga papperskartotek. Bush använder elektronisk avlyssning som nästan inte kostar någonting och som dessutom är betydligt mer effektiv.

Det amerikanska totalitära samhället skulle inte se ut som Hitlers eller Lenins dikaturer. Alla diktaturer är anpassade till de samhällen där de införs.

Den amerikanska diktaturen skulle därför inte vara en personlig diktatur. Den skulle istället vara en partidiktatur där ledaren sitter en viss period men där partiet behåller makten. Inte helt olikt den klassiska svenska socialdemokratiska modellen för den delen. Med den skillnad att socialdemokraterna inte startade anfallskrig och inte spionerade på det svenska folket. (Jag är medveten om IB affären, men hur felaktig den än var så omfattade den inte hela det svenska folket, och man tillgrep aldrig tortyr.)

Ett totalitärt USA skulle kunna behålla sitt nuvarande valsystem men precis som i t.ex. DDR så skulle man kunna ändra det aldrig så litet så att oppositionen får det svårare och svårare att vinna. Det är det som kallas Gerrymandering i USA, och republikanerna använder det redan i ett försök att ytterligare befästa den politiska makten för all framtid.

Hur troligt är detta och vad skulle Bush-regeringen kunna göra för att ta nästa steg på vägen till en amerikansk totalitärt samhälle?

Den viktigaste frågan kanske är, vilket steg skulle han kunna ta som skulle korsa Rubicon och få befolkningen att avsätta honom?

Tyvärr tror jag att vi redan har svaret från Nazityskland. Det finns ingen linje som Bush kan korsa som skulle få honom avsatt. Det är inte så som världen fungerar. Vi har lärt oss av Hitlers erfarenehet att så länge man målar fan på väggen och tar ett liten steg i taget så kommer folket inte att reagera. Och det är förbluffande hur mycket som kan gömmas mitt framför världens ögon i informationssamhället.

Ett totalitärt USA skulle vila på tre fundamenta principer: En är en fri ekonomi, och vi har sett från Kina att man mycket väl kan kombinera en politisk diktatur med en fri ekonomi.

Det andra principen är en stark armé och här har vi lyckligtvis sett att USA ännu inte platsar. USA:s frivilligarmé är fortfarande för svag för att tjäna ett militant totalitärt USA. Men det kan komma att förändras allteftersom USA automatiserar sina vapensystem.

Den tredje principen är att bygga det totalitära samhället med en politisk polis som är så diskret att amerikanerna inte ser den och inte bryr sig. Department of Homeland Security skulle helt klart kunna bli grunden för en sådan hemlig polis, och med elektroniska bojor istället för fångläger är det mycket lätt att hålla dissidenter under kontroll.

Det viktiga är att endast avgränsa vissa områden från offentlig insyn. Vi har redan sett hur Bush-adminsitrationen har gjort det med pressens insyn i Irakkriget och hur man har infiltrerat pressen och TVn i USA genom att etablera hemliga relationer med journalister som Judy Miller i New York Times och genom att finansiera sina egen hemliga press i bl.a. Irak.

En totalitär stat skulle t.om. kunna bli populär om man bara klarade ekonomin. Få minns idag hur populär Hitlers diktatur var från 1933 till mitten på 1938 när nazismen förvandlade det slagna Tysklands förstörda ekonomi till en av världens mest framgångrika, sade man i alla fall.

Jag tror sjäv inte riktigt på det här scenariet.
Jag tror att USA kommer att göra sig av med det avskyvärda Bush-arvet så snart som Bushperioden är över. Men jag tror att det är viktigt att vi är medvetna om att USA aldrig förr har varit så nära att bli förvandlat till ett totalitärt samhälle.

Tyvärr är det inte många som är redo att riskera sina liv för mänskliga fri och rättigheter. Irina Ratusjinskaja var en av de få och hon fick tillbringa fem hårda år i fångläger för det. Hur många svenskar skulle vara beredda att göra det?

Förhoppningsvis kommer det här scenariet aldrig att bli verklighet. Men det är skrämmande nog att det ens skulle kunna hända.

Jag tycker om att vandra runt på gatorna i Silicon Valley med min kamera och leta efter intressanta motiv. Den här skylten på Stevens Creek Boulevard, inte långt från det svenska databasföretaget MySQLs högkvarter får mig att tänka på min barndoms fröken Mässling på Seminariet i Uppsala. Jag gick två år på mellanstadiet där och det var nära att min skoltid slutade där.

“Det är något fel på honom” sade fröken Mässling med sin gälla röst till min oroliga mamma. “Han är så liten och så har han så konstiga idéer. Han vill inte vara med i gymnastiken för att han påstår att han är allergisk mot vadmal. Och han är den enda av pojkarna som inte smygröker. Det är något fel på honom!”.

Fröken Mässling insisterade på att lära oss kinesiska istället för skolkök som alla andra barn fick göra. “Ni kommer alla i alla fall att gifta er med flickor som ni kommer att brutalisera och tvinga att laga mat åt er” sade fröken Mässling. “Ni kan aldrig misshandla tusen miljoner kineser. Ni måste lära er att prata med dom, annars går ni under!”

“Det gör ingenting hur många miljoner ton pyttipanna ni lagar. Kineserna kommer i alla fall att laga mer”.

Och så fick det bli. Vilket är orsaken till att jag faktiskt fortfarande kan tyda den här skylten. Hur man lagar pyttipanna har jag fortfarande ingen aning om.

Skylten är riktigt vacker och om vi läser tillsammans kan vi se att den säger, tillsammans allihop nu från vänster till höger: ” Dong Fang”. “Dong” är “öster” och det är samma tecken som i Mao Tzedong och också som i Tokyo. Som alltså betyder den östliga staden.

Tillsammans med det andra tecknet, “Fang”, så blir det första ordet alltså “Östern”.

OK, nu är vi på väg, fröken Mässling skulle bli stolta över oss. De nästa två tecknen, “Yi-shu” betyder “konst”, och de sista två tecknen xue-yuen betyder som ni så riktigt misstänker “akademin”. “Xue” betyder att studera och “Daxue” blir “stor skola”, alltså universitet.

Alltså “Österns Konstakademi” eller Österns kulturakademi om man så vill. Det är en liten lokal där man kan lära sig kinesisk kultur i alla dess former.

Kalligrafi, alltså skönskrift spelar en viktig roll i den kineiska kulturenl och den här skylten är mycket vackert snidad.

Det finns en viss slags västerlänningar som dras till Kina och den kinesiska kulturen och som gärna vill bli mer kinesiska än kineserna själva. Det är ungefär som de svenskar som vill bli mer amerikanska än amerikanerna.

Kineserna anser allmänt, och med rätta tror jag, att dessa västerlänningar är litet dumma i huvudet och har dåligt, självförtroende och man uppmuntrar dom därför gärna, eftersom de brukar ha mycket pengar. Precis som amerikanerna brukar göra med de svenska nyliberalerna f.ö.