Det Progressiva USA

Bushs tal till nationen innehöll inga dramatiska meddelanden och den första analysen anser att talet visar hur försvagad Bush har blivit av Irakkriget, Katrina och alla andra problem han fick förra året, inklusive den nyligen avslöjade olagliga avlyssningen av det amerikanska folket. Därför är årets tal ett försök att visa amerikanerna att presidenten förstår deras frustration och har planer för att hjälpa dom.

Här är själva talet

Man tror inte att presidenten kommer att kunna räkna med något demokratiskt samarbete eftersom novembervalet närar sig med stormsteg. Och efter novembervalet kommer Bush hur som helst att vara en s.k Lame Duck, dvs i det närmaste maktlös. Orsaken till det är att valkampanjen inför 2008 års presidentval kommer att börja omedelbart efter valet i november.

Democrats.org ger sin reaktion på talet: “Ad Highlights Bush’s Broken Promises” that’s worth checking out…

To highlight President Bush’s diminished credibility on a number of issues important to Americans, the Democratic National Committee will run a television advertisement entitled, “Broken Promises.”

Dan Balz och Jim VandeHei har en första analys i Washington Post:

Instead, Bush put his domestic focus on the economy, health care and energy, problems of far more immediate concern to voters than the future of the government’s retirement insurance program. If he hoped in 2005 to show he was grappling with issues of the future, last night he sought to reassure Americans that he understands why so many of them are unhappy with the direction of the country.

The president has never lacked for big ambitions, particularly in foreign policy, and he restated many of them last night. But his address lacked the rhetorical lift of some of his best efforts of the past, and the domestic policy agenda, although lengthy, included initiatives that have been around for some time.

In that sense, the speech was a reminder of how much the war in Iraq has drained the administration’s energy and creativity, and how much it continues to define the Bush presidency. Before even turning to domestic issues, the president restated his determination to stay the course in Iraq, defended his controversial program of warrantless surveillance at home and issued another warning to Iran over its nuclear program.

Beyond Iraq, Bush’s agenda is constrained by political and fiscal realities. Deep partisanship in Washington and the prospect of Democratic gains in the midterm elections lessen the likelihood of cooperation between the two parties on any issue of significance. Fiscally, the deep federal deficit and pressure from Republicans to cut spending restrain the president’s ability to spend as significantly on domestic initiatives as he might like.

Jag var nere i San Jose och besökte ett IT företag som ligger pÃ¥ Technology Drive i San Jose, alldeles invid flygplatsen. Intressant ligger det berömda japanska DoCoMos amerikanska högkvarter i samma kvarter.

För några år sedan var San Jose ett bakvatten och IT företagen låg inne i Silicon Valley, i Cupertino, Sunnyvale eller Palo Alto, Mountain View och Menlo Park.

Men idag sträcker sig Silicon Valley från San Jose och hela vägen upp till San Francisco. Det är vägg i vägg med IT företag hela vägen upp. Det går helt enkelt inte att räkna hur många som finns.

Om jag skulle gissa så ligger siffran på mellan fem tusen och tio tusen. Men det kan vara fler, för det finns en mängd mycket små företag också, och vi får räkna in Fremont i East Bay, på den östra sidan av San Franciscobukten.

Så San Jose fullkomligt kokar med IT aktivitet. Jag såg också en mängd nya fina insatslägenhetet som lika gärna hade kunnat ligga i Stockholm, London eller Paris. Silicon Valley moderniserar och expanderar.

Framtiden ligger i sammanslagningen av IT och genteknologi, och där är Silicon Valley redan en av de viktigaste spelarna. Det finns ett mycket stort antal genteknologifirmor här, det är långt ifrån bara IT. Så framtiden kommer att bli spännande.

Min morbror Zoltan föddes i Budapest och kom till Sverige som mycket ung. Plötsligt hörde mormor tassande steg ute i trappan utanför vÃ¥ningen pÃ¥ TrädgÃ¥rdsgatan 10 i Uppsala och när hon öppnade dörren lÃ¥g det en stor korg där. I korgen lÃ¥g det en lapp med orden “inget mer sex för mig tack”, och under lappen lÃ¥g morbror Zoltan. Han var dÃ¥ omkring tre mÃ¥nader gammal och röd som en rödbeta i ansiktet. En ansiktsfärg han f.ö. skulle behÃ¥lla livet ut. Av en okänd anledning hade någon målat en liten mustasch på hans överläpp. Senare trodde mormor att det var morbror Zoltan som sjäv hade gjort det.

Morbror Zoltan växte upp i Uppsala och som nästan alla i min familj blev han tidigt intresserad av film. Morbror Z som han allmänt kallades fick tidigt jobb som vaktmästare hos Ingmar Bergman på dennes studio ute i Råsunda.

Ingmar Bergman var mycket intresserad av människor och han tyckte dÃ¥ mycket om practical jokes. Eftersom Bergman hade lärt sig buktala av kringvandrande zigenare på Stora Torget i Uppsala i sin ungdom sÃ¥ brukade han ofta ställa sig alldeles bakom morbror Z när denna hälsade besökarna till Bergmans studio.

Ingmar Bergman

En dag kastade Bergman sin röst alldeles bakom morbror Z och sade nÃ¥got minde passande till Harriet Andersson och Ingrid Thulin som bÃ¥da slog till morbror Z pÃ¥ ett mycket ömt ställe och sedan förgäves försökte kväva honom med en nätbehÃ¥ som Ingrid Thulin alltid bar i sin handväska för alla eventualiteter. Morbror Z insÃ¥g vad som hade hänt och beslöt sig för en fruktansvärd hämnd. En vecka senare bröt han sig in pÃ¥ filmlagret och klippte om Sommarnattens Leende till en fem timmar lÃ¥ng historia om Krylbos historia med inklippt material frÃ¥n Ufas tyska arkiv. Det var alldeles innan Bergman skulle visa den för gamle kungen som hade hört att den var snuskig och ville se vad snusk var för nÃ¥got.

“JassÃ¥ det är sÃ¥nt du hÃ¥ller pÃ¥ med käre Ingmar” sade kungen belÃ¥tet, “det var ju inte sÃ¥ snuskigt, utom alla loken förståss. Men varför skrek alla ‘ner med kungen - inför republik’ pÃ¥ slutet”?

Bergman förklarade krig mot morbror Z och under lunchen nästa dag som alla åt tillsammans i den stora matsalen på Råsunda tände Bergman eld på morbror Z:s filmjölk när ingen tittade på.

Morbror kom på att Bergman hade en stuga på Fårö, och flyttade helt sonika ut dit eftersom Bergman bara var där på våren och sommaren. Så snart som Bergman sedan flyttade ut till Fårö så flyttade morbror så in i Bergmans paradvåning på Östermalm.

Med smink och litet plastikkirurgi och genom att bära en slokhatt ner över ansiktet kunde morbror lura mÃ¥nga att tro att han verkligen var Ingmar Bergman. PÃ¥ det sättet lyckades han spela in tre filmer i Bergmans egen studio när Bergman bodde ute pÃ¥ FÃ¥rö. Filmforskare i Finland och Norge har idag kunnat konstatera att det var morbror Z som regisserade ‘Smultronstället’, ‘Ansiktet’ och ‘Jungfrukällan’ under nÃ¥gra intensiva sommarmÃ¥nader 1957- 1960.

Beviset anses vara de inklippta scenerna frÃ¥n Budapest och de sublima meddelanden som morbror Z har lagt in i var sjunde filmruta med texten “ner med alla buktalare”. Det faktum att Gunnar Björnstrand talar med en stark ungersk brytning anses ocksÃ¥ vara en stark ledtrÃ¥d. Bergmans egen förklaring att “Gunnar fÃ¥r väl för fan tala hur han vill” anses inte trovärdigt.

Morbror Z efter sin plastikoperation förklädd till Ingmar Bergman

Slutet kom en dag 1967 när morbror Ã¥t lunch pÃ¥ Operakällaren med Gunnar Björnstrand och Max von Sydow och Bergman plötsligt uppenbarade sig. Morbror utmanade Bergman till en schackmatch precis som i Sjunde Inseglet. Morbror som hade en stark scenkänsla ville absolut att de skulle spela pÃ¥ DjurgÃ¥rdsfärjan när den gick fram och tillbaks mellan Gamla Stan och DjurgÃ¥rden.

Morbror och Bergman på Djurgårdsfärjan

Tyvärr blev morbror sjösjuk och Bergman vann. Den film som togs av matchen visa morbror hängande över relingen med en skrattande Bergman förklädd till döden alldeles bakom honom. Det var slutet pÃ¥ en briljant filmkarriär för morbror Z som flyttade till Hollywood där han under nÃ¥gra Ã¥r regisserade film under namnet Lasse Hallström.

USA:s mest intensiva och längsta krig är inte kriget i Irak, det är abortkriget. Och för att förstå abortkriget måste man förstå att abortmotståndarna håller alla korten och att de förr eller senare kommer att kriminalisera abort i USA. Aborträtten är redan så kringskuren i många delstater att det blir svårare och svårare för de fattiga att få abort. Precis som i Saudi Arabien har den amerikanska Kristna Högern en häpnadsväckande dubbelstandard som räcker till månen och längre. Dvs de Talibanska moraliska regler som man vill att resten av nationen skall underkasta sig gäller inte för dom själva.

Som den italienska marxistiske tänkaren Antonio Gramsci pÃ¥pekade sÃ¥ vinner den som kontrollerar de termer som används för den politiska diskussionen, dvs ontologin. Och abortdiskussionen förs sedan länge med den Kristna Högerns terminologi. Man accepterar t.ex. idag att abort även pÃ¥ mycket tidiga stadier är “partiell födsel” och att alla sÃ¥dana foster är levande. Kvinnor som beslutar om abort i flera delstater tvingas ocksÃ¥ försvara sitt beslut inför abortmotstÃ¥ndare.

En av orsaken till att George Bush vill tillsätta
extrema domare i USA:s domstolsväsende är just för att försäkra sig att de hittills mer progressiva domstolarna vrids så lång till höger som möjligt. Det sista exemplet på det är Samuel Alito som inte bara vill stoppa abort men som också vill ge presidenten i det närmaste diktatorisk makt.

Nu har tvÃ¥ delstatsdomstolar, i New York och Kalifornien fattat avgöranden som olagligförklarar lokala lagar som inskränker en kvinnas rätt till sena aborter. Orsaken är att dessa lagar även omöjliggör aborter där kvinnans eget liv är hotat. Enligt den Kristna Högen är det kvinnans skyldighet till gud att dö i sådana fall.

Nu kommer Bush-regeringen omedelbart att överklaga till den amerikanska Högsta Domstolen och vi kan vänta oss att de här avgörandena kommer att i sin tur förklaras olagliga.

Jag misstänker själv att USA inom tjugo år kan komma att kriminaliserat all abort, vilket, om den Kristna Högern får som den vill, kan komma att inbegripa dödsstraff för läkare som utför abort. Men jag tror att det är mer troligt att man sätter så många käppar i hjulet för den som söker abort att man inte behöver officiellt behöver förklara den existerande abortlagen, Roe mot Wade olaglig.

Den lagen som gav kvinnan kontroll över sin egen kropp är den lag, tillsammans med Darwinismen som hela den Kristna Högern kämpar för att besegra med alla till buds stående medel. Skillnaden mellan dessa människor och Talibanerna är att de förra endast talar engelska.

Men striden mot Roe/Wade är bara första steget i ett större krig. Man vill t.ex. ocksÃ¥ kriminalisera alla preventivmedel, som man anser leder till omoral. Västerlandets egna Talibaner, och de lever mitt bland oss. Naral och Planned Parenthood är två mycket bra kvinnoorganisationer som kämpar för kvinnans rätt till sin egen kropp.

Inom parentes kan tilläggas att de människor som är ivrigast med att skydda de ofödda fostren ofta är de som mest fanatiskt stöder dödsstraffet och Bushs utländska krig. Inte precis logiskt.

Henry Weinstein har mer om de senaste avgörandena i Los Angeles Times.

När Google informerade marknadsanalytikerna om
sitt sista ekonomiska kvartal höjdes ett stort antal ögonbryn. För första gången har Google missat förväntningarna för ett kvartal och Googles aktier, som Associated Press meddelar, föll idag med mer än 15% .

Bakgrunden är given. Google får sina inkomster från reklam på webben, och Googles sista kvartal visar helt enkelt att den marknaden inte växer så snabbt som man tidigare trodde. Det är antagligen orsaken till att Google nu, som jag tidigare bloggat om, försöker expandera till mer traditionella reklammarknader.

Men trots att USA:s ekonomi har gått bra de senaste månaderna så har expansionen saktat upp betänkligt, som Bloomberg har rapporterat

När ni läser detta har USA en ny centralbankschef, alltså chef för USA:s Federal Reserve Board, nämligen Princetonekonomen Ben Bernanke som efteräder den legendariska Alan Greenspan som har varit centralbankschef sedan 1987.

Den amerikanska IT industrin expanderar f.n. och för första gången på länge söker man efter IT ingenjörer i Silicon Valley. Trots att både Yahoo och Microsoft inte kunde leva upp till analytikernas förväntningar så ser jag inga tecken på att det här är mer en tillfällig svacka.

New York Times har mer från Associated Press:

The Mountain View, Calif-based company said Tuesday that it earned $372.2 million, or $1.22 per share, for the final three months of 2005. That represented an 82 percent increase from net income of $204.1 million, or 71 cents per share, in the previous year.

…

Google’s revenue for the period totaled $1.92 billion, an 86 percent increase from $1.03 billion in the prior year. After subtracting commissions paid to Google’s advertising partners, the company registered fourth-quarter revenue of $1.29 billion, matching analyst expectations, according to Thomson Financial.

Jag tror aldrig att jag insåg att Kalifornien är så spanskt innan jag flyttade hit. Men Kalifornien var spanskt till 1850, och just nu ser man dagligen hur det spanska inflytandet kommer tillbaks. Spanska talas överallt och det finns miljoner kalifornienbor som endast talar spanska.

Jag tycker själv att det spanska inflytandet enbart är positivt .Det sätter en mer sydländsk prägel på den tidigare rätt tråkiga bebyggelsen.

Jag föreställermig att den här vackra spanska villan lika gärna skulle kunna ligga i södra Spanien eller kanske i Italien. Men den ligger mitt på campus på San Jose State University i San Jose. Killen i solglasögonen är f.ö. min älste son som går på University of California at Santa Cruz.

Det finns ett mycket stort antal fina spanska byggnader här i området. Palo Alto har många och stora delar av Stanford University är byggd i gammal spansk stil. Man har också börjat bygga nya shoppingscenter i bjärta spanska färger som verkligen sätter färg på området.

Ni som kan följa George Bushs State of the Union tal senare idag tisdag svensk tid kan få en stor överraskning. De allra senaste ryktena i Washington säger att Bush kan komma med ett positivt initiativ.

Det privatiserade amerikanska hälsovÃ¥rdssystemet är ett av västvärldens dyraste och mest ineffektiva. Ryktena säger nu att Bush kommer att avslöja en ny plan för att reformera det katastrofala amerikanska systemet. Ett sÃ¥dant initiativ skulle kunna fÃ¥ honom och republikanerna att återfÃ¥ initiativet inför kongressvalen i november och fÃ¥ demokraterna pÃ¥ defensiven. Det skulle ocksÃ¥ kunna fÃ¥ det amerikanska folket att glömma de allt högre förlustsiffrorna i Irakkriget.

Bushs förslag kommer givetvis inte bestå av något försök att skattefinensiera den amerikanska sjukvården, men den kommer, som Economist skriver i en artikel att fokusera på att göra systemet mer effektivt.

Nu har Bush tidigare fått igenom en plan för att gör det billigare för de pensionerade och sjuka amerikaner som täcks av Medicaresystemet att få subventionerad medicin. Det programmet blev en stor skandal och fick rakt motsatt effekt och ledde till att miljoner utsatta amerikaner plötsligt måste betala fullt belopp för medicin som de inte längre hade råd med. Delstatsregeringarna har istället fått träda in för att rädda dessa utsatta människor.

Och Bushs försök att privatisera det amerikanska socialförsäkringssystemet, Social Security, mötte massivt motstånd förra året. SÃ¥ vi har all anledning att vara skeptiska. En man som gör slarvsylta av Katrina och Irak är inte nÃ¥gon man kan lita speciellt mycket pÃ¥.

Men detta till trots, skulle det vara mycket bra om man åtminstone börjar diskutera den svåra amerikanska sjukvårdskrisen. För även amerikaner lever längre och USA har precis samma problem med en åldrande befolkning som Sverige.

Klicka på bilden

Och de amerikanska lösningar som kan komma fram kommer med stor säkerhet att vara intressanta också för Sverige.

Som jag skrev i ett inlägg igår så är yttrandefrihet en mycket enkel sak. Precis som Sverige och USA så har Danmark en tryckfrihetslag. Så om Jyllandsposten skriver en artikel som någon inte tycker om så har man ett och endast ett sätt att registrera sitt ogillande: man kan stämma. Det åligger sedan domstol att avgöra om tidningen bör fällas eller inte.

Om den fälls så får den ansvarige utgivaren betala skadestånd eller han kanske t.om. kan få fängelse under någon veckor. Men det är allt som den kränkte kan företa sig. Han eller dom må känna sig hur kränkta som helst. Vad de inte kan göra, för då bryter de mot lagen, är att hota tidningen med våld.

Om man gör det så åligger det den danska polisen och i sluttampen den danska regeringen att upprätthålla lagen och ingripa mot de som utför hoten. Det är allt. I Danmark gäller dansk lagstiftning och inte den muslimska Sharialagen. Om de bilder som Jyllandsposten införde stred mot Sharinalagen så är det ingenting som Jyllandsposten behöver ta hänsyn till. Punkt och slut.

Vad den danska Jyllandsposten skulle ha gjort, om man hade vad som pÃ¥ engelska kallas “balls” är att stämma sig själva för att fÃ¥ danska HD att uttala sig i ärendet. Istället viker man sig inför olaga hot, vilket är mycket olyckligt. De radikala religiösa extremisterna har nu lyckats tysta en tidning i Norden genom hot om vÃ¥ld. Vi kan vara säkra pÃ¥ att alla nordiska chefsredaktörer nu lärt sig att inte trampa pÃ¥ nÃ¥gra extremreligiöåsa tÃ¥r i framtiden.

Enligt SvD har den irakiske Ayatolla Ali al-Sistani i Irak, sagt att han efterlyste en tydlig signal från Danmarks regering om att avsiktlig förolämpning av profeten inte accepteras. Jag tycker att en tydlig signal skulle vara att Danmark omedelbart drar tillbaks sina trupper från Irak (om de finns kvar) och ställer in allt bistånd. Det skulle vara en mycket klart signal om att man inte tänker låta någon mulla i Irak införa Sharialagarna i Danmark.

Nu har också danske Stadsministern Anders Fogh Rasmussen enligt Aftonbladet bett om ursäkt för vad en dansk tidning skriver utan att ens bry sig om att pröva ärendet i danska HD. Vilket visar hur högt han själv sätter den danska tryckfrihetsförordningen. Det skall bli intressant att se om några svenska tidningar vågar stå upp för tryckfrieten nu när de kan få betala för sina åsikter med livet. DN t.ex. stödde pastor Green, men ingen trodde att pastorn skulle använda våld mot DN:s chefredaktör.

Frågan är nu om en enkel ursäkt kommer att blidka de religiösa extremisterna som redan nu kan se hur lätt det är att tysta den nordiska pressen. Jag tror själv att man kommer att kräva mycket mer än en ytlig ursäk.

Japanerna, som vet hur man för diplomati satte ett bra exempel i slutet av 70-talet när en sovjetisk stridspilot hoppade av i Japan med sitt Migplan. Den sovjetiska regeringen krävde att planet och piloten omedelbart skulle skickas tillbaks till Sovjetunionen. Den japanska regeringen framförde omedelbart en diplomatisk protest för att ett sovjetiskt flygplan hade trängt in på japanskt terrotorium. Sedan skickade man en miljonräkning för att den japanska regeringen måste härbärgera planet, och till sist, en räkning för de utgifter som den japanska säkerthetstjänsten och CIA hade för att montera ner planet och vaska fram alla hemligheter som kan kunde komma åt. Det är så man för diplomati med våldsmän. Men jag tror inte att den danska regeringen vet hur man spelar Go.

Jag kommer inte att äta smörrebröd i flera veckor nu i protest mot den danska regeringens kapitulation.

Jag är så kääääär vrålar popsångerskan till dunkande musik och man får en närapå fysisk förnimmelse av en hysterisk extas. Det är kanske så som narkotikamissbrukare känner det när de försvinner in i en annan värld via opiummolnen.

Så vad är lyckan, och varför söker vi den obönhörligt och oavbrutet? Darrin M. McMahon har skrivit en bok om lyckan som heter Happiness : a history. Boken är på 544 sidor, publicerad på Atlantic Monthly Press i New York. Den är rykande färsk, den är nämligen publicerad i år, alltså 2006. Och för er som omedelbart vill pringa ut och söka lyckan så har den ISBN: 0871138867

Klicka på bilden

Det här är ett intressant socialpsykologiskt ämne och Andrew Stark, som snart skall publicera en bok med titeln The Limits of Medicine, har recenserat McMahons bok i Wall Street Journal. (21 januari, sid p11). Det här är f.ö. en bok som jag ännu inte har läst själv.

Varje moden diskussion av lyckobegreppet mÃ¥ste börja med Schopenhauer som stipulerade att vÃ¥ra lyckokänslor kommer frÃ¥n själva strävandet efter att t.ex. bestiga Mount Everest eller att vinna vÃ¥ra drömmars kvinna. När vi väl stÃ¥r pÃ¥ toppen eller har vunnit damen följer obönhörligt en känsla av tomhet och tristess. Det är själva sökandet efter lyckan som skänker oss en flyktig lyckokänska ansÃ¥g Nietzsche. Freud ansÃ¥g att vÃ¥ra insikter om vÃ¥ra egna, privata, oroskänslor kan skapa ett tillstÃ¥nd som liknar lycka.

De klassiska och tidiga kristna tänkarna förväntade sig att de flesta människor skulle leva miserabla liv och aldrig ens komma i närheten av lyckan skriver McMahon, och det var först under den euoperiska upplysningstiden pÃ¥ 1600 och 1700-talen med nya ideer om personlig frihet, social välfärd och personligt tillfredsställelse som tanken att den enskilde individen kunde uppnå lyckan uppstod som begrepp.

Ett synnerligen berömt exempel på hur lyckobegreppet kom in i det västerländsksa medvetandet vad den amerikanska självständighetsförklaringen, som undertecknades den fjärde juli 1776, som började med de berömda orden: We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty, and the pursuit of Happiness.

I dagens globaliserade och privatiserade värld är sökandet efter lyckan vÃ¥r egen sak, och alla söker mer och mer frenetiskt efter den. Legioner av amerikanska lyckoapostlar framträder varje Ã¥r i tryck och pÃ¥ TV med ständigt nya recept pÃ¥ Lyckan och hur just DU kan finna den. Hela det amerikanska samhället, och även alltmer det svenska, är uppbyggt pÃ¥ tanken att om vi bara konsumerar och konsumerar sÃ¥ kommer vi att finna lyckan, i nästa tub tandkräm, nästa stadsjeep, nästa väckelsemöte.

Så hur hanterar vi Schopenhaers besvikelse som vi kanske kan kalla den? Om vi vet att vårt sökande efter lyckan alltid kommer att leda till besvikelse, varför ens försöka? Kanske svaret ligger i attinte vara så ambitiösa, att söka lyckan i de små sakerna i livet. Och MacMahon citerar Virgilius, Lucretius, Seneca, och framför allt 1600-tals poeterna John Dryden och John Milton.