Det Progressiva USA

De sista dagarna har varit mycket regniga men idag kunde jag ta en kortare prommenad och resultatet blev bl.a. den här bilden. Motivet känns kanske igen. San Franciscobukten mot öster, ett alltid lika tacksamt motiv.

Jag har just tittat pÃ¥ ‘Uppdrag Granskning’ och filmen och Palmemordet pÃ¥ webben och det är rätt fantastiskt att kunna sitta här lÃ¥ngt borta och titta pÃ¥ timslÃ¥nga program pÃ¥ webben utan avbrott.

Jag minns själv hur jag nåddes av meddelandet om mordet. Jag bodde i Princeton i New Jersey dÃ¥ och minns att min fru kom ut när jag höll på att tvätta bilen och sade att Palme hade blivit skjuten. Men pÃ¥ den tiden var det helt omöjligt att följa vad som hände i Sverige och allt som hände i Sverige dÃ¥ gick mig spÃ¥rlöst förbi.

Efter att ha sett filmerna om Palmeutredningen så slår det mig att dagens databasteknologi är så mycket mer avancerad än för 20 å sedan att en sak man borde göra är att lägga in allt material i en modern databas som t.ex. den britiska Holmes databasen. Men det verkar som om de flesta helst vill glömma mordet. Jag tycker mig spåra ett inte så litet drag av svensk slapphet och brist på initiativkraft.

Och just i dagarna tycker jag att man saknar Palme som knappast hade varit lika undfallande mot Bushregerigen som dagens politiker världen över. Eller kanske han ocksÃ¥ skulle ha ändrat sig, det är väl inte omöjligt. Men det som kanske är mest slående är den gigantiska skillnaden mellan Sverige då och Sverige nu, tjugo är senare. Precis på samma sätt har USA förändrats till oigenkännlighet.

Men även om många av dom förändringarna är utomordentligt positiva så finns det också många baksteg, speciellt USA:s allt större konservatism och militarism .

Hur som helst, ett dystern minne och en dyster händelse som kom att förändra Sverige på ett fundamentalt sätt. Desto mer orsak att njuta av utsikten över San Franciscobukten och hoppas att framtiden kanske i alla fall blir litet ljusare för världen än den ser ut just idag.

Utan att plagiera filmen ‘Four weddings and a funeral’ alltför mycket sÃ¥ tror jag att dagens värld definieras av en revolution och tre kontrarevoliutioner.

Den moderna världen börjar med den revolution som startade på Berkeleyuniversitetet inte långt härifrån år 1964-65 och som fyra år senare skulle komma att svepa igenom USA och Europa som 1968 års revolution. En revolution som skulle krossas av sovjetiska stridsvagnar i Prag samma år. Här i USA frigjordes i samma veva USA:s miljoner svarta från ett hundraårigt apartheidsystem och det i USA uppfunna ppillret gav kvinnan kontroll över hennes egen kropp.

I Cow Palace strax söder om San Francisco startade Barry Goldwater den kontrarevolution mot det moderna samhället som skulle komma att nå kulmen med dagens Bush-regering.

Men det var inte bara de amerikanska konservativa som ville vrida tillbaks klockan. De sista 17 åren har sett tre viktiga kontrarevolutioner som har haft helt olika resultat men som tillsammans har definierat den värld vi lever i.

Den första är det kinesiska kommunistpartiets massaker på Himmelska Fridens Torg 1989. De kinesiska universitetsungdomarna var redo för att äntligen förpassa den brutala kommunistregimen till historiens skräphög men eftersom man inte kunde få bönderna med sig så krossades Kinas revolution lika brutalt som Pragvåren.

Augustikuppen mot Michail Gorbatjov haltande förnyelseprocess i Sovjetunionen i augusti 1991 stoppades lätt av ett enigt folk och ledde till att hela Sovjetunionen kollapsade.

Om vi sitter här länge nog och ingen gör någonting så kanske det blir revolution.

Bushs smutsiga valseger år 2000 var den sista kontrarevolutionen mot den moderna världen som hade formats genom 1968 års sociala revolution. Den första kontrarevolutionen lyckades alltså och ledde till att Kina skulle komma att förbli kommunsitisk i kanske två generationer generation framöverl. Den andra ledde till att Sovjetuoninen upplöstes och den tredje ledde till att USA skulle komma att bli en radikal religiös militärmakt.

Hur kommer framtiden att se ut i USA och Kina? Kan vi tänka oss en sammetsrevolution i något av länderna? Det är svÃ¥rt att förutspÃ¥ men jag tror själv att revolutionen först kommer i Kina och att USA kommer att förvandlas till en alltmer konservativ kristen nation , mer och mer lik dagens Iran, innan pendeln svänger.

En revolution och tre kontrarevolutioner alltså. Vi får hoppas att det inte kommer fler kontrarevolutioner. Vi kommer inte att klara en till.

Då, för 36 år sedan i ett krig som dagens amerikanska ledare alla undvek att delta i, kom offensiven som en gigantisk kalldush efter månader av försäkringar om att fienden var på fallrepet och segern inom räckhåll. Den amerikanska krigsviljan kollapsade och USA kom så småningom att dra sig tillbaks från Vietnamn.

De senaste månaderna har de amerikanska folket litat på Bushs försäkringar om att gerillan är på reträtt och att den irakiska armén blir starkare och starkare. Det har varit en trossats att USA kommer att börja dra tillbaks trupperna och att presidentens Irakstrategi är på rätt kurs.

Och så kommer plötsligt dagens Tetoffensiv, bombningen av Askariyamoskén i Samarra och det åtföljande blodbadet. Med ens är hela presidentens mellanösternpolitik i gungning och risken finns idag att våldet i Irak sprids utanför landets gränser. För första gången ser vi riskerna av ett storkrig i Mellanöstern som skulle kunna få förödande konsekvenser för världens oljeresurser.

Miljoner amerikaner nu Ã¥terigen fÃ¥r se kriget i Irak pÃ¥ tv-nyheterna. Och alltfler börjar nu ifrÃ¥gasätta presidentens ärlighet. Han säger en sak men man ser nÃ¥got helt annat med egna ögon. Presidenten verkar inte alls orolig eller ens förstå at situationen drastiskt har förändrats.

Som Ellen Knickmeyer och Bassam Sebti skriver i dagens Washington Post sÃ¥ har 1300 irakier nu dött sedan i onsdags, och effekten pÃ¥ det sönderfallande irakiska samhället är katastrofal. President Bushs plan att börja dra tillbaks amerikanska trupper har flugit ut genom fönstret, och USA befinner sig plötsligt i en helt ny stragisk - och mycker försvagad - situation i Mellersta Östern.

Vi övar balett varje kväll, det är därför vi kan lägga ena benet över det andra sÃ¥ här fint. Kan gerillan göra det?

Konflikten i Irak har plötsligt blivit ett islamskt religionskrig och i det har USA - en kristen stormakt - inte längre någon talan. Precis hur läget i Irak kommer att utvecklas kan ingen idag förutspå men att USA plötsligt har hamnat på defensiven i Irak råder det inget tvivel om. Om Bushs popularitet fortsätter att falla kan kongressvalen i november bli mycket intressanta.

Det här är inte nödvändigtvis positiva nyheter men George Bushs popularitet har dalat ner till en nästan pinsamt låg nivå. Det är inte svårt att se vad som har bidragit till raset. Först den stora hamnskandalen som jag har bloggat om tidigare och som verkar ha shockat amerikaner in i själva hjärtat. Sedan inbördeskriget i Irak som visar att presidentens positiva syn på Irakkriget visade sig vara helt och totalt felaktig.

Det här är dock inte nödvändigtvis bra nyheter även för dom av oss som inte tycker om Bush-regeringen. En försvagad Bush betyder ett försvagat USA och det kan leda till problem t.ex. i Mellersta Östern. Det betyder också att Bush kommer att bli än mer inriktad på att föra fram politiska initiativ som hans egna hårdhöger anhängare vill se. Och det är just de som nu börjat överge presidenten, och det är mycket oroväckande för det republikanska partiet. Men det är fortfarande för tidigt att spekulera om det här kommer att hjälpa demokraterna. Att folket börjar svalna för Bush betyder inte att de är redo att omfamna demokraterna. Och ett försvagat USA kommer att göra Irans position än starkare. Framtiden ter sig allt mer oviss.

Här är mer om Bushs dalande popularitet::

Mr. Bush’s overall job rating has fallen to 34 percent, down from 42 percent last month. Fifty-nine percent disapprove of the job the president is doing.

For the first time in this poll, most Americans say the president does not care much about people like themselves. Fifty-one percent now think he doesn’t care, compared to 47 percent last fall.

Just 30 percent approve of how Mr. Bush is handling the Iraq war, another all-time low.

By two to one, the poll finds Americans think U.S. efforts to bring stability to Iraq are going badly – the worst assessment yet of progress in Iraq.

Even on fighting terrorism, which has long been a strong suit for Mr. Bush, his ratings dropped lower than ever. Half of Americans say they disapprove of how he’s handling the war on terror, while 43 percent approve.

Los Angelespolisen har börjat intresserase sig för en mystisk svensk mångmiljonär, Stevan Ericksson som förra veckan krashade sin Ferrari Enzo i ett uppbyggt omåde på Pacific Coast Highway i Malibu i en hastighet av 260 km i timmen.

Vad som gjorde att kraschen upmärksammades var dels att bilen kostade en miljon dollar - endast 400 har tillverkats - och att Ericksson hade köåte två sådana bilar, plus andra lyxbilar, men också att Ericksson, som Jinge kunde konstatera på sin blogg i förra veckan, har ett rätt mystikt svenskt förflutet

Det är inom parentes mycket underligt att den svenska pressen inte har nappat på den här historien som nu alltså står på Los Angeles Times förstasida. Den togs visserligen upp i SvD men man var noga med att inte nämna Erickssons namn.

Som Richard Winton and David Pierson skriver i dagens Los Angeles Times så kan Ericksson komma att råka mycket illa ut eftersom han inte hade tillstånd att köra bilen och dessutom hade alkohol i blodet.

Man har också hittat delar av en pistol i närheten av olyckan, och Ericksson säger att det inte var han själv som körde utan en mystisk man som ingen kan hitta. Men det är Erickssons svenska förflutna som är det mest intressanta. Precis varifrån har han fått den enorma förmögenhet han otvivelaktigt har, som gör honom till en av Sveriges rikaste män. Hur kom han till USA, som idag inte är så enkelt, och vad gör han här? Med Los Angeles Times på spåren komme vi snart att få veta mycket mer om Stefan Eriksson. Konstigt bara att allt detta inte kommer från den svenska pressen.

Bush har haft otur med sina utrikesministrar. Colin Powell visade sig vara svag och enkel för Rumsfeld och Cheney att utmanövrera. Hans FN-framträdande där han lade fram en serie helt lögnaktiga uppgifter om Iraks påstådda massförstörelsevapen kommer för alltid att jämföras med Adlai Stevensons framträdande i Kubakrisen fyrtio år tidigare. Då var USA allmänt betrodd och en ledare för västvärlden. Idag har USA förlorat det mesta av sitt anseende och därmer sin förmåga att leda och inspirera världen.

Condi Rice har spelat en nyckelroll i USA:s utrikespolitik under hela Bush-perioden. Först som Bushs säkerhetspolitiska rådgivare och nu som utrikesminister. Hon är helt klart en mycket intelligent och välutbildad dam, och det är därför som hennes svaga insatser är så svårförståliga. Economist ar en bra artikel om hur hon inte har lyckats få arabvärlden att sluta upp bakom president Bushs mellanösternpolitik, men hennes misslyckanden går mycket längre än så.

USA är idag på kollisionskurs med Kina och man har problem i de flesta delarna av världen, inte minst på grund av Bushs extremt religiösa politik, som Rice f.ö. delar. USA:s utrikespolitik är fortfarande ett litet bihang till Rumsfelds och Cheneys militärpolitik, och många hade hoppats att Rice skulle kunna utgöra mer av en motvikt till de två hökarnas krigspolitik. Men så har alltså inte skett.

Rice skulle t.ex. kunna ha fått Bush att inse vikten att stänga Guantanamo och stoppa tortyren, men hon verkar inte alls förstå hur dödligt moraliskt sårat USA har blivit. Om det är för att hon själv delar Bushs övertygelse eller för att hon inte kan stå emot Cheney och Rumsfeld tror jag inte att någon egentligen vet. Men klart är att resultatet har blivit ett katastrofalt misslyckande.

Metropolitan Museum of Art i New York är ett av världens främsta konstmuseer. Även om det kanske inte känns ligga lika mycket i tiden som det alltid lika aktuella MOMA, så är dess samlingar dessto större och kulturellt bredare. Man täcker allt från det gamla Egypten och fram till 1900-talet.

Klicka på bilden för att komma till utstäningen.

Metropolitan har just nu en utställning av renässansmålaren Fra Angelico som bör ses av alla som befinner sig i New York de närmaste två dagarna. Fra Angeico, som verkade i Florence, var en dominikansk munk som levde omkring 1400 till 1450.

Det här är den första Fra Angelicoutställning i USA nÃ¥gonsin och den första störa Fra Angeliouställningen nÃ¥gonstans under de senaste femtio Ã¥ren. Utställningen bestÃ¥r av 75 verk av Fra Angelico sjäv och 45 verk av hans lärjungar. Samtliga verk har blivit speciellt rengjorda, ofta utmordentligt viktigt med så gamla tavlor, och konsthistoriker har ocksÃ¥ lagt ner stort arbete pÃ¥ att föreslÃ¥ vem som kan ha mÃ¥lat vissa av verken.

Det här är bara ett litet exempel på det rika kulturliv som gör New York till en av världens kulturella huvudstäder. Tyvärr är det endast två dagar kvar tills utställningen stängs.

Den som är intresserad av den italienska Renässancen måste läsa Boccaccios odödliga och odygdiga Decamerone. Jag har också tidigare bloggat om en helt charmerande liten bok med titeln Dante in Love som skulle passa bra efter utställningen.

En av de allra mest bisarra samhällsfenomenen i USA är att miljoner amerikaner anser att sex är något syndigt som man 1) inte får prata om, 2) helst inte bör utföra och 3) under inga omständigheter får undervisa barn om.

Under årtionden visades t.ex. behåannonser på TV med modellen fullt påklädd med en tjock tröja, och så satt behån utanpå tröjan.

Men det står ingenting om det här i Bibeln!

Miljoner barn hålls hemma under den ytliga sexundervisningen i skolorna och preventivmedel är något som är om möjligt ännu syndigare än sex. Ppiller är djävulens redskap och idag har den Kristna Högern infiltrerat apoteken och det blir allt vanligare att apotekara vägrar att lämna ut ppiller till kvinnor trots att de har recept. Allt för att hålla kvinnorna på mattan så att de inte kan lura männen i fördärvet.

Men nånting håller på att hända. Eftersom Bush-regeringen har vägrat
att göra morgonen-efter pillret allmänt tillgängligt här i landet så börjar nu delstaterna att agera på eget initiativ. Och vad vi nu får se är hur USA alltmer splittras. De Röda, dvs de republikanska delstaterna. blir allt rödare och kommer snart att förbjuda både preventivmedel och abort.

Marc Kaufman har en intressant artikel , Plan B Battles Embroil States Proposals Mirror Red-Blue Divide om just det här ämnet.

Vad som håller på att hända är att de två halvorna av det amerikanska samhället snabbt håller på att glida ifrån varandra precis på samma sätt som skedde föra inbördeskriget. Även om skillanderna idag är mer kulturella än politiska så kan det mycket väl komma att bli så att de två samhällena kommer att likna Öst- och Västtyskland, även om man inte kommer att bygga någon mur.

Sydstaterna och mellanvästern skiljer sig idag betydligt mer från resten av USA än resten av USA skiljer sig från EU. DetRöda USA är vekrligen Jesuslandet med stort J och Bibeln spelar en roll i människornas liv som mest påminner om ett konservativt muslimskt samhälle som det i Iran.

Det mest skrämmande är att ungdomarna i Det Röda USA växer upp helt okunniga om riskerna med sex. Eftersom man har lärt sig att aldrig använda preventivmedel så sprids könssjukdomar nu friskt i just sydstaerna.

USA sprider demokrati - och nu också könssjukdomar i världen; det är nu hög tid att EU böjar sprida sexualupplysning i USA. Sverige bör satsa några miljoner i ulandshjälp till de amerikanska sydstaterna. Annars riskerar vi faktiskt förr eller senare en ny AIDS-liknande epedemi.

Amerikanska tankesmedjor brukar bjuda in politiker och ex-politiker för att diskutera världssituationen. Center for Strategic and International Studies i Washington har haft en intressant diskussion mellan Jimmy Carters säkerhetspolitiske rådgivare Zbigniew Brzezinski och den f.d. tyske utrikesministern Joschka Fischer. Brzezinski är f.ö. knuten till just Center for Strategic and International Studies. Vi kan lyssna på dera diskussion direkt på nätet. Klicka på den här länken och välj sedan länken Audio (mp3, 1:31:15).

Diskussionen är viktig för de ger en bra inblick i de referensramar som dagens utrikespolitiska experter har. De umgås ofta flitigt, läser samma rapporter, böcker, tidningar och tidsskrifter och, om de är regeringstänsteman, de hemliga rapporter som är grunden för all beslutsfattning i Washington.

Ni och jag kan vara hur inlästa som helst på vad som händer i Irak eller Kina men om vi inte har tillgång till de senaste hemliga rapporterna så kommer ingen på regeringsnivå att lyssna på oss.

Det är något som jag genom åren har fått höra igen och igen från dom som har tjänstgör eller har tjänstgjort inom den amerikanska regeringen, och jag är säker på att det är likadant i den svenska regeringen.

Det är därför det är sÃ¥ intressant att lyssna pÃ¥ en person som Joschka Fischer som ju fram till alldeles nyligen har haft tillgÃ¥ng till de rapporter, planer och åsikter som har cirkulerat inom regeringskanslierna i Berlin och Washington.

Det är viktigt att komma ihåg att alla beslutsfattare, oberoende av var de står på den politiska skalan, delar vissa grundläggande värderingar om hur man för utrikespolitik. Michael R. Gordon har t.ex. en intressant artikel i dagens New York Times om i upprinnelsen till Irakkriget, alltmedan de officiellt gjorde allt de kunde för att stoppa invasionen.

Det här är inte alls ovanligt och det är viktigt att vi inte är alltför blåögda och tror pÃ¥ allt som vÃ¥ra politiker säger officiellt. De säger ofta nÃ¥got helt annat privat. Och detsamma gäller givetvis Bush-regeringen. Referensramarna kan ibland vara helt fel, som före första och andra vörskriget, men det är viktigt att vi f&oumlrst&arn; hur beslutsfattarna tänker.

Den här motorcykelaffären pÃ¥ El Camino Real fÃ¥r bli dagens bild. Det regnar just nu och det kommer tydligen att regna resten av veckan sÃ¥ det här är en bild som jag tog i förra veckan. El Camino Real är den gamla kungliga vägen som byggdes av spanjorerna när de koloniserade Kalifornien.

Idag är El Camino bara en typisk shoppinggata fullsmockad med reklamskyltar, åtminstone i Silicon Valley, men det är kul att köra runt och titta på utbuden. Och som den här affären visar så är motorcyklar populära häromkring. Man ser dom speciellt ute vid Stilla Havet, och de tillhör den klassiska kaliforniska kulturen.

Jag har uppgraderat min blogg litet nu i helgen och förhoppningsvis kommer jag att få tid till litet mer förbättringar i veckan. Det är kul att ha sin egen blogg som man kan meka med. Eftersom WordPress är öppen Kod så kan man, till skillnad från Blogger, ju skriva om vad man vill och läga till och dra ifrån. Den som är intresserad av att lära sig mer om WordPress bör börja underifrån, med databasen. Den som behärskar den kan i stort skriva om hela bloggen, som endast är ett tunnt lager ovanpå databasen.

Motorcyklar är inte riktigt lika populära som cyklar, men cyklar här är en helt annan sak än i Sverige. Här cyklar man på helgerna och då i grupp och iförd oklanderlig tävlingsmundering. Men det finns också städer där man cyklar som i Sverige, och universitetsstaden Davis här i Kalifornien är paradexemplet på vad som kanske är USA:s cykelhuvudstad.

En regnig helg alltså, och varför inte börja den nya veckan med några motorcyklar?

Hur kommer bloggandet att påverka de mer traditionsbundna samhällena i världen? Och hur skiljer sig bloggosfärerna i t.ex. Kina och Indien? Kina har redan flera miljoner bloggar, och som jag redan har bloggat om så börjar regeringen där nu oroa sig för deras växande inflytande. Robert Marquand har en bra artikel om just det i Christian Science Monitor.

Man hör mindre ofta om indiska bloggar men det finns också ett större antal sådana, som t.ex. den här fina bloggen om luftfarten i Indien. Men vad jag förstår så kan den indiska bloggosfären inte mäta sig med den kinesiska. Precis vad det beror på är svårt att säga. Kanske det mer traditionsbundna indiska samhället inte är lika bloggvänligt som det mer egalitäriska Kina? Analfabetismen är också mycket högre i Indien där endast 60% av den indiska befolkningen kan läsa jämfört med en läskunnighet på 90% i Kina.

Eftersom Indien är en demokrati så kan man givetvis blogga om i stort sätt vad man vill i Indien, som te.x. om luftfarten på bloggen ovan. En sådan blogg skulle omdelbart leda till fängelse i Kina, och frågan är hur länge Kina kommer att kunna hålla locket på för den kinesiska bloggosfären.

Whao etta på bloggtoppen! (Texten under bilden lyder: “Ligg i och studera och använd ordförande Maos lysande filosofi!

Det ledsamma med den kinesiska bloggosfären är att den för det allra mesta är skriven på kinesiska. Eftersom jag själv inte helt har glömt min knaggliga mellanstadiekinesiska så brukar jag försöka följa vad som händer i den kinesiska bloggosfären, som t.ex. hur tidningen Fryspunkten nyligen stängdes av regeringen. Fryspunkten är inte en blogg, men den är ett bevis på hur den kinesiska regeringen på sikt knappast kan förhindra en blogg-driven politisk explosion.

Vad är det som skiljer det Röda från det Blåa USA? För den som händelsevis har glömt hur de två termerna används här i USA så är det Röda USA det konservativa, religiösa USA medan det Blåa USA är den mer progressiva delen av landet. Jag har alltid undrat om man skulle kunna identifiera de två delarna av USA rent statistiskt.

Att det finns statistiska skillnader visste jag redan, men att de var sÃ¥ iögonenfallande insÃ¥g jag inte tills jag hittade den här kartan frå det amerikanska handelsdepartementet. Klicka på bilden.

Vad den visar är de utpräglade ekonomiska skillnaderna mellan den fattiga – och republikanska - södern och de rikare nordstaterna. Jag tror inte att de flesta svenska moderater inser att den politik som de vill efterapa har lett till så stor misär för de som mest stöder Bush-regeringen.

Nu har södern alltid varit USA:s och världens sorgebarn, och frÃ¥gan varför sydstaterna aldrig kan nÃ¥ ifatt resten av USA beror givetvis på flera faktorer. En är de dåliga skolorna, en annan resterna av det gamla apartheirsystemet. Men även om man tar alla förklaringar tillsammans så räcker de inte till att en trovärdig förklaring.

Man skulle t.ex. kanske tro att det är de stora hamnstäderna på den amerikanska östkusten
har bidragit till välståndet. Men Mississippifloden har alltid varit en utomordentligt viktig trafikled, och det finns ett antal stora hamnstäder i sydstaterna som Savannah och New Orleans.

Men det sönderbombade Tyskland och Japan kunde t.ex. återuppbygga på ett par decennier, medan den amerikanska södern är fortfarande ett relativt ekonomiskt katastrofområde, sextio år efter Andra Världskriget. Javisst, det finns undantag. De stora sydstatsstäderna som röstar Blått, alltså på demokraterna, ligger som öar i den gigantiska röda ocenanen.

Det var sydstaterna som utkämpade ett blodigt inbördeskrig för att behålla slaveriet, och som sedan kämpade för apartheid i ytterligare 110 år. Var är det för fel på sydstaterna kan man med rätta fråga sig.

Och, och det här är kanske en lika intressant frÃ¥ga, kommer det Röda USA att försvinna och bli allt blåare allteftersom sydstaterna moderniserar? Jag vet inte. Ã…sikter?

Jag har gått på ett antal universitet och skolor här i USA, men aldrig på High School. Det har däremot mina tre barn. Det här är Homestead High School som ligger i Cupertino här i Silicon Vallety och där alla mina barn har gått

USA har 12:Ã¥rig skolplikt , och de sista fyra Ã¥ren gÃ¥r man på High School. Men nu har man börjat med ett innovativt system där man kan gÃ¥ det sista High School-Ã¥ret pÃ¥ universitetet. Det är ett mycket bra program för de akademiskt lagda eleverna och man har ett liknande system pÃ¥ lÃ¥gstadiet.

Amerikanska skolor har en mycket ojämn kvalitet. Skolorna i New Jersey tex. är oändligt mycket bättre än de som vi är vana vid här i Silicon Valley. De som har råd sätter sina barn i privatskolor och det var nära att vi satte våra barn i katolska skolor, som är de fattigas privatskolor. Men det har gått bra för barnen i alla fall så vi kan inte klaga.

Eftersom skolorna är kommunala och till en stor del finansieras med lokala fastighetsskatter så är det en gigantisk kvalitetsskillnad mellan elitskolorna i Pal Alto och Menlo Park där barnen kommer med sina Porschar och BMW:er och invandrarskolorna nere i Milpitas. Men ett område där USA helt klart ligger långt före Sverige är disciplin i skolorna. Den som t.ex. svär på lågstadiet blir hemsänd med ett meddelande till föräldrarna som måste skrivas på.

Till dags datum svär mina barn överhuvudtaget inte, och det har de lärt sig i skolan, och givetvis hemma. De är ocksÃ¥ de enda som jag vet som talar svenska utan att svära. Alltid nÃ¥got att vara glad för. En annan positiv sak är att föräldrarna här medverkar i skolan på ett sätt som jag inte tror sker i Sverige. Hemmamammorna, som det finns gått om här ställer t.ex. ofta upp som extralärare och ‘teachers’ aide’ och den lärare som stöter sig med förädrarna blir inte långvarig.

Ja jag skall inte börja med mediakritik men jag tänkte ändå kommentera Lennart Pehrsons DN artikel om USA-valet 2008.

Som alla svenska journalister i USA så är Pehrson givetvis väl insatt i förhållandena här i landet. Men även om han objektivt beskriver den amerikanska politiska scenen idag så tycker jag ändå att han endast skrapar lätt på ytan.

Ja jag vet inte heller var vallokalen ligger.

För i dagens amerikanska val är det inte längre personen som gäller utan organisationen. Vinnaren kommer att bli den som kan samla in den största krigskassan och som har den mest sofistikerade databasapplikationen som kan användas i GOTV, Get Out The Vote.

Den republikanska databasen innehåller information om vilka organisationer en person tillhör, vilka tidningar och tidskrifter man prenumerara på, adress, ålder, hur man röstat tidigare, vilket jobb man har, osv.

Om du är en opolitisk tandläkare som bor i en liten stad i Virginia säg så kan republikanerna lätt hitta republikanska tandläkare inom nära räckhåll som kan hjälpa till att rekrytera dig.

Och på valdagen kan du skriva ut en Google-karta från den republikanska websajten som visar vägen till närmaste vallokal. Och om du inte kan ta dig till vallokalen själv så ställer vänliga republikaner upp och kör dig till vallokalen. Eller också hjälper de dig att postarösta, något som nu har blivit allt vanligare.

Amerikanska val handlar givetvis, precis som Pehrson skriver, om kandidater och deras möjligher att presentera sig för väljarna. Men för varje år som går så blir just databaserna och penningsinsamlingen det som avgör valutgången.

Valen idag bestÃ¥r av allt vÃ¥ldsammare personattacker på motståndaren i form av korta tv-snuttar som spelas igen och igen och igen . All erfarenhet visar att sÃ¥dana personagrepp och smutskastning är högeffektiva. Ingen rök utan eld, och som Bush visade när han angrep John Kerrys patriotism sÃ¥ är det sÃ¥ man vinner val idag. Och eftersom USA inte har en fristående valorganisation så ser det parti som har majoriteten i en delstat givetvis till att det egna partiet vinner.

The Republican data base, for example, includes: organizational memberships, product preferences (such as which cars people own), magazine subscriber cross references, and issue information, as well as the basics of party registration, address, age and voting history. We can not defeat Karl Rove’s 21st century political machine with 20th century technology.

Så kommer Hillary att kandidera valet 2008? Vem blir USA:s nästa president? Här det enda ärliga svaret att om Hillary vill så kan ingenting idag stoppa henne från att vinna den demokratiska nomineringen. Hon har redan en anselnig krigskassa och en superb valorganisation. De som säger att hon inte kan vinna för att republikanerna hatar henne inser inte att republikanerna kommer att hata alla demokratiska kandidater. Se bara på den oförarglige Kerry.

Jag tror tyvärr att republikanerna kommer att vinna, just på grund av deras superba organisation. Men jag tror samtidigt att näste republikanske president inte alls kommer att bli lika katastrofal som Bush.

Och jag ser inga tecken på att USA någonsin kommer att ersätta sitt nuvarande helt odemokratiska presidentvalsysstem med ett där alla röster väger lika tungt. Idag kan t.ex. en kandidat få flera miljoner färre röster än sin motstådare och ändå vinna.
Det är i princip möjligt för en som få 26 röster att besegra en som få 200 miljoner röster.

SÃ¥na här limousiner som pÃ¥ engelska kallas ’strech limo’ ser man rätt ofta pÃ¥ riksväg 280 pÃ¥ väg frÃ¥n och till San Franciscos flygplats. En del billigare hotell som vill imponera pÃ¥ sina gäster hÃ¥ller sig ocksÃ¥ med sÃ¥na här bilar. De riktigt rika som inte vill bli uppmärksammade använder betydligt mer anonyma bilar.

De här bilarna kommer egentligen från en tidigare generation, före de väldiga SUV:na och Stadsjeeparna. Ingenting skänker status som just bilar i USA och idag ser vi en ny och positiv trend i detta bilgalna land.

Kalifornien är hybridbilarnas föregÃ¥ngsland och man ser mer och mer sÃ¥na bilar pÃ¥ vägarna här. Det är status att ha en hybridbil och det lovar gott inför framtiden. Även om det tar alltfö lå tid så böjar amerikanerna faktiskt f˚ upp ögoinen för att man konsumerar alltför mycket energi.

SÃ¥ dessa bilar kommer förhoppninsvis snart att förpassas till historiens skräphög. Just nu pågår stora nyinvesteringar i förnybara energikäl