USA tappar greppet över Irak
February 24th, 2006
Askariya moskén i Samarra
Och så, efter en nästan treårig ockupation av Irak så har den amerikanska armén tappat greppt över Irak. Bomningen av den vackra 1200-åriga Askariya moskén i Samarra har fått oanade konsekvenser för Irak och den amerikanska ockupationen. Som amerikanska medier, b.a. Edward Wong i Los Angeles Times, nu rapporterar så har bombningen lett till att de irakiska politiker som Bush-regeringen har odlat under de senaste åren nu tappat makten i landet. Det är istället de religiösa ledarna som nu, liksom i det angränsade Iran, har tagit makten.
Det här betyder att hela den amerikanska neokonservativa Irak-politiken idag ligger i spillror. Även om Bush-regeringen kommer att försöka hålla sig kvar i Irak och ännu inte har gett up försöken att skaffa sig permanenta baser i landet så ser vi idag för första gången Irak som det kommer att se ut i framtiden: en grupp sinsemellan anatgonistiska religiösa grupper.
Vad som verkar hända, och Juan Coles blogg är en bra källa för vad som händer i Irak, är att de lokala militisförbanden nu får allt mer makt. De amerikanska förbanden håller sig mer och mer i bakgrunden, vilket gynnar gerillan som nu obehindrat kan förstärka sin organisation.
Försöket att bygga en amerikansk-inspirerad västerländsk demokrati med bajonetter har misslyckats. Det här är en fruktansvärd tragedi för det irakiska folket, men det är också ett gigantiskt misslyckande för Bush-regeringen. Det kvarstår nu att se hur detta misslyckande kommer att återspeglas i novembervalen här i landet och i USA:s framtida ställning som världens enda supermakt.
Den stora vinnaren är Iran som nu är starkare än någonsin i Iran. Och det kommer att försvåra försöken att förhindra Iran att skaffa atmomvapen.
Prisjämförelser 
Prenumerera på bloggen
4 kommentarer till “USA tappar greppet över Irak”
Iran har ju näst efter Kina världens största produktion av genmodifierat ris.
Tänk om man har mer - genmodifierade hästar? Gräshoppor?
Dessa kan ju bli ett frukstansvärt vapen.
Jag tror Bush är körd - demokraterna kommer nog vinna. Undra hur det går i Sverige?
Det inleddes redan under sanktionsåren på 1990-talet. Sakta men säkert började en rad alternativa maktcentra uppstå i Irak. Sadriströrelsen etablerade sig bland Shia-muslimerna. Både i Fallujha och Ramadi förekom revolter mot Saddam-regimen och med dessa lokala maktcentra måste Saddam Hussein själv allt som ofta kompromissa.
Amerikanska strategiska ”tänkare” som David Wurmser och Kenneth Pollack noterade det. Skrev om det. För dem var det något lovande. Irak var ett sårat bytesdjur. Det borde falla i USA:s händer utan större problem.
De hade både rätt och fel på samma gång.
Irak VAR ett enkelt byte för den amerikanska armén.
Men de många lokala maktcentra gjorde det omöjligt att kontrollera landet.
USA kunde visserligen installera en guvernör i Saddam Husseins palats men försöken att utfärda order strandade på ett myller av lokala maktcentra. Var och en för sig var de visserligen tämligen svaga men sammantaget var de för många och för starka för att låta sig dopteras.
Amerikanernas politik var från början en söndra och härska i god kolonial anda. Modellen verkade vara väl utprovad. Hitta en missgynnad grupp. Lyft upp den gruppen till makten närmast under kolonialmakten. Det var så britterna använde sunni muslimerna i Irak under 1920-talet. Det var så fransmännen använde Alawiter i Syrien och Maroniter i Libanon.
Det var så amerikanerna planerade att utnyttja Shia-muslimerna. Många av de glada analyserna som kläcktes fram av neokonservativa skribenter under 2002 och 2004 gick ut på det.
I det första styrande rådet som ockupationsförvaltningen skapade delades platserna ut på basis av etnisk tillhörighet.
Från Libanon hördes skrämda varningar. Ett sådant system var som gjort för att bädda för etniska motsättningar.
Det första tecknet på att USA höll på att oåterkalleligt tappa greppet om Iraks styre var när Storayatolla Sistani i januari 2004 tvingade igenom att det skulle hållas val.[i] Tvärtemot vad man ofta försöker påskina var amerikanerna aldrig speciellt intresserade av att introducera en demokratisk process. Deras egen plan var att införa en rad indirekta val genom utvalda, lokala församlingar. En process som skulle bli mycket enklare att manipulera än en-man-en-röst modellen.
Samtidigt gjorde amerikanerna sitt yttersta för att se till att ”deras” kandidater skulle vinna. Redan i oktober 2004 dök det upp rapporter om att ”moderata” kandidater skulle få alla fördelar.[ii]
Vi vet resultatet. Amerikas kandidater Ahmad Chalabi och Iyad Allawi förlorade, trots miljontals dollar i stöd och trots ett helt koppel av amerikanska valstrategiska rådgivare. Förhoppningen var att de båda herrarna i sin egenskap av shiamuslimer skulle ha lockat väljarna.
Kanske var det amerikanernas försök att spela det etniskt/religiösa kortet som sprack i mitt i ansiktet på dem.
När allt kommer omkring, skall man rösta efter etnisk tillhörighet, varför välja den moderate och USA styrde kandidaten?
Tillråga på eländet bestämde Bush att valet skulle skjutas upp i nästan ett år för att komma efter det amerikanska presidentvalet.
Under tiden förvärrades situationen alltmer.
Det rådde ingen större fiendskap mellan sunni- och shiamuslimer före invasionen. Det har tillkommit. Och det har i hög grad tillkommit genom amerikanernas klumpiga manipulationer. Därtill kommer att den amerikanska armén kommit på det snillrika draget att upprepade gånger använda kurdiska och Shiitiska enheter mot den sunni dominerade motståndsrörelsen.
Jag såg att den gallsprängde neokonservative skribenten Charles Krauthammer i en av sina kolumner tyckte det var en underbart bra metod.
En bidragande orsak kan mycket väl ha varit ren hämndlystnad från neokonservativa Pentagon-tjänstemäns sida mot sunnimuslimerna för deras motstånd. ”Sunnibefolkningen betalar inget pris för det stöd de ger till terroristerna […] Vi måste ändra på den ekvationen.” I januari 2005 finns det uppgifter om att de allvarligt att upprätta kurdiska och shiamuslimska dödspatruller.[iii]
Sedan dess har det kommet fler och fler notiser om dödspatruller verkligen är verksamma i Irak.
Det kallades visst för ”The Salvador Option”. En fin erinran om de neokonservativas bravader i Centralamerika under Reagan åren.
Det hävdas ofta att sunnimuslimerna var den härskande gruppen under Saddam Hussein. Det stämmer till viss del. Det styrande skiktet var till stor del sunnimuslimskt men det kan vara värt att hålla i minnet att rätt många sunnimuslimer också hamnade i såväl fängelseceller som massgravar. Likaså kunde rätt många shiamuslimer, kristna och kurder göra karriär i Baath styret.
Det är inte alls ovanligt att en genomsnittlig Irakier har både sunni- och shiamuslimer bland sina släktingar.
Nu kanske det är slut med det.
Stark insats käre George W.
______________________________________
[i] ” Sistani supporters take to streets in call for elections” av Stephen Farell. I Timesonline. Den 16 januari 2004.
[ii] “Bush to Aid 'Moderate' Parties in Iraq Election” av Adam Entours. I Yahoo news den 8 oktober 2004.
[iii] ” The Salvador Option’;The Pentagon may put Special-Forces-led assassination or kidnapping teams in Iraq” av Michael Hirsh och John Barry. Newsweek den 9 jan 2005.
Lämna gärna en kommentar! Scandinavian-language comments only please!