DN tror inte på amerikanska företag
Det är alltid intressant att läsa DN på morgonen. Jag ser i dagens tidning att Svenska skatter vore döden för två företag av tre i USA.
Jag blir alltid förvånad när jag läser såna patriotiska uttalanden i DN. För eftersom Sverige har en av världens allra högsta levnadstandarder och eftersom dagens svenska företagt helt klart överlever så måste DN:s artikel vara en rätt tuff kritik mot det – som man tydligen anser – dåliga affärsklimatet i USA där de anser att 2/3 av alla amerikanska företag är i så dåligt skick att de inte skulle klara sig i dagens Sverige.
Men de svenska företagen gör det alltså. Något för oss alla att vara stolta över tycker jag. Jag tror ärligt talar att de flesta amerikanska förtag också skulle klara sig bra i Sverige. Många har ju redan filialer i Sverige som det går mycket bra för. Me det är ju kul att se litet lokalpatrotism i Sverige också. 
Technorati Tags: USA, Sverige, företag
Svenska bloggar om: USA, Sverige, företag
Lennart:
Saken är den att vi skulle behöva de där “dåliga företagen” som skapar arbetstillfällen. Det räcker inte att bara förlita sig till storföretagen från förra seklets mitt; det behövs nya, men det är dessa som går under eller emigrerar på grund av det dåliga svenska företagsklimatet.
Den höga svenska levnadsstandarden du skriver om finns egentligen bara bör den grupp som har arbeten, och den gruppen krymper för varje år. Dessutom är svenskarna inte särskilt välmående i en internationell jämförelse. Vi tjänar mindre och betalar mer än hälften av våra inkomster i skatt – och för det får vi en offentlig sektor som är sämre än i de flesta andra västeuropeiska länder.
Men Göran Persson och den politiska nyadeln lever gott på den svenska “välfärdsstaten” – kanske var det dem du tänkte på?
“För eftersom Sverige har en av världens allra högsta levnadstandarder”
Ursakta Lennart, with all due respect, vilket j—a s—snack. Jag har en syster i Sverige med make som pa trettiofem (35) ar inte har haft rad att aka och halsa pa mig i Canada. Hon var sjukvardsbitrade, han stenhuggare, hon ar sedan 15 ar fortidspensionerad pga av en besegrad cancer och kan inte fa ett jobb, det lonar sig inte ens att soka ett jobb for henne. Hon ar voluntar hos sjoraddningen, och seglar ut i storm och regn for att radda sjofarare i nod – dar passar hon for myndigheterna, men hon vagras ett betalt jobb av AMS for hon ar fortidspensionerad. Svagern gar pa PLUS-jobb. Bada rostar pa socialisterna (sossarna), go figure!
Sverige skulle vara ett steg narmare valstand om de hade en brakdel av de “daliga” foretag som finns i USA. Hur lange kan Sverige klara sig pa foretag som bildades pa 1800-talet och utgor motorn i ekonomin nu, och inga nya storforetag har bildats pa de senaste 70 aren?
[...] Via Det Progressiva USA, hittade jag en DN-artikeln: “Svenska skatter vore döden för två företag av tre i USA”. Den beskriver hur de svenska skatterna påverkar entreprenörskap och småföretagande: [...]
Sandbuzz: Ledsen att behöva desillusionera dig men hur man än räknar så ligger Sverige i den absoluta världstoppen. Allt från skola till BNP per kapita till forskning till låg barnadödlighet, vi ligger i toppen.
Att sedan Sverige inte är något paradis på jorden är väl rätt självklart, det är inte USA eller Canada heller. Det finns inga paradis, någonstans, utom i sagorna.
C.L.: Jag håller med dig. Helt klart skulle Sverige tjäna på att företagsklimatet var så gynnsamt nom möjligt. Vi behöver fler startupföretag, fler entrepenörer, fler som arbetar, mindre byråkrati.
Och att vår skola är i världstoppen långt före den amerikanska, betyder t.ex. inte att den inte kan bli ännu bättre.
Det skulle vara jätteintressant att få en helt oideologisk diskussion om hur mycket Sverige skulle kunna höja sin levnadsstandard om man antog alla alliansens förslag.
Skulle levandsstandarden höjas 5%, 10%, 50%? Jag har aldrig hört någon fristående nationalekonomi diskutera det.
Min egen misstanke är att levandsstandard har mer med arbetsetik än med politiska system att göra.
Jag läste i Computer Sweden (varför heter den inte “Dator Sverige”?) vad Jan Kallberg skrev om corporate bullshit och hur mycket det kostar att man inte säger sanningen utan det som den överordnade vill höra. Det är ju något som är typiskt för diktaturer också. Saddma lär ju ha levt i en fantasivärld eftersom ingen vågade säga något han inte ville höra.
)
Det här tror jag är något som uppstår i alla hierarkiska organisationer. Ett företag med platt organisation (som vi har i Sverige mer än i USA) bör därigenom ha mindre förluster pga bullshit och därmed ha råd att betala mer skatt! (
Lennart:
Visst har du rätt i att levandsstandard har mycket med arbetsetik att göra. Men du har fel om du tror att detta är möjligt att separera från politiska system och ideologi. Det system och den ideologi som idag styr Sverige uppmuntrar inte till nyföretagande, innovation och skapande. Tvärtom är allt fokus konsentrerat på bidragsnivårer, beskattning och nya restriktioner som hämmar medborgarnas frihetutrymme. Sverige är ett hårt, socialistiskt och centralistiskt samhälle. Att i det läget tro att man kan lösa problem som arbetslösheten utan att beröra politiska system och ideologi är inte framkomligt.
Problemen löses inte enbart av Alliansens förslag. Politik är inte så enkelt att det enbart handlar om två block som står mot varandra. Det som behövs, oavsett regering, är mindre byråkrati, radikalt lägre skatter, enklare regler och mer flexibla socialförsäkringssytem. Arbete måste löna sig bättre, och företagare, “drömmare” och andra skapande människor måste ges den frihet som deras verksamhet kräver för att ge maximalt utfall. Kalla det nyliberalism om du vill.
Lennart!
Hur i all sin dar kan du hålla med Aqurette i allt han säger, samtigt som du titt som tätt hävdar rakt motsatta åsikter mot dem han står för??
Kerstin:
Ett inte helt ovanligt fenomen inom svensk vänster faktiskt. Skulle nog kunna räkna upp ett par dussin “vänsterbloggare” som egentligen är liberaler. Det gäller dock inte dig, så du kan sova lugnt. 
Det är för att Lennart vet att jag har rätt i mycket av det jag skriver (men han har förstått att pengarna finns hos vänstern).
Hej Lennart,
jag läste samma artikel i DN som du men gjorde en annan tolkning. Kritiken är inte riktad mot amerikanska företag utan mot de höga svenska skatterna. Författaren menar alltså att om vi hade haft lägre skatter i Sverige vore det möjligt med fler företag som i sin tur producerade arbetsplatser osv.
mvh,
Jacob
Jacob: Givetvis, och det insåg faktiskt jag också. Men som du kanske inser så kan DN:s artikel också tolkas så som jag gjorde det. Om man läser DN från ett amerikanskt perspektiv så säger den något helt annat än vad författaren syftade till.
Kerstin: Nu är det din tur att förklara dig. Helt klart skulle Sverige tjäna på att företagsklimatet var så gynnsamt nom möjligt. Vi behöver fler startupföretag, fler entrepenörer, fler som arbetar, mindre byråkrati. Du menar att du själv inte skulle hålla med om ovanstående?
Eftersom jag har bott i Silicon Valley i 20 år så vore det väl underligt om jag inte skulle inse att startupföretag och ett bra f;retagsklimat med riskkapatial är nyckeln till ekonomisk tillväxt?
Det tror jag inte har något med höger eller vänster att göra. Men berätta gärna vad du tycker. Och jag tror också att Jinge vill att du klär dig i Burka när du skriver din kommentar.
Lennart:
“Eftersom jag har bott i Silicon Valley i 20 år så vore det väl underligt om jag inte skulle inse att startupföretag och ett bra företagsklimat med riskkapatial är nyckeln till ekonomisk tillväxt? Det tror jag inte har något med höger eller vänster att göra.”
Med all respekt för dig så tror jag att din långa utlandsvistelse gjort att du missat skiljelinjerna mellan vänstern och högern i svensk näringspolitik. Vänster/höger-skalan ser annorlunda ut här. Om exempelvis den amerikanska vänsterikonen Markos Moulitsas menar allvar med denna artikel så skulle han på en svensk skala hamna närmare Fredrick Federley än Ali Esbati. För trots att du, liksom Kos, som en självklarhet anser att nyföretagande och riskkapital är viktigt, så har det svenska vänsterpartiet precis antagit ett ekonomiskt program som säger att det privata företagandet ska minska och på sikt avvecklas. Den svenska vänstern vill alltså inte se ett gynnsamt företagsklimat, de vill bara ha en större offentlig sektor, d.v.s. företagande som kontrolleras av elitpolitiker istället för privata entreprenörer.
Det är ogärna jag medger att Kerstin har rätt, men jag förstår hennes förundran eftersom den vänster du tydligt bekänner dig till om inte alls liknar den vänster vi har här i Sverige. Här i Sverige är privat företagande i allra högst grad en fråga om vänster eller höger.
Och just nu begriper jag ingenting
Vad pratar ni om?
Aqurette: För det första är jag inte kommunist, för det andra så har Sverige ett jämförelsevis mycket gott företagsklimat.
För det tredje så skulle jag numer gärna bära bruka numer, med tanke på ålderstecknen i ansiktet och det faktum att man nått “bäst-före-datum” redan vid 35 i dagens Sverige
C L K:
Du skriver att Sverige är socialistiskt. Och jag blir full i skratt… Men jag förstår hur du tänker. Allt som du tänker är negativt i Sverige ser du som socialismens fel. Jag gör ofta den tankevurpan själv – när jag tänker att allt som är negativt i Sverige är nyliberalismens fel. Du och jag stämplar sossarna olika – som socialister eller som nyliberaler… Det beror ju på vilket ord som man har laddat med det negativa…
Själv har jag kommit på att jag kan kalla mej för liberal socialist – (är jag en av de bloggare som du syftar på?
) Men jag menar INTE med det att vi har ett för högt skattetryck – för högt för de fattigaste och för lågt för de rika – så tänker jag, och det gör mej nog till socialist i den frågan. 
Jag ser det som ytterst ojämlikt att man kan födas in i rikedom. Det känns moraliskt fel – och det talades det väl om redan i bibeln… Där är jag socialist.
Jag är emot storkoncerner för att de får för mycket makt – det ser jag som en liberal fråga. Liksom att småföretagare borde få bättre förutsättningar. Jag tänker att vi borde ha en nedre gräns på kanske 80-tusen om året som är skattefria för alla – även egna företagare. Det ser jag som en liberal fråga. Jag har läst att det fungerar i andra länder.
I mina ögon så har arbetare och småföretagare i grunden samma intressen idag. Storföretagen kan dribbla med små lego-företag och hota att flytta sin order, så att småföretagen ständigt får leva på marginalerna, under trycket av stora företag som gör miljardvinster. Både på småföretagares och arbetares bekostnad.
Att i det läget ge storföretagen ännu mer pengar att röra sej med (om vi sänker skattetrycket så sänker de bara lönerna) ser jag som helt vettlöst. Då har varken arbetare eller småföretagare ett lika utbyggt trygghetsnät (jag vet att det i dagsläget ser sämre ut för småföretagare och det är j-t fel) eftersom lägre skatter leder till lägre samhällsansvar. Psykfallen på gatorna ökar m.m…
Det finns inte ett enda bevis på att de skattesänkningar som skett under de senaste 20 åren (sossarna har sänkt mängder av skatter) har gett något tillbaka till samhället i någon form. De stora företag som gör sej vinster är inte pigga på att anställa fler… Av någon märklig anledning – eftersom det är nyliberalismens första bud – att vinster ger jobb.
Vinster ger inga nya jobb – det har vi kvitto på idag. Om vi däremot ger människor anständiga löner och anställningsvillkor (detta gäller även småföretagare) – så ger det höga vinster för samhället – mindre sjukdom, färre gränsöverskridanden, trevligare samhällsklimat osv. (I dagsläget är många arbetare/tjänstemän/småföretagare oerhört stressade av tidspress och risken att konkurreras ut, det ger INTE ett gott arbetsklimat.) Alla skulle tjäna på att få stressa ner – men storföretagen skulle inte kunna göra sej lika stora vinster då…
I den här frågan ser jag det som att både sossar och höger springer storföretagens ärenden. Och det är INTE liberalt i mina ögon att låta sej påverkas av mäktiga ägares/aktieägares lobbyorganisationer.
Petra L:
Jag kan inte se att det finns någonting nyliberalt med socialdemokraterna. De dominerar varje del av samhället, älskar att reglera människors liv i minsta detalj (föräldraförsäkring, narkotikalagstiftning, sexköpslag, m.m.), och har skapat världens högsta skattetryck. Visserligen har de genomfört några privatiseringar (SJ, Telia, Vattenfall, m.m.), men bara på pappret, för i alla “privatiserade” företag har staten (läs: regeringen) behållit aktiemajoriteten och därmed fortsatt kunnat styra företagen. Den svenska sosseliberalismen är bara förtäckt socialism.
Jag märker på ditt sätt att resonera i skatte- och företagsfrågor att du ser på ekonomin som ett nollsummespel, d.v.s. att någon förlorar på att någon annan tjänar mer. Många på vänsterkanten bygger hela sin världsbild på detta synsätt. Det stämmer dock inte. Om de stora företagen och de framgångsrika människorna tjänar mer pengar så betyder inte det att små företag förlorar och att arbetarna bli fattigare. Det kan vi se om vi tittar tillbaka på vår historia. Ingen blev fattigare när svenskarna fick det bättre. Tvärtom har världens folk i alla de marknadsekonomiska länderna ökat sin levnadsstandard genom handel. “Den enes bröd den andres död” är alltså ett falskt påstående. Det kommer att produceras bröd till alla om marknadskrafterna får vara fria.
Du har fel när du påstår att det visat sig att företagens vinster inte ger jobb. De ger massor av jobb. Dock inte i Sverige eftersom de svenska företagen vill få maximal avkastning av sina pengar. Därför investerar de i arbetskraft på de ställen där skatter och avgifter är låga, vilket innebär att arbetarnas köpkraft kan öka samtidigt som lönekostnaderna hålls nere på bekostnad av skattegiriga politiker. Det höga svenska skattetrycket som vänstern – påhejad av “nyttiga idioter” i bloggosfären – gillar så mycket, drabbar alltså inte i första hand storföretagen eller de rika, utan slår hårdast mot dem som saknar annan egendom än sin kropp och därför inte klarar sig utan lönearbete, d.v.s. de som Karl Marx kallade proletärer.
Arbetarpolitik för 2000-talet stavas LIBERALISM.
PS! Det där med att det känns moraliskt fel att somliga föds in i rikedom håller för övrigt John Locke liksom flera nyliberala tänkare med om. Arvsrätten är egentligen en konservativ idé. Att någon automatiskt får ärva någon bara för att han eller hon är släkt med den bortgångne är fel. Arv borde vara något man förtjänar. Om barn blev beroende av att föräldrarna testamenterade sin kvarlåtenskap till dem så skulle vi nog dessutom få se tätare besök på ålderdomshemmen…
C L K:
Jag kan inte annat än le stort…
Om vi i Sverige minskar lönerna och skatterna så att vi kan “tävla” med låglöneländerna om storföretagens gunst – DÅ får vi det bättre! Mamma Mia. Först sänker vi hela systemet för att sen få några smulor med mössan i hand… Nej tack!
Kul att du håller med mej i att vi faktiskt inte har tjänat på att storföretagen har gjort vinster. Nu har ju inte småföretagen tjänat på det heller, det är dåliga marginaler för småföretagen i Sverige – och de är nog inte alla intresserade av att flytta utomlands… Ett litet företag brukar vara förankrat på sin ort – och är beroende av att människor har råd att betala för företagets tjänster. Så om vi drar ner bidragsnivåer och skatter och löner – så får småföretagen det än sämre – vem kan då betala för deras tjänster? Det blir som en spiral emot botten – men jag förstår att du inte vill räkna på det sättet.
Så varför är det okej att vår ekonomi är global?
Det storföretagen drar in i Sverige – för att vi har ett gynnsamt företagsklimat (hade vi inte haft det så hade de ju inte fått in några vinster att tala om – där finns ju fakta i målet), de summorna används på den världsekonomiska spelplanen. Jag ser det som ett stort misslyckande när vi avreglerade den svenska penningmarknaden på 80-talet. Så socialistisk är jag!
“Ingen blev fattigare när svenskarna fick det bättre.” Jag måste le igen… Då var det ju en påtaglig fördelningspolitik som gjorde att vi fick det bättre! Det satsades stort a la Keynes inom offentliga sektorn m.m. Så du hänvisar till socialistisk(?)/socialliberal fördelningspolitik när du vill bevisa att den nyliberala politiken inte är ett nollsummespel???
Jag kan dock hålla med om att den nyliberala politiken inte är ett nollsummespel – det är ett spel som går till botten med hela skutan. När man försämrar för folket så blir det sämre för alla, enkel matematik. Och motsatsen – när man förbättrar för folket så blir det bättre för alla. Det är de förändringar som man gör för flertalet som ger den stora förändringen – så gick det till under efterkrigstiden… När man byggde upp landet. När det satsades med statliga medel på framtidsprojekt!
Tyvärr är nog inte den digitala TVn och 3G helt rätt hästar att satsa på i dagsläget för staten – men ekonomerna drabbades väl av IT-yran. Påtagliga saker som järnväg/vägar, bostäder, skolor, osv offentlig service, och miljö måste fungera, där får det inte sparas om utvecklingen ska gå framåt. Sen vill jag se en reformering av rättsväsendet också – kolla min blogg…
“Jag kan inte se att det finns någonting nyliberalt med socialdemokraterna. De dominerar varje del av samhället, älskar att reglera människors liv i minsta detalj (föräldraförsäkring, narkotikalagstiftning, sexköpslag, m.m.), och har skapat världens högsta skattetryck. Visserligen har de genomfört några privatiseringar (SJ, Telia, Vattenfall, m.m.), men bara på pappret, för i alla “privatiserade” företag har staten (läs: regeringen) behållit aktiemajoriteten och därmed fortsatt kunnat styra företagen. Den svenska sosseliberalismen är bara förtäckt socialism.”
Fniss – är vår föräldraförsäkring fel? Är det fel att förbjuda narkotika? Är det fel att kriminalisera torskarna? Ja, du, den politiken stöder nog faktiskt majoriteten i Sverige. Jag ser det som en god moralisk politik. Sen kan jag många gånger tänka att det finns betongpolitik i Sverige – men inte i just de frågorna… Så du menar att utförsäljningarna av statliga medel var mesiga för att de utfördes halvhjärtat? Så miss-skötseln beror INTE på att det blivit krav på x% lönsamhet? Det är så vi vanliga räknar i vart fall. Överallt där man övergivit självkostnads-priset och gått över till vinstintressen så har det försämrats för vanliga konsumenter. Märkligt om det är en slump.
Sverige var på rätt väg på 70-talet. Där fanns korruption och vänskaps-tjänster inom politiken och inom storföretagen som var skeva – men med mer insyn och en öppen debatt så hade vi kunnat ordna till sånt… Nu blev det så att alla våra ekonomer utbildades i nyliberal ekonomi och då ändrades de “ekonomiska sanningarna” i ett slag – jo, sossarnas ekonomer har de nyliberala flosklerna klistrade i pannan (nu är jag kanske elak, men jag menar att den högre utbildningen satsat på fel teorier), vilket har gjort att man med fina ord har genomfört ett flertal försämringar i vårt land – som har gett till resultat att stora företag har haft marginaler som varit rena julafton. Och så har de mage att be om mer!
Den girige får aldrig nog. Det är min enkla analys.
Petra L:
Jag förstår ditt moraliska ställningstagande för att inte sänka skatterna. Problemet är bara att det medför att vi offrar många människor vars möjligheter till egen ekonomi bortom bidragssystemen är obefintliga på grund av oviljan att göra deras löner konkurrenskraftiga. (Och det där med egen ekonomi från arbete kan man naturligtvis fnysa åt, men det handlar inte enbart om kronor och ören, utan om självbestämmande.) För huvuddelen av befolkningen är det dock utbildning och kunnande som är konkurrensmedlen, skiljelinjen mellan socialister och liberaler handlar om synen på dem som inte har några andra konkurrensfördelar än priset på sitt arbete. Hur många är du beredd att offra?
Jag förstår inte hur du kommit fram till att det var fördelningspolitiken som skapade välfärden. De flesta brukar annars vara överens om att det var hårt arbete, god export och bra tillväxt som lade grunden till svensk välfärdsstat, inte tvärtom. Tyvärr orkade inte socialdemokraterna stå emot expansionen av staten, vilket resulterat i att det sedan 1970-talet faktiska siffror inte tillkommit ett enda nytt arbete inom privat sektor.
Jag tog familjepolitik, narkotikapolitik och sexköpslag som exempel på socialpolitik som är så långt ifrån nyliberal man kan komma. Att erkänna varje människas rätt att göra vad han eller hon vill med sin kropp och sin egendom är en nyliberal grundbult, och just förbudet mot narkotikaanvändning och frivillig prostitution är tydliga brott mot denna princip. Som jag ser det är de djupt omoraliska och påminner inte så lite om andra länders abortförbud. Politiker som anser sig ha rätt att utforma detaljerna i medborgarnas privatliv är inte nyliberaler.
Avslutningsvis så instämmer jag helt i din “enkla analys”. Den girige får aldrig nog, och det är bra. Girighet är en underskattad drift som skapar mycket gott om den agerar på en fri marknad. Bara när girigheten tar sig uttryck i tvång (som vid skatteuttag) är den förkastlig. Det altruistiska idéer som skadar (se ovan). Vi borde därför alla träna på att bli giriga egoister. Då skulle världen bli bättre.
Petra L: “Då var det ju en påtaglig fördelningspolitik som gjorde att vi fick det bättre! Det satsades stort a la Keynes inom offentliga sektorn m.m.”
Mellan 1846 och år 1900 skedde enorma förbättringar av svenskarnas levnadsvillkor. Oavsett om man räknar köpkraften (hur länge måste en dräng arbeta för att ha råd med en skjorta), antal döda i svält/100 000 innevånare eller vad genomsnittsmänniskan ägde fick svenskarna det bättre i expressfart.
Min förklaring till detta (som jag antar att CLK delar) var att en rad idiotiska lagar som hämmade människans förmåga togs bort (skråväsendet, inrikes och utrikes tullar, ränteförbudet mm) och en rad riktigt vettiga infrastrukturbesluts togs, som hjälpte människans förmåga (järnvägar, riksbank, näringsfrihet mm). Med dessa helt förändrade grundförutsättningar började svenskarna arbeta smartare, expanderade och specialiserade sig. Fler fick arbete samtidigt som produkterna blev billigare.
Petra verkar däremot tro att det var fördelningspolitik som fick Sverige att lämna fattigstugan under 1800-talet. Faktum är dock att “fördelningspolitik” inte förekom under 1800-talet (praktiskt skedde ingen fördelningspolitik förrän på denna sida andra världskriget). Staten var under denna period väldigt liten och ägnade sig i princip enbart åt krigsväsende samt lite infrastruktur. Skattestrukturen var snarare regressiv än progressiv. I riksdagsarkivet kan man ännu läsa protokollen från 1867 och tro mig, där förekom varken värnskatt, överbryggningspolitik (keynsianism) eller regionalstöd. Fast Petra kan ju själv försöka hitta stöd för sina teser.
För övrigt satte regeringen Bildt världsrekord i keynsianism 1993. Menar Petra att det ledde till att vi alla fick det bättre?
Gertkvist:
Om du håller med i det som C L K skriver så har du och jag helt olika världsbild/föreställning om hur världen fungerar. Jag ser det inte som att det finns några absoluta sanningar, jag kan bara konstatera att vi tolkar omvärlden olika.
När du tar upp 1800-talet, så tänker jag nog också här annorlunda än du. Vad är det som säger att utvecklingen inte hade kunnat utvecklas i en mer altruistisk riktning? Varför var det rätt att erkänna ägandet som det högsta? Det går att bli förmögen på att vara mördare också – jag vet inte om det är ett bra argument för kapitalismen att människor fick högre standard av att jorden skövlades – jo, den trenden startade tidigare än 1800…
Naturfolk har inte “ägt” naturen, försörjningsgrunden, det var “smarta affärsmän” som från tusentalet eller ännu längre tillbaka i tiden började muta in områden som sina “ägor”. Vad är det som säger att det var rätt?
Om du vill gräva bakåt i tiden – så varsågod – jag ser det som fel att människor inmutade områden som “sina” – där började “den onda”
kapitalismen… Sen att människor tjänat på det, det förnekar jag inte – jag bara tvivlar på att det är lösningen till miljöproblem m.m. som vi står inför idag… Och att sänka skatten idag – kan inte lösa någonting – det bara förvärrar situationen – för att det uppmuntrar till egoism och girighet som i förlängningen leder till att jorden går under…
Jag tänker som socialliberalerna i den frågan – vi har ett gemensamt ansvar att ta för framtiden – och det kan vi göra via skattesedeln. Sen blir inte alla beslut rätt och riktiga – men det får man lära sej något på – och inte låta det gå prestige i att ha “rätt”. Våra politiker borde få erkänna att de gör fel ibland (utan att medierna blir hysteriska) – de är inte utsedda för att de är världens klokaste. Och vem är det?
C.L.: Bra påpekat, och det visar väl bättre än något annat hur förlegad den idag rent antika höger-vänsterskalan är. Vi verkar tro att om vi bara delar in världen i the good guys och the bad guys så är det allt vi behöver göra och vi kan åtegå till vår ölkoma igen.
Petra: Tack för mycket bra kommentarer! Givetvis har C.L. fel när han påstår att Sverige skulle vara socialistiskt. I den allmänt vedertagna definitionen är ett socialistiskt samhälle ett där staten äger produktionsmededlen. Så har de aldrig varit i Sverige.
Jag skulle själv ha kommenterat C.L.s inlägg men hann inte med.
Petra L: “Om du håller med i det som C L K skriver så har du och jag helt olika världsbild/föreställning om hur världen fungerar. ”
Till exempel har jag fakta på min sida och diskuterar den befintliga världen och människorna, medan min motdebattör föredrar att göra gissningar och prata om alternativa historieskrivningar där mänskligheten gjorde X istället för Y.
Välståndet blir stort i gissnings-samhället. Inte. Fast mitt antagande baseras ju bara på en massa empiri.
Gertkvist:
Vad som är empiri eller inte avgörs inte så lätt. Om du menar att det är mer rätt att sänka skatten än att höja den – så kan vi inte säga att det bygger på empiriska fakta. Frågan är då mer – vad är det man vill åstadkomma med skatten? Vad vill man åstadkomma med en höjd/sänkt skatt? Och vad blir sen konsekvenserna i verkligheten?
Dessa saker kan ingen av oss ha tvärsäkra svar på, det går inte – eftersom det är så många faktorer inblandade. T.ex: Om man höjer skatten och för det ger gratis tandvård och sjukvård, samt minskar köerna – så kan jag tänka att alla skulle vinna på det. Vi skulle tillsammans bli rikare av att på ett förnuftigt sätt gemensamt använda våra tillgångar. Du vill då mena att alla bör ha råd att själva bekosta sina sjukvårdsförsäkringar – att det bör läggas på det personliga ansvaret – att det är friare för människan. Jag ser det som frihet att gemensamt bekosta en sak – och du ser det som frihet att själv få ta det ansvaret. Här är det frågan om olika värderingar av frihet – inte en fråga om empiri.
På liknande sätt förhåller det sej när du och jag ser olika förklaringar på hur samhället fungerar/har fungerat. Vi har olika förförståelse – har läst olika böcker och tidningar – har tolkat fakta efter olika modeller. Bakom det jag skriver så ligger flera års läsande och lärande och jag skummar bara på ytan när jag resonerar i så här kort form – jag tänker att detsamma gäller för dej. Att vi kan komma fram till helt olika förklaringsmodeller är inte underligt – och ingen av oss har objektivt fel eller rätt – vi tolkar det vi ser på olika sätt, bara.
Det som jag blir så full i skratt över är självgodheten – som att det fanns sanningar som man kan slå sej för bröstet med. Som att man skulle kunna vinna en diskussion med att ha mest “rätt” om verkligheten. Jag blir full i fniss över den attityden – och jag vill visa på att det finns andra sätt att tänka – där jag inte menar att jag har mer rätt – bara att det finns flera alternativa sätt att förklara saker och ting på – flera perspektiv.
Om du vill bli tagen på allvar som skatte-sänkar-förespråkare – så får du också ta människor på allvar som är skatte-höjar-förespråkare – så enkelt kan det vara…
C L K visar i sina kommentarer tydligt att han inte tar människor på allvar, och då ville jag svara honom med glimten i ögat. Min tanke är inte att gå i polemik – inte egentligen – jag vill mer visa på att det finns alternativa tankesätt – och att det är många som ser det som att skatterna i Sverige går till mycket gott (även om de finansierar en del tokigheter som fallskärmar och höga löner för vissa).
Skatten betyder förenklat att vi gemensamt finansierar olika saker, enligt en gemensam överenskommelse. När jag hör dej och C L K vara så helt tvärsäkra på att med minsta möjliga skatt så blev alla fria och lyckliga – så önskar jag att vi kunde ta ett av Sveriges landskap och skapa det lyckoriket där – så får vi se hur det går i praktiken. Jag tror att det är en önskedröm, och du tänker tvärtom, att det skulle bygga på en sorts empiri. Så det är väldigt synd att ni (med flera) inte får pröva på. Det är genom verkliga erfarenheter som man blir klokare…
Om nu det landskapet skulle bli det perfekta lyckoriket för alla inneboende
så kan man ju tänka att fler landskap vill ansluta sej, men jag tror också att de andra landskapen (som slapp anpassa sej till nyliberalismen 
) skulle bygga sina egna lyckoriken – om vi andra fick en chans… Jag tror inte på en sanning – jag tror att det finns tusen vägar till målet – och att vi människor har olika mål. Jag vill leva i ett samhälle som bygger på altruism och samarbete – och jag ser det som att det går inte ihop med att förespråka egoism och girighet – så vi har olika mål helt enkelt – och det är synd att ingen av oss får pröva dessa olika mål i praktiken – eftersom politik går ut på att kompromissa mellan olika intressen.
Petra L:
Du antyder i din kommentar ovan att det är du som står för de alternativa åsikterna. Men med tanke på att Sverige har världens högsta skattetryck, och slentrianåsikten är att “samhället” ska ta hand om alla så är det knappast dina åsikter som är radikala eller nytänkande.
Naturligtvis tar jag människor på allvar. Det är därför jag inte ser något behov av av stora auktoritära “välfärdsstater” som tvingar medborgarna att avstå det mesta av sin lön för att en liten politisk elit ska bestämma var, hur och i vilken form människors behov ska tillgodoses. Jag tror att vuxna människor är fullt kapabla att ta hand om sig själva. Är det att inte ta människor på allvar?
Jag har inte skrivit om lyckoriken eller perfekta samhällen. Av den enkla anledning att sådana inte finns. Vad som är lycka och perfektion är en individuell smaksak. Bara om man tror att människor i alla avseenden är identiska kan man tro att stater och politiska system kan ge alla lycka.
Välfärdsstaten ska avskaffas därför att den bygger på en dålig moral som säger att det är okej för en majoritet att beslagta egendom och tvinga människor att arbeta gratis för att en elit ska kunna omfördela pengar till sina egna intressen. Detta har inte ett dugg med sjukvård eller tandvård att göra. Oavsett system är det samma medborgare som betalar – skillnaden ligger i att det i välfärdsstaten är politikerna och inte löntagarna själva som har makten över sin välfärd. Det handlar alltså om vem som har makten, inte om vi ska ha välfärd eller inte.
Altruismen framstår vid en första anblick som en bra morallära. Problemet är att altruismen legitimerar att människor lägger sig i och tar makten över andra människor. Det är altruismen som legitimerar de värsta övergreppen mot människor (de skandalösa steriliseringarna i rasbiologins kölvatten är ett bra exempel – dessa utfördes som bekant av omtanke). Vägen till helvetet kantas av goda avsikter.
Altruismen hämmar dessutom möjligheterna till ett bra och framgångsrikt liv eftersom den säger att det är bättre att offra sig själv för andra än att göra det man själv skulle må bäst av. Om altruismen tillämpades universellt så skulle alla bli olyckliga eftersom ingen skulle sträva efter eget välbefinnande. (Och ja, universell tillämpning måste vara ett kriterium för en acceptabel morallära.) Så jag menar allvar när jag säger att ett av de största felet med världen idag är att människor är altruister istället för egoister. Därmed inte sagt att människor bör förstöra varandras möjligheter – tvärtom är det viktigt för varje medveten, rationell egoist att inte i onödan skapa konflikter med andra.
C L K:
Välfärdsstaten ska avskaffas???
Jag håller med dej i att det är inte okej med politiker som belönar sej själva och leker elit. Det är absolut ett nederlag för demokratin. Men om vi istället utformade mer av direktdemokrati – fler folkomröstningar som också är beslutande – så tror inte jag (jag kan inte vara tvärsäker) att människor i Sverige vill avskaffa välfärdsstaten.
Jag har flera gånger på min blogg skrivit om Ricardo Semler (har en länk till höger) som menar att vuxna bör bemötas som vuxna och ansvarsfulla – och att de allra flesta lever upp till det. För mej krockar det inte med att vi också tar ett gemensamt ansvar för en hel del saker via skattesedeln. Den finns ingen motsättning i det för mej.
Nej, jag ser inte att jag står för det som är “normen” i politiken idag. Socialdemokraterna har i flera fall tagit skattesänkar-beslut, stramat åt välfärden enligt nyliberal modell och följer en ekonomisk politik i riksbanken där inflationen ibland slagit över i deflation och där det finns en dold agenda över att det är “nyttigt” med en viss (ca 9 %) arbetslöshet – som några höjdarekonomer menar stimulerar tillväxten – vilket jag inte kan se att det gör. Arbetslösheten i Sverige är politiskt beslutad av Sossarna – den går att styra med politiska instrument. Jag har alltså fått uppgifter om att arbetslösheten är politiskt framspelad – den beror då inte på ett dåligt företagsklimat – tvärtom så menas det att det är bättre för företagen med en ganska hög arbetslöshet – då företagen har utrymme att sätta press på lönerna nedåt.
Det är enligt mej en förödande politik – och där är jag motståndare till det som i min vokabulär lyder nyliberal socialdemokratisk politik.
Jag håller fullkomligt med dej i att “vägen till helvetet kantas av goda avsikter”. Men jag tror att du och jag har olika bilder av detta helvete. “Storebrorssamhället” som verkar tävla med USA i att definiera oliktänkande som “terrorister” är en definitivt skrämmande utveckling – och tyvärr kan jag inte se att det du förespråkar skulle stävja den tendensen. Jag ser det mer som att det som du med fina ord målar upp skulle öka den kapitalstarkes rätt att leka polis/domare över människor som hamnar i en annan sorts beroendeställning när trygghetsnäten monterats ner. Där kan du inte ge några garantier…
Jag vill be om ursäkt för att jag talat om dej i “tredje person” i mina kommentarer till Gertkvist. När jag tänker efter så ser det inte helt korrekt ut.
Jag vill tillägga att det är som altruist som jag skriver dessa kommentarer – inte för att jag tror att jag har något att vinna på det. Och jag håller inte med om att det är altruistiskt att vara självuppoffrande. Man har att ta hand om/ta ansvar för sej själv, för att på det sättet också vara ett föredöme. På din beskrivning låter det som att man blir självutplånande så fort man talar om att man också tänker på andras bästa. Det stämmer inte för mej. Jag kan inte se ett antingen/eller-förhållande i det.
Petra L: “Vad som är empiri eller inte avgörs inte så lätt. ”
Som en generell utsaga har Petra rätt. Vad gäller orsakerna till Sveriges välståndsutveckling under 1800-talet är det däremot fel – orsakerna är entydiga och dessutom likartade för många andra länder.
Men jag förstår att Petra inte vill diskutera sakfrågan utan börjar tillskriva mig massor av åsikter jag inte ens berört. Var kommer mitt påstådda vurmande för privata sjukförsäkringar, till exempel?
Gertkvist:
Okej, förlåt mej att jag gjorde en fördomsfull/förutfattad slutledning/antagande om sjukförsäkringen. Där vet jag inte var du står. Jag vet bara att du verkar angripa ett system där vi tar ansvar för varandra via skattesedeln, och så tänkte jag att där ingår sjukförsäkringen… Så för dej är det gott att vi har en väl utbyggd sjukförsäkring via skatten? Men det sa du ju inte heller…
Jag ser ingenting i Lennarts inlägg som berör 1800-talet, för mej är det ett bananskal som kan göra den här diskussionen hur vid som helst – det var därför som jag kontrade med 1000-talet… Jag ser nog 1800-talet som ett misslyckande på ett sätt (liksom 1900-talet) – eftersom vi då hade kunnat växla in på bättre spår – men det hör inte till ämnet här, som jag ser det. Det som har hänt har hänt – och det vi kan lära oss av historien är att inte göra om samma dumheter…
Gertkvist:
Okej, förlåt mej att jag gjorde en fördomsfull/förutfattad slutledning/antagande om sjukförsäkringen. Där vet jag inte var du står. Jag vet bara att du verkar angripa ett system där vi tar ansvar för varandra via skattesedeln, och så tänkte jag att där ingår sjukförsäkringen… Så för dej är det gott att vi har en väl utbyggd sjukförsäkring via skatten? Men det sa du ju inte heller…
Jag ser ingenting i Lennarts inlägg som berör 1800-talet, för mej är det ett bananskal som kan göra den här diskussionen hur vid som helst – det var därför som jag kontrade med 1000-talet… Jag ser nog 1800-talet som ett misslyckande på ett sätt (liksom 1900-talet) – eftersom vi då hade kunnat växla in på bättre spår – men det hör inte till ämnet här, som jag ser det. Det som har hänt har hänt – och det vi kan lära oss av historien är att inte göra om samma misstag…
Petra L: “Jag har alltså fått uppgifter om att arbetslösheten är politiskt framspelad – den beror då inte på ett dåligt företagsklimat – tvärtom så menas det att det är bättre för företagen med en ganska hög arbetslöshet – då företagen har utrymme att sätta press på lönerna nedåt.”
Är den typiskt arbetslöse i Sverige verkligen en civilingenjör, projektledare eller ekonom – dvs de kategorier där svenska företag betalar höga löner?
Hur förklarar Petra de regionala skillnaderna i arbetslöshet? Håller SCA arbetslösheten uppe i Norrland för att kunna sätta lönepress på pappersmass-arbetana?
Varför blir offentliganställda uppsagda? Har kommuner, landsting och stat också ett intresse i att hålla nere lönerna?
Uppriktigt sagt: felaktigheter blandat med konspirationsteorier kan vara underhållande i “Da Vinci-koden”, men är livsfarligt i politiken.