Fredsdemonstranter i USA
Nästa år kommer Irakkriget att ha kostat USA mer än hela Vietnamkriget, åtminstone räknat i pengar. Moraliskt sätt har det kostat betydligt mer i minskat inflytande och växande kritik mot USA:s självsvåldiga agerande i Mellanöstern.
Men medan amerikanerna slutligen fick nog av Vietnamkriget och gick ut på gator och torg för att demonstrera och få slut på kriget så är de flesta amerikaner idag helt likgiltiga inför kriget.
Man kanske inte stöder presidenten lika okritiskt som tidigare, men man är heller inte beredd stoppa kriget genom att demonstrera.
En annan generation, andra attityder till USA och omvärlden. För en generation sedan reagerade amerikanerna med bestörtning mot My Lai massakern. Idag reagerar man knappast ens på det utstuderade våldet i Abu Ghuraib, Guantanamo, Haditha och Faljua eller de dagliga avslöjanden a om nya mord på civilbefolkningen i Irak och Afghanistan.
Det är den här attityden som får mig och säkert många republikaner att tro att amerikanerna inte skulle motsätta sig ett amerikanska bomkrig mot Iran.
Men det finns faktiskt ett litet fåtal människor som protesterar och demonstrerar mot Kriget mot Terrorismen. Som den lilla grupp progressiva från nätverket Declaration for Peace som arresteras – märk väl arresteras – för att de utövar sina medborgerliga fri- och rättigheter på Capitolium, den amerikanska demokratins födelseplats i USA.
CBS news rapporterar om fredsdemonstrationerna: 26 War Protesters Arrested At Capitol
About 100 Anti-War Demonstrators March At House Office Building
About 100 demonstrators protesting the Iraq war marched past the Capitol carrying mock coffins Wednesday and lay down in front of doorways at a House office building, where 26 were arrested.
Many covered themselves with sheets designed to make them resemble dead bodies.
“I had to bring my body down here to say no,” Paki Wieland, 63, of Northampton, Mass., said as she waited in line to get on a police bus.
The protest was organized by Declaration of Peace, a coalition of about 500 groups that has organized war protests around the country during the past week. The events started Sept. 21, to coincide with the United Nations International Day of Peace.
Technorati Tags: USA, Irak, Mellanöstern, Fredsrörelsen i USA
Svenska bloggar om: USA, Irak, Mellanöstern, Fredsrörelsen i USA
Jag tror kanske delvis att du har rätt om att det är en ny generation, men jag tror också det handlar om att ge upp.
Inför kriget var ju demonstrationerna gigantiska, inför valet var engagemangt stort och halva USA verkade hatade preseidenten på ett sätt som aldrig tidigare skådats (även om andra halvan röstade in honom).
Då tror jag att när man inser att inte ens det fungerade. En miljon demonstranter på Manhattan… att Bush kunde bli omvald trots ett ihopljuget krig som kostat tunsentals amerikanser livet och tio- kanske hundratusentals Iraker…
Det räcker för att göra vem som helst desillusionerad. Jag tror många helt enkelt bara givit upp. För vad ska till i form av demonstrationer. Vad ska till för skandaler för att avsätta presidenten. Om inte detta räcker, hur det det då kunna gå.
Tron på att det går att förändra något, tron på demokratin har fått en knäck. Och det är faktiskt inte så konstigt.
Bli av med halvalkisen Bush så kommer allt att bli bättre !!
Människor i stort har blivit avtrubbade och apatiserade. Vi översköljs av våld, blod och krig varje dag, och jag tror att många helt enkelt inte längre orkar engagera sig eftersom de utkämpar ett konstant krig på hemmaplan mot myndigheter och grannar och övrigt.
På 70-talet var Vietnam-kriget chockerande. Idag ser vi såna syner varje nyhetsrapportering i blandad kompott med politiker som ljuger oss i ansiktet. Inte konstigt att man tappar sugen då.
Skillnaden är väl att Vietnamkriget inte gav någon ekonomisk återbetalning. Avsikten med Irakkkriget var ju till stor del ekonomisk, att långsiktigt säkra tillgång till olja, skulle det fungera så kan det oavsettt kostnaden vara en investering.
Man kan snarare hävda att det var under Vietnamkriget som delar av opinionen blev allt mer kallsinnig och förhärdad.
Du nämnde Song My-massakern Lennart. Man vill gärna tro att folket vände sig i avsky från övergreppet men det verkar tvärtom som om stora delar av den amerikanska opinionen såg på det hela med ett stumt gillande. Något i stil med att där fick de djäkla typerna.
Bara en enda soldat, löjtnant William Calley, ställdes inför krigsrätt. Från hela Amerika strömmade det in brev och telegram om att den där präktige amerikanske pojken inte borde tvingas lida för en sådan bagatell.
Av det som borde ha varit ett livstidsstraff för massmord behövde Calley inte avtjäna mer än tre och ett halvt år, bekvämt i ett hus på en militärbas. Brev och presenter från beundrare över hela USA strömmade in.
Veteranorganisationen American Legion belönade honom offentligt för sina brott mot folkrätten. Efter sitt frisläppande hade han inga problem att gifta sig och få jobb.
Vi kan hoppa till ett annat avslöjande. Den berömda bilden på när Saigons polischef nonchalant sköt ner en fånge på öppen gata.
I en dokumentär hävdades att det var en myt att det avslöjandet vände opinionen.
Tvärtom, från den amerikanska allmänheten strömmade en mängd uppskattande utrop in när avslöjandet först gjordes. Många tyckte att general Nguyen Ngoc Loan borde göra till Sydvietnamesisk president.
Det var minsann rediga tag det där. Inget daltande här inte.
Så hur kan det komma sig? Kanske handlade om att stora delar av en amerikanska vid den här tiden började bli alltmer frustrerade över kriget som inte gick att vinna och fienden som inte ville ge upp. Det är alltid frestande att tro att ohämmad brutalitet är ett sesam öppna dig som kommer att låsa upp alla dörrar.
Ofta är dessutom den stora allmänheten betydligt mer kittlade än man vill tro av att se det egna landet agera buse på den storpolitiska scenen.
En israelisk fredsaktivist noterade att under bombkriget mot Libanon var det ofta just de fattigaste av hans landsmän som mest högljutt stödde kriget, trots att de inte hade något att vinna. Känslan av att tillhöra en mäktig nation betyder extra mycket för den som har litet i övrigt.
Jag är kanske en liten människa. Mina framtidsutsikter är skrala men MITT LAND är i alla fall kraftfullt och fruktat. Därigenom lyfter mitt land mig också ett par centimeter.
Man kan gå ganska långt utan att allmänheten reagerar. Det skall ha noterats av en av Bushs högsta jurister John Yoo.
”Vårt land har haft president och kongressval efter Abu Ghraib och läckandet av memorandat. Hade folket tyckt illa om regeringens politik hade de gjort förändringar.”[1]
Med andra ord: den som tiger samtycker. Folket samtycker.
Det är bara att köra på.
____________________________________
[1] ” He Wrote the Book on Torture” av James Bovard i The American Conservative
Klas, det stämmer säkert att det hos många finns (eller har skapats) ett samtycke, att de egetligen inte är upprörda över mördade araber för att de inte tycker det är så fruktansvärt.
Men det är långt ifrån hela förklaringen och gäller framför allt inte för hela befolkningen.
Men framför allt så är det ju precis detta som avgör om krigen “lyckas” på hemmaplan eller inte, om man lyckas fördjävliga fienden så mycket att folket egentligen tycker att det är rätt åt dem när de får en bomb i skallen,
Detta kombinerat med att ge intrycket av att den egna armen är lugn, saklig, precis och korrekt i sina ingripanden (i alla fall i vår del av världen).
Jag tror absolut att människor i USA eller Sverige skulle kunna bli lika engagerade, lika arga över krig och orättvisor idag som på 1970-talet. Jag tror inte att det finne en “trötthet” som lägger sig som en våt film över opinionen för all framtid.
Opinioner skapas, engagemang väcks. Det räcker inte med en bild av ett övergrepp. Särskilt inte när den verkliga fienden (de som inte vill ha ett engagemang mot kriget) är så stark.
Det fanns en spirande fredsrörelsen innan kriget i Irak, eller spirande och spirande, gigantisk faktikst. Den bekämpades ganska snart när USA anföll eftersom det ansågs opatriotiskt.
Men som sagt, opinioner vänder snabbt, människors engagemang kan väckas igen. Och det kommer det att göra.