Bob Woodwards viktiga nya bok om Irakkriget, ‘State of Denial’ som jag har skrivit om här och här innehÃ¥ller mängder med intressanta och pikanta detaljer som kastar nytt ljus över kriget och dess amerikanska aktörer.

En av de mest intressanta insikterna om hur kriget förs kommer när Bob Woodward beskriver hur USA:s högste befälhavare i Mellanöstern och Centralasien, den allmänt respekterade John Abizaid, ser på sitt jobb och på försvarsminister Donald Rumsfeld.

I vad som säkert är en ögonöppnare för många så anser inte Abizaid att det inte ankommer på honom att utforma den strategi som de amerikanska styrkorna skall följa i Irak, det åligger på försvarsminister, utrikesminister och presidenten! Även om det formellt är riktigt att de politiska målen måste bestämmas av regeringen så har alla amerikanska generaler från John J. Pershing i Första Världskriget till George C Marshall och Dwight Eisenhower i det andra och William Westmoreland under Vietnamkriget alla formulerat den strategi som har tillämpats för att nå de politiska målen.

Och när de inte har haft de resurser som har behövts eller när de har förstått att man inte kan nå de politiska målen så har de aldrig dragit sig för att klart och tydligt informera regeringen. De stora amerikanska generalerna skulle aldrig tro sina öron om de hade hört John Abizaid idag.

Lika viktigt är det faktum att John Abiziaid helt klart anser att kriget är förlorat och att USA bör dra tillbaks trupperna, men att han ljuger om det för Kongressen och de amerikanska folket. Det är oklart om han ens har bett om truppförstärkningar.

Mitt i ett av avsnitten i Bob Woodwards bok, som finns återgivet i Washington Post, se länken nedan, så finns ett guldkorn som visar att Abizaid har en lika enkel som skakande insikt som alla krigsivrare har missat. Abizaid som talar arabiska förstår att varje gång som amerikanska soldater slår in en dörr till ett hus i Irak och beordrar ut de irakiska männen medan de går igenom de irakiska kvinnornas ägodelar så skapar de automatiskt ett dussin nya gerillasoldater.

Innan någon MUF- eller LUF-anhängare protesterar så låt mig påminna om att detta är Abizaids egna ord, inte mina, se nedan.

Så vi har en befälhavare som inte tror på sin uppgift, en regering som lever i sin egen bubbla, och ingen reträttplan. Och presidenten får endast positiva nyheter från Irak.

Men Condi Rice då, hon är ju i alla fall intelligent, berättar inte hon sanningen för presidenten?

Bret Stephens på Wall Street Journal (höger om höger) har just intervjuat Condi Rice och vi kan själva se vad hon berättar för presidenten: (Läs hela den intervjun, den är mycket intressant)

Finally, inevitably, there is Iraq: “The strategic direction is set,” she insists. She points to successes, such as the killing of Abu Musab al-Zarqawi and military operations in the Euphrates Valley to stop infiltration from Syria, as well as the need to “get some of the militias under control.” She acknowledges the possibility of error: “If there are adjustments that you can make, if there are things that are not being pressed hard enough, if there are some alternative ideas, by all means, I think we’d be delighted to have them,” she says in reference to former Secretary of State James Baker’s Team B-style exercise on Iraq strategy.

What she doesn’t repeat, however, is a story I heard her tell at a previous meeting with Journal editors last year, when she said that she had telephoned George W. Bush as she flew out of Baghdad on her (then) most recent visit: “Mr. President,” she said (and I quote from memory) “this is going to be a great country.”

Perhaps she feels that way still: It would be distressing indeed if she did not.

General John Abizaid

Men det kanske mest intressanta guldkornet om John Abizaid är det faktum att han besökte den demokratiska kongress ledamöten John Murtha när han sist var i Washington. Murtha är pensionerad marinkårsöverste som har mycket goda källor inom marinkåren och som har blivit en av krigets bittraste kritiker. Det faktum att Abizaid ens talar med Murtha säger mycket om var han står, och att han sedan säger till Murtha att hans egna åsikter om Irakkriget är så gott som identiska med Murthas måste anses som sensationellt.

Här är Bob Woodwards egna ord om sin bok i Washington Post:STATE OF DENIAL Behind Public Optimism on Iraq, Administration Had Doubts

Some of them, including retired Gen. Wayne A. Downing and James V. Kimsey, a founder of America Online,
visited Abizaid in 2005 at his headquarters in Doha, Qatar, and then in Iraq.

Abizaid held to the position that the war was now about the Iraqis. They had to win it now.
The U.S. military had done all it could. It was critical, he argued, that they lower the American troop presence.
It was still the face of an occupation, with American forces patrolling, kicking down doors and looking at the
Iraqi women, which infuriated the Iraqi men.

“We’ve got to get the [expletive] out,” he said.

Abizaid’s old friends were worried sick that another Vietnam or anything that looked like Vietnam would be the
end of the volunteer army. What’s the strategy for winning? they pressed him.

“That’s not my job,” Abizaid said.

No, it is part of your job, they insisted.

No, Abizaid said. Articulating strategy belonged to others.

Who?

“The president and Condi Rice, because Rumsfeld doesn’t have any credibility anymore,” he said.

This March, Abizaid was in Washington to testify before the Senate Armed Services Committee.
He painted a careful but upbeat picture of the situation in Iraq.

Afterward, he went over to see Rep. John P. Murtha in the Rayburn House Office Building.
Murtha, a Pennsylvania Democrat, had introduced a resolution in Congress calling for American troops in Iraq to
be “redeployed” — the military term for returning troops overseas to their home bases —
“at the earliest practicable date.”

“The war in Iraq is not going as advertised,” Murtha had said. “It is a flawed policy wrapped in illusion.”

Now, sitting at the round dark-wood table in the congressman’s office, Abizaid, the one uniformed military
commander who had been intimately involved in Iraq from the beginning and who was still at it,
indicated he wanted to speak frankly. According to Murtha, Abizaid raised his hand for emphasis,
held his thumb and forefinger a quarter of an inch from each other and said, “We’re that far apart.”