Skriv ut inlägget
Framåt för exklusiva hemrestauranger i USA
November 20th, 2006
När jag bodde i Princeton i New Jersey så hade jag en granne som var poet och som hette Robert C. Welch men som skrev under namnet Salmon Ryder. När han förlorade jobbet så började han driva en restaurang i sin våning för att överleva.
Robert C. Welch
Det var samma ide som Noppes, dvss ett litet exklusivt klientel som endast släppte in vänner till vänner och eftersom Bob var bra på att laga mat så kom en hel del av hans vänner dit och åt.
En av dem som kom var en Mrs. Gibbon som hade bott i Paris i tre månader som ung och som nu affekterade en fransk brytning, en rätt vanlig åkomma i Princeton för övrigt, fast då är det mest en låtsas Oxford-brytning. Mrs Gibbon var snytförnäm och rik som det troll hon såg ut som. En dag blev hon förbannad på Bob för att han inte ville bjuda in en av hennes vänner så hon angav honom för polisen.
Och eftersom Bob liksom många andra av de här små hemrestaurangerna inte är registrerade med myndigheterna och därför inte behöver följa de regler som finns för restauranger här i landet så är de illegala och Bob fick sluta sin karriär som kock.
Men Bob är inte ensam som illegal kock, det finns tusentals hemrestauranger här i USA, många av dom drivs f.ö. av utbildade kockar.
Nu har en del av dessa börjat annonsera på webben och Hannah Karp skriver om dom i Wall Street Journal, Kitchen not so confidential. Underground Restaurants Go Public, Lose Cachet; Too Many Drunk Diners
Precis som med Noppes Alexander Bards e-postlista så är det exklusiviteten det viktigaste, känslan av att vara en av de få utvalda, eliten. Och när många av de här matställena nu börjar annonsera på nätet så blir stamgästerna skandaliserade.
Några av dessa, som Gypsy i Seattle , Supper Undeground i Austin i Texas och Ghetto Gourmet i Oakland här i Kalifornien accepterar nu ansökningar via webben och sänker därför givetvis den snobbstatus man får av att äta där.
Som de flesta samhällen så är USA mycket statusmedvetet. Man ser det speciellt i Mellanvästern med dess sociala institution, Clountry Club där gräddan av bondj-vlarna kan umgås utan att behöva oroa sig över vad pöbeln tycker.
Andra hemrestauranger är One Pot i Seattle, Sunday Dinner Chicago den mer originella Plate and Pitchfork där man äter på bondgårdar, ofta med vinprovning.
Man borde egentligen skriva en bok om USA och mat, för hur kan man förstå ett samhälle utan att förstå dess mattraditioner, även när de inte direkt följer lag
Technorati Tags: USA, Hemrestauranger i USA, restauranger i USA, restaurants, Hannah Karp
Svenska bloggar om: USA, Hemrestauranger i USA, restauranger i USA, restaurants, Hannah Karp
Prisjämförelser 
Prenumerera på bloggen
2 kommentarer till “FramÃ¥t för exklusiva hemrestauranger i USA”
Till saken hör också att han alltid bjöd på efterrätt i form av lite frukt, vilket var förvånande eftersom frukt i centrala Tokyo är riktigt dyrt (såg såna där exempel på ett äpple för 100sek), men hela middagen gick bara på 500yen (knappt 50sek när vi var där)...
Lämna gärna en kommentar! Ladda om bloggen för att se din kommentar. Scandinavian-language comments only please!