Det Progressiva USA

Nancy Silverton är en av Los Angeles stjärnkockar som bl.a. har startat restauranger och bageriet LaBrea Bakery och skrivit populära kokböcker - och lagat superb mat bör man tillägga.

Nu är det dags igen och Irene Virbila skriver i Los Angeles Times om Nancys senaste skapelse, Pizzeria Mozza som helt enkelt är en måste-upplevas upplevelse för alla mat- och dramaälskare, för Nancy lagar mat som om hon spelade huvudrollen i en actionthriller och det är pin tji att få ett bord: Hot spot? Mozza is on fire:

PIZZERIA MOZZA isn’t just a restaurant. It’s an action film, a master class in the art of making pizza, a trip through Italy’s wine regions and a magnet for a diverse crowd of hungry diners only Los Angeles could muster.

It’s the toughest reservation in town, maybe in the country right now, the place where everybody in the food world wants to eat. After months of buzz and speculation, Nancy Silverton, who brought us La Brea Bakery and co-founded Campanile, and Mario Batali, the New York chef with a big appetite and an ever-growing collection of high-profile restaurants, have finally opened part one of Mozza at the corner of Melrose and Highland avenues. Part two, an osteria (casual tavern), is to follow in the spring.

From a seat at the counter in front of the wood-burning pizza oven, you can see everything — or at least everything that matters. A wire basket of brown eggs sits on the counter along with a bowl of pomegranates or persimmons and some cadmium red African daisies stuck casually into a vase. The fiftysomething woman behind the counter, dressed like a rich bohemian, her hair tucked up with barrettes and amber hanging from her earlobes, is Nancy Silverton.

Thwack! She attacks the billowy edges of a pizza that’s just emerged from the oven, cutting the crackling crust into four quadrants with a rolling pizza cutter. Holding her thumb over the neck of an olive oil bottle, she splashes a little oil over, then rubs a bundle of dried oregano between her palms like somebody making a fire, showering the fragrant leaves over a simple tomato pizza.

Kalifornien är ett paradis för mat och restaurang-älskare mest på grund av att det är så lätt att få tag på färska grönsaker här. Surströmming och palt i all ära men Nancy Silvertons busfärska pizzor på Pizzeria Mozza i Los Angeles, det är en något helt annat.

Så var väntar vi på? Full fart till Los Angeles och färsk pizza alltså.

Israels framtid engagerar inte bara miljoner människor i Israel och USA, den påverkar också hela Mellanöstern och kanske t.o.m. världsfreden.

När Israel etablerades så var det i ett område där en övervägande del av befolkningen fortfarande var analfabeter. Trots sin ringa storlek har det lilla landet i ett halvsekel kunnat etablera sig som Mellanösterns enda stormakt, till stor del tack vare det omfattande amerikanska biståndet.

Men globaliseringen, så som Thomas Friedman beskriver sin rafflande bok The World is Flat har en närapå magisk förmåga att förvandla fattiga länder i tredje världen som Indien och Kina till ekonomiska stormakter.

Mellanösternländer som Egypten, Iran, och Irak, när freden en gång kommer, har samma kulturella arv som Indien och Kina, dvs. stora befolkningar med en tusenårig lärdomstradition. Och idag är globaliseringen på väg in i Mellanöstern som en gigantisk orkan som kommer att skaka om maktförhållandena över hela Mellanöstern.

Idag har Israel kanske 20-30 år på sig att innan Egypten, Iran och Irak följer i Kinas och Indiens fotspår. Då kommer landet inte längre att kunna behålla sitt ekonomiska , teknologiska – och därmed militära försprång.

Det finns en klar parallell med Taiwan och Kina där Taiwans snabbt håller på att bli en de facto del av Kina.

Kommer Israel att förvandlas till en modern multietnisk stat eller kommer man att försöka behålla landet som det är idag, en etnisk statsbildning bakom höga murar i en snabbt integrerad globaliserad värld?

Men till den rent ekonomiska utvecklingen kommer, som Economist skriver i en synnerligen intressant artikel Jews all around the world are gradually ceasing to regard Israel as a focal point. As a result, many are re-examining what it means to be Jewish om hur Israel påverkas av de öppnare och mer välkomande attityder som idag växer fram i Europa.

Över 100 000 ryska israeler har återvänt till Ryssland där de kan få bättre jobb än i Israel. Människor av judisk börd anser inte längre att de måste bosätta sig i Israel för att kunna behålla sitt judiska arv.

Det i sin tur beror på att judisk kultur har blivit allt populärare i Europa, så Israel håller på att förlora sin ställning som det judiska folkets enda hemland.

Vi kan därför paradoxalt komma att se hur en blomstrande judisk kultur i Europa kan komma att hota Israels existens. Den judiska kulturen har alltid spelat en stor och viktig roll i Europa och det är inte längre omöjligt att den på sikt kan komma att återta sin forna plats i en europeiska gemenskapen.

In fact, a Jewish cultural revival is going on not just in Russia and Germany, but all across Europe. Tony Lerman of the Jewish Policy Research Institute in London cites steep rises in the numbers of Jewish museums, Jewish day schools and academic Jewish studies courses; more people are studying Yiddish, a dying language not long ago; Jewish film, music and cultural festivals are flourishing everywhere, even in Poland, a cradle of anti-Semitism.

Partly this reflects a fad for exotica among non-Jews. Still, it suggests that many Jews are reacting to anti-Semitism and fears of assimilation not by moving to Israel, but by rediscovering what it means to be Jewish outside it. Mr Shneer and Ms Aviv make the intriguing prophecy that in ten years, American Jewish foundations �will spend as much money sending young Jews to Vilnius to study Yiddish or Prague to study Jewish art or architecture as they do sending young Jews to Israel.�

Den globala multietniska världen slår hårt mot alla etnisk rena stater. Den etniska exklusivitet som fostrades av Förrintelsen håller långsamt på att luckras upp i dagens generation och det betyder att pressen på den Israeliska regeringen att anpassa sig till ett globaliserat Mellanöstern bara kommer att öka.

Låt oss hoppas att den Israeliska regeringen inser att man i längden inte kan stå emot globaliseringen. Ett multietniskt Israel-Palestina med öppna gränser skulle kunna bli en ekonomisk stormakt. Alternativet är allt våldsammare krig och en sista oundviklig kollaps - för ingen kan på sikt stoppa globaliseringen, inte ens i Mellanöstern.

Klicka på bilden

Allteftersom Web 2.0-revolutionen rullar vidare så förändras förutsättningarna för hur man bygger webbsajter. Den som skaffar sig en blogg på Blogger kan ändra på layouten men inte mycket mer.

Den som liksom jag har det öppna kod-verktyget WordPress kan meka med det hur mycket som helst eftersom vi har tillgång till källkoden. Men även den som inte vill programmera kan enkelt förändra WordPress, för det kommer med s.k. plugins som är som byggklossar som man kan stoppa in i programmet för att förändra hur det fungerar. Och som man kan skriva själv om man vill.

Nu kommer nya webbsajter som Ning med samma koncept, dvs de är sajter som användarna själva kan bygga om och förändra, och speciellt Ning verkar snabbt ha blivit mycket populärt.

Robert Cheng skriver i Wall Street Journal, 29/1/2007, sid. R9 om sajter som Marc Andreesens Ning: Mini-MySpaces. New social-network sites create communities catering to specific interests

Vad som håller på att hända är att Web 2.0-produkterna på webben blir som byggklossar som vi kan använda för att snabbt bygga våra egna specialdesignade webbsajter.

Shawn Hesketh byggde en Culture Shapers för amatörmålare i Houston i Texas med Ning och fick 175 000 besökare redan den första månaden.

Den nya Web 2.0-teknologin gör det alltså möjligt att bygga alltmer avancerade webbsajter allt snabbare och allt billigare. Det betyder att grupper, s.k. communities, som tidigare inte hade något gemensamt forum idag kan träffas på webben. Den här Web 2.0-inspirerade rörelsen håller på att snabbt förändra det amerikanska samhället. Välkommen till Meccanorevolutionen på Webben!

En eftermiddagspromenad utefter trädkantade gator i ett villaområde i ett vårligt Kaliforninen i slutet av januari . Varma vindar, blommande körsbärsträr och trädgårdar fulla med apelsinträd som det här.

Även om de gamla fruktodlingarna för länge sedan har fått ge plats åt IT-företag och köpcentra så består Santa Claradalen fortfarande till stora delar av omfattande villaområden med tysta trädkantade gator. Och apelsinträd som det här, i slutet av januari, inte dumt.

När historikerna om 100 år tittar tillbaks på Bush-regeringen så kommer man antagligen att se den som den mest destruktiva av alla demokratiska regeringar i något land och i någon historisk period.

Ingenting visar bättre hur rent vedervärdig den har varit än att man resolut har vägrat att befatta sig med dagens absolut viktigaste in- och utrikespolitiska fråga, den globala uppvärmingen och miljön.

Men efter den demokratiska segern i det sista Kongressvalet så håller USA nu på att gräva sig upp ur ruinerna och landet håller snabbt på att bli grönt.

Economist skriver om det nya gröna USA Waking up and catching up och för en gång skull så kommer det alltså goda nyheter från den här sidan Atlanten, och mer lär det bli allteftersom den alltmer otidsenliga republikanska regeringen försvagas:

The Democrats’ victory in last year’s elections means that Congress’s stance on environmental issues has changed dramatically. In one race for the House of Representatives, a Democratic consultant on wind power defeated a Republican ally of the oil industry. Barbara Boxer, an ardent advocate of firm action on climate change, has taken over the chairmanship of the Senate Environment Committee from James Inhofe, who often described global warming as “the greatest hoax ever perpetrated on the American people”.

Since Congress convened earlier this month, the Democrats have got to work fast. The House has passed a bill that would eliminate a tax break for oil production in America, and would impose penalties on firms that refuse to renegotiate the absurdly generous leases the government accidentally granted them in the late 1990s. The proceeds—perhaps $15 billion over the next decade—would be used to fund renewable energy schemes.

Nancy Pelosi, the new speaker of the House, is now turning her attention to global warming. She is setting up a committee to address both that issue, and America’s dependence on imported fuel. She wants to see legislation before July 4th, so that she can declare “energy independence” on the same day that the founding fathers severed political ties with Britain.

När jag gick i lekskolan eller kanske det var första klass så fick vi ta en intelligenstest vars resultat sedan förbigicks i förlägen tystnad. Jag minns att den handlade om en svensk flagga, en sol, några moln och en liten röd stuga med rök i skorstenen. Alffred Binet skulle vända sig i sin grav.

Som de flesta svenska barn så växte jag upp helt fri från stress och tryck. Eller för att tala Folkpartispråk, helt utan krav. Jag fick vara barn och senare tonåring och göra vad jag ville. Även om min mamma hjälpte mig med läxorna så kan jag aldrig minnas att jag någonsin oroade mig för framtiden.

Det har varit helt och totalt annorlunda för mina barn som inte bara har gått i de amerikanska skolorna, utan också i japanska pluggskolor och en mängd andra privata skolprogram enbart för att få den udd de behöver för att platsa i det supertuffa amerikanska kunskapssamhället.

De har vuxit upp precis som svenska elitidrottsmän där allt som gäller är träna, träna, träna.

Två av mina tre barn har testats och visat sig vara mycket begåvade, hur man nu skall tyda det.

Men hur är det att växa upp i en sån miljö, att aldrig få vara barn? Vad säger man t.ex. när föräldrar börjar lära teckenspråk till spädbarn som är så små att de ännu inte kan tala?

Alissa Quart har skrivit en intressant bok om hur drivhusbarn påverkas av den intensiva träning de får av sina överambitiösa föräldrar som är värd att läsa.

In Hothouse Kids, we traverse the country meeting gifted kids and prodigies and “former” gifted kids, clarifying what early enrichment worked for them and what went too far, in stories both droll and tragic. Exploring the overhyped world of baby edutainment and “better baby” early education programs, she takes a hard look at the claims about educational toys and baby sign language.

Taking readers inside the ever-more elite world of IQ testing, Hothouse Kids reveals the proliferation of new categories of giftedness, including “terrifyingly” and “severely” gifted and examines the true value of such testing. Profiling the explosion of kid competitions-from Scrabble(tm) and chess to child preaching-she looks at the pressure to excel so early in life and the prodigy hunters who search science and math fairs for teens to hire for Wall Street investment firms: the encounters are sometimes sparkling and sometimes quite gloomy.

Det här är en miljardindustri I USA och den kommer till Sverige med stormsteg, fråga bara Rottingmajoren Jan Björklund. Är det verkligen så vi vill att våra barn skall växa upp?

Den som vill fördjupa sig i ämnet kan också läsa David Palmers bok Parent\’s Guide to IQ Testing and Gifted Education

Men hur tufft vi än behandlar våra barn så är det inget emot hur barnen i överklasshemmen i det klassiska Kina behandlades. De fick börja lära sig de gamla konfucianska texterna utantill vid fyra års ålder till de kunde dom utantill.

Jag tror att vad man lär sig på pluggskolor inte är kunskaper så mycket som pluggdisciplin. Problemet är att för att bli riktigt bra inom t.ex. IT så måste man lära sig en mängd algoritmer och dataspråk, men man måste också vara kreativ och kunna lösa problem. Så man måste vara begåvad på en mängd olika områden.