Skriv ut inlägget
Är programmerare och vetenskapsmän smartare än andra?
March 9th, 2007
Silicon Valley håller fullkomligt på att explodera med nya Web 2.0-projekt som jag kommer att skriva litet mer om i veckan. Web 2.0 handlar inte längre enbart om bloggar och wikin, den har blivit till en gigantisk Tsunamivåg som håller på att förändra hur man de flesta dataföretag skriver och distribuerar sina dataprogram, och hur vi använder dom.
Tanken att man kan bryta upp gamla tiders monolitiska program och istället skapa moduler som kan kombineras i mashups, ofta av användarna själva, har blivit Le Dernier Cri över hela dalen här.
Det var länge sedan man kände en sådan entusiasm inför framtiden som just nu.
Vilket leder mig till engelsmannen C.P.Snows klassiska bok om skillanden mellan humaniora och vetenskap The Two Cultures.
Enligt Snow bodde de som sysslade med humaniora och de som sysslade med vetenskap i två så gott som helt skilda världar. Den humaistiska Bloomsburygruppen och gruppen kring den i England verksamme ryske vetenskapsmannen Pyotr Kapitsa var t.ex. samtida men hade inget som helst samröre med varandra, och hade säkert inte heller haft något att säga till varandra om de hade träffats.
Den som sysslar med programmering eller vetenskap vet att man ständigt måste ändra åsikt, hitta nya hypoteser och anpassa sig till den verklighet som vi i grunden inte kan ändra på.
Mina program borde fungera men de gör de sällan utan omfattande debuggning och revidering. De flesta vetenskapliga hypoteser visar sig vara felaktiga och måste förkastas.
Men så är det inte , i alla fall inte i samma omfattning, för humanisterna och speciellt inte för de religiösa. Jag började själv som humanist och jag kommer aldrig att glömma skillnaden mellan de sköldpadsliknande orientalisterna och de Gepard-liknande programmerarna.
Visst är humanister också intelligenta, men de lever i en annan värld än de som ständigt ställs öga mot öga mot en verklighet som de inte kan rubba på. Som programmerare lär man sig mycket snart att man har fel, och man måste ändra på sin attackplan, att man måste börja om från början.´
Den attityden, den mentala modellen om man så vill, skiljer sig mycket från den humanistiska, i alla fall upplever jag det så.
Vi behöver givetvis båda kulturerna, och ingen är egentligen bättre än den andra. Men det är trots det en stor skillnad mellan en person som lever hela sitt liv i säg det medeltida Kina och en som lever det i dagens Silicon Valley eller säg på KTH.
Det var den skillnaden som C.P. Snow tog upp i sin bok och det är den skillnaden som jag ofta själv märker när jag talar med humanister. Kanske speciellt nu när hela Silicon BValley fullkomligt skakar med entusiasm inför framtiden.
Technorati Tags: Silicon Valley, IT, Datorer, Datavetenskap, Dataföretag, Hårdvara, Mjukvara, Programmering
Svenska bloggar om: Silicon Valley, IT, Datorer, Datavetenskap, Dataföretag, Hårdvara, Mjukvara, Programmering
Prisjämförelser 
Prenumerera på bloggen
15 kommentarer till “Är programmerare och vetenskapsmän smartare än andra?”
Nej
Ha'det
Jag känner många programmerare och vissa av dem är mycket duktiga. En del av dessa mycket duktiga är matematiska snillen men långtifrån alla. Som jag ser det så finns det egentligen bara en gemensam nämnare som kännetecknar duktiga programmerare, nämligen att de har en speciell sorts kreativitet och att de aldrig, aldrig är rädda för att testa nya idéer och lösningar.
Däremot kan de många gånger vara ganska osmarta rent socialt. När det gäller att handskas med andra människor är de många gånger inte lika kreativa som när det gäller att utveckla mjukvara.
Nu genereraliserar jag naturligtvis för det finns självklart de som är klippor på de flesta områden här i levet men det gäller ju i så fall inte enbart programmerare och vetenskapsmän.
Mon kontentan av allt tycker jag är att de flesta människor, alldeles oavsett proffesion, oftast har områden där smartheten ger sig tillkänna och andra områden där smartheten lyser med sin frånvaro.
Jag jobbar ofta ihop med programmerare och har lärt känna folk av olika intellektuella kvaliteter. Många vet hur man gör men har aldrig reflekterat över varför. Verktygen har ersatt intellektet.
Likaså finns det många idioter i forskarkretsar. Många använder sin akademiska status för att uttala sig om saker de inte vet något om. Uri Geller var expert på att använda akademiker inom någon irrelevant disciplin för att intyga sina färdigheter.
Som jag ser det finns idag framför allt två problemområden inom den akademiska världen. Sociologi och nationalekonomi. Ta till exempel den infekterade debatten kring genusforskningen. Ett antal högt meriterade akademiker gick i en debattartikel ut och förklarade att resten av den akademiska världen inte begrep att deras metoder var nydanande och relevanta. Rent nys ur vetenskaplig synvinkel.
I föreningen Vetenskap och Folkbildnings tidskrift Folkvett finns en intressant artikel av Kimmo Eriksson: Matematikmissbruk, som visar på tankevurpor som fått stort utrymme i debatten och betraktats som sanningar. Milton Friedmans teorier inte att förglömma, som ställt till det för många människor. Resultaten borde förpassa teorierna till historien skräpkorg, tillsammans med exempelvis Stalins vetenskapssyn.
Tyvärr har jag inte läst C.P.Snow. Men av utanverket i ditt inlägg kan jag bara säga att egentligen är det inte någon skillnad mellan humaniora, naturvetenskap och teknik. Metoderna måste, av naturliga skäl, skilja sig åt. Men i borterändan finns bara skillnad mellan bra och dåliga vetenskapsmän/kvinnor.
I sak har du rätt i att den som programmerar för en god träning i att överge felaktigheter och komma med nya lösningar.
Men det gäller väl några fler yrkesgrupper i samhället också.
KAS
Skillnaden tror jag just ligger i att man inom vetenskapen och datavetenskapen ställs mot verkligheten på ett mer omedelbart sätt än man gör inom humaniora. När min kod inte fungerar så kan jag knappast säga att det är fel på kompilatorn. Jag blir van vid att ständigt ha fel.
Visst finns det dumma vetenskapsmän och likaså programmerare. Men detta till trots så finns det genuina skillnader mellan hur naturvetare och programmerare å ena sidan och humanister å den andra tänker och fungerar.
Nu känner de flesta till exemplet med Einstein som vägrade acceptera Niels Bohrs kvantfysik, så man kan argumentera att vetenskapsmän också ofta vägrar att se sanningen i vitögat.
Hur som helst, mitt program fungerar äntligen så jag behöver inte oroa mig. :-)
Det låter något överdrivet men så helt fel ute var han kanske inte ändå. Det kan vara så att framtiden ligger i just webbaserade tjänster och att de lokala applikationerna snart har spelat ut sin roll. Men i så fall måste webbläsarna få en helt annan stabilitet och säkerhet än dagens ganska taffliga produkter.
Googles nya nätbaserade Officeprogram är väl snart på G och dessutom har de ju "hotat" med ett nätbaserat operativsystem. Även om jag personligen tror att ett nätbaserat operativsystem som kan mäta sig med Windows, MacOS, Linux m.fl. ligger lite längre in i framtiden. När kommer "jätten glufsglufs" uppe i Redmond att vakna och på allvar ta upp kampen när det gäller de webbaserade tjänsterna? De brukar vakna sent däruppe men å andra sidan är de ganska svårstoppade när de väl får upp farten.
Det blir spännande att följa utvecklingen de närmsta åren. Kommer Web 2.0 att leda in IT-utvecklingen i en ny tidsålder eller är det bara "en upphaussad fluga som kanske blåser förbi"? ja inte vet jag, men jag bryr mig nog inte om att fråga Ines Uusman i alla fall ;-)
Stämningen här just nu påminner om hur det var i Silicon Valleys senaste guldålder när Jim Clarke och Marc Andreesen skapade Netspace och vi fick Java.
Microsoft kämpar i motvind just därför att programdistributionen kommer att ske via webben. Det här är en s.k. inflection point, med Öppen Kod, SOA, Web 2.0 allt i en salig blandning.
Och precis som Netscape och Webben förändrae världen så kommer Web 2.0 och SOA att göra detsamma.
En mycket spännande tid.
Problemet är att de allra flesta områden bygger på specialkunskaper som inte går att överföra till andra områden, och det gäller såväl humaniora och naturvetenskap som programmering. Det har tex gjorts studier på schackspelare (ett annat område som brukar åberopas som något som kräver/tränar intelligens) och stormästare har marginellt bättre minne för slumpmässiga schackpositioner jämfört med nybörjare. (I kontrast till meningsfulla spelsituationer: där kommer stormästarna ihåg i princip alla pjäser.) Se referens här: http://www.mindhacks.com/blog/2007/03/expertise_vs_randomn.html
Och på samma sätt verkar expertförmåga på ett visst område, som att analysera forntida språk eller bolla pekare i C++, inte ha någon direkt tillämpning utanför just det området.
Jag kan tänka mig att det finns en korrelation mellan folk som jobbar som programmerare och hög IQ, men det är mest för att de uppgifterna kräver samma slags logiska begåvning och att programmerare har betydligt mer träning på uppgifter som att känna igen sifferserier jämfört med humanister eller samhällsvetare.
Men jag håller med om att det finns en skillnad i attityd till empiri mellan programmerare och humanister. Men det är snarare skillnaden mellan näringsliv och akademi: en teoretisk datavetare kan ha samma avslappnade inställning till praktisk verksamhet som en humanist, och istället bara producera teoretiska resultat på papper snarare än något handfast. Och motsatsen: det finns gott om webbprogrammerare som i princip bara ägnar sig åt praktiskt konstruktionsarbete och inte ägnar en tanke åt teori.
Den som är klokast är den som känner sina brister och kan dra kunskap från flera olika håll - en renässansmänniska med andra ord! En massa erfarenhet skadar inte heller, inom just programmering är erfarenhet väldigt nyttigt. Likaså vetenskaplighet, ett problematiserande och analytiskt tankesätt är lika nyttigt inom beteendevetenskap som systemutveckling.
Lämna gärna en kommentar! Ladda om bloggen för att se din kommentar. Scandinavian-language comments only please!