Skriv ut inlägget
Tillväxten i den amerikanska bloggosfären mattas samtidigt som ledande bloggare får mer inflytande
April 30th, 2007 Kommentera här. Inga kommentarer än »
Enligt Technorati finns det idag 70 miljoner bloggar av vilka endast 15 miljoner har uppdaterats under de senaste tre månaderna. Siffran steg från 15.3 miljoner till 15.5 under det senaste halvåret, en minimal ökning.
Jag antar att siffran inte bara gäller amerikanska bloggar.Så här rapporterar BusinessWeek:
A total of 70 million blogs have been set up, but March data from blog search service Technorati show that only 15.5 million bloggers updated their sites during the last three months, up slightly from 15.3 million in October. Meanwhile, the most successful blogs are approaching the heft that mainstream sites enjoy. They’re raising venture capital and expanding into larger networks of narrowly focused blogs, conferences, and online TV shows.
Men samtidigt får de mest aktiva och mest fokuserade bloggarna allt större inflytande:
Michael Arrington (som bloggar på iTechCrunch is part of an emerging crowd of writers who use their narrowly focused blogs, such as hyperlocal real estate reports, green guides, or Web 2.0 startup reviews, to establish themselves as thought leaders. These new influencers are taking a page from the blog networks Gawker and Weblogs Inc. and turning rapid-fire, around-the-clock blog patter that makes and shapes the news into a hot new online media model.
Companies are directing more efforts toward buttering up these New Media players, often feeding them exclusives that play well with their targeted audiences. And for marketers who are increasingly comfortable with spending money on blogs, advertising with these opinion leaders provides instant cachet.
Jag har själv fått känna av hur bloggare blir mer uppmärksammade genom att min egen blogg nu faktiskt är företagssponsrad.
De svenska bloggar som har haft störst kommerisell framgång är väl modebloggarna men det finns givetvis mängder med andra nischer där innovativa bloggare kan göra sig ett namn.
Det mest spännande är väl att allteftersom bredbandet byggs ut och mer mediaformer söker sig till Webben så kommer bloggar att förvandlas från vad som mest liknar utskriften från en gammaldags skrivmaskin till en mediekanal med bild, text och ljud.
Jag kommer själv t.ex. att börja videoblogga här om ungefär en månad. En synnerligen spännande framtid.
Läs fler inlägg om Bloggosfären
Skriv ut inlägget
Klas Sandberg om George Tenets uppmärksammade bok: At the Center of the Storm: My Years at the CIA
April 30th, 2007 Kommentera här. Inga kommentarer än »
Alla som läser den här bloggen känner Klas Sandberg vars insiktsfulla kommentarer oftast är betydligt mer intressanta än de inlägg de kommenterar. Så är också fallet med den här kommentaren om förre CIA-chefen George Tenets bok, som nu alltså “promoveras” till gästinlägg . Tack Klas! Jag vill också göra reklam för Klas egen blogg Vindskupan.
Här är Klas:
En grupp före detta CIA tjänstemän publicerade ett upprop mot sin förre chef.[i] De anklagar honom för att vara skenhelig. Liksom Colin Powel och Paul Bremer försöker Tenet göra gällande att han i själva verket bara var ett offer för omständigheterna. Att han själv blev trakasserad av Vita Husets kansli.
Att det är synd om CIA:s förre chef som hade det så svårt.
Det håller inte menar CIA-männen. Tenet var inte ett offer utan en förövare. Det var han som gick med på att fakta förvanskades, att ribban sattes astronomiskt högt för information som misshagade regeringen medan information som passade Bushs avsikter, som den som avhopparen Curveball tillhandahöll vinkades igenom utan ytterligare kommentar.
Han hade hela tiden samma val som Colin Powel och generalerna. Han kunde ha avgått under protest men han valde att stanna kvar i det längsta och försökte efter förmåga realisera nyckerna från Vita Huset. Liksom Colin Powel var han förmodligen litet för förälskad i sin egen karriär.
Det är sällan som historiker under sina försök att kvista upp ett förlopp hittar entydiga belägg för vad de beslutande egentligen hade för avsikter. Irakkriget är ett undantag. Där finns den ”rykande pistolen” med fingeravtryck på.
Downing Street memorandumet.[ii] Ni kommer ihåg det eller hur? Det sammanfattade förhandlingar som den brittiske underrättelsechefen Richard Dearlove hade hållit med amerikanska kollegor.
Enligt CIA männen måste Dearloves amerikanska motpart ha varit just George Tenet.
Det skall ha infunnit sig…
En märkbar attityd förändring. Militär insats ses nu som oundvikligt. Bush vill avlägsna Saddam med militära medel. Det skall rättfärdigas av föreningen av terrorism och massförstörelsevapen. Men information och fakta arrangeras kring målet. Säkerhetsrådet har inget tålamod med FN spåret och är inte intresserat av att offentliggöra material om regimens natur. Det förekommer litet diskussioner i Washington om vad som kan komma i en konflikts efterdyningar.
Ni kanske kände igen den berömda meningen. ”Fakta arrangeras kring målet”. Det låter nästan bättre på engelska ”facts were being fixed around the policy”.
Fakta tilläts inte styra politiken. Istället makades de tillrätta för att passa den politiska ledningens mål.
Hans Blix stönade högt när han under en intervju fick höra hur man gått tillväga. Han var glasklar. En tjänsteman måste ha rätt att säga sin mening gentemot sina politiska överordnade. En politiker har i det läget faktiskt rätt att köra över tjänstemannen och ta ansvaret men tjänstemannen måste få fritt säga sin mening.
En del av Tenets jobb var faktiskt att se till att hans personal just hade den rätten. Hade han avgått under protest hade det kanske gjort intryck i debatten och skyddat myndighetens integritet. Istället nickade han, samtyckte och samarbetade.
Därigenom öppnade han slussportarna för en tragedi av gigantiska proportioner.
Det finns samtidigt en sak som stör mig i CIA-männens brev. De skriver om den tragedi som detta har utlöst. Det känns riktigt och rimligt men ganska omgående inser man att ”tragedin” för dem nästan bara består i att 3 000 amerikanska soldater har stupat.
Vi har hört Lancet undersökningen från slutet av 2006 om att 650 000 fall av exess mortality. Överskottsdöd. Enligt en forskare börjar dödstalen numera krypa sig närmare Rwandas nivå. Två miljoner människor har flytt från landet, ytterligare två miljoner är internflyktingar. Många miljoner har sjunkit ner i ett gränslöst elände.
Borde inte DET vara den stora bilden, den riktiga bilden? De människorna har när allt kommer omkring inte skrivit på något värvningskontrakt.
I det mesta av den amerikanska debatten är de offren nästan helt osynliga. De finns inte. Det enda verkliga är de 3 000 stupade amerikanska soldaterna och de 20 000 sårade. När allt kommer omkring kan de sårade amerikanska soldaterna alltid återvända till obombade hem och en fungerande ekonomi.
De kan inte de irakiska offren.
Och nu har tydligen ytterligare en av de som gjort allt detta möjligt publicerat en bok. Frågan är om han inte borde donera intäkterna till de nödlidande.
___________________________
[i] ”Former Intelligence Officials Hold Ex-CIA Chief George Tenet’s Feet to the Fire” Alternet 29 april 2007.
[ii] ”The secret Downing Street memo” återges på Times online
Technorati Tags: Politik i USA, Republikanerna, Demokraterna, US Politics, Washington, USA-regeringen, George Bush, George Tenet
Svenska bloggar om: Politik i USA, Republikanerna, Demokraterna, US Politics, Washington, USA-regeringen, George Bush, George Tenet
Skriv ut inlägget
Roads to Riches, amerikanska kommuner säljer ut sin infrastrukturen, Golden Gatebron din för $3.4 miljarder
April 30th, 2007 Kommentera här. 7 kommentarer »
Privatisera skolor, sjukhus och allmännyttan? Nyliberalismen har inte ens kommit ur startgroparna än. Här i USA håller allt fler kommuner på att sälja ut den infrastruktur som hela samhället är beroende av, som broar, vägar, flygplatser för att bara nämna några av de stora projekt som nu är till salu.
När själva infrastrukturen drivs av vinstdrivande förtag så kommer allas våra liv att påverkas på ett synnerligen fundamentalt sätt. Dey här syns redan här i Silicon Valley där parkeringsautomaterna nu har olika priser beroende när på dagen man vill parkera.
Det betyder t.ex. att fattiga amerikaner endast kan komma in och shoppa sent på kvällen när priserna är lägre. Vi kommer nu också med stor säkerhet att få speciella vägfiler för de riktigt rika som liksom Leonid Brezhnev och den kommunistiska nomenklaturan kan köra förbi oss vanliga proletärer när vi sitter fast i bilköerna.
Det här är en fundamental förändring i hela det amerikanska samhället och BusinessWeek uppmärksammar det med en stort upplagd omsidesartikel: Roads To Riches. Why investors are clamoring to take over America’s highways, bridges, and airports—and why the public should be
n the past year, banks and private investment firms have fallen in love with public infrastructure. They’re smitten by the rich cash flows that roads, bridges, airports, parking garages, and shipping ports generate—and the monopolistic advantages that keep those cash flows as steady as a beating heart. Firms are so enamored, in fact, that they’re beginning to consider infrastructure a brand new asset class in itself.
With state and local leaders scrambling for cash to solve short-term fiscal problems, the conditions are ripe for an unprecedented burst of buying and selling. All told, some $100 billion worth of public property could change hands in the next two years, up from less than $7 billion over the past two years; a lease for the Pennsylvania Turnpike could go for more than $30 billion all by itself. “There’s a lot of value trapped in these assets,” says Mark Florian, head of North American infrastructure banking at Goldman, Sachs & Co.
När vi sedan lägger vatten, trottoarer, parker osv till vad som kan komma att bli privatiserat så kan vi komma att få ett samhälle som vi idag inte ens kan föreställa oss. Den viktigaste förändringen kan komma att bli en ekonomisk segregation som vi inte har sett maken till på 100 år.
Technorati Tags: Politik i USA, Republikanerna, Demokraterna, US Politics, Washington, USA-regeringen, George Bush
Svenska bloggar om: Politik i USA, Republikanerna, Demokraterna, US Politics, Washington, USA-regeringen, George Bush
Läs fler inlägg om Nyliberalismen
| Titel | Datum |
|---|---|
| Vapen före frihet i USA. Den amerikanska drömmen skjuts i spillror | 2007-04-17 |
| Armbandsuret försvinner, tiden finns runt omkring oss. | 2007-03-24 |
| Trader Joe’s eller Walmart, de två sidorna av det amerikanska samhället | 2007-03-13 |
| USA och det nyliberala spöket i svensk politik | 2007-03-11 |
| Vad kostar det att ha barn i USA? | 2007-03-06 |
| En bedräglig frihetsagenda | 2007-01-10 |
| Varför kan japanerna inte säga L? | 2006-12-05 |
| Vem sjutton är John Doerr? | 2006-11-02 |
| Nyliberalismen, bra, dålig eller irrelevant? | 2006-11-01 |
| Nyliberalismens tragiska dilemma | 2006-10-31 |
Skriv ut inlägget
Kommer bloggar att konkurrera ut DN och SvD? Är tidningarnas tid ute?
April 30th, 2007 Kommentera här. 3 kommentarer »
Inte för första gången läser jag idag i DN en nyhet som jag själv skrev om för två dagar sedan: Sex och erotisk massage i Washington men abstinens i Tredje världen. Randall L. Tobias avgår men jag tycker ärligt talat att mitt inlägg var roligare och kanske också mer insiktsfullt än DN:s Bordellhärva skakar Washington.
Om jag inte skrev den här bloggen på deltid så tror jag att jag skulle kunna konkurrera rätt bra med DN och SvD om många aspekter av IT-industrin och samhället här i USA då speciellt i Kalifornien och Silicon Valley. En sak där jag tycker att jag och andra bloggare ligger före SvD och DN är t.ex. i hur man använder kartor för att illustrera t.ex. Irakkriget.
Jag brukar följa DN:s och SvD:s rapportering härifrån USA och tycker mig märka att rapporteringen oftast består av att man saxar från den amerikanska pressen, precis som jag själv gör.
Tidningarna har en fördel, de prenumererar på nyhetskällor som vi hobbybloggare inte har tillgång till men allteftersom bredbandet byggs ut och vi får fler nyhetskällor på Internet så kanske det inte kommer att betyda så mycket.
Och tack vare aggregerade RSS-flöden så kan själv bygga upp sin egen lilla nyhetsbyrå, som dessa telegram om den senaste sexskandalen i Washington:
Glenn Kessler skriver i Washington Post om Rice Deputy Quits After Query Over Escort Service :
Randall L. Tobias, the deputy secretary of state responsible for U.S. foreign aid, abruptly resigned yesterday after he was asked about an upscale escort service allegedly involved in prostitution, U.S. government sources said.
Sue Anne Pressley Montes skriver i Washington Post om #I Abhor Injustice,# Alleged Madam Says :
“Miz Julia” doled out a steady stream of advice, both practical and philosophical.NBC har följande om sexhärvan” om So-Called #D.C. Madam# Granted New Lawyer :
The former head of an escort service that operated in the D.C. area is granted a new lawyer. Palfrey is accused of running an operation that provided $300 per hour prostitutes. She was indicted by a federal grand jury in February on racketeering charges. Palfrey insists that she ran a legal escort service.
Following her court appearance, Palfrey apologized to a former State Department official who resigned after admitting he used her firm.
Randal Tobias, a deputy secretary of state, resigned Friday, one day after confirming to ABC news that he had used the D.C. Madam’s service. Tobias said no sex was involved and he only used her massage services.
Jag tror själv att den traditionella tidningen som bars ut av ett svettande tidningsbud kl 4 på morgonen kommer att försvinna. Jag mins hur mina föräldrar läste den vid köksbordet och att den innehöll allt från bioannnonser till utrikesnyheter och födelseannonser. Den kommer att ersättas av alltmer nischade nyheter som är aggregerade från många olika källor. Och där kommer bloggarna att bli allt viktigare. Titta bara på Arianna Huffingtons Huffington Post som håller på att bli en allt mer omskriven aktör på den amerikanska mediahimlen.
En positiv framtid för bloggar alltså och nästa generations Stenbeckimperium kan mycket väl komma att vara blogg- eller i varje fall webbaserat.
Technorati Tags: Bloggar, Bloggosfären, Blogs, Webbkrönikor, Webben, Bloggar i USA
Svenska bloggar om: Bloggar, Bloggosfären, Blogs, Webbkrönikor, Webben, Bloggar i USA
Läs fler inlägg om Bloggar
Skriv ut inlägget
Kvinnliga bloggare mobbas i USA, bloggosfärens mörka baksida.
April 30th, 2007 Kommentera här. 6 kommentarer »
Som alltid är kvinnorna de mest utsatta, och Ellen Nakashima skriver i dagens Washington Post om deras situation: Sexual Threats Stifle Some Female Bloggers:
A female freelance writer who blogged about the pornography industry was threatened with rape. A single mother who blogged about “the daily ins and outs of being a mom” was threatened by a cyber-stalker who claimed that she beat her son and that he had her under surveillance. Kathy Sierra, who won a large following by blogging about designing software that makes people happy, became a target of anonymous online attacks that included photos of her with a noose around her neck and a muzzle over her mouth.
As women gain visibility in the blogosphere, they are targets of sexual harassment and threats. Men are harassed too, and lack of civility is an abiding problem on the Web. But women, who make up about half the online community, are singled out in more starkly sexually threatening terms — a trend that was first evident in chat rooms in the early 1990s and is now moving to the blogosphere, experts and bloggers said.
A 2006 University of Maryland study on chat rooms found that female participants received 25 times as many sexually explicit and malicious messages as males. A 2005 study by the Pew Internet & American Life Project found that the proportion of Internet users who took part in chats and discussion groups plunged from 28 percent in 2000 to 17 percent in 2005, entirely because of the exodus of women. The study attributed the trend to “sensitivity to worrisome behavior in chat rooms.”
Istället för att skapa större förståelse inom det amerikanska samhället verkar bloggosfären i mångt och mycket ha fått rent motsatt effekt. Det är bra att all mobbning som förekommer tas upp och att vi alla vet hur vi garderar oss emot trollen inom bloggosfären.
Lyckligtvis har USA:s kvinnliga bloggare organiserat sig, bl.a. i Blogher www.blogher.org och förhoppningsvis finns det också någon liknande svensk organisation.
Technorati Tags: Bloggar, Bloggosfären, Blogs, Webbkrönikor, Webben, Bloggar i USA, tjejbloggare i USA
Svenska bloggar om: Bloggar, Bloggosfären, Blogs, Webbkrönikor, Webben, Bloggar i USA, tjejbloggare i USA
Läs fler inlägg om Bloggar
Skriv ut inlägget
Oväntat insiderangrepp på USA:s generaler från yngre officerare
April 30th, 2007 Kommentera här. 6 kommentarer »
Hur kunde det ha gått så snett för USA i Irak och Afghanistan? Vems fel är det egentligen? Just nu är det populärt att klandra de neokonservative med Dick Cheney, Paul Wolfowitz och givetvis president Bush i spetsen. Men det finns andra skurkar också i kulisserna inom CIA, utrikesdepartementet och inte minst Pentagon.
General Peter Pace, chefen för den amerikanska försarsstaben har ett bredd leende men inte mycket i huvudet
Hittills har generalerna klarat sig från kritik, men allteftersom läget i Irak förvärras så börjar nu allt fler amerikaner undra varför inte den amerikanska krigsledningen har protesterat mot det här katastrofala kriget. Varför har man stött Rumsfeld och Bush utan minsta pip?
Det är sant att ett mindre antal generaler gick ut i öppen revolt mot Rumsfeld för ett tag sedan men de var pensionerade generaler och de tystades snart.
Män som försvarsstabschefen Peter Pace förklarade att armén hade det högsta förtroende för Rumsfeld.
Men nu börjar det jäsa i leden bland de yngre officerarna som alltmer ifrågasätter om generalerna verkligen vet vad de gör.
Nu har överstelöjtnant Paul Yingling gått till offensiv mot USA:s generaler i en artikel i den aktade Armed Forces Journal: A failure in generalship
The need for intelligent, creative and courageous general officers is self-evident. An understanding of the larger aspects of war is essential to great generalship. However, a survey of Army three- and four-star generals shows that only 25 percent hold advanced degrees from civilian institutions in the social sciences or humanities. Counterinsurgency theory holds that proficiency in foreign languages is essential to success, yet only one in four of the Army’s senior generals speaks another language. While the physical courage of America’s generals is not in doubt, there is less certainty regarding their moral courage. In almost surreal language, professional military men blame their recent lack of candor on the intimidating management style of their civilian masters. Now that the public is immediately concerned with the crisis in Iraq, some of our generals are finding their voices. They may have waited too long.
The most fundamental military miscalculation in Iraq has been the failure to commit sufficient forces to provide security to Iraq’s population. U.S. Central Command (CENTCOM) estimated in its 1998 war plan that 380,000 troops would be necessary for an invasion of Iraq. Using operations in Bosnia and Kosovo as a model for predicting troop requirements, one Army study estimated a need for 470,000 troops. Alone among America’s generals, Army Chief of Staff General Eric Shinseki publicly stated that “several hundred thousand soldiers” would be necessary to stabilize post-Saddam Iraq. Prior to the war, President Bush promised to give field commanders everything necessary for victory. Privately, many senior general officers both active and retired expressed serious misgivings about the insufficiency of forces for Iraq. These leaders would later express their concerns in tell-all books such as “Fiasco” and “Cobra II.” However, when the U.S. went to war in Iraq with less than half the strength required to win, these leaders did not make their objections public.
After going into Iraq with too few troops and no coherent plan for postwar stabilization, America’s general officer corps did not accurately portray the intensity of the insurgency to the American public. The Iraq Study Group concluded that “there is significant underreporting of the violence in Iraq.” The ISG noted that “on one day in July 2006 there were 93 attacks or significant acts of violence reported. Yet a careful review of the reports for that single day brought to light 1,100 acts of violence. Good policy is difficult to make when information is systematically collected in a way that minimizes its discrepancy with policy goals.” Population security is the most important measure of effectiveness in counterinsurgency. For more than three years, America’s generals continued to insist that the U.S. was making progress in Iraq. However, for Iraqi civilians, each year from 2003 onward was more deadly than the one preceding it.
Den amerikanska försvarsmakten befinner sig idag i djupaste kris alltmedan Bush och Cheney kör armén i diket i ett alltmer förtvivlat försök att till varje pris fortsätta kriget till slutet av Bushs mandatperiod i januari 2009. Som Paul Yingling påpekar i sin artikel så har USA idag satsat alla sina stridskrafter i Irak och kan därför inte reagera på kriser på andra håll i världen.
Paul Yingling påpekar vidare i sin läsvärda artikel att generalerna har förberett USA för fel krig, man har inte förstått att ett gerillakrig är en helt annan sak än de traditionella storkrig som man har tränat och beväpnat sig för den senaste generationen. Och man har konsekvent underskattat sina motståndare.
USA:s nederlag i Irak kommer att få katastrofala konsekvenser för USA och dess allierade och USA:s insulära och okunniga generaler kommer att bära en stor del av skulden.
Läs fler inlägg om Irak
Technorati Tags: USA, Irak, Iran, Israel, Syrien, Mellanöstern, Palestina, Palestine, Kriget mot Terrorismen, USA: generaler, Pentagon
Svenska bloggar om: USA, Irak, Iran, Israel, Syrien, Mellanöstern, Palestina, Palestine, Kriget mot Terrorismen, USA: generaler, Pentagon
Skriv ut inlägget
Tokfeta män i badbyxor på en gräsmatta i Cupertino, skall det här föreställa japansk kultur?
April 29th, 2007 Kommentera här. Inga kommentarer än »
Klicka på fetknoppen
Min fru var ute i hettan i går för att titta på en japansk festival i Cupertino. . en av höjpunkterna visade sig vara en uppvärming för den stora Sumobrottningen i Hawaii i början av juni. Fyra fetta gubbar i mycket små badbrallor som brottades i 30+ gradig värme, jag gissar att det faller under benämningen kultur, men trots att Japan är ett av mina favoritländer så har jag litet svårt för Sumo.
Men japansk kultur är annars en mycket stor grej här i Kalifornien och det japanska arvet förvaltas med stor nit av dagens japanska invandrare.
Jag har skrivit om Julie Otsukas rörande bok When the Emperor was Divine om hur en ung flicka upplevde Andra Världskriget här i Kalifornien när alla amerikaner med japanska efternamn sattes i fångläger. Den tiden ligger inte långt under ytan för alla japanskättlingar här.
Men idag är det givetvis datorer och elektronik som gäller, och alltså ett gäng superfeta sumobrottare på en gräsmatta i Memorial Park i Cupertino.
Läs fler inlägg om Japan
Technorati Tags: Silicon Valley, Kalifornien, California, San Francisco, Cupertino, Sunnyvale, Palo Alto
Svenska bloggar om: Silicon Valley, Kalifornien, California, San Francisco, Cupertino, Sunnyvale, Palo Alto
Skriv ut inlägget
Bioteknologiföretagen i San Francisco och Silicon Valley
April 29th, 2007 Kommentera här. Inga kommentarer än »
När man tänker på San Francisco och Silicon Valley så tänker de flesta säkert på datorer och IT men faktum är att San Franciscområdet är nästan lika känt för sina bioteknologiföretag.
Nu försöker San Francisco locka till sig mer biotech-företag, speciellt till SOMA-distriktet söder om market street i den sydöstra delen av staden.
Min andre son som jobbar just inom biotechsektorn arbetar i South San Francisco som på några år har blivit ett centrum för just biotechindustrin. South San Francisco ligger, förvånande nog :-), söder om San Francisco och är annars en tråkig kontorsstad, om det inte vore för biotechnindustrin.
Bernadette Tansey skriver i San Francisco Chronicle om bioteknologiföretagen i San Francisco och Silicon Valley:
S.F. becomes biological choice. City’s starting to attract more biotechnology firms
Among the reasons biotech companies are setting up shop in San Francisco is the ease of transportation from outlying areas and proximity to UCSF, one of the world’s great biomedical research institutions. Beyond that, though, many executives and professionals simply like living in the city, drawn by its cosmopolitan ambience and cultural resources.
To be sure, the vast bulk of the industry remains in established enclaves on the Peninsula and in the East Bay. The sprinkling of small biomedical companies in San Francisco is just a blip on the screen amid the regional biotech universe of about 825 companies, including behemoths such as Genentech.
But the emerging cluster is the holy grail for city officials who have been trying for more than a decade to claim some portion of the growing industry.
“Is it great? Not yet,” Mayor Gavin Newsom said. “We’re in our infancy. We look forward to adolescence and, in 10 to 15 years, maturity.”
Kalifornien har tagit ledningen i jakten på ny medicin och nya produkter inom den embryoniska samtellsforskningen och bioteknologi kommer på sikt att spela en allt viktigare roll för den kaliforniska industrin.
Intressant nog finns det två South San Francisco, som båda alltså ligger söder om San Francisco, och jag har varit i båda städerna. Den andra staden heter São Francisco do Sul och ligger i Santa Catarina i södra Brasilien. En mycket idyllisk om rätt sliten liten stad.
Technorati Tags: Silicon Valley, IT, Datorer, Datavetenskap, Bioteknologi, San Francisco, Biotech
Svenska bloggar om: Silicon Valley, IT, Datorer, Datavetenskap, Bioteknologi, San Francisco, Biotech
Läs fler inlägg om Bioteknologi
| Titel | Datum |
|---|---|
| Två dar i Research Triangle Park | 2007-03-30 |
| Stanford Linear Accelator utvidgas | 2006-10-22 |
| Nobelpris till University of California | 2006-10-03 |
| Stamceller räddar synen? | 2006-09-22 |
| Öppet brev till Socialdemokraterna | 2006-09-18 |
| Kan våra politiker någonting om datorer? | 2006-09-05 |
| Biotech i San Franciscoområdet | 2006-08-24 |
| Självmordsbron | 2006-05-01 |
| Iran blir stormakt | 2006-04-04 |
| USA utlokaliserar forskning till Kina | 2006-03-20 |
Skriv ut inlägget
USA, samhället som pendlar mellan leenden och ond bråd död
April 29th, 2007 Kommentera här. 8 kommentarer »
Litet artighet i hjärtat av Silicon Valley i slutet av april. Kontrasten med det stela och buttra Sverige är slående.
Det är lätt att bli USA-frälst när man har bott här några år och sedan kommer hem till det tysta och stela Sverige där alla håller sig på sin kant med sitt svårmod och ingen någonsin ler eller verkar bry sig.
Men USA har, som Klas Svahn skriver i DN, också en helt annan sida:
Fyra sköts i köpcentrum i USA. En beväpnad man sköt i hjäl två personer och skadade två i ett köpcentrum i Kansas City på söndagskvällen svensk tid.
Folk rycker på axlarna, Kansas är en annan värld, ett annat land, och alla här vet redan att vapen inte dödar, människor dödar. Så ännu mer orsak att skynda sig ut till vapenaffären och köpa sina egna automatvapen.
Ett land med medeltida fängelser och dödsstraff, ett land upp till ögonen i automatvapen, men ändå ett varmt samhälle. Ett samhälle där folk engagerar sig för sina medmänniskor och sin stad på ett sätt som jag aldrig har sett i Sverige. Ett samhälle där man konsumerar utan minsta tanke på framtiden, där man är bokstavstroende och längtar till himlen för att träffa Jesus mitt i ett högteknologiskt samhälle. Det leende och genuint varma landet som dödar utan att slutar le.
Läs fler inlägg om USA
Technorati Tags: USA, det amerikanska samhället, Republikanerna, Demokraterna, US Politics, Washington, USA-regeringen, George Bush
Svenska bloggar om: USA, det amerikanska samhället, Republikanerna, Demokraterna, US Politics, Washington, USA-regeringen, George Bush