Det var då det. General George Patton på omslaget till Life Magazine. under Andra Världskriget

Ingen stormakt kan förbli en stormakt i längden som inte klarar av ett litet kolonialkrig som det i Irak. Det amerikanska fiaskot i Irak överträffar om något fiaskot i Vietnam för 40 år sedan.

Varför kan inte en stormakt som USA invadera ett litet struntland som Irak, besegra dess armé, ta dess olja och sätta upp en marionettregering som romarna gjorde utan att det skall behöva ta fyra år? Vad är det för fel med Pentagon och den amerikanska försvarsledningen?

Den 41:årike överstelöjtnant Paul Yingling, som redan har varit i Irak i två omgångar, är en av den amerikanska arméns unga arga lejon och han har svaret: de är generalernas fel. Hans brannfackla mot de passiva, undfallande, aningslösa och tekniskt och politiskt amerikanska generalerna har publicerats i den amerikanska kända försvarstidningen: Armed Forces Journal under titeln: A failure in generalship. Så här skriver Paul Yingling:

For the second time in a generation, the United States faces the prospect of defeat at the hands of an insurgency. In April 1975, the U.S. fled the Republic of Vietnam, abandoning our allies to their fate at the hands of North Vietnamese communists. In 2007, Iraq’s grave and deteriorating condition offers diminishing hope for an American victory and portends risk of an even wider and more destructive regional war.

These debacles are not attributable to individual failures, but rather to a crisis in an entire institution: America’s general officer corps. America’s generals have failed to prepare our armed forces for war and advise civilian authorities on the application of force to achieve the aims of policy. The argument that follows consists of three elements. First, generals have a responsibility to society to provide policymakers with a correct estimate of strategic probabilities. Second, America’s generals in Vietnam and Iraq failed to perform this responsibility. Third, remedying the crisis in American generalship requires the intervention of Congress.

Greg Jaffe skriver i Wall Street Journal: 29/7 sid A1: Narative Discord. Critiques of Iraq War Reveal Rifts SAmong Army Officers. Colonel’s Essay Draws Rebuttal from General; Captains Losing Faith

George Bush, Dick Cheney och speciellt förre försvarsministern Donald Rumsfeldt har gjort betydligt mer för att förstöra den amerikanska armén än alla gerillasoldater tillsammans. Problemet är att Rumsfelds militärdoktrin visade sig vara helt och totalt felaktig. Istället för att satsa på små lättrörliga tungt bepansrade styrkor, som går tillbaks till den Heinz Guderians Blitzkrieg-doktrin från Hitlertiden så måste USA nu helt lära om.

General Robert i Lee från amerikanska inbördeskriget.

Paul Yingling angriper den amerikanska armén där den är som mest sårbar, dess generaler. Den amerikanska armén har alltid varit toppstyrd och de officerare som lyckas ta sig upp till de högsta posterna gör det genom att lära sig lyda och inte kritisera sina överordnade. Resultatet blir män som förre generalstabschefen Peter Pace som hade en välpressad uniform, ett bländande leende och inte mycket mer. Han och resten av den amerikanska officerskåren har följt order och aldrig opponerat sig hur vansinniga Bush-regeringens order än har varit. Som i Guantanamo och Abu Ghuraib.

Men Paul Yingling anser också att generalerna inte har förstått att den amerikanska armén måste ändra på sin centrala militärdoktrin nu när Sovjetunionen med dess gigantiska stridsvagnsarméer inte längre är fienden.

Debatten om USA framtida militärdoktrin kommer att avgöra om USA kommer att kunna behålla sin stormaksställning eller inte. Det jäser i leden bland de yngre officerarna och vi kan vänta oss att den här allt hätskare debatten kommer att fortsätta flera år framåt.

Men vad försvarsdebatten missar är att oberoende av vilken krigsdoktrin USA än anammar i framtiden så är USA:s frivilligarmé på tok för liten för en världsmakt som USA. Irak är ett litet struntland i jämförelse med Iran och andra potentiella krigsmål och den irakiska gerillan består inte av mer än kanske 30 000 man.

USA:s problem är större och mer fundamentala än dess militärdoktrin. Kommer landet att fortsätta att agera unilateralt och utkämpa sitt allt brutala “Krig mot Terrorismen” eller kommer man att börja samarbeta med resten av världen? Kommer man att Ã¥tergÃ¥ till diplomati eller kommer även nästa president att ge sig in pÃ¥ oprovocerade invasioner? Först när man fÃ¥r svaret pÃ¥ de frÃ¥gorna kan man börja diskutera USA:s framtida militärdoktrin.