Kenny Rogers och pokerspelaren George Bush: You got to know when to hold ‘em, know when to fold ‘em,
Kenny Rogers och Mupparna sjunger vad som kunde vara pokerspelaren George Bushs signaturmelodi: Don Schlitzs berömda The Gambler.
President Bushs stegvisa politiska och personliga kollaps blir allt tydligare. Peter Baker skriver i Washington Post om den alltmer isolerade och frustrerade president Bush: A President Besieged and Isolated, Yet at Ease Bush, Grasping for Answers and Fixated on Iraq, Remains Resolute
The polls reflect the events of Bush’s second term, an unyielding sequence of bad news. Social Security. Hurricane Katrina. Harriet E. Miers. Dubai Ports World. Vice President Cheney’s hunting accident. Jack Abramoff, Tom DeLay and Mark Foley. The midterm elections. I. Lewis “Scooter” Libby, Alberto R. Gonzales and Paul D. Wolfowitz. Immigration. And overshadowing it all, the Iraq war, now longer than the U.S. fight in World War II.
Peter Bakers målar ett porträtt av psykologiskt sårad och alltmer isolerad man, en man som är alltmer förvirrad, osäker på sig själv och som nu satsat allt på att vinna kriget i Irak. En man som söker hjälp från utomstående tänkare och Kristna koryfeer och som ständigt ställer samma fråga: “är det USA dom hatar eller bara mig?” (Världen till GWB: det är dig man hatar, inte USA)
At the nadir of his presidency, George W. Bush is looking for answers. One at a time or in small groups, he summons leading authors, historians, philosophers and theologians to the White House to join him in the search.
Over sodas and sparkling water, he asks his questions: What is the nature of good and evil in the post-Sept. 11 world? What lessons does history have for a president facing the turmoil I’m facing? How will history judge what we’ve done? Why does the rest of the world seem to hate America? Or is it just me they hate?
Kenny Rogers fina sång “The Gambler” är ett perfekt epitat på pokerspelaren Bush som alltid satsade allt på ett kort och aldrig oroade sig för att något kunde gå snett. Den version som Rogers spelade in med Mupparna (se och framför allt lyssna ovan) har drag av den fine ryska författaren Nikolai Leskov som brukade måla upp scener just från några av de järnvägsresor genom Ryssland som han hade gjort i sin ungdom.
Här är en mer konventionell version av The Gambler.
Och den som vill läsa Nikolai Leskov i original bör kolla den här viktiga länken.
Technorati Tags: Politik i USA, Republikanerna, Demokraterna, Kenny Rogers, The Gambler George Bush, Nikolai Leskov
Svenska bloggar om: Politik i USA, Republikanerna, Demokraterna, Kenny Rogers, The Gambler George Bush, Nikolai Leskov
Läs fler inlägg om Musik
Vi som läser din blogg har ju förstått att du inte gillar president George Bush och den kristna högern och de neokonservativa medlemmar av administrationen. Fast är det inte lite väl mycket fria psykologiska fantasier om presidentens mentala och emotionella tillstånd?
När det gäller Irak politiken säger han:
“No cut and run.”, “We stay the course.”
Inga oklarheter. Världen vet vad som gäller. Hur USA skall få ordning och säkerhet i Irak vet väl ingen idag. Exakt vad de olika president kandidaterna säger hur de tänker lösa problemen i Irak vet jag inte, men frågan kräver sin lösning.
Johnny: I dagens ‘understreckare’ diskuterar Mats Bergquist det faktum att USA´s överlägsenhet vacklar, både ekonomiskt och militärt, men att trots detta har USA´s centrala maktposition inte balanserats. Han refererar till Christopher Layne´s nya bok, “The Peace of Illusions: American Grand Strategy from 1940 to the Present” där en av huvudteserna är att den amerikanska övergripande utrikespolitiska strategin är baserad på två huvudmål, att göra världen säker för demokratin och att öppna dörrarna för fri handel.
Layne menar att dessa mål är detsamma än idag. Denna strategi upplevs inte som ett hot av andra ‘knoppande stormakter’, vilket bidrar till att ingen ansträngt sig för att fylla tomrummet när USA´s kraft och inflytande avtar. Andra stormakter visar i stället sitt oberoende på icke-militär väg.
Ibland hävdas det på denna blogg att USA skulle ha något slags imperiebyggarambitioner. Jag har svårt att förstå vad man kan grunda sådana misstankar på