Rör du Jantelagen så dödar Gud en kattunge! Den helt unika svenska masochismen.
Det är alltid intressant för att inte säga fascinerande att observera Sverige utifrån.
Om det amerikanska samhället ter sig ålderdomligt, egendomligt, bisarrt och ofta skrämmande så ter sig det mer hanterbara Sverige ibland som helt och totalt oförståeligt, som jag bl.a. har påpekat i ett inlägg om en av de mest bisarra artiklar jag någonsin läst i någon tidning på någon kontinent någonsin om Knut Ahnlundfejden och ett efterföljande inlägg: Knut Ahnlund Eskalerar.
Men det mest underliga med Sverige och svenskarna är vår masochism. Vårt negativa, blygsamma och nedvärderande sätt att se på Sverige och oss själva. Det verkar vara en snuttefilt utan vilken vi inte kan leva.
Janteattackerade Al Gore
Medan amerikaner för det allra mesta tycker att USA – trots de brister man ofta erkänner – är världens bästa land med problem som kan lösas så ser vi bara problemen – inte lösningarna – och den svenska “ankdammen” och framför allt Jantelagen, ständigt denna Jantelag.
Jantelagen är ju inte ens är en svensk uppfinning. Begreppet introducerades som de flesta säkert vet av Aksel Sandemose i boken En flykting korsar sitt spår (1933) och syftar på den danska staden Nykøbing där Sandemose växte upp.
Närhelst jag kommer till Sverige så säger välmenande människor att “ja det kan ju inte vara mycket för dig att titta på här i vårt lilla Sverige, du som kommer från USA”, ett direkt citat.
Jantelagen existerar precis lika mycket här i USA som i Sverige, som i fallet med den rike John Kerry och de avundsjuka Swiftbåtarna i det sista presidentvalet, eller Janteattackerna mot Al Gores nobelpris: “du skall inte tro att du är något bara för att du harr fått DELA PÅ ett Nobelpris. Du var ju inte ens duktig nog att vinna hela priset själv”
Janteattackerade John Kerry
Det känns kanske igen?
Så Jantelagen lever och frodas precis lika mycket här i den stora ankdammen USA som i den lilla mysiga ankdammen Sverige.
Men varför är det då så viktigt för så många svenskar att hålla fast vid illusionen att Jantelagen är något unikt för det svenska samhället och att vi måste skämmas för vårt toppmoderna samhälle bara för att vi är ett “litet land”?
Jag tvivlare på att Schweizarna är lika osäkra på sig själva som vi är. Och försök om ni vill att övertala någon svensk att det finns något som helst som är bättre i Sverige än i USA, jag har försökt det går inte. Vi måste vara sämst, ligga längst bak, utom om det gäller Eurovisionsfestivalen eller sport förstås.
Om nu Rottingmajoren vill driva ut Gud och Bibeln från den svenska skolan, vilket jag helhjärtat stöder, så tycker jag att han också kunde slänga Jantelagen på historiens soptipp.
Om vi nu vill imitera USA så låt oss då imitera det positiva i det amerikanska samhället, dess självförtroende, framtidstro och framför allt den totala bristen på ältande om ankdammar och Jantelagar!
Skärp er för sjutton!
Technorati Tags: Politik i USA, Politik i Sverige, Jantelagen, Sverige, Svenska attityder, Jantelagen i USA
Svenska bloggar om: Politik i USA, Politik i Sverige, Jantelagen, Sverige, Svenska attityder, Jantelagen i USA
Läs fler inlägg om Sverige
Det är inte så att inställningen är att Jantelagen är något unikt för det svenska samhället, det vet flesta av oss som har varit i andra miljöer en längre tid. Den är som Hansum sa, den är universiell.
Det är att den används ofta som medel att attackera kritiska synpunkter som stör den egna bilden. T.ex. om vi skulle få en hårdare lagstiftning kring alkohol och bruket av det så skulle genast en grupp människor säga att det är svenska avundsjukan och jantelagen som ligger bakom.
Detta trots att vi vet att en stor del av ungdomsvåldet påverkas av alkholkonsumtion och att introduktionen har gått ner i åldrarna.
Men när det gäller Sverige och svenskarna och vår masochism har det faktiskt ett politiskt ursprung. Vårt negativa, blygsamma och nedvärderande sätt att se på Sverige och oss själva har framför allt framodlats av borgerligheten via deras politiker tidningar och organisationer. Den processen tog fart på sjuttiotalet och har förmodligen inte kulminerat än. Orsakerna till den kampanjen var flera, att knäcka vänstervågen som var i sverige, minska det internationella engagemanget som riktade sig till förmån för tredje världen, underordna sig den store grannen i väst, bryta s hegemoni.
Fram till dess hade doktrinen varit, vi är ett lite land som kan göra mycket bra i världen.
Efter det kom vi är ett lite land i världen och vi ska inte sticka upp och tro att vi är någonting.
Det började med fälldins regering och har fortsatt och tagit ny styrka varje gång vi har haft borgerliga regeringar.
Något som jag tror är ganska speciellt för oss svenskar är just det här att vi gärna pratar skit om Sverige när vi är utomlands. De flesta utländska besökare som kommer hit till Sverige verkar oftast vara stolta över sitt land och pratar väl om det. När man som svensk utomlands träffar andra svenskar är däremot det främsta samtalsämnet hur skönt det är att – om än bara för några dagar – komma ifrån det tråkiga, kalla och på alla vis helt bedrövliga Sverige.
Råkar man då säga att man faktiskt tycker att Sverige är ett riktigt bra land att bo och leva i rycker övriga svenskar i sälskapet till och tittar på en som om man var ett UFO. Efter detta förstår man att man är utesluten från den svenska “gemeinschaftgruppen” och stämplad som förrädare
.
De flesta andra som man träffar utomlands, alla som inte är svenskar alltså, har oftast en väldigt positiv bild av vårt land
Bosse, bättre skulle det väl kunna vara?
Ja självklart skulle det kunna vara bättre. Det här är ingen inställning som jag stödjer. Jag bara konstaterar att den finns.
“Men när det gäller Sverige och svenskarna och vår masochism har det faktiskt ett politiskt ursprung. Vårt negativa, blygsamma och nedvärderande sätt att se på Sverige och oss själva har framför allt framodlats av borgerligheten via deras politiker tidningar och organisationer. Den processen tog fart på sjuttiotalet och har förmodligen inte kulminerat än.” Christer W
Intressant att även jantelagen kan vändas till något negativt som de borgerliga partierna står bakom. Hur skulle det vara med en mer nyanserad politisk debatt?
Ordet jantelagen myntades av den dansk-norska författaren Aksel Sandemose på 1930-talet i boken “En flykting korsar sitt spår” och boken utspelar sig i den fiktiva staden Jante. Den beskriver den fula sidan av småstadsmentaliteten och så många läsare i Norge, Sverige och Danmark kunde identifiera sig med berättelsen att de trodde att berättelsen var baserad på just deras hemstad.
Jag tror att man kan gå väldigt långt bak i historien för att försöka förstå varför vi svenskar lever i en kultur som är präglad av samarbete och lagkänsla i motsats till individualism som ex. är fallet i USA. Även under vikingarnas tid var vi tvungna att förlita oss på varandra, för att överleva vintrar, skaffa mat etc. När vikingarna drog ut i sina vikingaskepp, ja då var alla lika viktiga i samarbetet för att nå målet. Beroendet av andra, och att vara en i laget var ju oerhört viktigt och har ju delvis präglat mycket av den svenska företagskulturen även idag. Människor som sedan sticker ut, ja, man kan ju tänka sig att de skiljer sig mot modellen att vara en del av “laget” och därmed minsann inte ska tro att de är något!
Jag läste någonstans att samma jante-fenomen kan hittas i bland annat England, Kanada och Japan, länder med hårdare klimat, som vårt.
Som redan tidigare påpekats Monica, jantelagen är inte något specifikt för Sverige eller de nordiska länderna, den är helt global.
Monica, du ser ju inte ens vad du själv skriver, läs ditt fjärde stycke och fundera. Med fälldins regering kom en förändrings som än i dag lever, Vi (svenskar) ska inte tro att vi är någonting i förhållande till omvärlden, blev den nya doktrinen. Fram till den tiden hade svenskar varit stolta och glada över det sverige de hade. Låt vara att en del var lite självbedägeri, även i del andra europeiska länder fanns sociala system som i enskilda delar var bättre än det svenska. Men det ville de flesta inte tro, för vi var så bra och stack ut i förhållande till de andra. I vart fall så var det inte jante som styrde då.
Något annat som angreps av borgerligheten var vårt internationella engagemang, vi skulle inte vara världssamvete. Du minns väl borgerlighetens reaktion när Palme gick i sin första vietnamdemostration. Vi tillät oss att sticka upp och uttrycka våra åsikter som nation, något som borgerligheten var klart störda av. Sen om det var fel eller rätt engagemang det är en annan sak, men då fanns civilkuraget.
Sveriges engagemang i sydafrika kritiserades av stora delar av borgerligheten och näringslivet, men när apartheidstaten upphörde så hade näringslivet bra hjälp av det tidigare engagemanget.
När det gäller Kina och Sveriges tidiga agerande i frågan så har dagens näringsliv fördelar av detta
När Carlsson tillträde kom en regering som var utan engagemang överhuvudtaget, troligtvis var det mordet på Palme som överskuggade allt och gjorde den svag.
Med Bildts regering fortsatte den påbörjade borgerliga politiken som om igen gick ut på att vi inte skulle tro att vi var någonting i den stora världen, vi skulle veta vår plats. För övrigt har det ju nu efterhand visat sig att han åkte skytteltrafik till washington, tyvärr har det inte kommit ut särskilt mycket om vad han gjorde där. Dessutom drev borgerligheten en skattelättnadspolitik som skapade stora underskott, haveriet kom med bankkrisen. En kris som huvudsakligen hade skapats av den oansvariga finanspolitiken. En konsekvens av krisen var att Bildts borgerliga regering kom att fungera som en expiditionsministär sitt sista år, alla viktiga beslut togs i samråd med s, att förslagen kom ofta från s-tjänstemän är inte så känt. Under Bildts sista regerings år påbörjades Göran Perssons saneringspolitik
Carlssons andra period var bara en transportsträcka med hårdför saneringspolitik av GP fram till kongressen. (Vem beredde den vägen för en Dark Horse kan man fundera över, jag har svårt att tänka mig att debaclet med Sahlin var en slump).
Att Carlssons regering var svag och saknade engagemang både nationellt och internationellt kan man ju ha en viss förståelse för.
Att Persson har gillar att frottera sig med de stora pojkarna utomlands har faktiskt inte haft någon betydelse nation sverige, hans huvudsyfte har ju att vara dem till lags.
Att Reinfeldt hittills har kört samma race som Persson är ju också tydligt, dock finns det en skillnad, han syns vara mer underdånig de stora grabbarna och osäker.
ojdå, det var en utförlig kommentar och jag måste säga att jag uppskattar den, även om jag inte håller med dig.
Vad jag ville får fram var att jantelagen kanske inte är så väldigt konstig att förstå med tanke på vår historia och att den definitivt inte är något nyfunnet fenomen eller en produkt av borgerliga regeringar.
Monica:
Inte borgerliga REGERINGAR eller PARTIER, utan BORGERLIGHETEN. Du nämnde England och Japan (men jag kan inte hålla med dig om Kanada). Det förvånar mig inte ett dugg att dessa länder också har en utvecklad jantelag. Japsarna har ju ett ordspråk, “spiken som sticker ut blir nedslagen”. England är ju ett land som länge har varit monarki med en stark borgerlighet (i sin rätta bemärkelse). Samma gäller Japan som också har haft sina klaner, familjer, kejsare, osv. Så, det är inte det “hårda klimatet” man ska skylla på, utan något mindre meteorologiskt och istället mer på något sociologiskt/antropologiskt som ett (oftast patriarkalt) hiearkiskt klansystem.
Det finns två olika plan i ett land med monarki. Du har borgerligheten och sedan har du alla andra. Det är oftast spikarna på den plan där “alla andra” är som blir nedslagna och hammaren är antingen oftast borgerligheten, eller så säljer (för de vill väl inte förlora en krona på det även om det hjälper deras kamp) de hammaren till någon klassförrädare som sköter skitgörat åt dem.
USA har ingen monarki, men det förvånar mig inte att de som tillämpar jante i USA även behandlar Bush som kung. Det är mentaliteten, inte vädret.
Robban, snyggt att du försvarar Canada. Här finns ingen Jantelag, de flesta här tror de är något…;-) Som du säger det handlar inte om vädret (ha ha) utan om mentaliteten…Det är svårt att hitta en Kanadensare som inte tycker han är bättre än en Amerikan eller att Canada är bättre att bo i, eller bäst i hockey eller producerar de bästa musicians, hollywwod stjärnor, bästa comedians…
Aykroyd, Dan [1]: Host of TV’s “PSI Factor – Chronicals of the Paranormal”, “Ghostbusters”, “Driving Miss Daisy”, “Canadian Bacon”, “Celtic Pride”, “Tommy Boy”, “SNL”
Candy, John: “Cool Runnings”, “Canadian Bacon”,
Carrey, Jim [1] [2] [3]: Comedian, Actor. “In Living Color”, “The Mask”, “Ace Ventura: Pet Detective”
Carson, Jack: “Mildred Pierce”, “Cat on a Hot Tin Roof”
Chaykin, Maury [1]: “Dances with Wolves”, “Whale Music”, “Buried on Sunday”, “Devil in a Blue Dress”
Colicos, John: “Anne of a Thousand Days”, “The Postman Always Rings Twice”, played the first Klingon on “Star Trek”, “Battlestar Galactica”
Doohan, James [1]: Scotty on “Star Trek”
Elliott, David James [1]: “Melrose Place”, “JAG”
Foley, David: “Kids in the Hall”, “News Radio”
Fox, Michael J.: “Back to the Future”, “Family Ties”
Frewer, Matt: “Max Headroom”, “Honey, I Shrunk the Kids”, “Star Trek:TNG”
Goulet, Robert: “Naked Gun 2 1/2: The Smell of Fear”
Greene, Lorne: Played Ben Cartwright on “Bonanza”, “Battlestar Galactica”
Gross, Paul: “Due South”, “Buried on Sunday”
Hartman, Phil [1] [2]: “Saturday Night Live”, “News Radio”
Ironside, Michael: “Scanners”, “Top Gun”, “Total Recall”
Lockhart, Gene: “Abe Lincoln in Illinois”, “The Devil and Daniel Webster”, “His Girl Friday”, “Algiers” (AAN)
McCulloch, Bruce [1] [2]: “Kids in the Hall”
McDonald, Kevin: “Kids in the Hall”
McKinney, Mark: “Kids in the Hall”, “Saturday Night Live”
Mandel, Howie: “St. Elsewhere”
Manners, David: “Dracula” (1930), “The Mummy”
Massey, Raymond: “Abe Lincoln in Illinois”(AAN), “East of Eden”, “The Naked and the Dead”
Moranis, Rick: “SCTV”, “Honey, I Shrunk the Kids”
Morse, Barry [1] [2]: “The Fugitive” (the original series), “Space 1999″
Myers, Mike: a.k.a. Wayne Campbell on “Saturday Night Live”, “Austin Powers”
Neville, John [1] : “The Adventures of Baron Munchausen”
Nielsen, Leslie [1] [2] [3] [4]: “The Naked Gun”, “Forbidden Planet”. Brother was Deputy Prime Minister
Ontkean, Michael: “The Rookies”, “Twin Peaks”.
Perry, Matthew [1] [2]: “Friends”
Pins ent, Gordon [1] [2] [3]: “The Rowdy Man”, “Who has Seen the Wind?”, “John and the Missus”, “Due South”
Plummer, Christopher: “The Sound of Music”, “Star Trek VI”
Priestley, Jason [1] [2]: “Beverly Hills 90210″
Qualen, John: “Casablanca”, “The Devil and Daniel Webster”, “The Searchers”, “Anatomy of a Murder”
Reeves, Keanu [1] [2] [3]: “Johnny Mnemonic”, “Speed”, “Bill and Ted’s Excellent Adventure”
Rubinek, Saul: “Unforgiven”, “The Outside Chance of Maximilian Glick”, “Star Trek:TNG”
Sawa, Devon [1] [2] [3]: “Now and Then”, “Casper”
Shatner, William: Captain James T. Kirk on “Star Trek”
Short, Martin: “SCTV”, “Saturday Night Live”, “Clifford”
Silverheels, Jay: “The Lone Ranger”, “Key Largo”
Sutherland, Donald: “M*A*S*H”, “Klute”, “Ordinary People”, “Eye of the Needle”, “Bethune”
Sutherland, Kiefer: “24″
Thicke, Alan: “Hope and Gloria”
Thomas, Dave: “SCTV”, “Strange Brew”, “Grace Under Fire”
Thompson, Scott: “Kids in the Hall”
Vernon, John: “Animal House”, “Dirty Harry”
Wincott, Jeff: “Night Heat”
Wincott, Michael: “The Crow”, “Robin Hood, Prince of Thieves”, “1492, Conquest of Paradise”
Wiseman, Joseph: A”The Apprenticeship of Duddy Kravitz”, played “Dr. No”
Anderson, Pamela [1] [2] [3] [4] [5]: “Baywatch”, “Home Improvement”
Blanchard, Rachel [1]: Plays Cher on TV show, “Clueless”
Burroughs, Jackie: “The Grey Fox”, “John and the Missus”, “Anne of Green Gables”
Cattrall, Kim: “Star Trek VI”
Cardinal, Tantoo: “Black Robe”, “Dances with Wolves”, “Legends of the Fall”
Crewson, Wendy: “Getting Married in Buffalo Jump”, “The Doctor”
Dewhurst, Colleen: “Anne of Green Gables”, “Murphy Brown”, “Annie Hall”
Follows, Megan: “Anne of Green Gables”
Hennessy, Jillian: “Law and Order”
Keeler, Ruby: “42nd Street”, “Dames”, married Al Jolson
Kidder, Margot: Lois Lane in “Superman”
Lillie, Beatrice: “Exit Smiling”, “On Approval”, “Thoroughly Modern Millie”
Martin, Andrea: “SCTV”, “Star Trek: DS9″
McCarthy, Sheila: “I’ve Heard the Mermaids Singing”, “Die Hard 2″, “Beautiful Dreamers”
Nelligan, Kate: “The Prince of Tides” (AAN), “Fatal Instinct”
O’Hara, Catherine: “SCTV” “Beetlejuice”, “Home Alone”
Schnarre, Monika: “The Bold and the Beautiful”
Tilly, Jennifer: “Bullets Over Broadway”
Tilly, Meg: “The Big Chill”, “Agnes of God”
Tweed, Shannon: “Falcon Crest”
Wray, Fay: “King Kong”
Anka, Paul
April Wine
Arden, Jann
Artificial Joy Club [1]
Barenaked Ladies
Bran Van 3000
Charlebois
Cockburn, Bruce
Cole, Holly
The Cowboy Junkies
The Crash Test Dummies
Dion, Celine [1] [2]
Ferguson, Maynard
Ferron
Gould, Glenns
The Guess Who
Hart, Corey
Healey, Jeff
lang, k.d.
Lanois, Daniel
Lombardo, Guy
MacIsaac, Ashley
Marshall, Amanda [1]
McLachlan, Sarah [1] [2] [3] [4] [5]
Mitchell, Joni
Morissette, Alanis [1] [2] [ 3] [4]
Murray, Anne
Our Lady Peace
Parker, Jon Kimura
The Pursuit of Happiness
Rage Against the Machine
Rough Trade
Rush
Shaffer, Paul
Steppenwolf
The Tea Party
Twain, Shania
The Tragically Hip
Voisine, Roch
Young, Neil
God Bless Canada…
Och alla har de ett genetiskt arv från en annan världsdel, om de inte råkar vara innuit eller indian.
Ja det är sant, vad är din poäng? Att de inte ska tro de är något?
Jag förstår vad ni säger, men det är ju faktiskt så att vår mentalitet är en produkt av vår historia, eller hur? Jantelagen är självklart inte direkt ett resultat av vädret. Vädret och vårt lands läge bidrog till en viss sämhälls-struktur som sedan har lett till bland annat vilka vi är som svenskar och visst, vår mentalitet.
[...] Varför drivs vi av ett ‘godhetskomplex’, som skapar en slags självpåtaget martyrskap? [...]