Carl-Johan Bonnier och Sverige som ett företångsland eller ny Sovjetstat inom IT.
Posted Under: Dataföretag, Ekonomi, IT, Media, Musik, USA allmänt, Web 2.0
Carl-Johan Bonnier som säger sig vara “mediamagnat” skriver i DN om hur vill införa en ny Sovjetstat i Sverige genom att få polisen med alla till buds stående medel slå ner på fildelare och skydda hans vinstmarginaler: Ett efterblivet paradis för olagliga IT-pirater
Sverige framstår i ett internationellt perspektiv som efterblivet och som ett paradis för aktiviteter som i andra länder ses som olagliga och orättfärdiga. Det är inte bra för Sverige, vår trovärdighet som rättsstat urgröps, det som sker i vårt land drabbar kreatörer världen över och svenska företag möter allt oftare skepsis och misstro globalt.
![](http://farm1.static.flickr.com/58/206246382_10c6215a22.jpg?v=0"")
Nu är det ju mycket enkelt att stoppa fildelning om man bara vill. Man kan t.ex. som Bonnier tydligen vill, kartlägga hur alla svenskar använder sina datorer och sedan införa brutala fängelsestraff för alla som fildelar. Det går givetvis också att kriminalisera dataformatet MP3.
Och om nu fildelning verkligen är olagligt, varför inte helt sonika bygga in spärrar mot det, s.k. DRM, i filerna? Nja det har man försökt i flera decennier och det går inte. För ingen vill köpa sådan musik.
I själva verket svänger pendeln nu allt snabbare mot allt billigare musik på nätet, bl.a. hjälpt av Apple. Pendeln kommer att fortsätta att svänga tills den har nått ett pris som människorna är beredda att betala. Det är så ekonomin fungerar.
För tvärt emot vad Bonnier påstår så gagnas alla av att teknologin utvecklas och att människor konsumerar elektronisk information.
Vi måste skilja mellan konsumtionen som ju är något positivt, och hur producenterna får betalt för vad de producerar. Vad Bonnier säger är att han är för dum för att komma på ett sätt att kräva ut skyhöga belopp för den media som han som mellanhand har köpt för en spottstyver av mediaskaparna.
Och eftersom han själv inte är smart nog att göra det så vill han att polisen skall sätta år hela sabla svenska folket tills han får de miljarbelopp han anser vara sina.
Men om Bonnier hade följt med i den tekniska utvecklingen så skulle han känna till att vad som gäller i dagens IT-värld är att INTE ta betalt för produkter som man gjorde för en generation sedan när Bonnier var ung och livet lekte och pengarna bara strömmade in.
Idag reklamfinansieras allt mer av utbudet på nätet. Det är därför som FaceBook är värt 15 miljarder.
Det går aldrig att stoppa den tekniska utvecklingen, inte ens med polisens hjälp. Det finns smarta människor och det finns de som faller utefter vägkanten för att de inte är smarta nog att ha koll på utvecklingen.
Det som hotar är inte fildelning utan att den nya teknologin hotar att göra “mediamagnater” onödiga. För tack vare den moderna Internnetteknologin kan band och mediaskapare nå direkt ut till sin publik utan att behöva gå genom “mediamagnater” som kräver miljardbelopp för att marknadsföra dom.
Och det är det som Bonnier vill ha polisens hjälp för att stoppa.
Stackars Lelle Carl-Johan (tack Fröding). Det är inte lätt att vara mediamagnat och samtidigt inte hänga med i den moderna teknologin. Får jag föreslå en ny karriär inom hushållsnära tjänster kanske?
Technorati Tags: Silicon Valley, IT, Datorer, Datavetenskap, Dataföretag, Hårdvara, Mjukvara, Programmering, Web 2.0, Mashups, Media, Facebook, Google
Svenska bloggar om: Silicon Valley, IT, Datorer, Datavetenskap, Dataföretag, Hårdvara, Mjukvara, Programmering, Web 2.0, Mashups, Media, Facebook, Google
Läs fler inlägg om Fildelning
Huvudet på spiken som vanligt Lennart. Bra skrivet!
Din biljämförelse är intressant. Om man kunde kopiera bilar skulle man slippa material- och monteringskostnaderna. Basindustrin i form av gruvor och dylikt samt monteringsfabrikerna skulle få stänga. Men hur många arbetar inom de näringarna egentligen? Jag och ett antal tusen andra ingenjörer här i Göteborg där jag bor skall snart åka in och göra våra dagliga pass vid skrivborden på Volvo. Tror du att samma arbete skulle bli utfört ifall inte bilarna hade betingat något värde?
Varför använder du förresten Sovjetstat som ett skällsord? Den hyllade ju den nya tekniken och var skeptisk still marknadsekonomi. Det borde väl ha varit i din smak.
Jag håller med dig Lennart. Bonniers inlägg är inte precis idealistikt motiverat, för att skydda artisterna. Det är hans egen plånbok som skall skyddas.
“För tack vare den moderna Internnetteknologin kan band och mediaskapare nå direkt ut till sin publik utan att behöva gå genom “mediamagnater” som kräver miljardbelopp för att marknadsföra dom.”
Det här är ett argument som ofta framförs men som totalt missar två saker:
1. Vem som helst kan nå sin publik OAVSETT upphovsrättslagarna. Om jag som producent av material som kan publiceras på nätet väljer att antingen ge bort det gratis eller upptäcker att det finns en marknad som gör att jag kan tjäna mitt levebröd på det och erbjuder materialet mot ersättning är därmed irrelevant. Att stärka upphovsrätten tar inte bort möjligheten för de som ger bort många timmars jobb gratis. Tvärtom ger det trygghet den dag de kan leva på det.
2. “Kräver” miljardbelopp är lite missvisande. Marknadsföring kostar pengar och ‘kräver’ i sin tur investerare att ta en stor ekonomisk risk. Återigen är det ett val: Duger mina verk att slå sig fram på en konkurrensutsatt marknad eller skall jag söka alternativa vägar och kanske lyckas den vägen? Det kräver stora pengar som skall tas ur någons plånbok (såvida man inte själv besitter stora finanser).
Det är alltså inte det ena eller det andra. Det känns som ytterligare ett skevt argument för de som inte vill betala för saker som faktiskt kostat pengar att producera.
För egen del tycker jag att frågan handlar lika mycket om respekt. Om någon lagt ned så mycket tid på ett ‘verk’ (i meningen musik, film, bok eller vad det nu må vara) och kanske dessutom besitter talanger som gör det svårt för andra att återskapa detsamma, har då inte den personen rätt att bestämma över sitt eget material?
Trots sitt ordval tænker Bonnier liksom de flesta kommentatorerna fortfarande i ett nationellt perspektiv. Vad hjælper nationella lagar nær brottet ær internationellt? Vem hjælper min egenføretagande sambo nær hennes alster stjæls och anvænds till produkter i Tyskland, Mexico och Taiwan (faktiska exempel). Många lænder som t.ex. Taiwan har heller inte skrivit under några internationella copyrightavtal. Bonnier gråter krokodiltårar øver storføretag som har råd med en internationell advokatkader, han struntar blankt i kæmpande småføretagare.
(Svensk, emigrerad till Norge)
Att Bonnier vill ha en mer kontrollerad marknad är väl föga förvånande. Den Bonnierägda median i Sverige är fullständigt kontrollerad och censurerar informationen innan den når det svenska folket. Våra politiker vill likt andra regimer också kontrollera folket, i alla fall den delen av folket som inte delar deras officiella åsikter. Att politiker inte lever som de lär finns det många exempel på i Sverige och i resten av världen, men jag tror det blir väldigt svårt att hitta en politiker i Sverige som är villig att gå ut och offentligt säga att svenskarna behöver styras. Det skulle krävas för att få igenom en fullständig censur av internet (vilket är vad Bonnier egentligen vill) och det är att gå för långt.
Svenskarna vill fortfarande ha illusionen av frihet och låtsas att vi har rättigheter och får objektiv information om vårt samhälle.
Dessutom fungerar svenskar tack vare Jante så att vi tycker inte om människor som är rika, vi gillar inte folk som flashar med “bling-bling” etc. Vi har väldigt svårt att tycka synd om Metallica, P-Diddy etc när de inte tjänar några hundra extra miljoner på sin musik.
Att vår media glatt rapporterar om hur musikbranchen går miste om X miljarder pga olaglig nerladdning är en sak, att de fullständigt ljuger är en annan. Varenda person som laddar ner en låt hade inte köpt artistens CD för 200 spänn om de inte kunnat ladda ner. De allra flesta hade spelat in från radio eller skitit i det. Självklart kan vi censurera radion också, vilket Bonnier säkert hade uppskattat.
Jag gillar inte Nya Sverige, inte det minsta. Men det svenska folket (det som finns kvar av det) gillar jag och trots att det är ett svagt och fegt folk numera så finns det vissa saker de fortfarande är villiga att slåss för. Officiell censur är en sak vi inte gillar (även om de flesta glatt låter media censurera i smyg) och Bonnier kan helt enkelt ta och sätta sig och rotera på något långt och trubbigt. Han borde lägga ner resurser på att få Sebastian frikänd för Kungsholmsmordet i stället, det finns säkert något hål i lagen de kan leta reda på.
För tvåhundra år sedan gav man spelmannen en slat eller en sup när det var dans. Den som var väldigt rik höll sig med egen orkester som han betalade med de pengar hans bönder jobbade ihop. Kyrkorna hade sina musiker, betalade av tiondet. Musiken fanns här och nu, eller på ibland notpapper från och med medeltiden (och hade någon sorts upphovsrätt.)
Sen kom grammofonen och plötsligt blev musiken en handelsvara på ett helt annat sätt. Sen har internet kommit, och musiken slutar att vara handelsvara igen. Det var bara en kort parentes på ett knappt århundrade.
Motsvarande gäller för andra områden än musik också.
“slat” skall förstås vara “slant” – jag slant på tangenten där…
liknelsen med spelmannen som man gav en sup eller en slant visar med vilken cynism man ser på upphovsmannens roll i det här enorma spelet som den så kallade digitala revolution har åstadkommit
för två hundra år sedan hade vare sig gemene man eller kvinna heller rösträtt: ska vi i framtiden betrakta dylika demokratiska reformer som parenteser i historien
upphovsrätten är en rätt som är tillkämpad och som har lika stor betydelse som andra frihetliga reformer som demokratirörelsen och yttrandefriheten
genom upphovsrätten har upphovsmannen såväl ansvar som frihet att yttra sej fri från censur och stater och copyrighten ger möjligheter att överleva: minns detta i en värld där det inte alls för alla är självklart att få yttra sej fritt
men visst: det fria ordet kan man också se som en historisk parentes om framtiden vill
att diskutera fördelningen av inkomster mellan producenter och upphovsmän må vara görligt men att man i samma andetag ska häckla upphosvmannarollen är sorgligt
en gång narr alltid narr det är narrens roll: nåja hönsbonden valde själv att lägga sina ägg i egen korg
[...] Andra som dissat Carl-Johan Bonniers debattinlägg är Expressen, Jinge och Det progressiva USA. [...]