Skriv ut inlägget
Vad experterna säger om Annapolismötet i USA om fred mellan Israel och Palestina
November 27th, 2007
Möte i Vita Huset
SOm man får tro Carl Bild och mycket av den svenska pressen så var Annapolismötet en succe eller i vilket fall ett stort steg i rätt riktning:
Erik Ohlsson skriver i DN om Carl Bilds syn på mötet Palestinsk stat målet för Bush
Sveriges utrikesminister Carl Bildt var nöjd efter Bushs besked:
- Mycket bra. Nu finns en genuin vilja att verkligen starta en fredsprocess, sade Bildt.
Efter inledningsanförandena samlades delegaterna för lunch. Därefter hölls ett slutet möte mellan Bush, Olmert och Abbas.
Plenisalen i US Naval Academy i Annapolis.
Bitte Hammargren skriver i SvD :Syriens väg avgörande. Analys | Annapolismötet och Mellanöstern , Caroline Olsson skriver i Aftonbladet: Bush satsar på fred. Abbas och Olmert skrev under överenskommelse – målet är nytt fredsavtal inom ett år
Och Sydsvenskan rapporterar om mötet via TT: Fredsförhandlingar inleds på onsdagen
Men de första reaktionerna från initierade observatörer i USA, Palestina och Israel ger en annan bild, nämligen att Annapolismötet om möjligt blev en ännu större missräkning än väntat, i alla fall för Palestinierna. Detta trots de låga förväntningar som de flesta deltagare hade.
Bush lade inte fram den klara fredsplan som man hade hoppats på och han nämnde inte ens den grundläggande FN resolutionen 242 med ett enda ord eller något av det internationella regelverk som har byggts upp under de senaste decennierna.
Som Syrienkännaren professor Josh Landis skriver på sin blogg: What Happened on Day One of Annapolis?
We all want to hear him take “possession” of the peace process. He did not do this on Monday. Instead, he repeated the standard pablum of the last 7 years.
Bush’s speech cannot be read as promising for Syria. Syria was not mentioned.
The stress was on Democracy - Democracy as a precondition for any concessions to Palestinians.
The only concrete offer of help Palestinians was Washington’s offer to support democratic “capacity building.”
Bush avoided any mention of UN Security Council Resolution 242, which is the basis of international law and has been the starting place of all previous peace efforts.
He stressed that peace must come through a “negotiated settlement,” which is code for the Palestinians giving up hunks of the West Bank and East Jerusalem.
“Negotiated Settlement” rejects international law and the 1967 borders and accepts the concept of a solution based on the balance of power between Israelis and Palestinians, which is very lopsided in Israel’s favor.
It means Palestinians will have to accept further land loss.
Den israeliske kommentatorn Yossi Melman på Haaretz skriver: The Annapolis Summit Israel on Annapolis: Bleak on All Sides
In an unusual consensus, the Israeli right (Netanyahu’s Likud) and the diminishing Israeli left share the same bleak analysis: It would have been better if the Israeli government had not agreed to participate. The right fears that, somehow, something positive will come out of the meeting and Israel will be asked to make territorial concessions. The left warns that the projected failure would only worsen the situation and increase the chance of war. For the left, and for many realists, it would have been better to postpone the meeting.
Another truism is that the Bush administration has shown bad management and has done a lousy job in preparing the conference. Instead of turning the gathering of representatives from forty countries into an important milestone on the road to peace, this lack of preparation will turn Annapolis into a mere photo-op.
Här är de resolution som Carl Bildt fann så lovande: Joint Understanding Read by President Bush at Annapolis Conference som alltså inte med ett enda ord nämner någon av de tidigare resolutionerna som hade kunnat hjälpa Palestinierna, och här är Bushs tal: Text of Bush’s Remarks at Annapolis Conference
I de förhandlingar som börjar mellan de splittrade, helt maktlösa och ockuperade palestinierna å ena sidan och Israel och USA å den andra så håller palestinierna endast ett kort: de kan vägra att skriva på det fredsdokument som de kommer att presenteras med om några månader.
Knappast en bra utgångspunkt för en varaktig fred.
Vem som helst kan starta ett krig som George Bush har visat, men det behövs en statsman för att stifta fred. Varken Condi Rice eller George Bush är en statsman eller -kvinna, vilket är varför Annapolismötet med största säkerhet kommer att gå till historien som ett gigantiskt photo-op. Vad Carl Bildt än må säga.
[tags] USA, Irak, Iran, Israel, Syrien, Mellan%oe%stern, Palestina, Palestine, Kriget mot Terrorismen, Gaza, Jerusalem, Bagdad, Baghdad /tags]
Läs fler inlägg om Mellanöstern
Prisjämförelser 
Prenumerera på bloggen
Lämna gärna en kommentar! Ladda om bloggen för att se din kommentar. Scandinavian-language comments only please!