Det Progressiva USA

Klicka på bilden

Rosemary Mahoney är en 38：årig amerikansk författare som skriver reseskildringar.

Hennes senaste bok heter Down the Nile, Alone in a Fisherman’s Skiff och jag har just sträckläst den.

Det här är en måste-läsa bok för alla som vill försöka förstå den muslimska kulturen eller i falla fall dagens Egypten.

Felucca på Nilen

Rosemary Mahoney vill göra något mycket enkelt, nämligen ro nerför nerför Nilen i en roddbåt. Själv, utan eskort.

Men ingen kan förstå henne. Javisst, det är enkelt. du tar bara en av de många turistbåtarna som går på Nilen varje dag. Nej, hon vill ro själv, ingen förstår henne. Det är helt omöjligt, det skulle ta månader för polisen att ge tillstånd.

Rika amerikaner ror inte båtar på Nilen i Egypten. Allra minst rika ensamstående amerikanska kvinnor?

Min man ligger och sover på hotellet svarar Rosemary jämt.

Vi får lära oss mycket om Egypten, dess historia, Nilen, viktorianska Nil-resenärer som Florence Nightingale, och framför allt om dagens egyptier. Frispråkiga kvinnor som väntar på att bli gifta, män som endast vill prata sex med henne och som övertygar henne att om om deras syster skulle ha en relation med en man innan hon är gift så skulle de mörda henne.

Feluccor vid Aswan.

Till slut får Rosemary Mahoney efter många äventyr tag på en båt i Aswan. Men eftersom polisen kollar alla båtar på Nilen och hon inte har tillstånd så måste hon åtföljas av Amr och två av sina vänner i en felucca. Endast en av dess vänner existerar i levande livet, men Amr har papper för den andra och det räcker för polisen.

Lisa Fugard recenserar boken i New York Times Against the Current

Mahoney, who has been rowing for 10 years, brilliantly juxtaposes an account of her own palm-blistering hours on the Nile (where “batlike green bee-eaters darted over my head like gaudy bits of paper” and dogs sat in the water “blinking grimly in the terrible sunlight”) with the diary entries of two Victorian travelers — Gustave Flaubert and Florence Nightingale. They were both on the Nile in 1849, often visiting the same sites at the same time, although there’s no record they met.

Their diaries expose the feverish excitement a journey down the river held for Victorians and offer a hilarious study in contrasts. Nightingale is up for any adventure; on climbing the Great Pyramid, she noted, “as to the difficulty … there is none.” Arab guides haul the “sometimes prissily melodramatic” Flaubert to the top. Nightingale is so well versed in Egyptian history she writes about Cheops and Rameses II “as if they were long-lost neighbors.” Temples bore Flaubert; instead he visits bathhouses and prostitutes. And documents his exploits. “I performed on a mat that a family of cats had to be shooed off,” he writes of one encounter.

Det här är en mycket välskriven och synnerligen intressant bok. Inte helt oväntat är människorna som Rosemary Mahoney träffar charmerande, nyfikna, vänliga, och synnerligen svårförståeliga.

De lever i en helt annan kultur, har helt andra tankesätt, men plötsligt, när författarinnan har format en steretyp av säg den egpytiska mannen som endast vill 1）ha sex med henne, 2) sälja henne en gammal gisten eka för tusentals dollar och 3) själv segla henne nerför Nilen i sin Felucca för några hundra dollar, så träffar hon Amr som helt osannolikt förstår vad vill, och hjälper henne att förverkliga sitt äventyr.

En mycket läsvärd reseskildring som ger en synnerligen målande bild av dagens Egypten, eller i alla fall bystan utefter Nilen.

Ett nytt år står för dörren och ännu ett bloggår har gått till historien.

Vi har kommit oerhört långt sedan blogg-stenåldern när Erik Stattin introducerade bloggen i Sverige för vad är det, fem år sedan?

Vem minns idag Michael Moynihan och Stockholm Spectator som självutnämnda skulle införa “mediakritik” i Sverige, och det till råga på allt på engelska!

Idag är bloggosfären större än någonsin men samtidigt håller hela bloggfenomenet på att förändras inte minst under det senaste året när sociala webbsajter som Facebook har tagit över från bloggarna som den senaste innetrenden.

Försök prata bloggar kring Sturen och folk kommer att gäspa och visa dig all sin amalgam innan de slår ner dig.

Dagens framgångsrika bloggar, i alla fall i Sverige, är alltmer köpinriktade pryl- och modebloggar, medan politiska och åsiktsbloggar har halkat långt ner på listan.

För fem år sedan var det jättecoolt att snickra på sitt eget bloggverktyg. Idag är den trenden på utdöende och alla som vill vara coola jobbar med sina Facebook- eller Web 2.0.-applikationer.

Samtidigt har tidningarna lärt sig att leva i symbios med, eller kanske t.o.m. utnyttja, fristående bloggar genom den utmärkta Twingly-tjänsten.

Men det jäser under ytan och jag är alltmer övertygad om att morgondagens framgångsrika bloggar mer och mer kommer att bli expertbloggar.

Googles Sergey Brin på Berkeley

Vad som gör det möjligt är att allt fler organisationer lägger ut alltmer information på nätet, som Berkeleyuniversitet från vilken ovanstående video kommer. Och idag lägger flera nyhetsbyråer ut RSS-flöden som bloggare kan använa helt gratis.

Idag är det möjligt att aggregera och propagera expert-information och sedan blogga om ämnen som i alla fall den svenska pressen med sina begränsaqde resurser inte klarar av att täcka, som t.ex. säkerhetspolitik, IT, vetenskap, konst, opera, kriminalitet, sjukvård, miljöpolitik, osv.

Den som har expertkunskaper och dessutom är bra på att skriva kan komma väldigt långt med en expertblogg typ Juan Coles blogg om kriget i Irak i framtiden.

Jag tror att just aggregering av video, text och audio från expertsajter inom skarpt fokuserade ämnesområden kommer att bli framtidens melodi.

Speciellt därför att allt färre tidningar har råd att anställa expertjournalister, allra minst i Sverige.

Klicka på projektorn.

För den som liksom jag har växt upp med film och bio så är det naturligt att vilja ha sin egen hemmabio.

Hittills har det varit omöjligt men med modern IT-utrustning blir det allt mer överkomligt.

Vi gjorde ett experiment i helgen med en Infocus projektor i matsalen.

Vi satte upp en vit skärm för fönstret och satte på projektorn resultatet överträffade mina största förväntningar.

Med DVD-filmer och en sån här projektor så är det enda som saknas för att sätta upp sin egen biograf äkta biografstolar. Men det finns många företag här i USA som säljer just såna stolar.

Vilket alltså gör det möjligt att ha sin alldeles egen filmfestival.

Och trots att filmföretagen gör vad de kan för att göra det omöjligt att titta på svenska DVD:n i USA så är det inte alls svårt att “fixa” en amerkansk DVS-spelare och göra den “region-free”.

Om min lilla dockskåpsvilla här i Silicon Valley bara hade en källare skulle jag bygga en själv och kalla den Biografen Grand som den som jag växte upp mitt emot på Trädgårdsgatan i Uppsala.

Då är det enda som skulle saknas en massa taner i stora blommiga hattar som dom som gjorde biobesöken till ett helvete när jag var litet.

Jo och sedan en sur vaktmästare som säger “inte fan är du över 15 heller din jävel!”. Aah ljuva ungdom.

Idag är det inte alls kul att gå på biograferna här i Silicon Valley. Folk börjar slåss med jämna mellanrum, t.o.m. på de romantiska komedierna, reklamen varar i evigheter och ljudet är på så högt att man måste ha öronproppar på sig.

Bättre då med sin egen lilla hemmabio med 12 fåtöljer i den pyttelilla matsalen. Riktigt mysigt faktiskt.

Totalitära stater har alltid haft en förkärlek till skådespel, och inte minst olympiska spel.

Den kinesiska regeringen förbereder nu sommarens olympiska spel i Beijing och det betyder att precis som i Berlin 1936 och Moskva 1980 så kommer man att försäkra sig att inga medborgarrättsaktivister kommer att synas eller höras.

I alla fall inte utanför de fängelsemurar bakom vilka de kommer att befinna sig.

Barbara Demick skriver i Los Angeles Times om förtrycket mot bloggare och människorättsaktivister i Kina：China arrests prominent dissident

The 34-year-old activist, Hu Jia, is among the best known in a new generation of Chinese online dissidents, blogging about issues such as the treatment of AIDS patients and the Tibetan antelope.

His relentless activism has landed him in jail many times, but this latest arrest is likely to provoke a greater outcry because of the spotlight on Beijing in the run-up to the 2008 Summer Olympics.

Hu and his wife, 24-year-old fellow blogger Zhen Jinyan, were already under house arrest when police barged into their Beijing home Thursday afternoon. Activists say the police disconnected the couple’s telephones and Internet lines and seized a computer, memory sticks and documents. Zhen, who gave birth six weeks ago to a daughter, was not taken into custody.

Hu joins a number of other activists, many of them similarly plying their criticism over the Internet, who have been arrested in recent months.

Det skall bli intressant att se om vi kommer att få se någon liten glimt av det andra, gömda Kina：　fånglägren, förtrycket, censuren. Det förtryck som västerländska företag möjliggör genom sin allt större teknologiexport till vad som snabbt håller på att bli världens största ekonomi.

Klicka på bilden.

Hur skulle världen se ut om alla människor kunde gå på de bästa universiteten, lyssna på de bästa föreläsarna, stimuleras av de bästa och mest inflytelserika tankarna?

I vad som kan komma att bli en historisk världsomspännande lärdomsrevolution så experimenterar allt fler amerikanska universitet nu med att lägga ut kurser på webben, gratis.

Susan Kinzie skriver i Washington Post om de nya universitetskurserna på webben:　Internet Access Is Only Prerequisite For More and More College Classes

Some professors try this on their own, on a small scale. Schools are feeling their way, experimenting with different technologies; some use Utah State University’s eduCommons on the Web; some post to free sites such as YouTube and the Apple university site iTunes U. Other schools have plunged right in: MIT has 1,800 classes online, virtually the entire curriculum free and open to all.

“The idea was to have a broad impact on education worldwide and make a statement at a time when many schools were launching for-profit distance-learning ventures,” Steve Carson of MIT OpenCourseWare said, “trying to redefine the role of the institution in the digital age.”

Det är inte så litet oväntad att amerikanska privatuniversitet som Yale och MIT med sin Open Courseware och delstatsfinansierade universitet som Berkeley nu går i bräschen för att sprida kunskap världen över, helt gratis.

Men man kan tjäna pengar på att vara altruistisk och dessutom inser privatuniversteten att Internet ger dem en chans att nå ut till potentiella studenter världen över.

Om det här experimentet lyckas och inte skjuts ner av allehanda advokater så kan det komma att leda till en ny renässanstid världen över. En ny amerikansk-inspirerad revolution. I sanning en positiv utveckling.

B’TSELEM eller The Israeli Information Center for Human Rights in the Occupied Territories har just publicerat facit på den brutala israeliska ockupationen av Palestina under 2007.

Det här är en ockupation som entusiastiskt stöds av alla amerikanska presidentkandidater, av EU, av den svenska regeringen, av Folkpartiet (entusiastiskt), Moderaterna, Centern, KD.

För en generation sedan fanns en viss förståelse för det fruktansvärda lidande som palestinierna utsattes för. Idag har den förståelsen ersatts av raka motsatsen.

Vi visar att vi inte har lärt oss något av Andra Världskriget. Idag är vi alla nazister.

Många dödade palestinier var civila. Israeliska styrkor dödade 373 palestinier 2007. Drygt en tredjedel var obeväpnade civila och inte på något sätt inblandade i stridshandling, rapporterar B’Tselem, israeliska informationscentret för mänskliga rättigheter.

2006 dödades 657 människor varav 54 procent var civila mot 35 procent i år. Årets dödstal innehåller dock inte de senaste dygnens händelser.

B’Tselem säger i årets rapport att 53 av de dödade palestinierna var barn, skriver nyhetsbyrån NTB, det vill säga 14 procent.

Som jämförelse dödades sju civila israeler och sex israeliska soldater av palestinier.

Dödstalet bland palestinierna har visserligen minskat 2007 men B’Tselem rapporterar ändå en bekymmersam utveckling i de av Israel ockuperade områdena, skriver NTB:

Antalet israeliska bosättare ökade där med 4,5 procent.

Israelernas rivning av palestinska hus ökade med 38 procent.

Antalet palestinier som hålls fångna utan rättegång har ökat med 13 procent.

De 520 israeliska vägspärrarna gör det omöjligt för palestinierna att röra sig fritt på Västbanken - trots löften från Israel.

Palestinierna på Västbanken blir fortfarande utsatta för grov diskriminering när det gäller tillgången på vatten vilket vållat stora bekymmer på sommaren.

Allt tyder på att 2008 bara kommer att bli värre, mycket värre för palestinierna, trots Annapolisöverenskommelsen.

Den italienske Marxisten Antonio Gramsci talade om hur viktigt det är att äga de ramar inom vilka debatten förs. Att äga vokabulären, de termer som kan användas, vad som kan sägas.

När socialdemokraterna hade makten i Sverige så talades det ändlöst om att vi måste “visa solidaritet med de svaga i samhället”. När Alliansen tog över byttes “solidaritet” ut mot “utanförskap” som definieras som att vara arbetslös.

Om Alliansen vinner kriget om vokabulären så kommer vi kanske inte längre att kunna säga, eller ens tänka, tankar som inte passar in i deras nyliberala ideologin.

Språket består också av färdigpackade uttryck. När Benazir Bhutto mördades så blev de svenska tidningarnas reaktioner de väntade: Måltavla: demokratin, “ett slag mot demokratin”, “ett hot mot demokratin”.

Men när president Bush stal USA-valet år 2000 och när allt fler övergrepp mot den personliga integriteten i USA uppenbarats så kunde tidningarna inte skriva att det var “ett slag mot demokratin”. Så kan det uttrycket inte användas idag.

Utländska politiker kan definieras som “hard line” i USA men inte den amerikanska presidenten. De adjektiv som används i den amerikanska pressen för att beskriva president Putin skulle t.ex. aldrig kunna användas för att beskriva president Bush.

Det skulle t.ex. vara helt omöjligt för Time Magazine att skriva om Bush A Tsar Is Born: which makes talking to the Russian President not just exhausting but often chilling.

Terrorism är något som riktas mot Israel och USA och vi andra. Det är inte något som Israel eller USA eller vi andra kan rikta mot Palestinier, Irakier eller Afghaner. Oberoende av hur många civila vi dödar.

Gud kan väsigna “våra trupper” men inte “alla trupper”, trots att “fiendens” trupper är precis lika utsatta som “våra grabbar”.

Det politiska språket definierar vad vi kan säga och därför också vad vi kan tänka. Vilket betyder att det samtidigt definierar vad vi INTE kan säga och tänka. Och just att definiera vad vi inte kan säga och tänka är kanske det politiska språkets huvuduppgift.

Wittgenstein hade rätt när han skrev att :Wovon man nicht sprechen kann, darüber muß man schweigen. (Whereof one cannot speak, thereof one must be silent).

USA har som de flesta vet två politiska partier, demokraterna och republikanerna. Och nu under några dagar riktas all uppmärksamhet mot primärvalen i Iowa och New Hampshire som inleder 2008 års presidentkampanj..

Erik Ohlson skriver t.ex. i DN om valkampanjen: Oviss utgång för presidentkandidaterna

Men trots att det faktiskt finns flera andra partier som t.ex. Det Gröna Partiet som är det enda amerikanska parti som är det minsta likt ett europeiskt eller i varje fall svenskt parti, så har dessa partier ingen som helst chans att vinna.

Utom i de sällsynta fall när någon välfinansierad politiker ställer upp med sitt eget parti vid sidan av de två stora. Som Ross Perot som vann nästan 19% av rösterna i 1992 års presidentval men inte en enda av de elektorsröster som verkligen avgör valet.

Obama i Iowa

Nu ryktas det allt mer om att New Yorks Borgmästare Michael Bloomberg som är en av USA:s rikaste män och lätt kan finansiera sin egen valkampanj, kan ha planer på att ställa upp som en tredjepartikandidat i nästa års presidentval.

Sam Roberts skriver i New York Times om mångmiljardären Michael R. Bloombergs planer på att - kanske - ställa upp som oberoende kandidat i 2008 års presidentval: Bloomberg Moves Closer to Running for President:

Buoyed by the still unsettled field, Mayor Michael R. Bloomberg of New York City is growing increasingly enchanted with the idea of making an independent presidential bid, and his aides are aggressively laying the groundwork for him to run.

Next Sunday, the mayor will join with Democratic and Republican elder statesmen at the University of Oklahoma, in what the conveners are billing as an effort to pressure the major party candidates to renounce partisan gridlock.

Former Senator David L. Boren of Oklahoma, who organized the session with former Senator Sam Nunn of Georgia, suggested in an interview on Sunday that if the prospective major party nominees fail within two months to formally embrace bipartisanship and address the fundamental challenges facing the nation, “I would be among those who would urge Mr. Bloomberg to very seriously consider running for president as an independent.”

Next week’s meeting, reported in The Washington Post on Sunday, comes as the mayor’s advisers have been quietly canvassing potential campaign consultants about their availability in the coming months.

And Mr. Bloomberg himself has become more candid in conversations with friends and associates about his interest in running, according to participants. Despite public denials, the mayor has privately suggested several scenarios in which he might be a viable candidate: for instance, if the opposing major party candidates are poles apart, like Mike Huckabee, a Republican, versus Barack Obama or John Edwards as the Democratic nominee.

Om Bloomberg skulle ställa upp så skulle han antagligen skada demokraterna mer än republikanerna. Det är osannolikt att han skulle kunna vinna, men det skulle i vilket fall göra den amerikanska presidentkampanjen betydligt mer intressant än med bara två kandidater.

Med Pakistan fortfarande lamslaget fortsätter den svenska pressen sin utförliga rapportering från Pakistan efter mordet på Benazir Bhutto：SvD：Bhuttos son och make tar över och Bitte Hammargren utmärkta artikel i i SvD:Vad händer nu i Pakistan?：

Diplomatiska bedömare befarar att USA kommer att hålla armén under armarna snarare än satsa på en oförutsägbar demokratisering. Kritikerna tycker att Bushadministrationen för ensidigt har byggt sin politik på Pervez Musharraf medan den har nonchalerat den politiska scenen i stort. ”Det vore klokare att satsa på att de kommande valen blir rättvisande, även om dessa val skulle reducera Musharrafs makt” kommenterar Teresita Schaffer, tidigare chef för USA:s Sydasienpolitik vid State Department.

och DN: Bhuttos son ny partiordförande
och Aftonbladet: Han efterträder Bhutto

Bitte Hammargren har helt rätt i att Bush-regeringen kommer att spela en nyckelroll i vad som händer i Pakistan framöver. Pakistans president Pervez Musharraf och den pakistanska armén är beroende av den amerikanska regeringen, som lovade landet utvecklingshjälp på 3 miljarder dollar under Musharrafs USA-besök i juni i år.

Till detta kan läggas att Griff Witte skriver i Washington Post att Pakistan nu är lamslaget: Pakistan at Standstill as Discord and Unrest Grow. Election Delay Considered In Wake of Bhutto’s Killing

Washingtons reaktion på mordet har hittills varit att lägga skulden på Osama bin Ladens Al Qaida, dvs på utländska terrorister. Men amerikanska experter säger nu att detta inte är en riktig bild av vad som har inträffat. Faktum är att Pakistan idag står öga mot öga med en rent inhemsk islamistisk gerillarörelse, som det kommer att bli mycket svårt att besegra.

Carlotta Gall skriver i New York Times om hur ＜a href=”http://www.nytimes.com/2007/12/30/world/asia/30pakistan.html”>Local Pakistani Militants Boost Qaeda Threat

In previous years, Pakistani militants directed their energies against American and NATO forces across the border in Afghanistan and avoided clashes with the Pakistani Army.

But this year they have very clearly expanded their ranks and turned to a direct confrontation with the Pakistani security forces while also aiming at political figures like Ms. Bhutto, the former prime minister who died when a suicide bomb exploded as she left a political rally on Thursday.

…

“Al Qaeda right now seems to have turned its face toward Pakistan and attacks on the Pakistani government and Pakistani people,” Defense Secretary Robert M. Gates told reporters in Washington on Dec. 21.

Risken ökar nu för att Bush-regeringen svänger bort från sina försök att demokratisera Pakistan, precis som man har gjort i Egypten och istället stället sig bakom militären, som man hoppas kommer att gå till offensiv mot gerillan inte bara i Pakistan utan också i Afghanistan.