Skriv ut inlägget
Palestinaböcker: Sandy Tolan: The Lemon Tree. Flykt och saknad i Palestina.
December 11th, 2007
Klicka på boken.
Under de senaste åren har det skrivits många hjärtslitande böcker om flyktingar från Nazismen som långt senare har kommit tillbaks till ett för dom helt främmande Tyskland för att leta reda på de barndomshem där de en gång växt upp.
Hus som som nu ägs av helt andra människor. Människor som ofta inte har en aning om vem som bott där tidigare. Ibland hittar de nu medelålders besökarna t.om. någon pinal som de minns från sin barndom.
Fritz Stern har t.e.x. skrivit en utmärkt bok The Five Germanys I Have Known bl.a. om hur han hittade sitt barndomshem i det forna Breslau, dagens Wroclaw inklusive en matta på golvet som han mindes från sin barndom.
Men i ett exempel pÃ¥ hur eurocentriska vi är sÃ¥ är vi inte intresserade av att höra frÃ¥n människor som har fördrivits idag, människor som vi skulle kunna rädda, människor som t.ex. de palestinier som även de har blivit fördrivna frÃ¥n sina hem i vad som idag, enligt Carl Bildt, är “den judiska staten Israel”.
Men Sandy Tolan har faktiskt skrivit en sådan bok, och den är lika hjärtskärande, skakande och viktig som Fritz Sterns.
Det är bara det att få kommer att läsa den för att den handlar om människor som är lika ointressanta för oss idag som flyktingarna från Nazityskland för 70 år sedan var för våra föräldrar och farföräldrar.
Ramalla i vad som finns kvar av Palestina
Den amerikanska public servicekanalen PBS har haft ett program om Sandy Tolans bok:The Lemon Tree: An Arab, a Jew, and the Heart of the Middle East
In early 1998, embarking on a new series of first-person documentaries for NPR, I went off in search of a story that would connect two great and tragic narratives of the Middle East — that of the Israelis, and that of the Palestinians — in a personal way, through a singular story. It was coming up on the 50th anniversary of the first Arab-Israeli war, and I wanted to find a human story that would evoke both narratives, as experienced by each side. To Israelis, it’s the War of Independence; to Palestinians, it’s the Nakba, or “Catastrophe.”
Ramalla
I spent weeks in Jerusalem and the West Bank, interviewing fighters, politicians, and historians, and reading history: Israeli military history, Palestinian oral history, primary and secondary historical accounts. I wanted to find a way to connect these histories — of many thousands of Jews coming to the new state of Israel after the Holocaust; of 700,000 Palestinians fleeing and being forced out of their homes in the war — through a single place, or, better yet, through an actual thing you could touch.
After several weeks, I found my story. It was about two families who were connected by the same stone home in the Israeli town of Ramla. I learned that a Palestinian family, the Khairis, had built the house in 1936, and planted a lemon tree in the yard. They lived there until the war, when like almost all the families of that town, they were forced into exile by the arriving Israeli army. The eldest son of that family was Bashir, six years old, who vowed that some day, he would return home with the many other Arab families who were driven out of Palestine.
Four months later, a family of Bulgarian Jews, the Eshkenazis, who had remarkably survived the Holocaust, arrived in the fledgling state of Israel to seek safe haven. They soon found themselves in the town of Ramla, where they moved into a stone home much to their liking. In the back yard, there was a lemon tree. The Eshkenazis’ only child was Dalia, who was 11 months old when her parents landed on the boat from Europe.
Vi kommer aldrig att komma till rätta med det groteska folkmord som vi själva iscensatte i hjärtat av det civiliserade Europa för 70 år sedan om de enda slutsatserna vi drar är att lägga skulden på palestinierna och vända ett blint öga till dagens förtryck och folkmord.
Vad skall vi säga till våra barn och barnbarn när de frågar oss varför ingen i vår generation lyfte ett finger för att rädda palestinierna eller ens protesterade mot hur kvinnor och barn nu svälts ihjäl i Gazaremsan?
Våra föräldrar kunde i alla fall säga att de ingenting visste. Men vi kan inte använde det alibit. Inte Göran Persson, inte Carl Bildt, inte Fredrik Reinfeldt, och minst av alla Cecilia Wikström och Per Ahlmark.
Peter Fröberg Idling har recenserat en synnerligen intressant och viktig bok om Sveriges förhÃ¥llande till Nazityskland i DN: “Sverige och Nazi-tyskland”: Lars M Andersson, Mattias Tydén (red)
Och inte minst Martin Estvalls bidrag är välkommet. Han vänder lampan direkt mot den lätt självgode läsaren, som sitter bekvämt redo att döma tidigare generationer. Är det rimligt, frågar sig Estvall, att fördöma dåtida svensk export av krigsmateriel till Tyskland, utan att kämpa mot nutida vapenexport? Vidare, om Sverige verkligen skulle ha räddat judar undan gaskamrarna skulle gränserna ha öppnats redan på trettiotalet, innan förföljelserna övergick i förintelse. Med den kunskapen, måste inte den som fördömer Sveriges snåla flyktingpolitik för ett drygt halvsekel, i nästa andetag kräva att gränserna öppnas även nu?
Det är alltid enkelt att, djupt nedsjunken i en pösig länssstol fördöma tidigare tidsåldrar för att de inte var modigare och riskerade sina liv för att stoppa ondskan.
Men tyvärr är vi precis lika blinda idag som de var då. Läs Sandy Tolans bok, den är bra och utomordentligt viktig.
Technorati Tags: USA, Irak, Iran, Israel, Syrien, Mellan?stern, Palestina, Palestine, Kriget mot Terrorismen
Svenska bloggar om: USA, Irak, Iran, Israel, Syrien, Mellan?stern, Palestina, Palestine, Kriget mot Terrorismen
Läs fler inlägg om Palestina
Prisjämförelser 
Prenumerera på bloggen
2 kommentarer till “Palestinaböcker: Sandy Tolan: The Lemon Tree. Flykt och saknad i Palestina.”
http://www.amazon.com/Palestine-Special-Joe-Sacco/dp/1560978449/ref=pd_bbs_sr_2?ie=UTF8&s=books&qid=1197442802&sr=8-2
Jag växte upp med kunskapen om vad nazisterna hade gjort och de, i vår föräldrageneration, som säger att de inte visste, skyller bara ifrån sig! De visste om de ville veta.
Lämna gärna en kommentar! Ladda om bloggen för att se din kommentar. Scandinavian-language comments only please!