Skriv ut inlägget
Förr eller senare blir det blir vardag även i solen i det fantastiska Kalifornien
February 13th, 2008
Silicon Valley
Jag åt just lunch med ett par mycket trevliga svenska akademiker och vi pratade om min Sverige-resa och om skillnaderna mellan att bo i Sverige och USA och en av dom fällde en mycket bra replik som jag genast snodde: “förr eller senare blir det vardag var man än bor.”
Vilken bra replik! Den sammanfattar nästan hela mitt liv som kan sägas har varit en flykt från vardagen och ett enda långt sökande efter mitt eget smultronställe, mitt eget Nirvana. En resa som har fört mig till Kina, Europa, Brasilien, den amerikanska östkusten och nu senast till Kalifornien och Silicon Valley.
En flykt från mig själv kanske?
San Francisco
När man först kommer hit till Kalifornien är det svårt att inte bli förförd av solen, den överväldigande naturen, Stilla Havet, Napadalen, San Francisco, Sierra Nevadabergen, IT-samhället, de vänliga människorna, det mångkulturella samhället.
Men efter ett tag, precis som för alla nygifta, så upptäcker man plötsligt att även Kalifornien har små skönhetsfläckar, som efter några veckor, månader och år, blir litet större, och större, och sedan är man plötsligt helt överraskande tillbaks i den grådaskiga vardagen igen.
Silicon Valley
Det finns inga paradis, inga himmelriken, “förr eller senare blir det vardag var man än bor.”
Det här är knappast någon originell upptäckt. Men jag tror att den hjälper till att förklara inte bara den svenska vänsterns flirt med Sovjet, Kina och Cuba och den svenska högerns eviga längtan till paradiset USA, utan också den Kristna Högerns längtan efter att dö, nu på en gång, så att de kan komma till himlen med Jesus, Chuck Norris och Mike Huckabee och en massa lättklädda unga kvinnor.
Del Mar theater - Santa Cruz
“Tvivel, tvivel, är min arvedel” skrev Per Lagerkvist, och det intressanta med de här frågan är inte att det inte finns några paradis utan hur man behandlar det tvivel och den besvikelse som uppstår när man upptäcker att vardagen trots allt kommer krypande som dimman från skogen över åkrarna i den alltmer kylslagna kvällsluften i min ungdoms Hälsingland.
Vissa fanatiker som George Bush och Usama bin Ladin tvivlar aldrig på att paradiset existerar. Andra som Ingmar Bergman brottas med sina tvivel hela livet och tvingar sedan oss andra att sitta och uppleva dom på bio! Och kräver t.o.m. att vi betalar biljetter för privilegiet.
Och andra slutligen, som jag själv och mina lunchkompisar inser att förr eller senare blir det vardag var man än bor och att eventuella paradis är något som vi får bära inom oss.
Som P.G. Wodehouse som skapade sitt eget paradis i sina böcker om Blandings Castle och Jeeves och Wooster. Det är själva resan, jakten på paradiset, bort från oss själva eller för att förverkliga oss själva eller bara att växa, som är det viktiga. När man väl har nått resans mål så kommer vardagen återigen krypande.
Som för Ludwig Wittgenstein som skrev sin mästerliga Tractus och förklarade att han hade löst världens filosofiska frågor. Sedan kom vardagen krypande och han tvingades började om på nytt.
Varför filosoferade han? För att lösa filosofiska problem eller för att fly undan vardagen, Eller bådadera?
En intressant lunch på flykt undan vardagen i solen i San Jose med andra ord.
Technorati Tags: Silicon Valley, Kalifornien, California, San Francisco, Cupertino, Sunnyvale, Palo Alto
Svenska bloggar om: Silicon Valley, Kalifornien, California, San Francisco, Cupertino, Sunnyvale, Palo Alto
Läs fler inlägg om Kalifornien
Prisjämförelser 
Prenumerera på bloggen
13 kommentarer till “Förr eller senare blir det blir vardag även i solen i det fantastiska Kalifornien”
I Bay Area kan man bryta av en jobbig/tråkig vecka med en helgtur ut till Point Reyes/Napa Valley/Lake Tahoe/Yosemite/Highway 1 eller bara strosa runt på måfå i San Francisco eller kanske prova vin i något av vinerierna runt Los Gatos. Alla dessa miljöer är så underbart annorlunda från varandra och det blir lättare att bryta veckans dåliga tankemönster och se på världen litet annorlunda!
I Stockholm kan det faktiskt vara alldeles förbannat trist i November/December/Januari tills solen börjar visa sig i Februari (som idag!!!) och spännande helgutflykter på nära håll är det ganska tunnsått med såvida man inte tar flyget någonstans söderut.
Det krävs mycket självdisciplin i Stockholm för att inte helt bli utslagen av vardagen. I Bay Area har man liksom hjälp på vägen hela tiden.
Så vardagen är inte riktigt sig lik överallt, men bor man i Bay Area så måste man nog nypa sig i armen med jämna mellanrum för att faktiskt påminna sig om det.
Kan för övrigt rekommendera "Stumbling on Happiness" av Dan Gilbert som är en ganska kul bok om föreställningar av lycka vilket knyter an en hel del till begreppet vardag.
Visst längtar man till något extra då och då, och det kan vi få också. Men skulle vi ha det hela tiden, blir även det bästa urvattnat ändå.
Själv vet jag att jag har högst 2-3 år kvar att leva pga cancer, kanske bara 1 år, och jag är inte i särskilt bra skick. Det blir inga fjällvandringar eller kanotturer längre, det räcker inte ens till en rejäl långpromenad, och jag skall akta mig för folksamlingar där jag kan få någon förkylning eller så. Så jag har lärt mig att ta tillvara det lilla i vardagen (jag slipper dock undan damsugning och sånt tråk, det gör min söta fru så gärna istället, eftersom jag inte är frisk). Korta skogspromenader går bra, jag har bara 50 m till skogsbrynet.
Men en sak är säker, klimatet där man bor, och då menar jag inte bara vädret utan själva den kulturella miljön och arbetsmiljön kan göra saker mycket enklare och trevligare. Här i Kalifornien är det faktiskt uppiggande att solen skiner i princip nästan varje dag. Själv tycker jag dammsugning går lättare när solen skiner ute än när det är konstant mulet, kallt och mörkt.
En bra resa är inte bara slutstationen utan själva resan i sig är minst lika viktig, ibland mer viktigt än själva resan. De som tycker att livet nog har något extra vid slutstationen dras mot religion, och det är väl bra om de blir lyckliga av det. Men när det blir dogmatisk fundamentalism som hos de neokonservativa och extremhögerkristna har det gått för långt och det är det som hela världen nu lider av.
Det är avskyvärt!
Jag har både bott i länder som andra har undrat hur jag kan bo där, liksom andra platser där folk får en avundsjuk ton när dom säger ohhhh.
Överallt har jag hittat positva saker och koncentrerat mig på dom och flyttat det negativa i bakgrunden även fast jag vet att det finns, och att det fanns där när jag fattade beslutet att bo på platsen.
Varför säger du inte att Sverige har minst 2 månader med fantastiskt skönt väder?
Christer W. jag körde i ösregn till jobbet i morse, det är precis vad området där jag bor behöver.
Det är en fantastisk stjärnhimmel om jag ger mig ut i skogen där inga ljus från hus och bilar stör.
Upp till förra fredagen hade vi fått 1.98 m...Så vi har fått ca. 30 cm denna vecka...Vi har slagit alla snö rekord... Sol idag och snö igår...varannan dag växlar det. Skihill operatörer loves it...Har 20 km crosscountry (Bois de Franc) trails utanför min bostad...45 minuter till Laurentiens många alpina skidcenters. Kallare än normalt...
cheers :)
Lämna gärna en kommentar! Scandinavian-language comments only please!