Skriv ut inlägget
Tragedin om den Kinesiska vetenskapen eller faran av att ramla ner i en kinesisk brunn
February 16th, 2008
OBS inte samma bambubok som den artikeln handlar om
När jag studerade kinesiska i Taiwan så gick jag sent en kväll omkring på universitetsområdet på 台湾大学 och funderade på något helt oväsentligt och likt den grekiske filosofen Thales från Miletus så sade det bara plooofs och jag ramlade ner i en brunn.
Ja i en kloak egentligen, och efter ett tag började foten värka och värken bara tilltog.
Efter ett par dar så tillkallade min flickvän en läkare som rynkade på pannan och sade hmmmm på sitt ogenomträngliga orientaliska vis.
Ytterligare några dagar gick och en traditionell kinesisk medicinman tillkallades. Han tittade på foten, han tittade på benet och sedan bad han mig rulla upp byxbenet. Han började knåda på benet och efter några minuter sade det swiish och allt det blod som hade stockat sig nere kring den allt blåare foten flöt upp i benet och jag var helt återställd.
Vi pratade litet han och jag och jag frågade förbluffat varför han inte hade publicerat vad som trots allt säkert hade räddat min fot.
Men det är min hemlighet svarade han förskräckt, som jag har lärt mig från min pappa och han från sin.
Och där har vi tragedin med den kinesiska vetenskapen och medicinen. Den hölls hemlig till långt in på 1900-talet och kunde därför inte påverka omvärlden.
Gunilla Borgefors skriver i DN om en gamla kinesiska matteskrift som har hittats och som inte heller den har kunnat spela någon roll utanför Kina: Tidiga kineser var att räkna med
De flesta forskare är överens om att kinesisk matematik utvecklades helt oberoende av den västerländska. Kineserna löste för över 2.000 år sedan många problem som de flesta svenskar skulle ha svårt att klara i dag. Åtminstone utan miniräknare. Som hjälpmedel använde de ett knippe olikfärgade pinnar. Reglerna för att flytta omkring pinnarna liknar dagens datorprogram.
Omkring år 100 samlade en okänd författare ihop alla kända matematiska recept till en enhetlig bok, “Jiuzhang suanshu” eller “Nio kapitel om matematikens konst”. Alla problem framställs på samma sätt: En fråga, svaret och metoden du ska använda för att få fram rätta svaret.
De Nio kapitlen börjar med problem som liknar dem i Suan shu shu. Där finns även formler för att beräkna ytor och volymer, till exempel för cirklar, sfärer och avhuggna pyramider. Sedan följer mer avancerade metoder, som beräkning av kvadrat- och kubikrötter och gougu (som vi känner som Pythagoras sats).
När jag efter flera år kom hem till Sverige pratade jag med min papp, den framstående läkaren om den traditionella kinesiska medicinen men han var inte speciellt intresserad. Men det här är ju viktigt sade jag, han räddade säkert min fot. Ja men, sade farsan, har du tänkt på att vi inte har speciellt många öppna kloaker i Sverige?
Men foten har jag lyckligtvis kvar och det är alltså tack vare den kinesiske medicinmannen som jag idag kan klättra runt i bergen här i Kalifornien.
Läs fler inlägg om Kina
Technorati Tags: Kina, Kinesisk matematik, Kinesisk vetenskap, Chinese science
Svenska bloggar om: Kina, Kinesisk matematik, Kinesisk vetenskap, Chinese science
Prisjämförelser 
Prenumerera på bloggen
7 kommentarer till “Tragedin om den Kinesiska vetenskapen eller faran av att ramla ner i en kinesisk brunn”
Apropå boken du nämnde: "Jiuzhang suanshu” eller “Nio kapitel om matematikens konst”. Känner du till om den finns på svenska och kan man få tag på den ?
Som student får man höra en hel del kommentarer om just kinesiska (utbytes-)studenter, och tyvärr inte helt smickrande sådan heller. En som jag tror lever kvar från alla skrivet om Kinesiska piratkopior, skulle vara att det finns en acceptens att plagiera andras verk - att om man kopierar X antal stycken från olika verk rakt av inom ett givet tema, är det fullt ok att sedan kalla det sitt eget. Det finns såklart en enorm gråzon i problematiken bakom, men när jag ställer påståendet mot läkarens kommentar känns ändå lite relevant.
Är det egentligen så att det sedan långt tillbaka redan finns en stark vilja och förmåga att sprida kunskap sinsemellan i Kina, men att de sociala normerna som utvecklats under de senaste årtusendet förvrängt möjligheterna och skrämt människor med unik kunskap till att hålla den hemlig? Ett tusenårigt trauma från en piratkopieringsdebatt som slog slint?
Tankar, inte mer
Det är farligt att generalisera alltför mycket och jag tror inte att vi kan belasta den kinesiska kulturen med skulden för fildelning, som ju också är rätt utbredd i Sverige.
Men som sagt, det finns skillnader mellan olika kulturer, som den svenska och amerikanska, och tur är kanske det.
Och så att ingen tycks ta skada av det om än inte möjligen på ett indirekt och ouppenbart sätt.
Det för mig fascinerande är väl snarare att den positiva synen på att sprida information ökat globalt med internets utveckling. Jag undrar vad den slutgiltiga utgången kommer att bli när alla dessa olika uppfattningar om vad som är lämpligt att sprida kommer i konflikt med varandra.
Lämna gärna en kommentar! Scandinavian-language comments only please!