Det Progressiva USA

Googles campus i Mountain View.
Silicon Valley är inte bara IT, CIA och militären har länge haft en synnerligen viktig ställning här i området.

Man kan utan någon större överdrifts’ga att Silicon Valley med omnejd skulle ha sett helt annorlunda ut om det inte hade varit för de kontrakt som den amerikanska försmarsmakten i alla dess skepnader har slutit med IT-företag och även universitet som Stanford och Berkeley här i områden.

När vi kom hit fick jag först upp ögonen för den militära delen av dalen, s.as., när det ringde på dörren. Jag öppnade och en artig herre stod utanför. Han visade mig ett ID-kort på vilket det stod “Federal Bureau of Investigation” på, alltså FBI och sa att han ville prata med mig.

Ja svarade visst, och han sade att de höll på att göra en rutinundersökning av min granne Bob som jobbade på Lockheed, ett stort
för att inte säga gigantiskt företag inom den militära sektorn här i dalen. Man sysslar bl.a. med missiler och satelliter.

Han ville veta om Bob hade sagt eller gjort något som jag tyckte att FBI borde känna till, jag minns inte de exakta orden längre, men jag svarade sanningsenligt att nej, Bob var och är mycket trevlig och har aldrig uppträtt misstänksamt.

Det var enda gången jag har haft med FBI att göra, men Verne Kopytoff skriver i San Francisco Chronicle om hur bl.a. CIA och NSA använder Googles olika produkter i sin verksamhet Google has lots to do with intelligence

The Mountain View company sold the agencies servers for searching documents, marking a small victory for the company and its little-known effort to do business with the government.

“We are a very small group, and even a lot of people in the federal government don’t know that we exist,” said Mike Bradshaw, who leads Google’s federal government sales team and its 18 employees.

The strategy is part of a broader plan at Google to expand beyond its consumer roots. Federal, state and local agencies, along with corporations and schools, are increasingly seen by the company as lucrative sources of extra revenue.

In addition to the intelligence agencies, Google’s government customers include the National Oceanographic and Atmospheric Administration, the U.S. Coast Guard, the National Highway Traffic Safety Administration, the state of Alabama and Washington, D.C.

De flesta större IT-företag säljer till Pentagon och den amerikanska regeringen. Pentagons IT-intresse är inte helt negativt för utan det skulle vi inte ha Internet och Pentagons forsknignsavdelning, DARPA spelar en viktig roll för IT-utvecklingen i världen.

Men det är intressant att veta att man Googlar och bloggar och skriver Wiki-inlägg även i de amerikanska underrättelseorganisationerna. Fast då sysslar man mest med intern data.

Pebble Beach

Pebble Beach ute vid Stilla Havet vid Monterey i Kalifornien inte långt från Silicon Valley är en av världens mest exklusiva golfbanor.

Pebble Beach food & Wine

Det var också platsen för en av världens mest exklusiva matevenemang med 50 av världens bästa kockar, vin från 250 olika vingårdar serverade av hela 80 vinkypare och 3000 välbeställda matälskare från världens alla hörn.

p>Pebble Beach food & Wine

Silicon Valley och San Francisco är perfekt för mat eftersom klimatet är bra och det finns stora frukt och grönsaksodlingar i närheten. För att inte tala om Napa och Sonomadalen med sin vinkultur.

Stacey Finz skriver i San Francisco Chronicle om matfesten i Pebble Beach ute vid Stilla Havet vid Monterey: For $4,750, foodies eat up the chance to see famous chefs in person

More than 3,000 people descended on Pebble Beach the past four days, and it wasn’t for the golf. It wasn’t for a sighting of Clint Eastwood, either.

No, they plunked down wads of cash, as much as $4,750 per person, to eat - and to meet 133 of the world’s top chefs and sommeliers, to watch Thomas Keller glaze vegetables, see Jacques Pepin slather caviar on a blini, and get up close and personal with the Mondavi family.

Haute cuisine has become a full-fledged addiction, says David Bernahl, who with partner Robert Weakley organized last week’s first-ever Pebble Beach Food & Wine event, triple the size of its long-running predecessor, the Masters of Food and Wine at the nearby Highlands Inn.

The threat of a recession wasn’t about to keep the new wave of gourmets, who like to drop cooks’ names and obscure varietals as often as Tiger Woods sinks a 10-foot putt, from taking a class or seminar with one of their idols.

Monterrey är annars mest berömt, åtminstone för alla Webintresserada, för de utmärkta TED Talks om innovativa ideer om teknologi, vetenskap och humaniora.

Mat för hjärnan alltså.

I sin biografi av Pär Rådström “Pär Rådström Ett författarliv” W&W 1990 skriver Johan Werkmäster hur Rådström och hans kompisar spisade jazz på stenkakor mot slutet av Andra Världskriget, skivor som de fick från sjömän som hade kommit från USA med de senaste amerikanska låtarna av musiker som Nat Gonella.

Vi är alla en produkt av de medier som har format oss. Först radion och från 1950-talet TV:n, medier som har format samhället i både USA och Sverige.

Men Internet, bredband och dagens trådlösa Internet håller på att forma en helt ny generation som inte är lika passiva som sina föräldrar.

Jonas Leijonhufvud skrived i DN om hur det passiva TV-tittanded minskar bland dagens unga i Sverige:
Tv-tittandet rasar bland unga. Unga människor tittar allt mindre på tv. Bland killar har minskningen pågått i flera år, medan det bland tjejer börjat minska det senaste året.

Samtidigt skriver Brian Steltet i New York Times om hur de unga i årets amerikanska valkampanj skyr de traditionella medierna, dvs TV:n till förmån för bredbandsbaserade YouTube och sociala nätverk:

Finding Political News Online, the Young Pass It On - New York Times

Senator Barack Obama’s videotaped response to President Bush’s final State of the Union address — almost five minutes of Mr. Obama’s talking directly to the camera — elicited little attention from newspaper and television reporters in January.

But on the medium it was made for, the Internet, the video caught fire. Quickly after it was posted on YouTube, it appeared on the video-sharing site’s most popular list and Google’s most blogged list. It has been viewed more than 1.3 million times, been linked by more than 500 blogs and distributed widely on social networking sites like Facebook.

It is not news that young politically minded viewers are turning to alternative sources like YouTube, Facebook and late-night comedy shows like “The Daily Show.” But that is only the beginning of how they process information.

Barack Obamas redan historiska tal om rasproblemet i USA i Phildadelphia spreds blixtsnabbt på Webben tack vare YouTube.

Om Obama hade blivit tvingad att förlita sig på USA:s traditionella TV-kanaler hade talet aldrig visats i sin helhet, och effekten hade uteblivet.

Dagens unga växer upp i en värld där information inte enbart skall konsumeras passivt utan, i the Read-Write Web, kommenteras, omformuleras och skickas vidare som en stafettpinne.

Det här är en helt annan mentalitet än den som den äldre generationen är van vid. Och samtidigt en mentalitet som slåt mot grundvalarna av bilden av människorna som passiva och lydiga konsumenter.

Inte undra på att justitieminister Beatrice Ask vill slå hårt mot the Read-Write Web, åtminstone som jag förstår det.

Vi har varit med om dramatiska generationsväxlingar tidigare, som på 1960-talet. Den här kan komma att bli betydligt mer dramatisk än 1960-talets ungdomsrevolution någonsin var.

Barack Obama på ett stålverl i Johnstown i Pennsylvania tidigare i veckan.

De senaste sjutton dagarna av bärsärkargången mellan Hillary Clinton och Barack Obama har varit oerhört dramatiska.

För sjutton dagar låg Obama knappt före Clinton i de nationella opinionsundersökningarna, men sedan växte reaktionen på pastor Wright och och hans antiamerikanska predikningar och skapade Obamas första riktigt existentiella kris. Många trodde att han helt var slut och att Clinton hade vunnit.

Men Obama satsade allt på ett nu historiskt tal i Philadelphia den 18:e Mars som vände på läget och visade honom som en suverän krishanterare. Obama växte i folkets ögon och opinionssiffrorna började vända till hans fördel.

Sedan kom den katastrof som ingen hade trott kunde drabba Hillary Clinton. Det visade sig att hon hade ljugit eller i vilket fall starkt överdrivet hur och och hennes dotter hade duckat för krypskyttar i Tuzla i Bosnien för 11 år sedan. Inte bara en gång utan igen och igen.

Vad som gjorde Clintons uttalanden så farliga för hennes egen trovärdighet var att hela situationen var så otrolig: att Secret Service skulle ha riskerat presidentens fru och hans enda dotters liv i en krigszon.

Kontrasten mellan Obamas krishantering och Clintons överdrifter påminde många demokrater om paret Clintons tidigare skandaler och har lett till att många nu vill se ett slut på hennes allt mer osannolika försök att slå ut Obama och vinna primärvalen.

Andres Sullivan skriver i Times of London om Hillary Clintons sista möjlighet att besegra Obama:

However, she still has a chance and her tactics have not entirely backfired. The latest Pew polling, which dug beneath the horse race numbers, found something fascinating – and troubling for Obama. People always think that social conservatism and old-fashioned prejudices against blacks are Republican monopolies. They never have been. Until the 1960s the Democrats were overwhelmingly the pro-segregation party.

And in analysing white work-ing-class Democrats last week, Pew found the following: “White Democrats who hold unfavourable views of Obama are much more likely than those who have favourable opinions of him to say that equal rights for minorities have been pushed too far; they also are more likely to disapprove of inter-racial dating and are more concerned about the threat that immigrants may pose to American values. In addition, nearly a quarter of white Democrats (23%) who hold a negative view of Obama believe he is a Muslim.”

This is now Clinton’s best hope of beating Obama. The woman who has a great and admirable record on racial issues, whose husband was described as the country’s “first black president”, the candidate with the strongest Hispanic support . . . now needs the votes of older conservative whites, who are uncomfortable with the idea of a black president and suspicious of Latino immigration.

Det skall bli spännande att se när nästa våldsamma svängning i valet kommer. Knappast en vecka har passerat utan hög dramatik, våldsamma personangrepp och växande oro över en allt hetsigare valkampanj som håller på att splittra det demokratiska partiet.

Obama är aningen närmare segern än tidigare, men för att vinna måste han göra bra ifrån sig i Pennsylvania den 22:a och samtidigt locka över ytterligare ett antal tunga superdelegater.

Saker att hålla ögonen på de närmasta veckorna är nya Clintonangrepp och alltså om Obama kan locka över några nya tunga superdelegater typ senator Bob Casey.

Samsung MBP-100.

När jag var liten brukade min pappa visa färgbilder på en duk i hallen på Tegnergatan 38 B tvåp trappor upp till höger.

Där satt alla grannbarnen på mina födelsedagar och tittade på dödstråkiga färgbilder som ingen, allra minst jag själv, ville se medan de hojtade efter med gräddtårta och spillde saft och kräktes på parkettgolvet.

De enda spännande bilderna var de på patienter med hudsjukdomar som min pappa läkaren hade tagit och som då och då smög sig in bland sommarbilderna.

Projektorn var gigantisk, svart och vägde lika mycket som en mindre ångvält.

Men som Anne Eiseneberg skriver i New York Times så kommer en helt ny generation av mikroprojektorerna som kan komma att bli mycket spännande: Coming Soon, to Any Flat Surface Near You - New York Times

Pint-size digital projectors are in the works. These devices, when plugged into cellphones and portable media players, will let consumers beam video content from their hand-held devices to the closest smooth surface — entertaining themselves, annoying their neighbors and possibly contributing to a new warning sign: No Projectors in This Area. The microprojectors, still in prototype, use light-emitting diodes, lasers or a combination of the two to cast a display of up to 50 or 60 inches, or perhaps even wider, in darkened spaces and 7 to 20 inches or so when there is ambient light.

Digital projectors were once bulky. These new models, though, are small enough to fit into the pocket of consumers who want a big-screen experience from a small-screen device. Some of the models are expected to be on the market by year-end, or sooner.

Det är lätt att tänka sig hur man kommer att kunna koppla en sån här mikroprojektor till en mobil och sedan lägga till ett litet tangentbord och vips så har man en bärbar dator. Det enda man behöver är en vit vägg.

Men även om man knappast kommer att använda de här mojängerna till visa nedladdade filmer på baksidan av av sätet, eller flinten, på passagerare på planet till New York, så visar de här grejerna att framtiden ligger i handhållna trådlösa komponenter och inte i de gamla klassiska skrivbordsdatorerna.

Vi kan vara säkra på att någon snart kommer på en s.k. killer app för de här mojängerna.

I den veritabla syndaflod med nyheter som väller ut om primärvalet mellan Barack och Obama så finns det oerhört mycket strunt som inte har någonting med verkligheten att göra.

De här rötmånadshistorierna kommer för det mesta från Clintonlägret och går alla ut på samma sak: eftersom Barack Obama bara är en ung grabb utan de 35 års erfarenhet som Hillary Clinton har, och eftersom striden dom emellan kommer att fortsätta till slutet av Augusti så är det klart att vi måste göra någonting.

Det bästa är att Obama, eftersom han ju inte har Clintons erfarenhet, get upp och intar platsen som hennes vice president.

Sedan kan ju grabben växa till sig under hennes handledning och sedan om åtta år kanske själv ställa upp.

Den här rötmånadshistorien går ofta under benämningen “dream ticket” och startade med Bill Clinton. Vilket visar hur litet den har med verkligheten att göra.

Den andra versionen av den här historien är att eftersom varken Clinton eller Obama kommer att klart vinna valet före konventet i Denver i slutet av Augusti så är det bättre att vi låter den 59-årige misslyckade presidentkandidaten Al Gore ställa upp istället, kanske med pojkspolingen Barack Obama som sin vice president.

Igen, glöm det, det är rena nojan. Gore är en utomordentligt dålig politisk kandidat som redan har förlorat en gång och republikanerna skulle springa cirklar runt honom.

Nej om inte Clinton kan slå Obama så kommer han att bli demokraternas presidentkandidat. Det finns inget annan möjlighet.

Och kan han bara besegra Clinton så kommer han sedan lätt att kunna besegra den då 72:årige McCain.

Vad det här handlar om är återigen att 40:talisterna i sin desperation gör allt de kan för att en av dom skall ta över efter George Bush och förhindra att en ny generation tar över.

Kenneth P. Vogel skriver f.ö. på den inflytelserika bloggen Politico att Clinton-organisationen återigen har problem med sina finanser: Cash-strapped Clinton fails to pay bills, knappast ett tecken på att Hillary Clinton skulle bli en bra president.

The New York senator’s presidential campaign ended February with $38 million in the bank, according to a report filed last week with the Federal Election Commission, but only $16 million of that can be spent on her battle with Obama.

The rest can be spent only in the general election, if she makes it that far, and must be returned if she doesn’t. If she had paid off the $8.7 million in unpaid bills she reported as debt and had not loaned her campaign $5 million, the cash she would have had available at the end of last month to spend on television ads and other upfront expenses would have been less than $2 million.

By contrast, if you subtract Obama’s $625,000 in debts and his general-election-only money from his total cash on hand at the end of last month, he’d still be left with $31 million.

För Bill Clinton skulle en Obama-seger bli ett förkrossande nederlag för både han och Hillary har lett det demokratiska partiet med allt vad det innebär av inflytande och makt sedan 1992. En hel del talar för att det är han mer än Hillary som kommer att vägra att ge upp så länge de har en teoretisk chans att slå Obama och klamra sig fast vid makten.