I den veritabla syndaflod med nyheter som väller ut om primärvalet mellan Barack och Obama så finns det oerhört mycket strunt som inte har någonting med verkligheten att göra.

De här rötmånadshistorierna kommer för det mesta från Clintonlägret och går alla ut på samma sak: eftersom Barack Obama bara är en ung grabb utan de 35 års erfarenhet som Hillary Clinton har, och eftersom striden dom emellan kommer att fortsätta till slutet av Augusti så är det klart att vi måste göra någonting.

Det bästa är att Obama, eftersom han ju inte har Clintons erfarenhet, get upp och intar platsen som hennes vice president.

Sedan kan ju grabben växa till sig under hennes handledning och sedan om åtta år kanske själv ställa upp.

Den här rötmÃ¥nadshistorien gÃ¥r ofta under benämningen “dream ticket” och startade med Bill Clinton. Vilket visar hur litet den har med verkligheten att göra.

Den andra versionen av den här historien är att eftersom varken Clinton eller Obama kommer att klart vinna valet före konventet i Denver i slutet av Augusti så är det bättre att vi låter den 59-årige misslyckade presidentkandidaten Al Gore ställa upp istället, kanske med pojkspolingen Barack Obama som sin vice president.

Igen, glöm det, det är rena nojan. Gore är en utomordentligt dålig politisk kandidat som redan har förlorat en gång och republikanerna skulle springa cirklar runt honom.

Nej om inte Clinton kan slå Obama så kommer han att bli demokraternas presidentkandidat. Det finns inget annan möjlighet.

Och kan han bara besegra Clinton så kommer han sedan lätt att kunna besegra den då 72:årige McCain.

Vad det här handlar om är återigen att 40:talisterna i sin desperation gör allt de kan för att en av dom skall ta över efter George Bush och förhindra att en ny generation tar över.

Kenneth P. Vogel skriver f.ö. på den inflytelserika bloggen Politico att Clinton-organisationen återigen har problem med sina finanser: Cash-strapped Clinton fails to pay bills, knappast ett tecken på att Hillary Clinton skulle bli en bra president.

The New York senator’s presidential campaign ended February with $38 million in the bank, according to a report filed last week with the Federal Election Commission, but only $16 million of that can be spent on her battle with Obama.

The rest can be spent only in the general election, if she makes it that far, and must be returned if she doesn’t. If she had paid off the $8.7 million in unpaid bills she reported as debt and had not loaned her campaign $5 million, the cash she would have had available at the end of last month to spend on television ads and other upfront expenses would have been less than $2 million.

By contrast, if you subtract Obama’s $625,000 in debts and his general-election-only money from his total cash on hand at the end of last month, he’d still be left with $31 million.

För Bill Clinton skulle en Obama-seger bli ett förkrossande nederlag för både han och Hillary har lett det demokratiska partiet med allt vad det innebär av inflytande och makt sedan 1992. En hel del talar för att det är han mer än Hillary som kommer att vägra att ge upp så länge de har en teoretisk chans att slå Obama och klamra sig fast vid makten.