Det Progressiva USA

Bloomington, Indiana

Det är inte utan att det känns lite grand som om de yttersta dagarna är nära förestående i Indiana våren 2008, Dels var det jordbävning för två veckor sedan, visserligen inte av kaliforniska mått och dessutom rent tekniskt sett centrerad nästgårds i Illinois, men det var i alla fall så att husen riste lite.

Och i vad som måste betecknas som en politisk jordbävning har Indianas primärval i början av maj nu för första gången på evigheter fått betydelse för USA:s politik. Inte sedan Robert Kennedy kom hit i april 1968 för att fiska röster (och höll ett klassiskt och lysande tal om Martin Luther King samma dag som King mördades) har delstatens mening haft någon direkt inverkan på vem som kommer att bli amerikansk president.

Indiana State House Hallway

Men, med North Carolina tydligen redan avskrivet som Barack Obamas byte har både Obama och Hillary Clinton siktat in sig på Indiana, så han och hon och Bill och Chelsea och Michelle har till infödingarnas förvåning dykt upp titt som tätt.

Det var i Crown Point, Ind., som Hillary tog sig en whiskeyhutt för att visa sin folklighet (och visa att man alls inte behöver vara bitter för att man råkar befinna sig i en småstad), möjligen som svar på att Barrack plötsligt uppenbarat sig på en studentpub i universitetsstaden Bloomington. Möjligen blir det fler sådana framträdanden, eftersom de senaste opinionsundersökningarna visar att de två ligger så gott som lika.

PÃ¥ det mera seriösa planet har bägge tvÃ¥ tagit sig tid att möta lokala journalister, bÃ¥de frÃ¥n Indianapolis Star, delstatens största dagstidning, och frÃ¥n Nuvo, Indianapolis’ (blygsamma) svar pÃ¥ Village Voice. Barrack charmade tydligen Matthew Tully, politisk krönikör för den annars ärkekonservativa Star: Making the minor seem major

Pennsylvania Dutch i Orange County i Indiana

…

After leaving The Star, Obama spontaneously walked across the street to a building that houses the Marion County Republican Party. I didn’t see this, but an excited state Rep. Mike Murphy, R-Indianapolis, called to report it. Obama, he said, told a gathering of curious Republicans that Indianapolis “has had some great Republican mayors,” such as Richard Lugar and Bill Hudnut.

“Smart PR,” Murphy said of the bipartisan display.

Indeed it was. But it also seemed like something else. Maybe primary madness is getting to me, but the minor gesture seemed like something we need to see more of in politics.
The visit came shortly after Obama held a news conference at a Westside gas station to talk about an issue that’s on everyone’s minds: rising gas prices.

“I’m talking to folks who are working harder and harder to get by,” he told reporters, saying high gas prices to most Americans “are a huge problem bordering on a crisis.”
Behind him, a sign told drivers they would be paying $3.55 for a gallon of regular unleaded.
Something else grabbed my attention even before the news conference began. Wearing a dark suit on a sunny and hot afternoon, Obama emerged from behind the gas station and did a half-jog as he approached the gathering of media types.

It was nothing big and nothing of real significance. But after 16 years of covering government and politics, I thought to myself, I’d never seen a politician jog to a podium. Whether you like him or not, it’s hard to deny that Obama has infused American politics with a sense of energy we haven’t seen in years.

Tully är inte ensam om att ha gripts av den allmänna politiska yran. Enligt delstatsregeringens siffror är antalet nyregistrerade väljare 200,000 bara i år, och t o m bland collegestudenter, en grupp som vanligtvis ser alldeles särskilt uttråkad ut när det blir tal om politik, är intresset ovanligt intensivt just nu.

Kanske är det för att bägge kandidaterna visat att de vill ha studentröster. Clintonkampanjen satte in Chelsea på en universitetsturné redan för någon månad sedan, och Obamas folk svarade blixtsnabbt med att bjuda på en konsert med Dave Matthews Band på Indiana University.

Sedan är naturligtvis frågan hur mottagliga väljare i gemen är för vare sig Clinton eller Obama i en delstat som inte röstat på en demokrat i presidentvalet sedan Lyndon Johnsons jordskredsseger 1964.

Obamas valtema om förändring kan dessutom få vissa svårigheter här, där guvernören, en Bush-hejduk som anspelade stort på sina kontakter inom Vita Huset när han valdes in, nu ligger riktigt risigt till efter det att han haft mage att införa något så radikalt och kommunistiskt som-sommartid.

Exempel på hur man använde Google Maps för att kartlägga eldsvådorna i södra Kalifornien förra året.

När en katastrof som Katrina, Virgina Techmassakarn eller Tsunamikatastrofen inträffar så överväldigas räddningstjänsten och myndigheterna som bekant ofta och vänner och anhöriga lämnas vind för våg utan information.

Hurricane Katrina August 28 2005 NASA

Men sociala medier som Facebook, Wikipedian, Google och andra sociala webbteknologier håller på att bredda informationsflödet och göra det möjligt för frivilliga och de inblandade själva att hjälpa till att sprida detaljerad information om olyckan. Ofta mer detaljerad än vad myndigheterna själva kan åstadkomma.

Andy Bloxham skriver i den brittiska Daily Telegraph om en studie i New Scientist om hur Facebook och sociala webb-baserade medier är bättre pÃ¥ att informera om katastrofer än traditionella metoder: Facebook ‘more effective than emergency services in a disaster’

During the Virginia shootings, they found the emergency services were slow to update their reports on the latest situation and the names of those killed.

Within just 90 minutes of the first deaths, however, a web page accurately describing the events appeared on web encyclopedia Wikipedia.

Twenty minutes after that, Facebook users had set up a group called ‘I’m OK at VT’, which allowed students and staff to reassure the wider world that they were safe.

A Facebook discussion was also begun which authoritatively listed the victims and whether people were feared dead rather than confirmed dead.

During the California fires, web users on sites including instant messaging forum Twitter kept friends and neighbours informed of their condition, minute by minute.

They also used Google Maps to track the progress of the fire and mark areas where schools and businesses were closed.

Det här är ännu ett tecken på hur webben och speciellt Web 2.0.-teknologin håller på att förändra hela samhället. Idag är det inte längre myndigheterna som har monopol på informationsflödet, och det är en enastående viktig förändring.

Darren Waters skriver på BBC:s webbsajt om vad webbens skapare, Tim Berners-Lee, förutspår om webbens framtid nu 15 år efter dess födelse: BBC NEWS | Technology | Web in infancy, says Berners-Lee

The world wide web is “still in its infancy”, the web’s inventor Sir Tim Berners-Lee has told BBC News. He was speaking ahead of the 15th anniversary of the day the web’s code was put into the public domain by Cern, the lab where the web was developed.

The future web will put “all the data in the world” at the fingertips of every user, Sir Tim said. “The web has been a tremendous tool for people to do a lot of good even though you can find bad stuff out there.” Making the web free to use had a vital role in spreading its use worldwide. There are now 165 million different websites around the world, according to internet research firm Netcraft.

Det här är något som den svenska räddningstjänsten borde uppmärksamma och själva använda.

Webben fortsätter att revolutionera samhället. “You ain’t seen nothing yet” för att använde ett populärt och ogrammatiskt amerikanskt uttryck.

Colorful people for a Better World, Barack Obama, Martin Luther King (Ben Heine)

De senaste dagarna har varit de absolut värsta som Barack Obama hittills har upplevt i sin presidentkampanj. Hans f.d. pastor. Jeremiah Wright har framträtt i medierna dag ut och dag in som en djävulsfigur direkt från helvetet, Obamas absolut värsta mardröm.

TV, radio, tidningar och tidskrifter har varit fulla med pastor Wright, den afroamerikanske pastorn som hatar USA och hyllar Louis Farrakhan den minst sagt kontroversielle ledaren för The Nation of Islam.

Hillary Clinton och John McCain har inte kunnat tro sin enorma tur och Obamas hela presidentkampanj har verkar i fara att kollapsa. Nu råder den inte längre något tvivel om att han är 1) Muslim, 2) hatar USA 3) inte är som oss andra och 4) är elitisk och en snobb.

Men efter Obamas totala fördömande av sin f.d. pastor, något han givetvis borde ha gjort för flera veckor sedan så har vinden mojnat något under de senaste 12 timmarna och Obama har lyckats locka över hela tre nya superdelegater till sin sida efter att för ett par dagar sedan ha vunnit över New Mexico-senatorn Jeff Bingaman.

Men Clinton har också börjat hösta in några superdelegater, då främst North Carolina utgående guvernör Mike Easley som kommer att hjälpa henne att knappa in på Obamas minskande ledning i delstaten.

John Sullivan och Carl Hulse skriver i New York Times om Obama Picks Up Support; Wright Remains a Worry

“I think it’s been blown way out of proportion, and people will realize that,” he said.” This is a media-driven thing and a presidential candidate shouldn’t have to vet every person that he has had a relationship with in his life.”

The Obama campaign has announced six endorsements in the past week, a crucial time for him coming off his loss in Pennsylvania on April 22 and the coming primaries in North Carolina and Indiana on May 6. With electability questions in the air, support from the party’s leaders could signal to voters that he was not damaged by his recent string off losses, nor by Mr. Wright’s remarks.

Mrs. Clinton has picked up four superdelegates and still leads in those endorsements, but now by only about 15, with many of the delegates still undeclared.

Nu på söndag kommer Obama att framträda på NBC:s viktiga intervjuprogram Meet The Press i en hel timme i vad som många nu tror kommer att bli avgörande för hans framtida chanser att vinna den demokratiska nomineringen.

I en annan viktig utveckling så har Terry McAuliffe som är Clintons kampanjordförande, dock ej hennes kampanjchef, sagt att Clinton väntar sig ha vunnit det demokratiska valet senast den 15:e juni.

Det här är synnerligen viktigt för det betyder att Clinton inte tänker försöka fortsätta sin valkampanj hela vägen till konventet i slutet av Augusti.

Valkampanjen handlar inte längre i främsta hand om vem som får flest röster utan vem som kan locka över flest superdelegater. Och om Hillary och Bill Clinton verkligen inte kommer att försöka driva sin valkampanj hela vägen till konventet så försvagas deras position rätt avsevärt.

Det verkar som om det kanske kommer att räcka för Obama att spela så jämt mot Clinton som möjligt i North Carolina och Indiana på tisdag.
Det verkar också som om många demokrater är oroade över att falla in på Clintons rasistiska linje och därigenom stöta bort miljoner afroamerikanska väljare för att inte tala om alla de unga väljare som Obama har lockat in i partiet.

Klicka på bilden

Det tar ett tag att riktigt tränga in i Internets Karma om man så vill. Men om det är något som kännetecknar alla framgångsrika webbsajter så är det att de för människor samman.

Att de gör det möjligt för helt vanliga människor att göra något de inte kunde tidigare. Som att designa sina egna smycken, kläder, möbler, och sedan sälja dom på nätet.

Det är i alla fall vad startupföretaget Ponoko hoppas på med sitt San Francisco-baserade webbföretag.

Jason Kinkaid skriver på Techcrunch om Ponoko och dess affärside Sick of IKEA? Design Your Own Stuff, And Get Rich While You’re At It

Sellers need only pay a small fee to the site in addition to the cost of materials, without having to worry about establishing distribution channels or inventory. And buyers are guaranteed that products are unique - they can even buy and modify design files if they want to tweak something.

Nu måste jag erkänna att jag är litet skeptisk om de kommer att lyckas. Så fort man blandar in fysiska varor i webbekvationen blir det genast svårare.

Men vem vet, Amazon och eBay har ju lyckats, så det kanske går även för Ponoko. Ingvar Kamprad kanske bör oroa sig?

Klicka på bilden

Jag har redan flera digitalkameror men jag har insett att jag också skulle vilja ha en pytteliten kamera som jag kan ha med mig överallt.

En sån där liten kamera som man kan stoppa i fickan och sedan glömma bort. Som alltid ligger där när man plötsligt behöver den.

Jag måste erkänna att jag då också skulle kunna använda den för att ta bilder på gatan, inne på restauranger och på ställen där man inte kan dra fram sin stora SLR-kamera utan att folk lägger märke till det.

Jag har en kompis från Vietnam som är verkligen bra på digitalkameror så jag kontaktade honom och fick tipset på den här kameran som verkligen är både pytteliten och samtidigt tar väldigt bra bilder.

Här är en recension för den som är intresserad.

Om någon redan äger en sån här kamera eller har åsikter om den så kommentera gärna. Eftersom kameran har några år på nacken så kan det mycket väl finnas nyare kameror som är bättre.

Invandrarmottagningen på Ellis Island i New York.

De kommer fortfarande hit sökande efter den amerikanska drömmen. Varje månad får jag några mejl från svenskar som vill söka sig hit för att söka lyckan, friheten, rikedomarna, you name it, som de tror de har vägrats i Sverige och Europa.

Men hur står det egentligen till med den amerikanska drömmen idag? Den dröm som slog ner som en bomb mitt i missväxten i det socialt konservativa Sverige på 1880-talet?

Invandrarön Angel Island utanför San Francisco

1.3 miljoner svenskar emigrerade allt som allt och man träffar ofta på människor med svenska efternamn, speciellt i Minnesota och en del av de här människorna har faktiskt fortfarande ett visst intresse för Sverige.

En intressant aspekt på utvandringen är att USA och det amerikanska samhällslivet faktiskt kom att få ett synnerligen stort inflytande på dom som stannade kvar i Sverige, som Wikipedian skriver:

Efter en smärre nedgÃ¥ng pÃ¥ 1890-talet, ökade utvandringen igen och ledde till riksomfattande oro i Sverige och fick den svenska riksdagen att tillsätta emigrationsutredningen 1907. Den rekommenderade att sociala och ekonomiska reformer för att minska utvandringen genom att “tillgodogöra sig och omsmälta det verkligt goda, som finnes i Amerika”.

Utredningens viktigare förslag blev snabbt genomförda: allmän rösträtt, bättre bostäder, en allmän ekonomisk utveckling och bättre allmän utbildning. Inverkan av dessa åtgärder är svår att uppskatta eftersom första världskriget (1914-18) bröt ut året efter att kommissionen publicerat sin senaste rapport. Emigrationen avstannade nu nästan helt och var från mitten av 1920-talet inte längre en massrörelse.

Det var inte förrän genom den socialademokratiska värlfärdspolitiken som Sverige tog sig ur fattigdomen och den konservativa tvångströjan på 1930-1950 talet. Och just den välfärdspolitiken hämtades ju också den direkt från Fanklin D. Roosevelts New Deal i USA.

Man skulle kanske t.o.m. kunna säga att när den amerikanska välfärdspolitiken tog slut med Lyndon Johnsons Great Society på 1960-talet så avstannade också den svenska välfärdspolitiken.

Idag är USA konservativt, nationalistiskt och kristet in i ryggmärgen. Landets sociala utveckling verkar ha stått helt stilla sedan 1960-talet medan Sverige har skenat iväg och nu framstår som oändligt mycket modernare.

Men drömmen om ett nytt liv i USA lever alltså kvar, kanske till en del tack vare Lasse Dahlkvists gamla stenkakor om Mr Swanson.

Det skulle vara intressant att höra från andra, vare sig ni bor i Sverige eller USA. Vad ni tror om USA som frihetsideal, som symbol för ett bättre liv, ett föregångsland, ett bättre samhälle? Lever drömmen kvar och i så fall varför?

Ni kan antingen gästblogga på den här länken eller också bara kommentera.

Jag skall ge mina egna åsikter i helgen.

Universitetsstaden Berkeley i Kalifornien

Universitetsstaden Berkeley strax öster om San Francisco är, kan man med rätta säga, USA:s mest berömda småstad.

Men Berkeley är inte bara berömd, den är och har också varit enastående inflytelserik världen över inte minst genom sitt innovativa och progressiva kommunstyrelse.

Delvis tack vare sitt universitet ett av världens absoluta toppuniversitet som bl.a. har varit världsledande inom kosmologin och atomforskningen och mängder med andra discipliner som filosofin, men också tack vare den progressiva politiska andan i staden.

Berkeleystudenterna spelade t.ex. en oerhört viktig roll i The Summer of Love i Golden Gate Park i San Francisco 1968 och i de studentprotester som svepte USA och Europa vid den tiden.

Även om staden idag inte är lika radikal som den en gång var så lyckades man nyligen göra den amerikanska högern bindgalen genom att försöka stänga marinkårens rekryteringscenter i staden. Tyvärr misslyckades man.

Carolyn Jones skriver i San Francisco Chronicle om USA:s mest berömda småstad: USA:s mest kända småstad: Berkeley i Kalifornien

“There’s no small city in the U.S. more known in the nation and world - for better or worse - than Berkeley,” said Charles Wollenberg, chair of the history department at Berkeley City College and author of “Berkeley: A City in History” (UC Press, 2008). “For a city of 100,000, it has a huge influence.” Berkeley’s creative approach to government goes back to the city’s early days, when the University of California moved there from Oakland in the 1870s. The mix of academic intellectuals and Bohemian castoffs from San Francisco’s Gold Rush era made for a very independent, quirky population, Wollenberg said.

Charles Wollenberg har skrivit en bok om Berkeley som finns att läsa på nätet: Berkeley, A City in History

Här ett avsnitt om hur den progressiva Berkeley-andan utvecklades efter Andra Världskriget:

By the late 1950s, the concept of mass higher education had been well established, and middle class students were arriving in Berkeley assuming that college education was a right rather than a privilege. Younger and less likely to be burdened with family responsibilities than the World War II veterans, the late 1950s students were virtually assured of a reasonably well-paid job on receipt of a Cal degree. They had more time for fun and games than the veterans, and in Berkeley the biggest single outpouring of student energy and emotion during the decade was a riotous “panty raid” on a hot spring evening in 1956.

But some students also had time for serious political and social concerns. The Civil Rights Movement had begun in 1955, exposing a terrible social evil and setting a heroic example of change achieved through direct action and non-violent civil disobedience. Questions about nuclear weapon development and America’s support for right wing dictatorships undermined some students’ faith in anti-communism and the Cold War. Professors often criticized the 1950s students for being a “Silent Generation” and urged them to speak out and become more politically involved. Much to the dismay of many of those same professors, some students were about to take that advice with a vengeance.

Idag är Berkeley fortfarande en progressiv stad och även en stad för matälskare med bl.a Alice Waters världsberömda Chez Panisse som nu har bildat skola.

Berkeley är en stad som absolut är värd ett besök. Vi har varit där flera gånger och tycker om att vandra runt på universitetet och utefter University Avenue som har en europeisk prägel.

En av de många smultronställena vi har här i området.

Det är svårt att tänka sig hur Barack Obama som för bara några veckor sedan verkade säker om segern inte bara i det demokratiska primärvalen utan också i presidentvalet mot den åldrige krigaren John McCain har kunnat hamna i ett så prekärt läge som idag.

Först förlorade han mot Clinton i Ohio, sedan i Pennsylvania, båda stora nyckelstater som demokraterna måste vinna i November. Men sedan ut från kulisserna skrider, nej springer hans f.d. pastor Jeremia Wright, en gåva från gudarna till Hillary Clinton och John McCain, som i tal efter tal på bästa sändningstid gör allt han överhuvudtaget kan för att gotta sig själv i rampluset och förstöra allt han möjligen kan förstöra för Obama och USA:a afroamerikaner.

En tjur i en politisk porslinsaffär där allt porslin är märkt Obama med stora bokstäver.

Jeff Zeleny skriver i New York Times om hur Obama nu i desperation försöker distansera sig från den allt mer påstridige Jeremiah Wright:Obama Says Hes Outraged by Ex-Pastors Comments - The Caucus - Politics - New York Times Blog

“I’m outraged by the comments that were made and saddened over the spectacle that we saw yesterday,” Mr. Obama said, speaking to reporters here today. He added, “I find these comments appalling. It contradicts everything that I’m about and who I am.

“Seeking to quell the political damage the controversy is dealing to his campaign, Mr. Obama called a press conference after a town meeting here this afternoon to raise the volume of his criticism of his former pastor.

In his speech on race last month in Philadelphia, where he tried to put the matter behind him, Mr. Obama said he gave Mr. Wright the benefit of the doubt. But after watching three days of Mr. Wright’s commentary in televised speeches and interviews, Mr. Obama said, “there are no excuses.”

USA:s nye rikstok, Jeremiah Wright.

Det är svårt att beskriva hur katastrofalt det här är för Obama, den tidigare osårbare, oslagbare drömkandidaten som nu får stå där vid skampålen medan Hillary Clinton och John McCain hånflinar över sin rent sagolika tur.

Peter Slevin skriver på Wasington Posts blog om hur Obama nu tvingas att fördöma sin f.d. pastor i allt starkare ordalag:

WINSTON-SALEM, N.C. — Sen. Barack Obama today strongly criticized the Rev. Jeremiah Wright, his former pastor, saying that Wright’s comments about the United States in recent days have been “destructive” and “outrageous.”

Using his sharpest language yet to describe a series of Wright performances that he said left him angry and sad, Obama accused Wright of exploiting racial divisions at the same time the Illinois senator is aiming to bring the nation together. “When I say I find these comments appalling, I mean it,” Obama told reporters in firm and somber tones.

“It contradicts everything that I’m about and who I am. And anybody who has worked with me, who knows my life, who has read my books, who has seen what this campaign is about I think will understand that it is completely opposed to what I stand for and where I want to take this country.”

Pastor Wright kommer nu att ge Hillary Clinton ännu en viktig seger i Indiana på tisdag nästa vecka och hans uttalanden kan t.o.m. komma att minska Obamas väntade seger i North Carolina.

Obama är inte slut men han är oerhört svårt sårad och det är idag inte längre omöjligt att föreställa sig en Clintonseger.

Allt beror på om pastor Wright kommer att hjälpa Clinton vinna med mer än 10% i Indiana och förlora med mindre än 10% i North Carolina.