Skriv ut inlägget
Hårt slag mot president Bush: över tusen irakiska soldater deserterade i slaget om Basra nyligen
April 3rd, 2008
Basra vid den gröna pilen i södra Irak. Iran till höger bakom gränslinjen.
När Shialedaren Muqtada al Sadr nyligen manade till uppror mot den USA-trogna Irakiska regeringen så utkämpades ett viktigt slag i Basra.
Regeringstrogna trupper försökte återinta de delat av staden som ockuperats av al Sadrs Mahdi Army.
Tack vare iransk medling avblåstes striderna efter några dagar och de omkring 4000 brittiska ockupationstrupperna behövde inte ingripa.
Men de regeringstrogna styrkorna misslyckades med sin motoffensiv och över ett tusen soldater och poliser deserterade, något som visar hur svag centralregeringen fortfarande är.
Stephen Farrell och James Glanz skriver i New York Times om hur instabil den USA-trogna irakiska armen är:More Than 1,000 in Iraq’s Forces Quit Basra Fight - New York Times
The desertions in the heat of a major battle cast fresh doubt on the effectiveness of the American-trained Iraqi security forces. The White House has conditioned further withdrawals of American troops on the readiness of the Iraqi military and police.
The crisis created by the desertions and other problems with the Basra operation was serious enough that Prime Minister Nuri Kamal al-Maliki hastily began funneling some 10,000 recruits from local Shiite tribes into his armed forces. That move has already generated anger among Sunni tribesmen whom Mr. Maliki has been much less eager to recruit despite their cooperation with the government in its fight against Sunni insurgents and criminal gangs.
A British military official said that Mr. Maliki had brought 6,600 reinforcements to Basra to join the 30,000 security personnel already stationed there, and a senior American military official said that he understood that 1,000 to 1,500 Iraqi forces had deserted or underperformed. That would represent a little over 4 percent of the total.
A new National Intelligence Estimate on Iraq cites significant security improvements but concludes that security remains fragile, several American government officials said.
Slaget om Basra visar hur svag den amerikanska positionen i Irak ännu är och hur Irans inflytande är fundamentalt för att landet en gång skall bli stabilt.
Läs fler inlägg om Irak
[tags] USA, Irak, Iran, Israel, Syrien, Mellanöstern, Palestina, Palestine, Kriget mot Terrorismen, Gaza, Jerusalem, Bagdad, Baghdad /tags]
Prisjämförelser 
Prenumerera på bloggen
2 kommentarer till “HÃ¥rt slag mot president Bush: över tusen irakiska soldater deserterade i slaget om Basra nyligen”
Vad vi upplever nu är ett tilltagande gnissel.
I slutet av förra året kom meddelandet att Bushs Tillströmning (The Surge) var slut.
Du känner naturligtvis till allt Lennart men med tanke på övriga kan det var värt att påpeka att Tillströmningen var vad de neokonservativa föreslog och Bush tacksamt accepterade för att slippa ifrån Baker-Hamilton kommissionens rekommendationer.
Man skulle absolut inte börja backa mot utgången. Istället skulle man låta trupper strömma till. För mången patriotisk amerikan var det säkert en källa till förtröstan. Bilden av att resurser skulle strömma till ur en bottenlös brunn. Precis som under inbördeskriget eller första och andra världskrigen. Allt verkar gå åt skogen, då kommer en flodvåg av amerikanska trupper, utrustning och pengar.
Vågen vänder under dånande Wagnermusik.
Så också denna gång?
Ack nej Lennart.
Den här gången finns inte den bottenlösa brunnen av resurser att ösa ur. USA inledde kriget med en för liten armé. Vare sig Bush, Rumsfeld eller Gates har gjort några ansatser att bygga ut den under krigets gång.
Jo jag veeet Lennart. På pappret har den amerikanska armén över en miljon man. I praktiken är bara 300 000 eller 400 000 av dessa tillgängliga för aktiva operationer. Det handlar om ett begränsat antal, dyra yrkessoldater och det handlar om samma skara, alltmer uttröttade knektar som har att lösa av varandra, inte om några nya fräscha rekryter.
Tillströmmingen utgör i själva verket ett förskott på de soldater som skulle ha avlöst expeditionskåren i Irak under år 2008, samtidigt hålls de uttröttade mannarna från den tidigare omgången kvar i landet.
Det ser snyggt ut på pappret. Utan tvivel tilltalar det skrivbordskrigare som Frederick Kagan att se hur siffrorna över truppnärvaron i landet ökat.
Under de sista månaderna har meddelanden kommit om återkommande gräl mellan den amerikanska generalerna i Pentagon och de som leder expeditionskåren i Irak.
De har fått tjugo brigader. Den styrkan skall skäras ner till femton.
Men NÄR?
Frågan har lett till en dragkamp. Generalerna i Irak vill behålla de extra trupperna. Befälhavarna hemma i USA vill ha dem tillbaka.
Båda har en poäng, var och en från sin synpunkt.
Att plocka hem de extra trupperna från Irak riskerar att få de lokala framgångarna att rasa samman som ett korthus. Att behålla dem i landet riskerar att slita ut en stor del av den amerikanska krigsmakten.
Dammed if you and do, Dead if you don’t. Inte sant Lennart?
Och nu kommer alltså alltfler telegram om att tempot i striderna i Irak håller på att öka igen.
Frågan är om det någonsin var den idyll som amerikanska media gjort gällande. Som mest lyckades The Surge pressa ner våldet till de nivåer som rådde 2005.
Inte precis en lyckligt tid det heller.
Den här utvecklingen innebär att den amerikanska krigsmakten riskerar att få det sämsta av båda alternativen. Våldet ökar OCH nedslitningen av den amerikanska krigsmakten.
Och som jag sade tidigare Lennart. Förstärkningarna som utgjort The Surge är i själva verket ett förskott på den kommande avlösningsstyrkan. Det finns inga ytterligare reserver, ingen ytterligare avlösning.
Det kan ha varit orsaken till varken amerikaner eller britter ville ge sig in i striden i Basra i någon större utsträckning.
Till råga på eländet: i Afghanistan börjar det hetta till igen. Befälhavarna där börjar också kvida över att de vill ha förstärkningar de också.
Ärligt talat Lennart så undrar jag vad de tänkte på när de än en gång gick till storms mot Sadr rörelsen. Kanske handlade om det vanliga amerikanska misstaget att enbart mäta al Sadrs stryka i numerär styrka och eldkraft. Om du går till Juan Coles blogg kan du få beskedet att det är en synvilla. Sadr-rörelsen är först och främst en politisk och social rörelse bland de fattiga Shia muslimerna i Irak. Det är väl därför som amerikanerna alltid avfärdat al Sadr som en rabble rouser. Under striderna mellan Sadr och den amerikanska armén år 2004 inledde amerikanerna tämligen självsäkra bara för att slita sitt hår i förtvivlan alltmedan striderna fortsatte och växte. De hade suttit med ett organisationsschema som visade att Sadrrörelsens milis var liten och okvalificerad. Vad de däremot inte räknat med var att det ständigt dök upp mer och mer manskap på motsidan när det började hetta till.
Sadr-rörelsen utgör ett veritabelt, parallellt samhälle bakom den där milisen. Därför var, och är, den långt mer formidabel som motståndare än vad den som bara räknar eldrör kan förstå.
***
Hundra års krig om McCain vinner Lennart? Krig mot Iran, kanske Kina och Ryssland? Då MÅSTE man införa värnplikt i USA. Man måste dessutom inkalla, inte bara män i vapenför ålder utan kvinnor, flickor, pojkar, pensionärer, hundar katter och kor.
Till sist kommer det ändå inte att räcka.
Lämna gärna en kommentar! Scandinavian-language comments only please!