Israel passade också på att skjuta ihjäl en fotograf från Reuters, för att påminna journalisterna att de bör hålla sig borta.

Hej,
Medias rapportering från Mellanösten har varit snedvriden i decennier. Jag rekommenderar Robert Fisk och hans bok The Great War for Civilisation.

En gång i tiden fanns något som kallades apartheid i Sydafrika. Men alla bojkottade Sydafrikanska varor. Apartheidregimen hade till sist bara en “vän”, nämligen det andra landet med apartheidsystem, Israel.
Är jag ensam om att bojkotta Israeliska varor?

Tja, jag har inte köpt israeliska produkter på evigheter, när det går att se att de kommer därifrån.

Det är svårt att bojkotta Israeliska varor för dom är på något sätt ommärkta till andra länders ‘made in’. Samma gäller mjukvara..reggat som USA-produkter normalt.

Bulvaner finns överallt…

Hej igen,
Jag är lite ny här så jag har inte hunnit kolla i arkiven. Fisks bok är lysande skriven och väldigt angelägen. Jag har alltid intresserat mig för internationell politik och hade en viss kunskap för hur saker och ting stod till i Mellanösten. Dock fanns det stora luckor att fylla, vilket The Great War for Civilisation gjorde.

Du är definitivt inte ensam Hans

Det känns som en självklarhet att undvika Israeliska varor så långt det är möjligt.

Pressen har vuxit i Israel.

Det började med att den amerikanska erövringen av Irak sjönk ner i kaos. Det hade funnits stora, ja närmast himlastormande förhoppningar på det företaget. Det berättas att man i den israeliska krigsmakten hoppades på det både skulle skapa en amerikansk dominans över mellanöstern och att européerna skulle petas bort från allt inflytande över framtida förhandlingar.[i]

Alla dessa lysande förhoppningar har för länge sedan förvandlats till damm och aska.

Till råga på eländet kom israels eget debacle i Libanon sommaren 2006. En bister påminnelse om att motståndarna kanske inte kommer att förbli svaga och desorganiserade för evigt.

Pressen växte ytterligare.

I det läget kunde en stilla eftertanke ha utbrett sig. Kanske tankar om att man måste börja förhandla och kompromissa med sina motparter. Trots allt är Israel idag sällsynt ohotat. Man har fredsavtal med Egypten och Jordanien. Syrien skulle gladeligen också skriva under, om man bara kunde få tillbaka Golanhöjderna.

Intrycket är detta INTE lett till någon stilla eftertanke utan tvärtom ÄNNU större aggressivitet. Man har målat in sig i ett hörn med tal om ett i stort sett hopfantiserat ”Iranskt hot”. Under perioden som gått sedan sommaren 2006 har det ena vilda ryktet efter det andra flugit ut om planer på angrepp mot Syrien, mot Gaza, mot Libanon, mot Gaza igen, bara för att bevisa att Israel minsann fortfarande är maktfaktor. För att en gång för alla slå sig loss från det hotande dödläget.

Inget av detta är speciellt lockande. Man vet genom bister erfarenhet att Libaneserna numera är militärt hårdfjällade. Den syriska krigsmakten upprustar för brinnande livet i den (grundligt berättigade) farhågan att de kan bli mål för angrepp. Ingen av dessa är starka nog att övermanna Israel, deras militära förberedelser är nästan helt defensiva, men den typ av eleganta blitzkrieg som den israeliska krigsmakten excellerat i under gångna decennier är troligen inte längre möjliga.

Så då återstår bara Gazaremsan.

Det borde vara tillräckligt svagt för att ett anfall skulle kunna ge ett lagom förkrossande intryck.

Du märker Lennart, inte direkt några hjältemodiga överväganden eller hur?

Inte heller det är något enkelt mål. Jag har sett israeliska beräkningar om att det skulle krävas fem divisioner för att hålla remsan permanent besatt. Till det kommer ytterligare ett faktum: skulle Israel ockupera Gazaremsan är man enligt folkrätten skyldigt att ta försörjningsansvaret för civilbefolkningen. Detta i ett område där man omsorgsfullt slagit sönder så mycket man kunnat av ekonomin, infrastrukturen och jordbruket som man kunnat.

Det påminner om inställningen hos en berusad ligist på en misslyckad fest som går omkring och bara vill slå någon på käften, vem som helst skulle kunna duga.

Läxan från Libanon har inte gått förlorad på palestinierna heller. Hamas tränar enligt uppgift intensivt. Gideon Levy skrev i slutet av förra året i Haaretz att de israeliska soldaterna var smått förfärade över hettan i motståndet under de senaste räderna mot Gazaremsan. Det handlade inte längre om väpnade gäng längre utan om något som snarast började likna en armé.[ii]

Efter utbrytningen vid Rafah i början av året har dessutom pressen vuxit ytterligare

Skall israel gå till storms mot Gaza är det förmodligen frågan om ett tillslag enligt principen gå in, slå sönder, dra sig tillbaka.

Tisslandet om ett större tillslag mot Gazaremsan blir för närvarande allt högre. Enligt Jerusalem Post tror sig den israeliska regeringen ha vissa hört vissa harklingar om att Egypten skulle vara beredd att agera ockupationsstyrka.[iii]

Hamas har visserligen erbjudit vapenvila. Inga Kassamraketer mot att israelerna slutar med sina bombanfall och räder.

Det vägrade man att ens överväga från israelisk sida. Hellre fick Sderot fortsätta ligga under fortsatt bombardemang.[iv]

Du har kanske sett Jackson Diehl kolumn i Washington Post Lennart? Han reste nyligen över och talade med en hel drös höga israeliska beslutsfattare. Han uppger de börjar bli alltmer krigiskt lagda. De väntar bara på en provokation från Hamas för att köra igång.

Jackson Diehl noterar att det är nödvändigt med tanke på alla TV-bilder på palestinskt lidande som detta kommer att ge upphov till.[v]

Av Jackson Diehls sarkastiska tonfall att döma är det inget som bekymrar honom eller de övriga hjältemodiga kolumnisterna på Washington Post.

Kanske önskade han lika gärna att de kunde ha vett att dö i skymundan istället för att störa en massa kinkiga typer.
_________________
[i] ”Background / Enthusiastic IDF awaits war in Iraq” av Aluf Benn, i Haaretz, den 17 februari 2003.

[ii] ”Good news from Gaza” av Gideon Levy, 11 / 11/ 2007.

[iii] ”Gaza op possible after Bush visit” av Herb Keinon, Jerusalem Post, 17 april 2008.

[iv] “Carter Calls Gaza Blockade a Crime and Atrocity” av Jonathan Wright, Reuters 18 april 2008.

[v] “Road Map to a Gaza War” av Jackson Diehl, kolumn i Washington Post, 7 april.

I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges Namn
Förintelsekriget mot palestinierna i Gaza fortsätter!
Den 9 dec. var det 60 år sedan folkmordskonventionen antogs av FN:s generalförsamling.
Folkmord och andra brott mot mänskligheten är grova kränkningar av mänskliga rättigheter i mycket stor skala.
Trots att Sverige har ett starkt intresse av en internationell rättsordning som gör det möjligt att ställa ansvariga till svars,
är den svenska regeringen som vanligt en passiv åskådare.
Den svenska regeringen borde fördöma massaken och ställa krav på att attackerna
måste upphöra och att humanitära sändningar måste släppas in och de ansvariga för våldet måste ställas till svars!

Muslimska kommittén för mänskliga rättigheter i Sverige