Hur står det till med drömmen om Amerika idag, 120 år efter den stora emigrationen?
April 29th, 2008
Hand i hand till det förlovade landet i väst: Village People sjunger Go West.
Invandrarmottagningen på Ellis Island i New York.
De kommer fortfarande hit sökande efter den amerikanska drömmen. Varje månad får jag några mejl från svenskar som vill söka sig hit för att söka lyckan, friheten, rikedomarna, you name it, som de tror de har vägrats i Sverige och Europa.
Men hur står det egentligen till med den amerikanska drömmen idag? Den dröm som slog ner som en bomb mitt i missväxten i det socialt konservativa Sverige på 1880-talet?
Invandrarön Angel Island utanför San Francisco
1.3 miljoner svenskar emigrerade allt som allt och man träffar ofta på människor med svenska efternamn, speciellt i Minnesota och en del av de här människorna har faktiskt fortfarande ett visst intresse för Sverige.
En intressant aspekt på utvandringen är att USA och det amerikanska samhällslivet faktiskt kom att få ett synnerligen stort inflytande på dom som stannade kvar i Sverige, som Wikipedian skriver:
Efter en smärre nedgång på 1890-talet, ökade utvandringen igen och ledde till riksomfattande oro i Sverige och fick den svenska riksdagen att tillsätta emigrationsutredningen 1907. Den rekommenderade att sociala och ekonomiska reformer för att minska utvandringen genom att “tillgodogöra sig och omsmälta det verkligt goda, som finnes i Amerika”.
Utredningens viktigare förslag blev snabbt genomförda: allmän rösträtt, bättre bostäder, en allmän ekonomisk utveckling och bättre allmän utbildning. Inverkan av dessa åtgärder är svår att uppskatta eftersom första världskriget (1914-18) bröt ut året efter att kommissionen publicerat sin senaste rapport. Emigrationen avstannade nu nästan helt och var från mitten av 1920-talet inte längre en massrörelse.
Det var inte förrän genom den socialademokratiska värlfärdspolitiken som Sverige tog sig ur fattigdomen och den konservativa tvångströjan på 1930-1950 talet. Och just den välfärdspolitiken hämtades ju också den direkt från Fanklin D. Roosevelts New Deal i USA.
Man skulle kanske t.o.m. kunna säga att när den amerikanska välfärdspolitiken tog slut med Lyndon Johnsons Great Society på 1960-talet så avstannade också den svenska välfärdspolitiken.
Idag är USA konservativt, nationalistiskt och kristet in i ryggmärgen. Landets sociala utveckling verkar ha stått helt stilla sedan 1960-talet medan Sverige har skenat iväg och nu framstår som oändligt mycket modernare.
Men drömmen om ett nytt liv i USA lever alltså kvar, kanske till en del tack vare Lasse Dahlkvists gamla stenkakor om Mr Swanson.
Det skulle vara intressant att höra från andra, vare sig ni bor i Sverige eller USA. Vad ni tror om USA som frihetsideal, som symbol för ett bättre liv, ett föregångsland, ett bättre samhälle? Lever drömmen kvar och i så fall varför?
Ni kan antingen gästblogga på den här länken eller också bara kommentera.
Jag skall ge mina egna åsikter i helgen.
Läs fler inlägg om USA
Technorati Tags: Politik i USA, Republikanerna, Demokraterna, US Politics, Washington, USA-regeringen, George Bush, Invandring, Emigration, Invandrare i USA, Svenskar i USA
Svenska bloggar om: Politik i USA, Republikanerna, Demokraterna, US Politics, Washington, USA-regeringen, George Bush, Invandring, Emigration, Invandrare i USA, Svenskar i USA
Prisjämförelser 
Prenumerera på bloggen
22 kommentarer till “Hur står det till med drömmen om Amerika idag, 120 år efter den stora emigrationen?”
Den dröm som möjligen kan finnas om USA bland vanligt folk i Sverige tror jag snarare handlar om Hollywood eller NHL, alltså ett land där man kan bli en stjärna, om man har tur.
Men USA används ju oftare som ett effektivt skräckexempel än som något positivt (när det gäller sjukvård, övervakning, krig osv)
Vad som dock förvånade mig när jag kom till USA är att det bland många här finns en väldigt positiv bild av Sverige. En bild som tyvärr inte är helt korrekt efter 90-talets budgetsaneringar och skattesänkningar. Men många som jag träffat här ser Sverige som ett land där man lyckats kombinera utbyggd, fungerande allmän välfärd och ett demokratiskt levande samhälle. Åtminstone de som har någon koll på Sverige.
Ska väl tilläggas att jag har bott i en liten studentstad, och att det antagligen inte ser likadant ut överallt.
Amerikanska drömmen, vad nu det kan vara, finns kvar. Varför tror du så många asiater kommer över hit dagligen? Den lite viktigare frågan är, vad är den svenska drömmen, om vi överhuvudtaget någon gång har haft någon?
Och visst är människor trevliga, och trots att jag bor i en liten stad (i amerikanska mått mätt) så finns det stort kulturutbud.
Sedan vet i tusan om resten av ditt inlägg riktigt stämmer överens med det jag sett, men det beror nog på att USA kan se väldigt olika ut på olika ställen.
Jag har bott i Urbana-Champaign i två terminer nu. Och vädret...ja, inte är det bättre än hemma i Uppsala iallafall. :) (det är antingen för varmt, för kallt eller så regnar det..)
Och fulla studenter? Inga problem att hitta..De är dock som regel väldigt trevliga.
Inspirationen gick i båda riktningarna. Visst var t ex makarna Myrdal mycket nyfikna på Roosevelts Amerika och hämtade hem en del trender därifrån, men Sverige som föredöme för USA blev ett diskussionsämne sedan journalisten Marquis Childs i mitten av 30-talet publicerat sin bok Sweden: The Middle Way. Sveriges medelväg (d v s folkhemmet) låg mellan den hårda amerikanska depressionsvardagen och Stalinterrors Sovjet. Nå'n i kretsen kring FDR lär t o m högt ha frågat sig varför man i all världen skulle åka till Sovjetunion och leta efter sociala innovationer när man kunde göra samma sak i Danmark--en förväxling av skandinaviska länder, men ändå..
Och även om jag tydligen är en lika stor diggare av Lasse D som Du, Lennart, så var nog hans bidrag till USA-myten litet i jämförelse med de tusentals brev hem till Sverige som skickades under massutvandringens tid. Och på den tiden var ju myten delvis sann. För t ex den som tjänat som piga i Sverige måste det har varit ett nästan ofattbart lyft att få jobba som hembiträde i Amerika, med reglerad arbetstid, förhållandevis god lön och makten att närsomhelst kunna säja upp sig, be frun i huset att dra åt h-e och gå till en ny anställning
OK, så vilka mål har man haft, det vore mycket intressant att veta. Det här är en knepig fråga, för varje resa leder ju inta bara någonstans utan den leder också bort från en annan plats.
Själv har jag aldrig trott på människan som rationell varelse. Kanske hockeyspelare och Peter Stormare hade rationella mål. Men hur många andra?
Själv kom jag hit av ren äventyrslusta, för att fly från den grå vardagen, för att slippa planera en karriär, för att det lät coolt att bo i USA. Jag var helt och totalt naiv.
Men som en kompis till mig sade nyligen, "förr eller senare blir det vardag även i Kalifornien".
För mig har det varit vardag här i Kalifornien det senaste decenniet.
Troligen stämde detta för ganska många som flyttade över dammen under den stor svenska utvandringen, dom hade verkligen inget att förlora på att leta efter den amerikanska drömmen. Några uppfyllde sina drömmar men de allra flesta fick nog bara ett något drägligare liv än i Sverige. Flytten på den tiden var i det närmaste definitiv, men det fanns trots allt en ganska stor grupp som fick nog av drömmen och flyttade tillbaka. Min egen farfar tillhör den gruppen och han återvände efter 7 år i Nordamerika. Visst lever drömmar om den amerikanska friheten kvar i mångas hjärnor, den drömmen supportas av väldigt många Hollywoodfilmer. Vill man ha drömmen kvar finns det tillräckligt med material för att underhålla den, och givetvis tvärtom.
Anledningen att jag och familjen flyttade hit var nyfikenhet och att jag erbjöds en möjlighet att flytta tillbaka inom x år om det inte fungerade för oss. En möjlighet som inte gick att tacka nej till. Jag kan inte uttala mig om hur det är i hela USA, det är ett enormt stort land med stora skillnader i levnadsvillkor beroende på var man bor. Däremot anser jag mig ha en uppfattning om Kalifornien. Det inget paradis, men något lite bättre liv än vi hade det i Sverige. Vissa saker är bättre andra är sämre. Ständigt irriteras jag på de svenskar som tycker vädret är det fantastiska. Det som för oss gör landet så fantastiskt är den ständiga optimismen att allt kan fixas och allt kan göras bättre. Den positiva livssynen att något går att förändra och förbättra smittar av sig och börjar nästan tro på det själv. Givetvis har optimisten lika ofta fel som pessimisten, men atityden kan göra skillnaden.
Några av våra amerikanska bekanta har en intressant inställning när vi kritiserar företeelser eller saker här. Dom delar vår kritik och tycker vi i Sverige (och Europa) har hållt på och byggt ett modernt samhälle i årtusenden medans man här bara har hållt på några hundra år. Dom anser att det görs massor med fel i landet men det behövs mer tid för att bli lika bra som många länder i Europa.
Så kort sagt, för mig symboliserar USA ett land, ett samhälle, där allt kan bli betydligt bättre. Invånarnas optimism gör att jag tror att det kommer att hända.
Jimmi: Ställ dig denna fråga istället: Varför åker dessa asiater inte till Sverige istället? Ska prata med mina asiatiska vänner vid nästa tillfälle och fråga dom varför.
Håtvå: Ursäkta, jag menade att "klimatet" är fantastiskt.
Lennart: En vardag i kalifornien är väl fan så mycket bättre en vilken annan dag i sverige!?
Nåväl, efter att ha läst detta så är ni säkert sena till första Maj tåget. Iväg med er nu och lev den Svenska drömmen.
1800-talet hade sin dröm,1900-talet sin.
Propagandan den massiva i filmer,tv,böcker etc efter WW2 gudförklarade USA.
Korea naggade liiite.
Vietnam mer.
Chile ännu mer.
Irak har tom fått en del 'diehards' moderater på fall.
I say no more.
Ingen svensk vill prata job, skola bostäder utan enbart väder (ingen av dessa bor kvar här nu)
Hade man istället sagt att vädret gör att jag kan syssla med min hobby mycket mera, eller vädret är en förutsättning för de produkter jag säljer eller liknande hade jag förstått.
För mig är vädret en bonus och numera kan jag cykla till jobbet större delen av året.
Det om dessa asiater, tror jag att dom inte tänkte på att åka till sverige. på grund av just denna tanke/''pr'' om det gyllende och "fria" (inte för att sverige är friare) amerika som jag tror fortfarande ligger kvar i världens tänkande (även om det fått vissa törnar i sidan p.g.a. utrikes politiken och vissa framkommna dokument)
förstås, vad ska jag säga. Jag söker inte efter glädje, jag söker efter sanningen och jag lärde mig ganska tidigt, att utan att ifågasätta allt (även sig själv). Så blir chansen, att man kommer att ha fel överhängande och att alltid söka efter info, ifrån första person (även om jag baserar mina påståenden i detta inlägg mestadels ifrån tredje eller andra person. Mestadels eftersom jag inte vet hur man får tag på första persons fakta).
Jag är inte kapabel, att skriva det hela på ett genomgående och godtagbart sätt så jag ger upp och ber er att ignorera detta ''inlägg''
Sverige har inte skapat något stort företag (bland de 50 största i landet) under de senaste 50 åren, USA har skapat 20 stycken. Det säger det mesta tycker jag. USA har kraft och kreativitet att skapa nya produkter och tjänster som resulterar i framgångsrika företag som ger arbete, löner, utdelningar, vinster, skatter och välfärd, medans Svenska folkets entreprenörsanda drunknat i skatter och trygghetsnarkomani. I Sverige tar staten hand om halva BNP och förslösar den på kollektivt dravel i stället för att skapa framgångsrika företag i stället för att låta folk få behålla en betydligt större del av sina arbetsinkomster så att de kan spara och investera i nya företag. Den utvecklingen måste Sverige vända på om vi inte vill leva på bistånd från FN och Kina.
Lämna gärna en kommentar! Scandinavian-language comments only please!