Om några timmar öppnar vallokalerna i Indiana och North Carolina och vi kan se fram emot ännu en nagelbitare mellan den alltmer populistiska Hillary Clinton å ena sidan och Barack Obama å den andra.

Obama i Indianapolis måndag kväll.

Den demokratiska drabbningen står mellan distinkta grupper:

- de alltmer utsatta klassiska svenska arbetarväljarna som dominerar i mellanvästern, som alla är för Clinton

- de bättre utbildade väljarna utanför rostbältet i Mellanvästern, som för det mesta bor på öst- och västkusten och som för det mesta är för Obama,

- de äldre kvinnorna som oftast är för Clinton

- de afroamerikanska väljarna som till överväldigande del är för Obama, speciellt efter paret Clintons rasistiska utspel tidiga i år,

- många republikaner som är förbannade på Bush och kommer att rösta på Obama

- andra republikaner som okynnesröstar på Clinton

- fackföreningarna som mest, men inte helt är för Clinton,

- Latinamerikanerna som till övervägande del är för Clinton

och sist det demokratiska etablissemanget som har styrts av paret Clinton sedan 1993 och mest är för Clinton.

Om något skiljer Obama och Clinton så är det de tänker utkämpa presidentvalet om de vinner.

Clinton står för den traditionella demokratiska strategin att strunta i sydstaterna och försöka vinna valet genom att fokusera på några få s.k. swing states som Ohio, Florida och Pennsylvania genom att, med vissa undantag, segla så nära den republikanska politiken som man överhuvudtaget kan.

Det är den strategin som har gett republikanerna seger efter seger under Bush.

Obama å andra sidan har anammat Howard Deans strategi och vill tvinga republikanerna att försvara sig i alla 50 delstaterna.

Och allteftersom demokraterna nu har försökt anamma republikanernas sociala politik så har deras chanser att vinna i de tidigare så ointagliga sydstaterna ökat markant.

Men det tragiska är att de flesta riktigt svåra problemen som det amerikanska samhället idag står inför inte har avhandlats i valkampanjen.

Vård/skola/omsorg, moderniseringen av den amerikanska infrastrukturen, den globala uppvärmingen, utrikespolitiken, den åldrande befolkningen, invandringspolitiken, den amerikanska ekonomiska krisen, alla de riktigt svåra frågorna har skjutits på framtiden och istället har man skrivit spaltkilometer efter spaltkilometer om Obamas f.d. pastor och om varför Obama inte bär en liten amerikansk flagga på kavajuppslaget, osv.

Vi får se hur det går på tisdag, men ett är säkert, trots att det ännu är över en månad kvar av den demokratiska drabbningen så drar valet långsamt men säkert till sitt slut.

Som Obama har sagt. Från början av årets presidentkampanj, som började redan år 2007 och innan nästa president svärs in år 2009 så kommer miljoner amerikanska barn ha fötts och börjat gå och prata.

I sanning ett bisarrt valsystem.