Det är förunderligt hur USA har förändrats bara några dagar efter de historiska primärvalen i Indiana och North Carolina.
Även om alltför många skräckslagna demokratiska politiker fortfarande darrar i sina gömmor och ännu inte vågar se sanningen i vitögat så står det nu äntligen klart att de självupptagna och alltmer teatraliska Hillary och Bill Clinton och de amerikanska 40-talisterna äntligen får ge vika för Barack Obama och en helt ny amerikansk generation.
Inte en dag för tidigt. Det amerikanska samhället brottas med gigantiska problem som 40:talisterna under de senaste åren resolut har vägrat befatta sig med och som nu måste lösas av deras barn och barnbarn.
Det USA som vi alla känner och som miljoner människor avundar är ett samhälle byggt på billig energi och speciellt då på billig olja.
Men under president Bush har, som Michael T. Klare skriver i en intressant artikel i Mother Jones (via TomDispatch) oljepriserna eskalerat från litet över 20$ per fat till $123 per fat och de kommer med stor säkerhet att fördubblas under de närmaste åren, eller kanske t.o.m. månaderna: America Out of Gas
These days, the price of oil seems ever on the rise. A barrel of crude broke another barrier Wednesday—$123—on international markets, and the talk is now of the sort of “superspike” in pricing (only yesterday unimaginable) that might break the $200 a barrel ceiling “within two years.” And that would be without a full-scale American air assault on Iran, after which all bets would be off.
Considering that, in the wake of the September 11, 2001 attacks, oil was still in the $20 a barrel price range, this is no small measure of what the Bush administration years have really accomplished.
Resultatet är en chockvåg som skakar hela det amerikanska samhället i sina grundvalar. Clifford Krauss skriver t.ex. i New York Times om hur amerikanerna nu flockar till kommunala transportsystem eftersom de helt enkelt inte längre har råd att ta bilen till jobbet: Gas Prices Send Surge of Riders to Mass Transit
Some cities with long-established public transit systems, like New York and Boston, have seen increases in ridership of 5 percent or more so far this year. But the biggest surges — of 10 to 15 percent or more over last year — are occurring in many metropolitan areas in the South and West where the driving culture is strongest and bus and rail lines are more limited.
De vitt utbredda amerikanska förortena som helt är beroende på billig bensin måste förses med dyra kollektiva transportlösningar, något som betyder skattehöjningar och ett kollektivt tänkande som är helt främmande för det amerikanska psyket, utom kanske i polygamisekterna i Texas och Utah.
Den åldrande befolkningen behöver lösningar för vård och omsorg, landet måste förses med ett fungerande sjukförsäkringssystemm skolan måste reformeras, utrikespolitiken måste avmilitariseras, det ekonomiska systemet saneras efter subprime- och bolåneskandalen, den Kristna Högern avväpnas och det amerikanska samhället moderniseras och öppnas mot omvärlden.
USA borde ha genomgått en generationsväxling för länge sedan men nu är den äntligen på gång och allt tyder på att USA kommer att förändras mer under de närmaste åren än det har på flera generationer.
Det ligger något symboliskt och inte så litet tragiskt över paret Clintons försök att återigen förankra det demokratiska partiet i USA:s industriarbetare, människor av deras egen generation.
Vad vi hörde i tisdagskväll var klockorna som klämtade inte bara för Hillary och Bill Clinton utan också för det gamla amerikanska industrisamhället.
Obama och dagens unga i det nya kunskapssamhället ställs nu - inte mot paret Clinton och 40-talisterna - utan helt bisarrt mot John McCain och 30-talisterna (!) i vad som kommer att bli ett av de mest bisarra valen i USA:s historia.
Men ingenting kan idag stoppa den nya amerikanska revolutionen. Hela den amerikanska samhällsmodellen är i upplösning. Den har alltid varit förankrad i billig olja och utan billig olja så måste hela USA byggas om.
Årets val har ställt de unga vältubildade Internetkunniga väljarna mot industriarbetarna och det är kunskapssamhället som har avgått med segern.
Den nya amerikanska revolutionen har tagit sina första stapplande steg. Från och med nu kommer utvecklingen att gå allt snabbare.
Läs fler inlägg om Obama
Technorati Tags: 2008 Election, 2008 Elections, Barack Obama, Barack Obama 2008, Barack Obama Hillary Clinton, Barack Obama Polls, Breaking Politics News, Clinton 2008, Hillary Clinton 2008, Hillary Clinton Polls, Independent Voters, Indiana Polls, Indiana Primary, Obama 2008, Obama Clinton, Obama Clinton 2008, Obama Indiana, Barack Obama 2008, White House
Svenska bloggar om: 2008 Election, 2008 Elections, Barack Obama, Barack Obama 2008, Barack Obama Hillary Clinton, Barack Obama Polls, Breaking Politics News, Clinton 2008, Hillary Clinton 2008, Hillary Clinton Polls, Independent Voters, Indiana Polls, Indiana Primary, Obama 2008, Obama Clinton, Obama Clinton 2008, Obama Indiana, Barack Obama 2008, White House
Prisjämförelser 
Prenumerera på bloggen
3 kommentarer till “Barack Obamas historiska amerikanska revolution: Yes We Can!”
Jag tror inte att individualismen kommer att vara hotad, däremot kommer vi få se konsekvenserna av fångarnas dilemma och ”tragedy of the commons” – de gemensammas tragedi när oljan tar slut. Amerikanerna har länge levt på sin omvärlds bekostnad nu får man betala priset för detta.
Oljan håller sakta på att ta slut, priset stiger med rekordfart och kommer att så göra med ännu högre fart det närmaste decenniet. Vad vi ser runt omkring i världen är hur USA, Kina, Ryssland håller på att muta in världen kvarvarande oljetillgångar. Där USA har upprättat sina senaste stora militärbaser, där finns oljan eller dess ledningar. Irakkriget är inget annat än en kamp om oljan.
Kan USA roffa åt sig oljan från mellanöstern så slipper man förändra sig själv. Då kan man fortsätta att leva av andras tillgångar. Fast det finns som sagt ett annat alternativ. Det är om USA istället väljer att förändra sig själv.
Om det förhåller sig på det sätt som du beskriver, att Obama leder USA mot förändring inne från, då kan man också avstå från sin rovpolitik mot omvärlden.
Valet står alltså mellan att stjäla från andra eller förändra sig själv. Jag hoppas innerligt på det sista. Hur var det han sa: Yes, we can!
Jag håller med om att US of A bereder sig på att 'ta hem' oljan så mycket det går och är dessutom beredda på att ta betydande risker för detta.
Annars riskerar hemmaopinionen att explodera i vanlig ordning.
Lennart svänger mellan förtvivlan och hopp betr. Obama. Jag vet inte varför detta skulle vara en markant 'generationsfråga'.
Vi vet inte ens vem som blir demokraternas kandidat ännu och ännu mindre vilket valresultatet blir i slutändan. McCain kan ju kolavippa närsomhelst. (Det kan iofs Clintonskan också.)
Jag tror inte alls att inrotade opinioner svänger sådär över dagen,vi pratar ännu så länge pm 'preliminaires'. De amerikanska medierna är,såvittjagvet, med några undantag,fruktansvärt konservativa och speciellt TV är snuttifierat och bekvämt att inta sin 'TV-dinner' till.
Jag vill påstå att pengar styr vart USA hamnar såväl i presidentvalet som i valet av framtid med eller utan olja. Och pengarna har Dubai mm och Kina numera.
(Snart kan man inte hota med invasion som man tex gjorde mot Saudierna vid första Bushkriget.)
Obama kan inte göra mycket även om han,mot min förmodan, blir vald.
Etablissemanget,eller om man så vill, den lokala nomenklaturan bestämmer.
Pessimist?
Jo,en optimistisk sådan! ;)
Ja, man kan visserligen hävda att industriarbetare är de förargliga resterna av en förgången era Lennart.
Men man kan å andra sidan hävda att de faktiskt utgör ryggraden i befolkningen och i ekonomin, trots allt tal om ”kunskapssamhället”. (Betyder det att det inte kräver någon kunskap att tillverka?)
Utan den vita arbetarklassen kan till sist inget uträttas Lennart. Obama bygger på välutbildade och på afro-amerikaner. En av Clintons förra strateger förklarade för en reporter: “We can’t win just with African-Americans and egg-heads.”
I samma artikel noterades att många av Clintons anhängare kategoriskt förklarade att de aldrig skulle stötta Obama. Hellre skulle de ansluta sig till McCain.[i]Vad kommer att kända med valutgången när Clintonanhängarna sluter upp bakom McCain?
George Packer följde John McCains valkampanj. Han noterade att McCain var mycket duktig på appellera till vita arbetarklassväljare.
Precis som George Bush.[ii]
Bush lyckades vara autentisk. Han var den som minsann tuggade tobak och spottade i nävarna och röjde sly på ranchen. Att verkligheten var skärande annorlunda spelade ingen roll. Bush var en av grabbarna. Det var varken Al Gore eller John Kerry. Det verkar vara samma sak den här gången. Trots sin grundmurade patricierbakgrund var McCain ”en av oss”. Obama var bara en främmande fågel. I många avseende är det nästan som på 1800-talet när amerikanska presidentkandidater knatade omkring och försökte låtsas som de vuxit upp i timmerkojor ute i nybyggarlandet i västern.
Kanske tycker du att jag är mästrande nu Lennart.
Kanske ÄR jag det också men du måste komma ihåg att allt ”den-nya-ekonomin” snacket helt enkelt inte kan trolla bort de demografiska realiteterna.
_______________________
[i] ”Why Barack Obama may stumble if the House of Clinton falls” av Tim Reid, Timesonline, 10 maj 2008.
[ii] ”The race in eastern Kentucky” blogginlägg av George Packer, The New Yorker, 25 april 2008.
Lämna gärna en kommentar! Scandinavian-language comments only please!