Det Progressiva USA

Finns det ett Lund i din framtid?

De senaste veckorna har varit oerhört nervpirrande för att inte säga gastkramande.

Bakgrunden är att mina tre barn är födda och uppvuxna här i USA. Min fru är inte svenska, hon kommer från Asien, om jag förstår rätt så är det från någon oas kring Gobiöknen och hon talar inte svenska. Det gör man inte av någon outgrundlig anledning där borta.

I flesta fall har modern det största inflytande på barnen så man skulle ha väntat sig att barnen skulle växa upp till typiskt amerikanska barn eller kanske till idoga ungdomar som helst skulle vilja korsa Taklamakanöknen på kamel. Men så blev det inte i det här fallet.

För eftersom det svenska språket är lika livsviktigt för mig som att programmera så har jag lärt alla tre barnen svenska.

Jag har aldrig pratat något annat än svenska med dom. Vi har slitit som bara den år ut och år in och två av barnen kommer nu, verkar det som, att få en framtid i Skandinavien.

Min äldste son antagligen i Danmark och min dotter har ansökt till ett tvåårigt Mastersprogram på Lunds universitet.

Hon har blivit antagen vilket inte är så förvånansvärt eftersom hon just har tagit sin examen på ett av USA:s främsta universitet.

Men eftersom hon av en slump inte är svensk medborgare, trots att jag är det, så gällde det att också få Migrationsverket att ge henne visum till Sverige. Och det är inte något man tar för givet idag, tro mig.

Svenska myndigheter verkar mest mystifierade över att en amerikan vill studera i Sverige.

Men för några timmar sedan fick vi alltså glädjebudet att hon nu har fått sitt svenska visum. Det faktum att hon redan har studerat ett år på Lunds universitet och talar flytande svenska hjälpte förhoppningsvis. Men det är intressant att se Migrationsverket som invandrare ser det. Det är inte alltid en upplyftande upplevelse.

Det här var i sista sekunden för när regeringen nu inför studieavgift i Sverige för utländska studenter så skulle vi inte längre ha råd.

Det här är något som hon verkligen har kämpat för som bara den, jag är oerhört imponerad. Hon vill till Sverige trots att hon lätt hade kunnat komma in på ett amerikanska toppuniversitet för sitt Masterprogram.

Om ni inte har läst Maria Roffs fina blogg Iceland Eyes så gör det. Författarinnan är född och uppvuxen här i Kalifornien av isländska föräldrar men bosatte sig sedan på Island.

Men i det här fallet är alltså bara ena föräldern svensk. Vilket visar att man kan lära sina barn svenska även om bara ena föräldern talar språket.

Och det kan i sin tur få oanade konsekvenser. Du kanske finner ett Lund i din framtid. Yes We Can!

En av världens vackraste visor är Povel Ramels Killarna som gjorde henne fet som kanske kan ses som en anspelning på det tokonsumerande amerikanska samhället.

Jag vet inte hur länge den ligger kvar så lyssna medan ni kan.

Njut.

Omkring 10% av alla amerikanska väljare är övertygade om att Barack Obama är 1) Muslim, 2) född i Afrika och 3) vägrar att göra honnör inför den amerikanska flaggan.

Hur kan människor som i alla fall inte är sinnesjuka tro något så vansinnigt? Och även om det vore sant, vad skulle det göra för skillnad?

Eli Saslow har besökt den mest patriotiska staden i USA, Flag City USA, Findlay i Ohio för att söka svaret.

Hans artikel i washington Post är en måste läsa för alla som är intresserad av USA och presidentvalet. Hans slutsats är att Findlay en gång strax efter Andra Världskriget var så nära paradiset man kan komma, i alla fall för de typiska medelkassamerikanerna som aldrig gick vidare till College utan slutade sin skolgång med en High School-examen, eller ännu lägre.

Det bortrostande paradiset i Fidnlay i Ohio.

De fick ett jobb för livet på gummifabriken i stan, precis som de amerikaner jag träffade i Cuyahoga Falls strax utanför Akron i Ohio. Ingen av de här människorna skulle någonsin i sina vildaste drömmar tänka på att resa utomlands. USA var det enda som fanns för dom, de levde invaggad i en trygghet som vi inte kan förstå.

Sedan knackade omvärlden på dörren. Jobben försvann till Indien och Kina, staden backade, och allteftersom människorna blev alltmer förbittrade och desperata så växte också deras nationalism, kristna fundamentalism och konservatism. Alla förändringar sågs med misstänksamhet, allt som inte var 100% garanterat gammalamerikanskt upplevdes som farligt.

Och nu sprids allt mer virulenta rykten om Barack Obama bland de outbildade superpatrioterna i det amerikanska rostbältet som Findlay, USA:s flagghuvudstad där det finns fler amerikanska flaggor per kapita än någonstans i detta nationalistiska land.

Eli Saslow skriver Washington Post om de förvirrade patrioterna i Fidnlay i Ohio: In Flag City USA, False Obama Rumors Are Flying - washingtonpost.com

“We all just found a great place at a great time,” Leroy Pollard said. Peterman hung the American flag on his porch first, in 1960, and the rest of College Street followed his example. By 1980, patriotic displays had grown into an unspoken contest of one-upmanship.

Sixty flags planted in one yard on Memorial Day; a living-room window painted red, white and blue; a Buckeye tree decorated with Christmas ornaments celebrating Americana; a gigantic plastic unicorn perched on a front porch and draped in an American flag. The entire block — and, soon, the entire town — shared in unabashed pride and gratefulness for the country that had given them this place.

In 1968, a local congressman persuaded the House of Representatives to officially declare Findlay as Flag City, USA. But with their pride came a nasty undercurrent, one that Obama’s candidacy has exacerbated: On College Street, nobody wanted anything to change. As the years passed, Peterman and his neighbors approached one another to share in their skepticism about the unknown.

… Who in the world was this Obama character, running for president with that funny-sounding last name? “People in Findlay are kind of funny about change,” said Republican Mayor Pete Sehnert, a retired police officer who ran for the office on a whim last year.

“They always want things the way they were, and any kind of development is always viewed as making things worse, a bad thing.”

Det här är en mycket skarpsinnig beskrivning av det andra USA, det USA vi sällan hör talas om i Sverige. Den förbittrade pensionerade lägre medelklassen i rostbältet bortom de skinande skyskraporna. Männen och kvinnorna som såg Hillary Clinton som sin frälsare. Människor som inte längre kan förstå vart USA är på väg när, som de tror, en svart man som inte tror på den kristna guden ställer upp som presidentkandidat.

Jag upplevde själv en idyllisk sommar med min amerikanska flickvän i Ohio som 19:åring. Jag kan själv vittna just om tryggheten, picknick med grannarna, gatufest, familjeträffar, idyllen, vänskapen i förorten där det inte bodde några afroamerikaner och där man inte umgicks med grannfamiljen bakom träden tvärs över gräsmattan för -viskning- dom är judar.

De här människorna kommer att gå i graven med sina villfarelser om Obama och sina drömmar om det USA som inte längre existerar, allteftersom det amerikanska rostbältet tynar bort.

Men det är skrämmande att se hur nära Hillary Clinton var att vinna på deras röster, och hur John McCain nu hoppas göra detsamma.

Om ni inte har läst den, köp Melissa Holbrook Piersons rörande: din barndoms stad finns inte kvar, just om Akron i Ohio:Kan man sakna Krylbo? Melissa Holbrook Pierson: Din barndoms stad finns inte kvar

För fyra år sedan valde demokraterna krigshjälten John Kerry som sin presidentkandidat. Efter ett par veckors makalösa personangrepp från Karl Roves swiftbåt-veteraner så låg den svårt sargade Kerry i diket, utpekad som en förljugen principlös kommuniskälskare. Allt av en man som aldrig ens varit i Vietnamn.

Demokraterna har lärt sig hur man gör och Brian Knowlton skriver i New York Times om hur John McCains nationalism och patriotism nu har ifrågasatts av ingen mindre än demokraten och pensionerade generalen Wesley Clark: Presidential Campaign Turns Personal

The McCain campaign appeared incensed by comments made Sunday by an Obama supporter, the retired General Wesley K. Clark, that even heroic service by the Arizona senator as a naval aviator in Vietnam did not prepare him for the presidency. “I don’t think riding in a fighter plane and getting shot down is a qualification to be president,” Clark said on CBS.

The Obama campaign kept its distance from Clark’s comments. Bill Burton, a spokesman for the Illinois Democrat, said Monday that “Senator Obama honors and respects Senator McCain’s service, and of course, he rejects yesterday’s statement by General Clark.”

Det här är ännu ett tecken på hur offensiva demokraterna kommer att bli i årets presidentval och att McCain nu måste räkna med att bli behandlad oömt som krigshjälten John Kerry för fyra år sedan.

McCains rykte som heroisk krigshjälte kan komma att få många törnar eftersom det har visat sig att han faktiskt ställde upp på kommunistiska propagandasändningar under sin fängelsetid.

Ända sedan Dwight Eisenhower vann presidentvalet 1952 (och tillträdde 1953) så har krigshjältar varit oerhört populära i USA. Men det kan hända att den gamle ärrade krigshjälten McCain inte längre har samma lyster, i alla fall inte för dagens unga här i USA.

I en värld fylld av relativt förutsebara politiker är Robert Mugabe och George Bush i en klass för sig själva.

Men tänk om man kunde bussa Bush på Mugabe, då skulle George Bush kanske till slut kunna göra något gott efter snart åtta år av misstyre.

Det är inte omöjligt att det blir så för trots att inga andra länder verkar vara intresserade eller villiga att göra mer än upphäva Mugabes engelska titel och stoppa Zimbabwe från att spela Cricket (Englands Gordon Brown) så verkar Bush vara på väg att införa restriktioner som biter på Mugabe och hans kriminella anhängare.

Cecilia W. Dugger skriver i New York Times om president Bushs nya restriktioner mot Robert Mugabe: Zimbabwe Faces Wider Sanctions Under Bush Plan - NYTimes.com

The president said in a statement released by the White House that he was instructing the State and Treasury departments to develop sanctions against what he called ‘this illegitimate government of Zimbabwe and those who support it. 

The United States will also be pushing at the United Nations for an arms embargo against Zimbabwe and a ban on travel by officials of its government. These proposals are virtually certain to run into opposition from South Africa and other governments, but the American sanctions against the government can be carried out unilaterally.

It takes one to know one som man säger här i landet och säga vad man vill om George Bush men det här är ett fall där han kanske kan uträtta något positivt.

För George Bush behöver inte längre senatens godkännande för att införa ett embargo mot Zimbabwe, han är i det närmaste allsmäktig när det gäller den amerikanska utrikespolitiken.

USA under Bush har utvecklat ett avancerat system för att stoppa finansiella transaktioner som en del i dess Krig mot Terrorismen. Det är detta system man kan komma att använda mot en av de största terroristerna i Afrika i dag, Robert Mugabe.

Kommer årets amerikanska presidentval återigen att handla om Vietnamkriget och USA:s minst sagt tvivelaktiga insatser för att “stoppa kommunismen i Asien”.

En som var med var dagens republikanske presidentkandidat John McCain. Efter att ha som bombpilot ha dödat nordvietnamesiska civila, hur många är det givetvis ingen som vet, blev han nedskjuten, tillfångatagen och torterad. Något som betyder att han nu, snart 72 år gammal är en genuin flaggviftande amerikansk hjälte. En man som är redo att bli USA:s “överbefälhavare” i kampen Kriget mot Terrorismen”.

Hade McCain varit demokrat hade det faktum att han medverkat i Norvietnamesiska propagandafilmer redan gjort honom till landsförrädare. Jämför med hur republikanerna förintade John Kerry för betydligt mindre förseelser.

Nu har en del demokrater börjat ifrågasätta om McCain verkligen skulle bli en bra överbefälhavare bara för att han har suttit i fängelse och blivit torterad. Litet underliga kvalifikationer för en av världens viktigaste politiska ämbeten.

McCain’s campaign Sunday issued a pair of outraged statements after retired general and Barack Obama supporter Wesley Clark said he didn’t think that McCain’s service as a fighter pilot and prisoner of war was relevant to running the country.

Obama has consistently praised McCain’s service, and called him “a genuine American hero.” But farther to the left ”and among some of McCain’s conservative enemies as well ”harsher attacks are circulating. Critics have accused McCain of war crimes for bombing targets in Hanoi in the 1960s. Sunday, a widely read liberal blog accused McCain of “disloyalty” during his captivity in Vietnam for his coerced participation in propaganda films and interviews after he’d been tortured.

“A lot of people don’t know ¦ that McCain made a propaganda video for the enemy while he was in captivity,” wrote Americablog’s John Aravosis. “Putting that bit of disloyalty aside, what exactly is McCain’s military experience that prepares him for being commander in chief?” “Getting shot down, tortured, and then doing propaganda for the enemy is not command experience,”

Det märkliga är att ingen hittills någonsin har ifrågasatt den hjältegloria som John McCain har gömt sig bakom. Att man börjar göra det nu är inte en dag för tidigt, och med litet tur kan en sådan debatt också leda till en omskrivning av historien kring USA:s katastrofala insatser i Vietnam, som alltmer liknar den i Irak och Afghanistan.

Det var president Lyndon Johnsons beslut att stoppa apartheidsystemet i Sydstaterna i mitten på 1960-talet som gjorde sydstaterna röda, dvs republikanska.

Fram till 1960-talet hade sydstaterna röstat demokratiskt i protest mot Abraham Lincoln och republikanernas seger i inbördeskriget som slutade 1865.

De senaste 15 åren har demokraterna under Bill och Hillary Clinton följt den gamla traditionella demokratiska valstrategin att inte ens ställa upp i sydstaterna, något som har gett republikanerna ett i det närmaste oövervinnerligt övertag.

Men Barack Obama är inte bunden vid de gamla traditionerna, han är beredd att tänka om och innovera och för första gången sedan på 45 år befinner demokraterna sig på offensiven i sydstaterna.

Robin Toner skriver i New York Times om Obamas nya valstrategiPolitical Memo - Obama Camp Thinks Democrats Can Rise in South - NYTimes.com

Mr. Obama’s Southern strategy relies on significantly increasing black registration and turnout, as he did in the primary season. Mr. Hildebrand said that by some estimates there are 600,000 unregistered black voters in Georgia alone. The higher the black share of the vote, the lower the requirement for garnering white votes. But the Obama camp argues that it can increase its share of the white vote as well by focusing on younger, more progressive whites.

Democratic candidates have typically written off many Southern states early in the process. But when Democrats give up the South, they need to win 70 percent of the rest of the electoral votes, said Merle Black, an expert on Southern politics at Emory University.

…

From Reconstruction to the 1960s, the South was essentially a one-party region: Democratic. But voters’ allegiance was rocked in the 1960s by the Democrats’ leadership in passing civil rights legislation, and whites began to move to what Republicans asserted was their more natural ideological home.

Hillary Clintons förlust mot Barack Obama har föryngrat det sklerosera demokratiska partiet och förändrat hela den underliggade ekvationen för årets presidentval.

Sett mot bakgrunden av den lika historiska ekonomiska krisen betyder det att årets president- och kongressval kommer att ge demokraterna deras bästa chans att vinna på nära 45 år.

Vi ser konturerna på ett helt nytt USA växa fram, inte en dag för tidigt.

Vaddå bensin?

För fyra år sedan verkade det som om republikanerna skulle kunna infria Karl Roves och George Bushs uttalande planer och förvandla USA till en de-facto enpartistat. Demokraterna skulle bli ett minoritetsparti utan chans att någonsin komma tillbaks till makten.

Idag vet vi att deras totalitära planer lyckligtvis misslyckades, och ingenting visar bättre på hur långt och hårt de har fallit än deras presidentkandidat, den 71:årige John McCain.

Chris Kelly skriver i Huffington post om John McCain senaste tabbe:

John McCain Doesn’t Know the Price of Gas/Can’t Remember the Last Time He Bought Any

WISCKOL: I’d like to ask you a couple questions suggested by voters here. They’re not reporter-type questions.
McCAIN: Sure. It’d be a pleasure.
WISCKOL: When was the last time you pumped your own gas and how much did it cost? 


McCAIN: Oh, I don’t remember. Now there’s Secret Service protection. But I’ve done it for many, many years. I don’t recall and frankly, I don’t see how it matters. I’ve had hundreds and hundreds of town hall meetings, many as short a time ago as yesterday. I communicate with the people and they communicate with me very effectively.

Leonid Bresjnev i ett nötskal.

För sådär en 10 år sedan blev jag vegetarian. Valet var inte svårt, vegetarianism har gått i familjen.

Min ryska mormor Lisa Bensin blev vegetarian när hon avtjänade sitt som vi tyckte alltför grymma straff för majestätsbrott på Långholmen .

Så jag har lärt av henne.

Intressant nog så fick jag ett mejl från en vänlig läsare när jag hade skrivit om hur min mormor hade suttit på Långholmen.

Det här är alldeles sant, ja mejlet alltså. Han hade en farbror också hade suttit på Långholmen och nu undrade han om jag kunde hjälpa honom ta reda på vad hans farbror hade suttit inne för. Man hade undrat i släkten men inte vågat fråga. Kanske vist.

Jag googlade som besatt och kunde skicka honom vidare till den svenska kriminalvården.

Så kan det alltså gå om man har mormödrar som begår majestätsbrott i familjen. Man blir vegetarian på bara kuppen. Och när man ser en så här stor kyckling är det väl inte så konstigt.

Långholmen Hotel

Men det finns en annan orsak också. För när man går på bjudning eller sitter på något av de små idylliska utomhuskafèerna bland alla avgaserna på University Avenue i Palo Alto och säger att nej tyvärr, jag vill inte ha vändstekt oxe så får man alltid frågan, ofta från mycket söta tjejer, jasså är du vegetarian, varför då?

Det är alldeles sant, tydligen är köttätare fascinerade av vegetarianer. Så man säger förstås att om du flyttar dig lite närmare så skall jag förklara.

Hur som helst, en väldigt stor kyckling får avsluta söndagens bloggande.