Efterdyningarna går ännu starka efter Barack Obamas segertal i St. Paul i Minnesota igår kväll, tisdag.

USA:s förste afroamerikanske presidentkandidat fullkomligt vrålar de flesta amerikanska tidningar i fetstil, men är det verkligen rätt? För det historiska med Obamas seger är ju att en klar majoritet av USA:s befolkning inte längre bryr sig vilken slags pigment man har på huden.

Det är inte längre det som är det viktiga. Professor Juan Cole som bloggar om Irak har skrivit ett mycket insiktsfullt inlägg om Obama som påpekar att han lika gärna kunde kallas för USA:s förste presidentkandidat från Hawaii eller USA:s förste Web 2.0.-kandidat:

I think it is more significant that Obama is the first major party candidate for president who got where he is through the current iteration of the World Wide Web, which includes the blogging world, distributed information networks, social networking, and video sites such as YouTube (i.e. Web 2.0). That is, the Iowa breakthrough was iconic of Obama’s success, because youth, progressivism, metro-racialism and independent politics are all tightly interwoven with Web 2.0.

Juan Cole skriver bl.a. så här på sin blogg Informed Comment om Barack Obama: Informed Comment: The First Web 2.0 President?

I would suggest that Obama is ‘metro-racial,’ by which I mean Americans of mixed and ambiguous ethnic ancestry. Of course, most Americans fit into that category, but in the older generation they were typically just coded as ‘white.’

Among the post-1965 generations of Americans, people often conceive of themselves differently. 1965 is significant in two ways, as the culmination of the Civil Rights Movement and as the year when Congress finally showed some shame about the 1924 racist immigration laws that allotted big annual quotas to northern European Protestant countries and limited everyone else.

Instead, every country in the world was given an upward limit of 25,000 ordinary immigrants. And then the Africans, Latinos (many of them actually Mayans & etc.), Arabs, and Asians came. And they often intermarried, both with already-constituted ethnic groups in the US, and with each other. That’s Obama’s family. In short, Obama is more Tiger Woods, Vin Diesel, the Rock, Kelly Hu (another Hawaiian) and Keanu Reeves than he is a traditional African-American community leader. He is eloquent about how his grandfather’s experience of British colonialism in Kenya, where he was called ‘boy,’ articulates with the African-American experience. But that he has to frame things in this way already tells you something.

In fact, Hawaii is a major unacknowledged site of metro-racialism, with large numbers of persons of Filipino, Japanese and other Asian heritage and a high rate of intermarriage. In the 1950s and 1960s I think mixed-race couples sometimes even moved there from the mainland because it was comfortable in that regard. Maybe the NYT should have headline ‘the first Hawaiian Candidate’.

Det här är mycket välskrivet och insiktsfullt just därför att det viktiga som hände i veckan inte var att en afroamerikan valdes utan att hudfärg inte lägre spelar någon roll för dagens unga här i landet.

Det är det som har gjort vad som hände i veckan här så historiskt. Att Obama representerar en ny generation, den nya teknologin, kunskapssamhället iställer för de traditionella socialdemokratiska väljare som stödde Hillary Clinton.

Läs hela Juan Coles inlägg, det är mycket träffande.

Här är de senaste svenska löpsedlarna om Obama och USA-valet:

HÃ¥rd kamp i valet

Webb-tv. “En kamp mellan tvÃ¥ starka och trovärdiga kandidater”, säger DN:s korrespondent Lennart Pehrson.

“Clinton underskattade”

USA-experten Erik Åsard till DN.se. Men Hillary Clintons politiska karriär är inte över.

Clinton redo stödja Obama

Hillary Clinton kommer på fredag att ge sitt stöd till Barack Obama som demokraternas presidentkandidat i ett försök att ena partiet i kampen mot republikanen John McCain.