Det är mycket intressant att följa hur bolånekrisen utvecklas i USA och den påminner mycket om vår egen fastighetskris i början på 1990-talet. Det är som vanligt frenetisk spekulation och allt vårdslösare utlåning som drivit upp priserna till ohållbara nivåer och nu har bubblan spruckit och priserna på fastigheter har börjat falla. Frågan är naturligtvis när och vilka nivåer som priserna på fastigheter bottnar? Jag har läst om nybyggda $100.000 hus som sålts på executiv aktion för $5.000 i Ohio. Det bör rimligen ta några år innan priserna bottnar och samtliga förluster i bankerna är avskrivna och jag skulle gissa på att vi får en generell nedgång på fastighetspriserna med ca 50%. Än en gång slås jag av hur framgångsrikt och rättvisst den fria marknaden fungerar, lägre huspriser är ju mycket positivt för första gångs köparna.

Vi kan se att finanssektorn i USA befinner sig i en bearmarket och det är de svagaste bolagen med störst exponering mot bolånemarknaden som förlorat mest i värde, såsom Fannie Mae och Freddie Mac som förlorat ca 80% av sitt börsvärde och Lehman Brothers som förlorat ca 75%. Denna utveckling påminner mycket om Telecom och IT kraschen som började i mars år 2000 och slutade i oktober år 2002 (30 månader), där Ericsson förlorade mer än 98% av sitt börsvärde och överlevde efter sale and leaseback av alla byggnader och inventarier samt en nyemmission på ca 30 miljarder, om jag minns rätt.

Det finns mig veterligen ingen instution som har en så omfattande och kontinuerlig mätning av människors optimism och pessemism om framtiden som börsen har, där aktier har köpts och sålts på en fri marknad sedan 1800-talet. S&P 500 Index (500 största amerikanska företagen) har stigit från oktoberbotten år 2002 till oktobertoppen 2007 och som återhämtade hela nedgången från mars 2000 till oktober 2002, dock till ett halverat dollarvärde. Vi befinner oss nu i en officiell bearmarket (minus 20% från toppkursen) och priserna har nu fallit i genom sitt stöd vid mars 2008 botten som också var en klassisk 38.2% retracement, nästa tekniska stöd finns vid 50% och 61.8% retracement av okt 2002 till okt 2007 uppgången. Fundamentalt är det svårt att se någon ljusning i USA med det skyhöga oljepriset på nästan $150 och den djupa finanskrisen, plus kostnader för krigen i Irak och Afganistan, budgetunderskott och statsskuld. De enda positiva faktorerna idag är låg ränta och låg dollar i USA. Det är svårt att se vad som skulle kunna ändra på den negativa utveckling inom den närmaste framtiden. Upptäckten av en ny gigantiskt oljekälla (som tar tid att få i produktion), en ny teknisk uppfinning som gör att vi kan köra våra vanliga bilar på havsvatten till en kostnad på 1 kr/mil, skulle säkerligen pigga upp framtidsoptimismen, men det låter inte särskilt sannolikt. Det är nog klokt att planera för en av de värsta lågkonjungturerna i mannaminne och hoppas på det bästa.

Det skulle vara intressant att höra om den ekonomiskakrisen i USA från ett mera personligt plan från dig Lennart. Dvs, har du bolån? Har du tagit ut dina sparpengar? Kör du bil under de tyngre bensinkostanderna? Vad tänker du göra för att säkra upp ditt och din familjs liv under lågkonjukturen osv. Skulle ge en mra microinsikt som man här i Sverige saknar av ekonomin i USA just nu.

Mvh Daniel

SVT2 hade ikväll en intressant dokumentär av deras USA-korrespondent om bostadskrisen och Cleveland. Nu räknas Cleveland i och för sig som epicentrum för kraschen, men situationen var mycket värre än vad jag trodde. En av orsakerna som jag ser det, och det är en Amerikansk egenhet, är att lånen är bundna till fastigheterna och inte till ägarna av fastigheterna. Jag antar att detta har att göra med avsaknaden av ett fungerande personnummersystem. Detta gör att många ägare helt sonika dumpar sina hus om de inte har råd med amorteringarna eller om marknadspriserna sjunker för mycket. Detta i sin tur förvärrar situationen i utsatta områden och spär på det hela.

Denna krisen håller på att krypa över till Sverige. Flera kommuner valde att investera pengar i vad som nu visat sig vara osäkra papper på den Amerikanska bolånemarknaden. Kommuner som inte har råd med förluster i en vikande ekonomi. En sjunkande dollar och minskad efterfrågan slår hårt mot exportföretag. Den svenska bomarknade börjar sjunka lite, till och med mäklarna börjar erkänna det nu. Det som verkligen kan bli spikan i kistan är om arbetslösheten stiger i kombination med hårdare a-kasse-egler, människor som gått ur a-kassan, kronofogde som nu kräver försäljning av bostad vid alla skulder, människor som blir av med sjukersättningen pga hårdare regler. Alla dessa grejer var för sig är inte farliga på en makro-nivå. Men sammantaget kan de skapa ett överutbud på bostäder i en kraftigt sjunkande ekonomi.

Din ekonomi måste vara oerhört pressad om du inte har råd å ta dig ner till San Diego? Eller du menar att du ska åka buss/lågprisflyg istället kanske, ser att man kan få en t/r-biljett för 128 dollar om man beställer lite i förväg.

I Sverige kommer det inte att slå på samma sätt, då vi inte har samma typ av lån o räntevillkor här. Man kan inte låna nu och först börja betala om några år som i USA.

Oraklet: Menar du bolån eller lån allmänt? För när det gäller bolån har ju bankerna stenhårt uppmuntrat folk till att ta amorteringsfria bottenlån. Det har gått så långt att de flesta yngre människor inte ens verkar räknar med amorteringarna i sina boendekostnader längre, det är något som man gör om man har pengar över. Detta i sin tur har lett till stegrande priser, något som bara spätt på tanken om att det är onödigt att amortera. Vissa processer livnär sig på sig själva.

Men en stor skillnad i Sverige är att det vardagliga användandet av kreditkort aldrig slagit rot här. USA har en mycket mer lånebaserad ekonomi än i Sverige, även om Sverige gått mot den riktningen de 15 senaste åren.

Bolån, subprime, eller vad de nu kallas, vilka riktat sig mer mot människor med svag ekonomi och som inte har några marginaler. Visst amorteras det inte nånting nuförtiden, men lånen i Sverige har ändå utgivits med högre räntemarginaler än i USA, och därmed kommer det inte att bli samma panik. En del kommer säkerligen få lämna sina hus/lägenheter, men ändå i nån större omfattning som kommer sänka hela marknaden.

Den som lever får väl se. Ett av problemen i USA är att många av subprimelånen var på rörlig ränta. Det som är vanligast i Sverige. Med stigande inflation lär räntan stiga, och om detta blir ihållande så kan det bli tufft för många. Nu tror jag tack och lov att vi inte har haft lika aggresiv utlåning i Sverige, mycket tack vare en någorlunda funktionerande marknad för hyresrätter, vilket gjort att det finns vettiga boendealternativ för de med skrala familjeekonomier.

Fungerande marknad för hyresrätter? Var då nånstans? Norr om polcirkeln eller?
I Stockholm får du vänta ett par decennier på en hyresrätt i innerstan, i hela Skåne(ja , även de flesta småhålorna) är det brist på hyresrätter, tack vare hyresregleringen. Byggs ytterst lite hyresrätter i Sverige idag, och det handlar mer om kontakter o svarta pengar än nåt annat för att få tag på en, till skillnad från USA, och i stort sett alla andra länder så kan du få tag på en, utan att det kostar dig skjortan.

Även nu efter prisfallet i USA så är det fortfarande bra mycket billigare att hyra än att äga, det var inte bristen på billiga hyresrätter som drev på prisökningarna i USA, utan långsiktigt stigande huspriser som fick fler på att nappa på drömmen om det stora klippet.

Bolånekrisen i USA har ju också sina rötter i den egenartat amerikanska drömmen om att man ska äga ett eget hus för att vara en fullvärdig medborgare. I min tämligen oglamorösa del av Amerika anses att bo i hyreslägenhet som något temporärt (eller permanent bara om man är riktigt fattig), så även de som realistiskt sett inte hade råd att köpa hus lockades att göra så.

Visst byggs det lite hyresrätter just nu. Den sittande regeringen tog bort de sista byggsubventionerna men behöll ränteavdragen för fastighetsköparna. Byggherrarna kan ta ut överpriser för staten betalar 30% av köparnas ränta.

Men självklart finns det en klassaspekt i hur fattiga känner sig tvingade att köpa istället för att hyra. Klassegregeringen är mycket hårdare i USA och bor du på fel ställe så har dina barn sämre chanser. Hyreslägenheter har mycket sämre status i USA och det är inte alls lika tryggat boende som i Sverige. Visst fördelen med marknadsfördelningen är att du inte behöver vänta i någon kö. Men för den delen av de Amerikanska hushållen som var är pass fattiga att de var utlämnade till subprimelån, så hade den Svenska hyresmodellen varit bättre. De hade mot att de ställt sig i kö haft en rimlig chans till ett prisvärt boende utav bra kvalitet. I Sverige tar det tid att köa för en attraktiv lägenhet i ett bra läge, men på en fri marknad kommer du aldrig någonsin att få en attraktiv lägenhet om du inte plötsligt slutar vara fattig.