Obamas kampanjorganisation har lagt ut hans tal i Berlin på webben.

Det är ett intressant tal av en intressant person som ger en bra indikation om hur hans regering kommer att se ut.

En skillnad i stil men kanske inte så radikalt olika till innehållet från Bush-perioden som de flesta säkert skulle hoppas. I alla fall inte vad utrikespolitiken beträffar.

Gerhard Spörl skriver i Der Spiegel om sin syn på Obama efter talet: Nr. 44 hat gesprochen

Wer ihn den kurzen Weg von der Siegessäule zum Rednerpult laufen sah, im wiegenden Gang des Basketballspielers, jung, entschlossen und konzentriert, der wird sich kaum vorstellen können, dass John McCain, 25 Jahre älter und ein Schmerzensmann, der die Arme zum Jubeln nicht heben kann, weil sie ihn in Vietnam gequält haben, noch eine Chance hat.

Europa erlebt in diesen Tagen den 44. Präsidenten der Vereinigten Staaten. Wer ihm zuhört, ahnt schon, dass er nicht nur anspruchsvoll ist, sondern auch Ansprüche erheben wird. Vermutlich ist er auch im kleinen Kreis im Kanzleramt ein angenehmer Mensch, der Neugierde weckt.

Det tragiska är att tvärt emot vad Gerhard Spörl och många med honom hoppas så är det långt ifrån säkert att Obama kommer att vinna presidentvalet.

Obama är något helt nytt här i USA, en politiker som står utanför den huvudfåra som Hillary Clinton och McCain har stakat ut men som samtidigt inte helt kan bryta sig ut från den huvudfåra som alla amerikanska politiker måste hålla sig inom.

Men i sitt stöd för Kriget mot Terrorismen skiljer han sig inte mycket från George Bush eller John McCain och intressant nog tvingades Angela Merkel klart säga ifrån att Tyskland inte kommer att skicka mer trupper till vad som lovar att bli Obamas Irak, Afghanistan.

Obama bör besegra McCain men det blir inte med många procentenheter. Den stora frågan blir sedan om Obama kommer att kunna infria de gigantiska förhoppningar som nu ställs på honom.

Ingen vet idag men det faktum att han vill fortsätta Kriget mot Terrorismen, i alla fall i Afghanistan och inte förvandla det till en traditionell polisaktion är djupt oroväckande.

Men det viktiga med Obama är kanske ändå inte hans politik utan det faktum att han inte har förbrukat sitt liv som en lydig politruk under decenniers monotont arbete i Washington. Han är en ovanligt smart politiker, ett nytt ansikte och en ny kraft i vad som har blivit ett alltmer sklerotiska Washington.

Det är det som är det viktigaste med Obama. Inte vad han säger om det ena eller andra utan att han har nya perspektiv och att han tänker själv.

McCain kommer inte att kunna förnya USA, Hillary Clinton hade heller aldrig förmått göra det. Men Obama tillhör en helt ny generation och han kan åstadkomma de förändringar som USA nu så desperat behöver, om han vill och vågar.

Så på det sätter kanske Gerhard Spörl trots allt har rätt.