Farbror Fredrik gömmer sig i skuggorna så att ingen kan se honom.

Kära små barn om ni slutar att bråka och inte kissar på er så skall jag berätta en saga som ni inte kommer att tro på men som faktiskt är alldeles sann:

En gång i ett land västan om sol och östan om måne nästan precis där Sverige nu ligger så fanns det en lömsk farbror som hette farbror Fredrik.

Farbror Fredrik hade inget hÃ¥r och log aldrig och han sÃ¥g ut som en misstänksam flundra i ansiktet och han tittade pÃ¥ alla med sina stora flundreögon och sa att han ville att alla i hela landet skulle leva i frihet.

Men vad farbror Fredrik egentligen menade, fast han inte sa det till någon utom till sin bäste vän farbror Sten och sina partikamrater, var att han ville avskaffa demokratin och att alla i hela riket skulle massavlyssnas av en hemlig farbror som hette farbror Ingvar och som bodde på en ö utanför Stockholm som hette Lovön där han kunde sitta och lyssna till allt som varenda vuxen och varenda barn i hela Sverige sade på Internet och Webben.

Webben det är det som din pappa och mamma använder när de laddar ner musik och fildelar och så.

Det var mÃ¥nga som stödde farbror Fredrik, bl.a. den grymme farbror Jan, Rottingmajoren, som slog alla små skolbarn som inte gjorde läxorna med sin ofantliga och högst offentliga rotting.

Farbror Ingvar lagrade all information han fick tag på om alla människor i en jättestor databas som är ungefär som ett stort skåp eller ett skafferi, fast utan mat. Fast det var ännu större, större än du nånsin tror och sen gick han igenom det där skåpet med en mjukvaruprodukt från ett företag i Silicon Valley långt borta i USA som hette Narus och kollade om någon hade haft nått fuffens för sig.

Han kunde läsa vartenda ord som alla hade skickat på Internet, inte bara mejl och chat, utan allting, t.o.m. de recept som doktorn hade skrivit ut åt Onkel Börje och som mamma hämtade ut på apoteket, innan han blev konstig i huvudet och började rösta på Folkpartiet.

Och om man hade mejlat nån utlänning - som man aldrig bör göra, speciellt såna som inte stödde farbror Bushs Krig mot Terrorismen eller om man inte hade rent mjöl i påsen då ropade fabror Ingvar AHA, och så kom polisen och tog dom.

Och sen försvann dom och man hörde aldrig ett enda litet pip från dom.

För farbror Ingvar och farbror Fredrik ville inte att nÃ¥gon domare skulle blanda sig i vad de sysslade med för om nÃ¥gon var en skurk sÃ¥ kunde man ju inte riskera att en domare som inte förstod nÃ¥nting skulle fria dom, inte sant?

Och en massa människor blev haffade, fler för varje år som gick och sen ville farbror Ingvar att alla barn skulle ringa honom på sina mobiltelefoner och tala om om deras föräldrar hade nått fuffens för sig som han inte kunde läsa på Internet.

Så vad hände sen kanske ni undrar? Jo farbror Ingvar blev alltmer misstänksam och började tjuvlyssna på farbror Fredrik som hade en massa hemliga affärer för sig med farbror Bush borta i USA. Och farbror Ingvar lät fängsla farbror Fredrik och utropa sig själv till Ledare.

Och farbror Ingvar blev allt konstigare och konstigare lät fängsla fler och fler människor och döpte om Stockholm till Ingvarsholm och satte upp stora fotografier på sig själv utefter motorvägarna tills folket slutligen fick nog och avsatte farbror Ingvar.

För man kan inte ha massavlyssning och demokrati i samma land, det går inte, det vet ju vartenda barn.

Snipp, snapp, snut så var sagan slut.

Emma Theélenius-wanler skriver i Dagens Nyheter om FRA-mejl till moderater, Oscar Julander skriver i om FRA-lagen skyddar oss mot Bin-Ladin, TT skriver i Svenska Dagbladet om SvD Inrikes Tolgfors backar inte om FRA, Susanne Jacobsson skriver i Dagens Nyheter om Moderater kritiska till FRA-lagen

FRA:s hemsida