Bomb, bomb, bomb Iran.

Den svenska utrikespolitiska debatten är för det mesta tröttsamt förutsägbar, med några få undantag.

När Göran Rosenberg skriver kan man se fram emot stimulerande och tänkvärda insikter, som nu när han skriver om Israel, Iran och atomvapen.

Det här är ett ämne som Folkpartiet, USA:s republikaner och den Kristna Högern alla har stenhård koll på. Om Iran inte slutar utveckla sitt atomprogram, som t.o.m. den amerikanska underrättelsetjänsten har erkänt är civilt, så måste vi bomba Iran.

Hur många miljoner Iranier som då dör är likgiltigt. Bomba, bomba, bomba Iran, man kan nästan se folkfesten när bomberna börjar falla.

Men hur är det med atomakterna USA, Israel, Ryssland, Kina, Pakistan, Indien, om nu atomvapen är så farliga, varför avskaffar inte dom sina egna atombomber? Varför vidareutvecklar t.ex. den amerikanska regeringen utan protester taktiska atombomber s.k. bunker busters, som kan sättas in mot allt mindre mål för att döda USA:s fiender även om de gömmer sig djupt under jorden, som Usama bin Laden tros göra.

Göran Rosenberg är inte den förste som påpekar att Israel liksom USA, Ryssland och Kina i det långa loppet inte är säkra bakom sina atombomber. Vad som behövs är avrustning, inte fortsatt upprustning bland atomvapenländerna, inklusive Israel och Iran.

Göran Rosenberg skriver i DN om Irans kärnvapen

Israel har visserligen hävdat att det inte finns något ont som är värre än iranska kärnvapen eftersom Iran kan misstänkas vilja använda dem för att utplåna Israel, men eftersom Israel har kärnvapen som i ett andraslag kan utplåna Teheran, så är detta snarast ett argument för att Israels säkerhet i längden inte kan bygga på kärnvapen och att varken Iran eller Israel eller någon annan stat i den här regionen borde ha några.

Och därmed ett stöd för tanken att problemet med Iran som kärnvapenmakt måste ses som en del av problemet med kärnvapenmakter över huvud taget. Av samma skäl som israelerna med rätta kan fråga sig vad Iran ska med kärnvapen till kan iranierna fråga sig varför Israel eller grannlandet Pakistan eller den snabbväxande regionala stormakten Indien är så angelägna om att ha sina kärnvapen kvar. Och i varje fall anse sig ha samma rätt som de att sätta sig över det internationella avtalet mot kärnvapenspridning, NPT, ett avtal som dessa tre till skillnad från Iran inte ens skrivit under, men för vilket de belönats i stället för att bestraffas.

En sak som Göran Rosenberg inte påpekar är att allteftersom teknologin utvecklas så kommer det att bli enklare för alla länder att bygga sina egna atomvapen, och andra typer av vapen.

Vi har redan sett hur Irak-gerillan, Hizbollah och även Hamas har lyckats framställa utomordentligt enkla och billiga vapen som trots att de är så primitiva har lyckats ändra på styrkeläget i Mellanöstern.

För 50 år sedan befann sig de muslimska länderna i Mellanöstern på en kunskapsnivå som låg 100 år efter den i första världen och Israel. Idag har man hämtat in en stor del av försprånget och om ytterligare 50 år om inte förr kommer man att ligga sida vid sida med EU, Israel och USA.

Världen är, som Thomas L. Friedman skrev i sin bästsäljare, platt, det finns inga gränser i kunskapssamhället. Det går på sikt inte att stoppa Iran från att skaffa sig kärnvapen även om man dödar fem, tio eller trettio miljoner iranier.

Den enda lösningen är för alla länder att göra sig av med sina atomvapen och bygga upp ett internationellt system som inte är baserad på en terrorbalans.

Precis som Göran Rosenberg skriver.