Klicka på bilden.

Hur lever man ett liv utomlands? Hur klarar man den oundvikliga krocken mellan olika värderingar, olika målsättningar, olika språk, olika kulturer?

Hur stöper man sig en ny identitet av de bästa karaktärsdragen i de båda kulturerna?

För alltför många svenskamerikaner är det här en fråga som inte ens existerarr. Som Olle Wästberg har beskrivit så blir de ofta mer amerikanska än amerikanerna själva och drar sig inte för att ställa sig upp under föredrag om det moderna Sverige hållna av svenska diplomater i USA för att kritisera föredragshållaren och Sverige.

Berlin. Inte från boken

Men precis som USA förblir sagolandet för många svenskar så utövar Europa också en dragningskraft på många amerikaner, inklusive mina egna barn.

För amerikaner är Paris minst lika exotisk som New York och London, Barcelona och Munchen lika spännande som Los Angeles, Boston och Atlanta.

Anna Winger har skrivit en spännande debutroman om Hope, en ung amerikanska som bor i dagens Berlin tillsammans med sin man, en amerikansk affärsman.

Winger, som själv bor i Berlin med sin man beskriver hur Hope, som inte talar tyska, upplever de känslor som många utlandsmänniskor känner, isolering, ensamhet, sorg, men också en ny början i en ny och spännande omgivning.

På långa vandringar och åkturer runt Berlin börjar Hope känna allt starkare för staden, känslor som fördjupas när hon träffar en litet udda tysk som heter Walter.

Walter har bott i Los Angeles och sedan återvänt till Berlin där han har förtjänat sitt uppehälle på att dubba Tom Cruises röst till till tyska.

Vad dessa två helt olika människor har gemensamt är just sina känslor för Berlin, känslor som snart börjar övergå i känslor för varandra.

Liesl Schillinger recenserar Anna Wingers bok This Must Be the Place i New York Times Book Review – ‘This Must Be the Place,’ by Anna Winger – Review – NYTimes.com

Hope is the decidedly unheroic heroine of Anna Winger’s stealthily original first novel, ‘This Must Be the Place, an unretouched yet touching portrait of a woman, a man and a city in flux.

The woman, of course, is Hope. The man is not her neglectful husband but a neighbor in her gentrified Charlottenburg apartment building, a washed-up German television star named Walter Baum, who coasted through his 20s and 30s on the proceeds from dubbing Tom Cruise’s voice in the German-language releases of Cruise’s hit films. Now 39, freshly dumped by his much younger girlfriend, Walter ponders a return trip to Los Angeles (where he spent some time in the ’80s, playing Prince Charming at Disneyland) but buys no ticket.

Instead, he broods, telling himself that he could have been a contender if he’d stayed longer in Hollywood ” and if he hadn’t developed a bald spot.

Berlin. Inte från boken

Det här är en sån där måste-läsa bok för alla som bor eller tänker sig kunna bo utomlands under längre perioder.

För väldigt få liv är pianolaliv, dvs liv som alltid levs i dur. De är en blandning av motstridiga känslor, förhoppningar och besvikelser, speciellt den dag man upptäcker, som en svensk kompis till mig här i Silicon Valley sade att det förr eller senare blir vardag även i Kalifornien.