Nicholas Carr om: blir vi fördummade av Web 2.0., Google och Twitter ?
Posted Under: Bloggar, IT, Samhälle, Silicon Valley, Teknologi, Web 2.0

Blir vi fördummade av Internet och den nya Web 2.0.-teknologin som ger oss omedelbar tillgång till all världens information, det är frågan som en av dagens djupaste Internet-tänkare ställer i en uppmärksammad artikel i The Atlantic Is Google Making Us Stupid?
Nicholas Carr har skrivit två synnerligen inflytelserika böcker om Internet som har lästs och debatterats av IT-proffsen här i Silicon Valley så när han skriver något så brukar folk läsa och begrunda.
I Atlantic-artikeln skriver Carr att:
För mig som för andra, håller nätet på att bli ett universellt medium genom vilken större delen av den information som strömmar genom mina ögon och öron och in i min hjärna flyter. Fördelarna av att ha omedelbar tillgång till ett sådant oerhört rikt lager av information är många och de har allmänt beskrivits och vederbörligen applåderade. Wired: s Clive Thompson har t.ex. skrivit att “det perfekta silicon-minnet, kan bli en enorm välsignelse till att tänka.”
Men, skriver Nicholas Carr skriver i the Atlantic, samtidigt som Google och Web 2.0.-teknologin ger oss tillgång till mer information så påverkar den oss på negativa sätt; den gör det t.ex. svårare för oss att fokusera: Is Google Making Us Stupid?
But that boon comes at a price. As the media theorist Marshall McLuhan pointed out in the 1960s, media are not just passive channels of information. They supply the stuff of thought, but they also shape the process of thought. And what the Net seems to be doing is chipping away my capacity for concentration and contemplation. My mind now expects to take in information the way the Net distributes it: in a swiftly moving stream of particles. Once I was a scuba diver in the sea of words. Now I zip along the surface like a guy on a Jet Ski.
För att ge belägg för sin tes skriver Carr att år 1882 köpte Friedrich Nietzsche en skrivmaskin. Hans syn hade försämrats och deta hade blivit svårt för honom att fokusera, han fick ofta en krossande huvudvärk. Skrivmaskinen räddade honom, åtminstone för en tid, men skrivmaskinen hade en subtil effekt på hans arbete. En av Nietzsche vänner, en kompositör, märkte en förändring i hans stil, hans redan bryska prosa hade blivit ännu snävare, mer telegrafisk.
Som medietänkaren Marshall McLuhan redan påpekade för länge sedan, det medium i vilket vi uttrycker oss påverkar vad vi kan säga och hur vi tänker.
Det är f.ö. något alla som skriver dataprogram snabbt märker. Man skriver hela andra slags program i PHP, Java eller Fortran.
Nicholas Carr
Carrs artikel kan ses som ett led i en lång rad artiklar om assisterat tänkande som går tillbaks till Vannevar Bushs nu klassiska artikel, också den i Atlantic år 1945: As We May Think.
Så, har Carr rätt eller fel, blir vi fördummade av Web 2.0., Google och Twitter och andra Web-baserade teknologier?
Damon Darlin svarar Nicholas Carr i en artikel i New York Times: Technology Doesn’t Dumb Us Down. It Frees Our Minds.
EVERYONE has been talking about an article in The Atlantic magazine called “Is Google Making Us Stupid?” Some subset of that group has actually read the 4,175-word article, by Nicholas Carr.
To save you some time, I was going to give you a 100-word abridged version. But there are just too many distractions to read that much. So here is the 140-character Twitter version (Twitter is a hyperspeed form of blogging in which you write about your life in bursts of 140 characters or fewer, including spaces and punctuation marks):
Google makes deep reading impossible. Media changes. Our brains’ wiring changes too. Computers think for us, flattening our intelligence.
If you managed to wade through that, maybe you are thinking that Twitter, not Google, is the enemy of human intellectual progress.
Darlin tar upp den reaktion som gamla härdade lärare hade när de första miniräknarna tilläts in i klassrummen, eller när de första stavningsprogrammen gjorde sin entré strax efteråt.
Dvs traditionalisterna har alltid varit emot teknologiska nymodigheter.
Faktum kvarstår dock att det är viktigt för oss att förstå precis hur den nya Web 2.0.-teknologin påverkar oss,hur den kan missbrukas och hur vi kan missbruka den och hur vi bäst kan utnyttja den.
Och det är inte så enkelt som man kan tro. Det är ett komplicerat ämne som jag kommer att skriva mer om veckan.
Mikroblogga här. Vad gör du just nu? Läs fler inlägg om Web 2.0.
Technorati Tags: Silicon Valley, IT, Datorer, Google, Twitter, Nicholas Carr, Vannevar Bush, Web 2.0., ADHD, Webben i USA, Internet i USA
Svenska bloggar om: Silicon Valley, IT, Datorer, Google, Twitter, Nicholas Carr, Vannevar Bush, Web 2.0., ADHD, Webben i USA, Internet i USA



Prisjämförelser






Läsarkommentarer
När folk utropar att “vi” blir något (exempelvis fördummade) menar de då egentligen inte att det är “ni” som blir (exempelvis fördummade)? Själva måste de ju ha sett ljuset i alla fall antar jag.
Skämt (?) åsido. Jag började jobba under en tid när man inte hade mycket hjälp av datamaskiner på jobbet. Det var väl en slabbig lista producerad av en radskrivare en gång i månaden som man såg av datacentralens verksamhet. Sedan kom ju utvecklingen igång, först med terminaler anknutna till stordatorn och sedan persondatorer på allt fler skrivbord. Men för att sammanfatta - jag fick uppfattningen att vi som varit med från “fördatorisk” tid ofta hade lättare att förstå olika problem i verksamheten än nya kollegor som kom in och började arbeta direkt i datormiljön. Det fanns en lärlingstid kanske man kan säga, ett grundarbete där man lärde sig vad som hände bakom kulisserna, och det var synnerligen nyttigt.
Kan det inte vara samma sak här? De som lär sig hur systemen fungerar och vad som finns bakom alla flotta kulisser bör vara bättre på att använda nätet än de som bara sätter sig vid en skärm och kör igång?
Sedan är det klart att “mediat är budskapet”, och som gamle McLuhan lärde oss har vi gått från löpande bandet till databandet. Fast det var ju en sextiotalsliknelse - idag går vi väl från den egna hårddisken till datamolnet kanske? Resultatet blir i alla fall att vårt sätt att se på processer och tid ändras en del. Och det underlättar om vi vägrar att se att det löpande bandet med dess tidstudieterroriserade arbetare i själva verket finns kvar och är fler än någonsin … . Fast nu i Asien. Och vem blir dummast i den utvecklingen?
Björn: Mycket bra skrivit om “vi mot er andra”. Jag är säker på att munkarna på 1500-talet också belackade den tryckta boken när den kom.
Att vi har tillgång till all världens fakta är ju enbart positivt. Frågan är sedan om hur vi hanterar de ständiga avbrotten.Feta rubriker: Kris i Washington, Terrordåd i Pakistan, McCain, nej Obama leder USA-valet, osv osv.
Så var det sannerligen inte förut när man levde ett betydligt lugnare liv. Jag minns mina föräldrars låååångsamma sommar i sommarstugan Hälsingland. Gud vad tråkigt det var.
I dag har livet en helt annan rymt med ständiga avbrott. Skriv inte så långa inlägg får jag höra, folk läser det inte i så fall, skriv kortare, klatschigare.
Det som inte kan skrivas på en T Shirt är inte värt att sägas.
Vilket är varför McCain med sina korta enkla slogans antagligen kommer att vinna USA-valet.